Farliga förbindelser
Kopplingen mellan Islamiska förbundet i Sverige och Muslimska brödraskapet
I den här artikeln ska jag framlägga argument för en kontroversiell tes. Nämligen att Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), som äger och förvaltar Stora moskén på Södermalm i Stockholm, egentligen är en organisation som ingår i Muslimska brödraskapets (MB) nätverk av nationella organisationer och internationella samverkansorgan. MB är en legendarisk islamistisk organisation med rötter i Egypten, grundad 1928 av Hassan al-Banna. Organisationen är den starkaste (sunni-)islamistiska kraften i Mellanöstern och Nordafrika samt numera också i Europa med en politisk utopi att styra världen med islamiska principer enligt sharia. IFiS, med sitt svenska nätverk av sido- och dotterorganisationer, framstår å sin sida som den främsta representanten för ”islam” eller ”muslimerna” i Sverige. Dess ledande personkrets har i ett par decennier nära samverkat med riksdagspartier och regeringar, samt har direkt och indirekt, genom olika dotter- och sidoorganisationer, mottagit stora ekonomiska bidrag från svenska myndigheter.
I debatten om huruvida IFiS har kopplingar till MB:s internationella nätverk, eller om MB överhuvudtaget finns i Sverige, har företrädare för IFiS och dess sidoorganisationer ständigt förnekat sådana band eller ens att man ideologiskt skulle representera politisk islamism. Förnekandet pågår fortfarande. IFiS har därutöver också haft många försvarare och följare i svenska partier, organisationer och kulturdebatt vilka ihärdigt har avvisat sådana kopplingar. Detta gäller inte minst den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, numera Tro och Solidaritet (ToS), som i ständiga offentliga uttalanden har tillbakavisat sambandet. De senaste tio åren har Stockholmsföreningen Hjärta med anknytning till ToS varit en av de främsta företrädarna för denna inställning och har också försvarat sin medlem, Omar Mustafa, ordförande för IFiS, sedan han 2013, av ideologiska skäl, fick lämna sin plats i Socialdemokraternas partistyrelse. Samma ståndpunkt har flera religionsvetare och islamforskare intagit. De senare har främst pekat på att det inte finns några vetenskapliga belägg för någon koppling mellan svenska muslimska organisationer och det internationella MB. Det finns inte några ”riktiga källor” som skulle kunna stödja detta, har det hävdats.[1]
Syfte, metod och källor
Min uppfattning är den motsatta: IFiS är faktiskt en organisation som ingår i MB:s internationella nätverk. Jag utgår från ett källmässigt underlag som hittills har saknats i svensk forskning och samhällsdebatt. Delvis beror kunskapsluckan på att svenska forskare, politiker och journalister har haft bristande språkkunskaper i arabiska och därför missat ena halvan av det källmaterial som behövs för att kunna undersöka frågan. Därmed ska jag komplettera den forskning som ändå pekar på ett sådant samband, om än skissartat, främst Jonas Otterbecks doktorsavhandling i islamologi (2000) och Aje Carlboms avhandling i socialantropologi (2003).
Med arabiska som modersmål och första akademiska språk har jag under flera år samlat ett omfattande material i ämnet. Källmaterialet är unikt och består av förstahandskällor på arabiska, samt material från svenska myndigheter och organisationer som tagits fram i ett tidsödande arkivarbete. I den här artikeln undersöker jag de organisatoriska banden mellan IFiS och MB:s internationella nätverk med stöd av sju indikatorer. Indikatorerna är hämtade från boken The Muslim Brotherhood in the West (2010), skriven av Lorenzo Vidino, den kanske främste komparative forskaren när det gäller MB:s närvaro i Europa, med ett unikt intervjumaterial. Eftersom Vidino inte använde arabiska källor, inte heller svenskt arkivmaterial, tillägger jag ytterligare två indikatorer som jag redogör för nedan. Utöver de organisatoriska banden som här presenteras bör man, för en mer fullständig bild, även undersöka ideologiska band och tillämpandet av en eventuell, gemensam politisk strategi. För dessa aspekter hänvisar jag till mina böcker Erövringen (2020) och Bosättningen (2021), som är utvidgade svenska översättningar av min arabiskspråkiga bok om det svenska fallet, al-Kadhib al-abyad al-muqaddas (2018), vilken i sin tur översattes till engelska under titeln Holy White Lies. Muslim Brotherhood in the West. Case Sweden (2018).
