Stormuftin hälsar den nazistiska muslimska förband
Man har frågat mig för varför jag i ”Holy white lies”, Kairo 2018, inte fördjupar mig i förgrundsgestalter som han. Svaret lyder: Den faktaspäckade studien var främst en belysning av brödraskapets intåg och intrång i Sverige. En belysning som inte gjorts tidigare. Men eftersom jag fått påstötningar om jag också borde berätta lite om viktiga bröder både internationellt och svenskt har jag lagt ut på min blogg, en liten artikel om denne gestalt som bara kort beskrevs i Holy White Lies sida 33.
Stormuftin med Hitler
Muftin Haj Amin al-Husseini, eller Grossmuftin (Stormuftin) av Jerusalem som Hitler kallade honom, lät sig engageras för nazisternas sak under världskriget. Man kunde höra honom propagandasändningar från Berlin, som vidaresändes globalt, över stationer som tyskarna satt upp. För berlinarna var hans närvaro i den tyska huvudstaden påtaglig och synlig. 1941, den 6 november, anlände han till Berlin för ett permanent boende där och som skulle vara ända fram till kapitulationen 1945.
Naziregimen gav honom ett lyxigt residens på Klopstock Strasse i stadsdelen Zehlendorf och utrustade honom med en stor uppsättning betjänter, en Mercedes-limousine (med chaufför) och ett generöst månatligt apanage. Därutöver disponerade han fyra andra bostäder och ett par sviter på två av Berlins lyxhotell.
I sina efter kriget utgivna memoarer beskriver muftin bl. a sin egen viktiga roll i upprättande av en SS-division i Jugoslavien med muslimer men ledd av tyskar och kroater. Han tog sig till Sarajevo för att personligen övertyga de lokala bosniska muslimska ledarna att ett deltagande i den bosniska division skulle både bringa ära och glans över anhängare till Islam. Tanken var att Bosnien skulle ingå som en del i det Storkroatien, som Hitler tänkte sig upprätta på Balkan. De muslimska bosniakerna betraktades av de nazistiska rasteoretikerna som rasrena arier men som hade blivit omvända till Islam. Det har gjorts uppskattningar att ända upp till hundratusen muslimer genom al- Husseins värvningsapparat kan ha stridit för nazisterna i olika förband.
Även i Albanien skapades SS-förband med muslimer. Imamer rekryterades för att kunna följa enheterna och utbildades vid en särskild imamskola som Hitler och stormuftin öppnade i den tyska staden Dresden. Al-Hussein försäkrade att banden mellan nazism och Islam var fasta, då de byggde på gemensamma värden. Det förutom att man delade krigsfiende. Han hade själv offentligt slagit fast:
”Juden är Islams fiende. Det var dem som dödade profeten Mohammed. Det är nödvändigt att araberna som helhet och muslimerna i synnerhet driver ut judarna från arabländerna. Det är den bästa lösningen. Det är samma lösning som användes av profeten Mohammed för 1300 år sedan. Versailleavtalet var katastrofalt för Tyskland och araberna. Men Tyskland vet hur man blir av med judarna. Det som förenar oss med tyskarna är att tyskarna aldrig skadat muslimerna, och att de slåss mot vår gemensamma fiende – judarna. Men framför allt, de har äntligen löst judeproblemet för gott. Tiden arbetar mot judarna, även om de allierade hjälper dem.”
Al Husein skriver i självbiografi om ett av sina tidiga möten med Hitler:
”Jag bad Hitler om ett tydligt löfte att tillåta oss att lösa judeproblemet så att det passade våra nationella och rasliga aspirationer och enligt de vetenskapliga metoder som tyskarna hade uppfunnit vad gäller behandlingen av sina judar. Det svar jag fick: Judarna är era.”
Det var i november 28 november 1941 som Hitler skulle ha givit muftin det löftet, några månader före Wannsee-konferensen, då Förintelsen slutgiltigt spikades, och Hitler och den tyska partiledningen uppenbarligen stannade för ett betydligt bredare projekt.
Tyskland hade vid den tidpunkten under sin kontroll en stor del av muslimska befolkningen på Balkan. Tidigare, när Werhmacht, som Berlin räknade med, skulle driva ut britterna i Palestina, efter en planerad framgångsrik tysk offensiv i Nordafrika hade muftin blivit lovad ett eget styre där. Alltsedan 21 februari 1941 hade SS en Einsatzgruppe Afrika, en paramilitär styrka under ledning av SS Oberstormbannführer Walter Rauf redo att arbeta bakom linjerna för Rommels afrikakår, och här genomföra den slutliga lösningen av judenärvaron i Nordafrika och Mellersta östern.
