Utdrag från avhandling ”Global politisk islam”, laddas gratis här.
14.6.5 Intern kritik mot ”dubbla budskap” i Sverige
Kritiken mot dubbla budskap och den ideologi som sprids togs upp i en artikel i Aftonbladet 2015, skriven av Ziyad Ayach, styrelseledamot i Sveriges imamråd (Islamiska förbundet). Han förklarar att ledarna i muslimska organisationer har tagit över alltmer av inflytandet i de muslimska församlingar och den ideologiska makten att predika vad islam egentligen står för . Han riktar sin kritik mot det auktoritära sättet att bedriva församlingar där en elit mer och mer tar över. Samtidigt menar han att denna elit står för ett budskap som splittrar och skapar fiendskap. Hotet mot muslimernas organisationer kommer alltså inifrån, hävdar han:
Hoten kommer inte från imperialism eller kolonialism, inte heller från rasister och islamofober. De verkliga hoten kommer inifrån, från den religiösa eliten som gett sig ensamrätt att tolka de heliga texterna. Islam måste frigöras från deras hjärngrepp och släppas fri. En holistisk läsning som främjar samförstånd, samlevnad och globala värderingar bör premieras. Låt inte ideologier som bygger sina argument på lösa fragment sätta upp spelreglerna. Ge plats åt det sunda förnuftet och låt inte förbittring och agg få fäste i min islam.[1]
Ayach kräver alltså i stället en teologi som predikar ”samförstånd, samlevnad och globala värderingar” grundad på pluralism, demokrati, dialog och samexistens. Svaret från Imamförbundet kom snabbt bara två dagar senare i form av ett officiellt meddelande på Förbundets hemsida, undertecknat av Sveriges imamråd (SIR). Där tar rådet avstånd från artikeln och dess författare och tillämpar taqiyyah, verkar det som. Det som predikas är i stället just det som Ayach efterlyser, säger man. Imamrådet vidhåller ”sin tydliga ställning” och församlingarna/organisationerna står för ”medelvägs islam som förkastar hat, våld och extremism”.[2] Begreppet ”medelvägens islam”, (wasatiyyah) används här för att förtydliga att man står för motsatsen till våld och extremism, vilket logiskt sett medför att alla församlingar och imamer också gör det. Med detta utspel kunde man få tyst på det som skulle ha kunnat bli en obehaglig debatt.
Ett annat exempel på intern kritik kommer från Hassan Moussa, den tidigare ordföranden för Sveriges imamråd efter att han lämnat Islamiska förbundet 2017. Han är kritisk mot det dubbla budskap som han har mött i religiösa sammanhang och hävdar följande:
Jag tror att det finns några präster inom de tre religionerna som har en dubbelmoral, de använder i slutna möten eller i religiösa sammankomster en diskurs som antyder hat eller fientlighet mot den andre eller stränghet och hårdhet i bedömningarna. Och när de har med media att göra visar de tröst och tolerans och verkar acceptera den andre, och detta är det farligaste samhället står inför.[3]
Moussa menar de tre abrahamitiska religionerna, judendom, kristendom och islam. Jag kan inte tro att Moussa har infiltratörer i kristna och judiska församlingar som rapporterar om hat och fientlighet mot islam. Men hans vittnesmål kan stämma om attityder som kan finnas i Islamiska förbundets kretsar.