Jag har undersökt Vidinos indikatorer i tre olika typer av källor. För det första har jag använt sökmotorn i Ikhwan wiki (MB:s Wikipedia) rörande orden ”Sverige” och ”Europa” på arabiska, samt sökte på personnamnen hos grundare respektive ordförande för IFiS. För det andra har jag använt Google för att söka efter IFiS samt de sido- och dotterorganisationer som IFiS, enligt sin hemsida på arabiska respektive svenska säger sig ha grundat eller medgrundat. För det tredje sökte jag på de arabiska respektive svenska namnen på dessa organisationer i kombination med de personnamn som fanns hos svenska myndigheter, angivna som grundare, ordförande, representanter eller styrelsemedlem. Jag sände begäran om information till många svenska myndigheter (till exempel Skatteverket och Regeringskansliet). Jag sökte i övrigt också på organisationernas egna hemsidor och i deras webbarkiv i www.archive.org. Totalt framkom på detta sätt, tack vare internets historiska minne och Sveriges offentlighetsprincip, en oväntat stor mängd relevanta fakta.
Resultat
För den första indikatorn, historia och ideologi, hittade jag ett starkt band mellan grundaren för det svenska nationella organisationen och MB:s internationella organisation. Det var Chakib Benmakhlouf, den första ordföranden för IFiS, som visade sig ha nära personliga relationer till de framstående transnationella medlemmarna Yusuf al-Qaradawi, Fayçal Al-Mawlawi, Mustafa Mashhur och Mehdi Akef. De första två nämnda är MB:s mest kända ideologer och de två sistnämnda har haft det högsta ämbetet som finns inom MB, ”generalvägledare” (murshid al-’amm). Utöver posten som IFiS:s förste ordförande (1995) hade Benmakhloud också posten som ordförande för Federation of Islamic Organizations in Europe (FIOE) (2006–14). FIOE beskrivs på Ikhwan wiki som MB:s europeiska huvudorganisation. I svensk forskning uppmärksammas Benmakloufs roll inom det internationella Brödraskapet av Anne Sofie Roald i en internationell antologi (2012). Mina undersökningar bekräftar och förtydligar hennes bild.
En annan grundare är Mahmoud Aldebe. Han är bland annat huvudförfattare till den lilla boken Att förstå islam (1987) och författare till flera artiklar i tidskriften Salaam under 1990-talet. Dessa är tydliga uttryck för MB:s teologi och ideologi. Hans famösa öppna brev till de politiska partierna 2006 följer dessutom till punkt och pricka MB:s europeiska tänkande och strategi som fastlades 1995 på en konferens i Istanbul under överinseende av främst den ovan nämnde Yusuf al-Qaradawi. I brevet kräver Aldebe bland annat att riksdagen ska stifta en lag som ger svenska muslimer rätt att vara lediga under muslimska högtider och under fredagsbönen och att muslimska barn ska få undervisning i islam i den svenska skolan. Han vill dessutom att skilsmässor mellan muslimer ska godkännas av en imam.
Vi finner alltså ett ”grundläggande ideologiskt avtryck” i rörelsens historia, vilket Vidino menar är en av de viktigaste indikatorerna på islamiska organisationers koppling till det internationella Brödraskapet. På IFiS:s hemsida hittar man även styrdokumentet från det konstituerande mötet 1995 som redogörs för i förbundets officiella, arabiskspråkiga tidskrift Rabita. Där framställs Hassan al-Bannas ”20 principer för att förstå islam” som rörelsens grundläggande ideologi. Dessa 20 villkor är dessutom enligt MB:s internationella stadga från 1994 en förutsättning för att en organisation ska kunna få medlemskap i den internationella organisationen. De framställs som IFiS:s grundvärden och målsättningar. En slående detalj är ungdomsförbundet Sveriges unga muslimer, vars slogan är nästan identisk med MB:s motto: ”Profeten är vår ledare; Koranen är vår lag; jihad är vår väg; och döden för Allahs ära är vår högsta strävan.”
Det finns också andra personliga kopplingar som stödjer den historiska och ideologiska kopplingen. Chakib Benmakhlouf har haft en nära politisk relation med Khairat el-Shater, MB:s egentlige presidentkandidat i Egypten 2012, innan han ogiltigförklarades och Muhammad Mursi fick träda in. el-Shater är också den starkaste personen i den internationella organisationen under senare tid. Ett exempel är när Benmakhlouf under den arabiska våren fick uppdraget av el-Shater att i Sverige propagera för MB som den organisation som borde stödjas i det egyptiska myllret av politiska organisationer. Att han fick det som ett ”uppdrag” och inte en förfrågan säger något om den organisatoriska närheten. Ett annat sådant band gäller Mahmoud Khalfi. Han är nuvarande ordförande för imamrådet i Sverige och grundare av studieförbundet Ibn Rushd, samt har tidigare varit ordförande för IFiS. Khalfi hade en nära relation till MB:s internationelle talesperson Kamal Helbawy, och beskrev denne i den arabiska dagstidningen Al-Quds al-Arabi 2013 som sin mentor. Under den arabiska våren skriver han i den arabiska webbtidningen Tunis att IFiS tillhör MB:s skolning. I arabiskspråkiga Rabita beskrevs därtill 1996 den avlidne generalvägledaren Muhammad Hamid Abu al-Nasr som ”vår avlidne”, ett uttryck som på arabiska uttrycker en innerlig och nära relation.
