Publicerades i GP 14 dec, 2018
http://www.gp.se/debatt/så-har-islamisterna-byggt-upp-sin-maktbas-i-sverige-1.11763841
Sedan 2013 har jag skrivit om Sveriges Muslimska Råd, SMR, och Islamiska förbundet, IFiS, och deras politiska ambitioner och deras relationer till det internationella muslimska brödraskapet.
2013 föreslog jag här på GP-debatt att IFiS borde starta ett eget parti och framträda med sitt fundamentalistiska program och upphöra med att försöka infiltrera svenska sekulära partier under täckmanteln ”troende muslimer”. Det senare ett spel, varnade jag, som skadade den svenska demokratin.
http://www.gp.se/debatt/låt-islamisterna-bilda-ett-eget-parti-inför-valet-2014-1.591662
Den uppmaningen har man inte tagit fasta på utan att IFiS och dess allierade har fortsatt att förneka att man tillhör Muslimska Brödraskapet. Så sent som 2017 beskrev Mahmoud Khalfi, chefen för Stockholmsmoskén, det som konspirationsteorier. Det är samma Khalfi som tidigare i Tunis News, under den arabiska vårens tillfälliga öppenhet, skrivit att Islamiska Förbundet tillhör Muslimska Brödraskapet.
I mitt forskningsmaterial har jag tagit fram mängder av bevismaterial för att relationen mellan toppfigurerna i den svenska grenen och den internationella organisationen är stark. Bevisen består av dokumenterade organisatoriska kontakter, brev, uttalanden på hemsidor, inspelning av telefonsamtal, men kanske framförallt av ideologiska dokument. Här framgår tydligt att en infiltrering av svenska sekulära partier varit en del av strategin och som lagts upp och drivits av Yusuf al-Qaradawi, chefsideologen för Muslimska Brödraskapet och chefen för det europeiska fatwarådet, där IfiS, är medlem och förpliktat sig att följa antagna fatwor.
Samarbetet mellan Sveriges Muslimska Råd/Islamiska Förbundet och den socialdemokratiska broderskapsrörelsen var en viktig länk i den här strategin. Ahmed Ghanem, chefen för den Stora Moskén i Göteborg, var ordföranden i Islamiska förbundet i Stockholm de här åren på 90-talet. Ghanem gavs en avlönad praktiktjänst på socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen 68 för att lära sig hur det politiska systemet fungerar. Och samarbetet med socialdemokraterna legitimerade han med en fatwa av Yusuf al-Qaradawi i tidningen Salaam, 2: 1998.
De viktigaste målen som europa-fatwarådet och dess ordförande al-Qaradawi formulerar blir spikade på årliga konferenser, som bl. a 2003 hölls i den nyinvigda Stockholmsmoskén. De kan sammanfattas i krav på att de europeiska staterna ska erkänna Islam som en religiös minoritet med egna rättigheter? och få status som en europeisk religion. Muslimerna skall följaktligen ha rätt till en egen särlagstiftning enligt sharia. Ett annat viktigt mål enligt resolutionerna var att skapa muslimskt civilsamhälle med egna utrymmen för muslimer. Enligt al-Qaradawi skulle man här ta efter det som han betecknade som judarna framgångsrika exempel med egna getton.
2006 gick Mahmoud Aldebe, en av grundarna till IFiS, och vid tidpunkten vice ordföranden för samlingsorganisationen Sveriges Muslimska Råd, ut i ett öppet brev till de politiska partierna och krävde särlagstiftning för muslimer i Sverige. Efter medieexponering, bl. a i SVT-programmet Uppdrag Granskning, tog ledande personer i rörelsen avstånd från brevet. I mitt forskningsmaterial återfinns dock att ett liknande krav framfördes inför valet 1998, då undertecknat av samma Sveriges Muslimska Råd, Salaam, 2/1998. Till saken hör, att trots avståndstagandet 2006, så finns det ett årsmötesprotokoll från 9 juni 2006 SMF, den andra organisationen som ingår i SMR, där det heter enligt punkt 18 att man till ”hundraprocent” ställer sig bakom det öppna brevet till partiet. Protokollet är undertecknat av Mehmet Kaplan, politiker i Miljöpartiet och senare bostadsminister. Kaplan var justeringsman vid årsmötet.
https://1drv.ms/u/s!AkPHdUXTdYD9sxjcuyxXJvOhGNDy
Nyligen, (2108-03-11) skriver Aldebe på sin facebookssida att innehållet och formuleringarna i hans brev till partierna 2006 var ett resultat av ett gemensamt beslut i SMR:s styrelse, där Mustafa Kharraki, Helena Benaaouda, Elvir Gigovic och Mehmet Kaplan då satt. Aldebe erkänner dock att han begick ett misstag. Han hade inte prioriterat de olika kraven som slagits fast vid mötet, när han skrev till partierna, vilket han säger att han djupt ångrar. Han skulle ha särskilt de mera långsiktiga politiskt-religiösa kraven.
https://drive.google.com/file/d/1rnSnQrIzHed5ei9hSDgaX4gkgwu4SR-y/view
Men han kritiserar samtidigt att hans tidigare vänner i styrelsen använde honom som syndabock, när det blåste snålt i opinionen. Detta för att kunna behålla relationerna till den politiska makteliten. Trots krav från dåvarande socialdemokratiska partiordföranden och statsministern Göran Persson att Broderskap, de kristna socialdemokraternas organisation, skulle bryta alla kontakter med icke-demokratiska organisationer uttalande dåvarande broderskapsordföranden Peter Weiderud till Sveriges Radio att Aldebe inte var ordförande för SMR (han var vice ordföranden) och att broderskapsrörelsen skulle fortsätta ha sin dialog med SMR.
Här på GP-debatt krävde jag i januari 2014 att Tro och Solidaritet (broderskapsrörelsen nya namn) skulle lägga alla kort på bordet vad gäller samarbetet med islamister och deklarera hur de såg på samarbetspartnerns politiska värdegrund och vilka ”Muslimer” som skulle inkluderas i vallistor år 2002.
http://www.gp.se/debatt/tro-och-solidaritet-måste-lägga-alla-kort-på-bordet-1.435289
När man läser kravlistan som SMR lämnade vid första kontakten med Socialdemokraterna 1994 blir man förvånad över hur en liten grupp aktivister målmedvetet lyckades driva igenom sin agenda i praktisk politik. Trots misslyckandet att få en egen sidoorganisation i Socialdemokraterna och kvotera sina medlemmar på vallistor, har den nya strategin med individuella medlemskap i svenska partier visat framgångar, särskilt när identitetspolitiken råder. I dag är Muslimska brödraskapet en stor aktör i organisationslivet i Sverige. Det slussas årligen hundratals miljoner i skattepengar genom IFiS:s dotter- och sidoorganisationer.
Tack vare de här bidragen och kontakten med den politiska eliten skapar de successivt ett parallellt samhälle. Islamiska skolor, moskéer och föreningar med en fundamentalistisk tolkning av islam hindrar integrationen i stället för att stärka den, som ska vara fallet enligt bidragens villkor. Det är nu dags för IFiS att lägga alla korten på bordet. Det är inte lönt att förneka sin fundamentalistiska värdegrund. Fundamentalism är och kommer alltid att vara ett hot mot demokratin. Vita lögner håller inte längre.
SAMEH EGYPTSON
Forskare i interreligiösa relationer, Lunds universitet
Aktuell med boken ”Holy white lies” som bl. a tar upp Muslimska Brödraskapets teologi, strategi och infiltration i Sverige.