Alltsedan mitten av 30-talet hade al-Hussein varit på intim fot med Adolf Eichmann. Så fick vi höra Eichmanns närmaste man, Dieter Wisliceny, förklara inför krigsdomstolen 26 juli 1946 ”att när muftin besökte hans /Eichmann/ kontor, i slutet av 1941 och i början av 1942, blev muftin informerad om den slutgiltiga lösningen av judefrågan i Europa.” och tillägger Wisliceny: ”Muftin hade upprepade gånger föreslagit de olika toppledare som han höll kontakt med, framförallt Hitler, Ribbentrop och Himmler, just ett förintande av Europas judar. Han såg det som en enkel lösning av palestinaproblemet.” och ”av de ledande naziledarna var Heinrich Himmler den som al-Husseini samarbetade mest aktivt och längst med.”
Enligt den kände nazijägaren Simon Wiesenthal hade al- Hussein också kontakt med andra figurer som var direkt inblandade i slakten på judarna, Han besökte både Auschwitz och Majdanek, var nära bekant med Auschwitz-kommendanten Rudolf Höess och ett flertal andra lägerkommendanter. Men stormuftins främsta insats torde ändå vara den roll han hade genom de propagandasändningar i vilka han predikade om att Nazi-Tysklands kamp också var Islams. Al Husseins radiobudskap löd ”döda judarna varhelst ni finner dem”. Så uttryckte han det i det radiotal som han höll över berlinsändaren den 4 maj 1944 riktat till Handschar, SS:s dödspatruller, ansvariga för mördandet av storparten av Jugoslaviens judar. Som framgångsrik lobbyist motarbetade stormuftin konkreta förslag att judar i Ungern, Bulgarien och Rumänien skulle evakueras till Palestina. Därmed överlämnades uppskattningsvis 400 000 judar till de tyska gaskamrarna.
Nu torde väl ingen kunna hävda att Islam delade nazisternas rasideologi, trots al-Husseins med nazisterna snarlika tirader över propagandasändaren i Berlin. Islam motsätter sig rasism baserad på hudfärg och blod, men predikar en viss segregation baserad på tro. Under Sharia och muslimsk lag är icke-muslimer förvägrade den omtanke som muslimer har, eftersom ”Gud inte älskar icke-troende” (Koranen 3:32). Men i motsats till nazisternas syn som säger att en icke-arier omöjligen kan bli arier predikar Islam att vilken som helst icke-muslim kan bli muslim.
I en antisemitisk förkunnelse, som delades av muftin och brödraskapet, predikades däremot en pervers form av rasism enligt vilken ras och biologi ersätts av en metafysisk kategori. Sayyid Qutb exempelvis, al-Bannas efterträdare som ideolog för brödraskapet, hyste uppfattningen att judar ”av naturen var bestämda att slåss mot Allahs Sanning och sprida korruption och så oreda ” och hävdade att judarnas ”starka böjelse att kontrollera andra var ett styrande element i deras nationalkaraktär.” Lika omöjligt är det för en jude att ändra sin natur som ett lejon att ändra sina ränder. menade Sayyid Qutb.
Efter kriget vägrade britterna att ta hand om al-Husein. Som den krigsförbrytare som han var. Med hans bakgrund i det brittiska protektorat Palestina hade man ett formellt ansvar att ställa honom inför krigsrätt. I stället tilläts han resa till Egypten, där han togs emot som en hjälte av folk i det Muslimska brödraskapet. Bland dem som välkomnade al-Husseini var Hassan al-Banna, Muslimska Brödraskapets grundare, och Gamal Abdel Nasser, dåvarande medlem i Muslimska Brödraskapet och grundare av för Friofficerarna.
Al-Banna höll ett tal med dem här orden:
“Muftin är lika mycket värd som hela nationen. Muftin är Palestina och Palestina är muftin. O Amin, vilken stor och oböjlig,storartad man är du inte. Hitlers och Mussolinis nederlag har inte skrämt dig. Vilken hjälte, vilken hjälte till man. Vi vill veta vad den arabiska ungdomen, regeringsministrar, rika folk och furstarna i Palestina, Syrien, Irak, Tunisien, Marocko och Tripolis ska göra för att vara värdiga denna hjälte, som med Hitlers hjälp och Tysklands Utmanande av ett imperium och kämpade mot sionismen. Tyskland och Hitler finns inte mer, men Amin el-Husseini ska fortsätta kampen”.
Officeren Abdel Nasser med stormuftin
Hassan al-Banna mördades kort efter sitt tal men judeutrotelsen tog Gamal Abdel Nasser hand om. Idag finns endast fem äldre egyptiska judar kvar i Egypten.