Vad gäller den andra indikatorn, politisk och organisatorisk metod, har jag funnit att IFiS, samt föregångaren Islamiska förbundet i Stockholm (IFS) har skapats och byggts upp på samma sätt som andra av Brödraskapets organisationer i Europa. Metoden har varit att skapa ”en bukett av dotter- och sidoorganisationer” med speciella uppgifter: ungdomsorganisation, kulturorganisation, moskéer, imamorganisation, kvinnoorganisation, studieförbund, muslimska friskolor och så vidare. Det speciella med denna organisationsvärld – ett myller av paraply- och brevlådeorganisationer – är att deras styrelser befolkas av ett fåtal ledande personer med överlappande medlemskap och styrelseuppdrag. Det verkar finnasett underliggande personligt nätverk som besätter styrelseposterna. Denna överlappning av nyckelpersoner finns också i motsvarande grad beskrivet för Storbritannien av Damon Perry i en detaljerad analys (2019). Lorenzo Vidino (2009) förklarar att denna organisationsform möjliggör för ett fåtal personer att ha stort inflytande trots deras ringa antal.Perrys och Vidinos beskrivningar stärker mina resultat för Sveriges vidkommande. Denna organisationsform med ett underliggande personligt nätverk och en yttre organisationsvärld, där ett fåtal personer har överlappande styrelseuppdrag, framgår väldigt tydlig i mitt material. Min undersökning visar också att den personkrets som besätter och kontrollerar nätverket av styrelser inte uppgår till mer än 20 familjer. Denna krets domineras dessutom av en tydlig hierarki där topparna utgörs av egentliga ”bröder”, de fullvärdiga medlemmarna i MB som exklusiv kaderorganisation. Denna ”inre cirkel” utgör kärnan i MB:s närvaro i Europa.
En annan företeelse som tyder på likhet i metod och uppbyggnad är det uttryckliga användandet av släktband och nepotism för att stärka den organisatoriska sammanhållningen. Det mest tydliga exemplet i Europa är att grundaren av den europeiska grenen av Brödraskapet vid 1950-talets slut, Said Ramadan (den kände Tariq Ramadans pappa), var gift med Hassan al-Bannas dotter. Men i det transnationella Brödraskapet som helhet är exemplen hur många som helst. Bröder uppmanas också uttryckligen att gifta sig med döttrar till bröder. I Sverige visar sig detta mönster främst i att två ledande släkter inom den inre ledande personkretsen har sådana äktenskapsband, familjerna Kharraki och Benaouda. Vi har därtill äktenskapet mellan den högsta ansvarige ”ordföranden” för IFiS och Islamic Relief i Sverige. Det samma mellan ordföranden i scoutorganisationen SMS (dotter till Benmakhlouf och ordföranden för riksorganisationen Förenade islamiska församlingar i Sverige (FIFS). Därtill kommer en ny företeelse. När nu en yngre generation ska ta över, är det söner och svärsöner till grundarna som skolas in i och får ta över styrelseuppdrag och arvoden. Denna nepotistiska och klanbaserade organisationsmetod är typisk för Brödraskapet, jag har talat om den som en ”klansekt” som dessutom har en inre struktur av hierarki och lydnad mot ledningen och de äldre. En motsvarande struktur har Samir Amghar beskrivit i Frankrike (2016).
Rörande den tredje indikatorn, böcker och tidskrifter, har jag funnit att böcker i översättning som fanns på förbundets hemsida innehåller exakt de författare som Vidino klassificerar som det internationella Brödraskapets islamistiska kanon: Hassan al-Banna, Abul A’la Maududi, Sayyid Qutb och Yusuf al Qaradawi. Dessa gäller som de mest grundläggande och framstående tänkarna för MB:s islamistiska teologi och ideologi. I förbundets tidskrifter Rabita (arabiskspråkig) och Salaam (svenskspråkig) finns artiklar och utdrag i översättning av samma författare.
