Anna Ardin fortsätter med sandlådelek i ett inlägg på Facebook, i gruppen Högskoleläckan – gruppen för högskoleskvaller 2024-02-21. Jag har tidigare bemött hennes anklagelser i artiklar bl.a. i ETC, Kliv upp ur sandlådan, Anna Ardin. Trots det fortsätter hon att leka i sandlådan och upprepa sig med samma attityd.
Anna Ardin har i många år ifrågasatt min person och min forskning. Hon har kallat mig ”gris”, ”islamofob” och ”världens sämsta forskare”. Hon har lagt in mig i sin kartläggning av ”det islamofobiska nätverket” i Sverige. Hon hävdade länge att min avhandling inte fanns, att jag var betald av Förenade Arabemiraten och att jag bluffade om min position som doktorand. Ardins beskrivningar är mångfaldiga! Det är bara att välja vilket omdöme man gillar eller ogillar bäst!
Hennes nya inlägg fortsätter i samma spår. Hon skriver: ”forskningen är så dålig att det inte går att lita på resultaten”. I den kritik som har framförts mot min avhandling har ingen hittills ifrågasatt dess huvudsakliga, empiriska resultat. Kritikerna har främst hållit sig till att den är oetisk och kränkande, inte argumenterat mot den empiriskt. På samma spår fortsätter nu Ardin. Hon hoppar över sakfrågan i en mening, den ovan citerade, men fortsätter därefter med ett långt inlägg om alla mina förmenta ”kränkningar”. En lång lista från Yassir Al-Sayed Issa över förmenta felaktigheter och oetiska inslag besvarade jag i detalj redan före disputationen, liksom ett flertal anmälningar till ÖNEP. Ardin kommer därför inte med något som helst nytt och nämner inte mina svar. Hennes syfte verkar nu som förut vara att fortsätta misskreditera mig och min forskning, att fortsätta sprida en negativ attityd; att ingen ska läsa avhandlingen med nyfikenhet, utan i stället redan i förväg betrakta den som oren och förbjuden.
Det hade varit intressant och klädsamt att höra Ardins kritik mot mina faktiska empiriska resultat, och höra henne argumentera för att Islamiska förbundet i Sverige och dess organisatoriska nätverk INTE har organisatorisk tillhörighet till och organisatoriska likheter med det globala Muslimska Brödraskapet (kapitel 4–8); att deras ideologi INTE tillhör MB:s version av politisk islam (kapitel 9–15); eller att deras politiska strategi av entrism, enklavisering och lobbyism INTE på punkt efter punkt följer MB:s strategidokument för Europa från 1995 (kapitel 16–19). Men det ger hon sig inte på, kanske för att hon saknar kunskaper, kanske för att hon i så fall skulle bryta mot orenhetens förtrollning.
Hon gläder sig i stället åt att ÖNEP anser att avhandlingen brutit mot etikprövningslagen och lämnat saken till åklagare, vilket hör till rutinen i sådana fall. Det var ju ganska väntat och vi får se vad förundersökningen och en eventuell rättegång leder till.
Vad hon dock inte uppmärksammar är att min avhandling ingår i den omfattande kampanj som ifrågasätter hur etikprövningslagen tillämpas på humaniora och samhällsvetenskaper. Den är en sorts civilmotstånd. Jag anser att man på gammalt sätt ska kunna forska med historisk källkritisk metod om offentliga personer och politiska ledare särskilt som de själva offentligt har synliggjort sin organisatoriska tillhörighet och offentligt framfört sina politiska åsikter. Detta bör enligt mig och många kritiker inte betraktas som ”känsliga” personuppgifter. Det skulle i så fall bädda för politisk styrning av forskningen, t.ex. om man skulle hindras forska om VP, SD:s bakgrund eller nyliberalismen: eller som i mitt fall, Muslimska brödraskapets närvaro i Sverige. Jag har i avhandlingen om Islamiska förbundet och MB enbart använt mig av offentliga uttalanden på hemsidor och i medier, samt dokument som organisationer och personer själva har gjort offentliga, det är bara att granska fotnot efter fotnot. Men Ardin fortsätter att beskriva det som att källorna innehåller personuppgifter som är känsliga, och att jag därmed har ”hängt ut” 200 personer. Enligt min mening har de i stället offentligt ”hängt ut” sig själva och därmed själva synliggjort sin ideologi och sin organisatoriska tillhörighet, och därmed gjort sig tillgängliga för historisk eller statsvetenskaplig samtidsforskning. Om nu Lunds universitet kommer att dömas för brott mot etikprövningslagen, kommer jag och många andra bara att fortsätta vår kritik av denna lagstiftning och dess tillämpning.
Sameh Egyptson