Samme Moussa blev ett decennium tidigare uppmärksammad i svenska media i en affär som innefattar taqiyyah. År 2004 hade han som imam under en fredagspredikan hetsat mot USA i Stockholms moské i samband med kriget i Irak. Den arabiskspråkige svenske journalisten Salam Karam citerade Moussas formulering som var: ”USA våldtar islam”. Detta starka uttalande på arabiska blev emellertid mildrat i den svenska översättningen i enlighet med principen om taqiyyah. Moskétolken översatte händigt dessa ord med: ”Vi fördömer USA:s tortyr av irakiska fångar”. Karam gav också andra exempel på dubbla budskap, där det skilde sig mellan budskapen på arabiska respektive svenska.[4] En annan avhoppad ledargestalt som vi känner sedan tidigare som central aktör i Islamiska förbundets (IFiS) nätverk, Mahmoud Aldebe, vittnar om samma fenomen. Han skriver i en välkänd politisk blogg:
Problemet som möter oss är dubbla budskapet som gör mer skada än nytta. Man driver dialog med kristna och judiska grupper i det offentliga forum, men internt sprider man farhågor om dem. Man talar demokrati, men gör motsatsen. Förbundet lyckades lura alla som vill ha dialog med islam i Sverige.[5]
14.6.6 Sammanfattning
Den interna kritiken, och de redovisade händelserna ovan, bekräftar att Islamiska förbundets ledande personer tillämpar taqiyyah när de anser att det är nödvändigt. De ställs gång på gång inför konflikten mellan demokratins krav på öppenhet och sin egen politiska hemvist och identitet. I den svenska normalitetens liberaldemokratiska ”politiska korrekthet”, som det heter, uppfylld av sekularism och jämställdhet mellan könen, och under trycket från en islamfientlig högerpopulism, verkar det ständigt finnas behov av att dölja sig och förställa sig, ibland till och med använda direkta lögner. Situationen är inte helt olika Egypten där Muslimska brödraskapet, med Carrie Rosefsky Wickhams ord, ”for good reasons has sought to shield itself from public scrutiny”.[6] Man lever liksom i fiendeland – trots talet om Sverige dar al-’ahd – och för att skydda Maslaha ”islams intresse” blir då taqiyyah moraliskt tillåtet och ibland även påbjudet, som vi såg. Nedan i Del IV. Praktisk politik ska jag undersöka om, och i så fall på vilket sätt, taqiyyah används av Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) och dess organisatoriska nätverk när de enligt ”den europeiska strategin” medelväg, wasatiyyah, deltar i det politiska livet.
[1] Ziyad Ayach, ”Min islam är kapad av hat och barbarism”, Aftonbladet 2015-12-22. http://web.archive.org/web/20151226004311/http://www.aftonbladet.se:80/debatt/article21977576.ab
[2] Islamiska förbundet, SIR:s förtydligande gällande ZIYAD Ayachs debattartikel 2015-23-12. http://web.archive.org/web/20151227174015/http://www.islamiskaforbundet.se:80/sirpressm20151223/
[3] Alkompis, ”حسان موسى حول ازدواجية الخطاب الديني لدى بعض رجال الدين في السويد”, 2017-05-29, avhandlingsarkivet. https://www.youtube.com/watch?v=soR8JkKGRyE
”اعتقد انه هناك البعض من رجال الدين في الديانات الثلاثة يمارس ازدواجية خطاب فهو يتحدث في اللقاءات المغلقة أو في المجاميع الدينية بخطاب يوحي بالكراهية للأخر أو بالعداء للأخر أو بالتشدد والغلاظة في الأحكام وعندما يواجه وسائل الإعلام يتعامل بأريحية وتسامح ويظهر على انه يقبل بالأخر وهذا أخطر ما يواجه المجتمع.”
[4] Salam Karam, ”Dubbla budskap i Moskén”, Svenska Dagbladet, 2004-05-23.
https://web.archive.org/web/20150805221423/https://www.svd.se/dubbla-budskap-i-mosken
[5] Mahmoud Aldebe, ”Det svenska Muslimska Brödraskapet i Sverige Al Ikhwan al-Muslimun”, Torbjörn Jerlerups blogg, 2013-04-07. http://web.archive.org/web/20170301091609/https://ligator.wordpress.com/2013/10/07/mahmoud-aldebe-och-antisemitismen-pa-arabnyheter-info-del-2/
[6] Wickham 2013: x.