För den fjärde indikatorn, återkommande kontakter med Brödraskapet i andra länder, har jag funnit att IFiS har arrangerat transnationella konferenser med andra MB-organisationer. Framstående ledare för andra organisationer i det internationella nätverket har ofta varit inbjudna till de årliga konferenser som hållits i Stockholm. Möten med europeiska fatwarådet, European Council of Fatwa and Research (ECFR), Brödraskapets viktigaste teologiska och ideologiska tankesmedja i Europa, har också hållits i Stockholm (2003). Bland framstående ledare i denna organisationsvärld kan nämnas Yusuf al-Qaradawi, ordförande för ECFR och flera ställföreträdande generalvägledare, så som Mahmoud Ezzat, Ibrahim Munir och Hassan Huwaidi (2006–12). Under de årliga konferenserna 1994–96 fanns bland de bjudna högsta ansvariga i andra nationella organisationer: Fathi Yakan (Libanon), Ibrahim Al-Sanusi (Sudan), Mohamad Yatim (Marocko), Abu Jara al-Sultani (Algeriet), Salman bin Fahad al-Ouda (Saudiarabien), Kamal Helbawy (Storbritannien) och Rachid Ghannouchi (Tunisen).
Rörande den femte indikatorn, finansiella band med gulfstater, har jag noterat flera återkommande och stabila finansiella kontakter. Till att börja med de långvariga finansiella relationerna med gulfstaterna genom ett finansiellt nätverk, som dock har förändrats i takt med storpolitiken. Stora moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm, ägd av IFiS, byggdes på 1990-talet med finansiering från en stiftelse i Förenade Arabemiraten. Göteborgs moské byggdes med bidrag från Saudiarabien. När bygget av Stockholms moské var avslutat fanns ett finansiellt överskott som lämnades över till Europeiska federationen (FIOE), en transaktion som påvisar ett nära finansiellt band mellan organisationer på olika nivå inom nätverket liksom dess transnationella karaktär. I IFiS:s stadgar står dessutom att förbundets kvarvarande ekonomiska tillgångar ska tillfalla FIOE om förbundet skulle upplösas eller läggas ner. En annan finansiell fråga rör antalet betalande medlemmar, det vill säga i vad mån IFiS finansierar sig själv eller är beroende av utifrån kommande medel. När den framstående medlemmen Mahmoud Aldebe hoppade av IFiS, hävdade han 2013 att antalet betalande medlemmar i IFiS endast var cirka 200.[2] De noggranna undersökningar som jag har genomfört i boken Bosättningen visar att antalet aktiva i förbundet åtminstone inte överstiger det antal som Aldebe anger. Då har vi också att göra med ett stort mörkertal i överlappande medlemskap, särskilt i ledningarna inom det organisatoriska nätverket. I min forskning framgår också att IFiS och dess organisatoriska nätverk har lyckats finna en ekonomisk bas genom sin unika ställning gentemot bidragsgivande myndigheter som representanter för ”islam” och ”muslimerna” i Sverige. Bidragen har varit så stora att nätverket har lyckats spara över 288 miljoner kronor från allmänna medel inom de tre organisationerna Islamic Relief, Studieförbundet Ibn Rushd och Sveriges islamiska skolor (SIS). Dessa tre organisationer hade tillsammans 2019 den högsta bidragssumman någonsin med 618 miljoner kronor. Detta år inträffade troligen kulmen på bidragsgivandet till IFiS och dess organisatoriska nätverk. Sedan dess har förbundet Sveriges unga muslimer efter återbetalningskrav fått stänga ner verksamheten, och några av de muslimska friskolorna ägda av nätverket har gått samma öde till mötes. Men det är naturligtvis en trend som kan brytas igen.
Vidinos sjätte indikator är anknytning till Yusuf al-Qaradawi, som idag har en unik ställning i den muslimska världen med en egen, mycket seriös talkshow i tv-kanalen al-Jazeera. Han blev medlem i MB i unga år och kan betraktas som dess viktigaste teolog och ideolog idag. Han har följt och vidareutvecklat arvet från Hassan al-Banna från 1930- och 40-talen och Sayyid Qutb från 1950- och 60-talen. Här i Sverige har nästan alla ordförande för IFiS beskrivit al-Qaradawi som den viktigaste teologen i den muslimska världen. Alternativt har han likställts med ”den kristne påven” eller som ”mer lärd än någon av IFiS teologer”. Jag ska ge ett av många exempel på al-Qaradawis starka inflytande. När man tog det avgörande beslutet att ingå i politisk allians med Socialdemokraterna 1998 legitimerade den dåvarande IFiS-ordföranden, Ahmed Ghanem, detta beslut med en fatwa från al-Qaradawi om att man skulle börja delta i politiken, något man tidigare hållit sig starkt skeptisk och avståndstagande till. Och som syntes ovan är han en av de viktiga tänkarna i Brödraskapets tradition som har översatts och ofta refererats i tidskrifterna och på hemsidan.
Rörande den sjunde indikatorn, medlemskap och deltagande i Brödraskapets överordnade organisationer, är anknytningen uppenbar. Jag har funnit tydliga uttryck för hur IFiS organisationer deltar i och ingår i överordnade organisationers verksamheter. Tidigt hade de svenska ledarna Chakib Benmakhlouf och Abdirizak Waberi höga poster i Europeiska federationen (FIOE). Man har också haft kontakter med eller varit värd för konferensen inom Europeiska fatwarådet (ECFR) 2003. Forum for European Muslim Youth- and Student Organizations (FEMYSO) grundades 1996 i Stockholm och föreningen Sveriges unga muslimer deltar sedan dess regelbundet i dess internationella konferenser. Muslimska kvinnoföreningen (MKF) är medlem i The European Forum of Muslim Women (EFOMW). Sveriges islamiska skolor (SIS), som är IFiS:s paraplyorganisation för sina friskolor, är medlem i The Federation of European Arab-Islamic Schools, som i sin tur är tillhörande organisation i FIOE.
Till Vidinos sju indikatorer har jag lagt två. Den åttonde gäller stadgar och styrdokument och den nionde inre organisatorisk uppbyggnad. Rörande den åttonde indikatorn fann jag att IFiS:s egen stadga säger att när den upplöser sig ska resurserna gå till FIOE. En tydligare indikator på organisatorisk anknytning till det internationella Brödraskapet får man leta efter, och kanske var det i denna anda som förbundets överskott efter det stockholmska moskébygget runt sekelskiftet 2000 gick till FIOE. Förbundets hemsida och den officiella tidskriften Rabita pekar också på den internationella MB-stadgan och dess krav på att man måste acceptera Al-Bannas 20 principer för att få bli medlem. Denna internationella stadga finns bara på arabiska och har inte uppmärksammats tidigare i internationell forskning, heller inte i svensk naturligtvis. När det gäller den nionde indikatorn, organisatorisk struktur, fann jag att strukturen i Sverige, enligt mitt källmaterial, stämmer väl med andra organisationer i Europa och Egypten. I Sverige är organisationen uppbyggd med ”familjer” (usra) som basorganisationer, liksom ursprungligen i Egypten efter al-Bannas direktiv. Här finns också, precis som i Egypten, distrikt, shura-råd (styrelse) och generalvägledare (ordförande). Sveriges muslimska råd (SMR), sedan länge inordnad i IFiS:s nätverk, tar i ett av sina konstitutionella dokument (1990) upp begreppet ”emir” som beskrivning av ordförandeposten. Detta signalerar en stark tillhörighet till Brödraskapets organisationsstruktur där denna titel används. SMR kom dock fram till att det var lämpligare, i kontakten med svenska myndigheter, att använda titeln ”ordförande”. En liten pusselbit i det hemlighetsmakeri som är en del av denna organisationsvärld.
Sameh Egyptson är historiker med examina från Ain Shams-universitet i Kairo samt religionsvetare och islamolog med examina från Lunds universitet.
Referenser
Ackfeldt, Anders m.fl., ”Undermålig forskning i svensk myndighetsrapport”. Religionsvetenskapliga kommentarer, 2017-03-02.
http://web.archive.org/web/20170305091256/http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.com/2017/03/debatt-undermalig-forskning-i-svensk.html (hämtad 2022-09-04).
Amghar, Samir, الإخوان المسلمون في أوروبا: دراسة تحليلية لتنظيم إسلامي (al-Ikhwan al-muslimun fi oruba. Dirasat tahlilia litanzim islami [Muslimska Bröderskapet i Europa. En analytisk studie till en islamisk organisation], Alexandria: Biblioteca Alexandria 2012,
https://web.archive.org/web/20171204043507/https://www.bibalex.org/Attachments/Publications/Files/2012100814083494913_marased10.pdf (hämtad 2022-09-04).
Carlbom Aje, The Imagined Versus the Real Other. Multiculturalism and the Representation of Muslims in Sweden, Lund 2003
– Islamisk aktivism i en mångkulturell kontext. Ideologisk kontinuitet eller förändring?, Stockholm 2018
– Samhället måste öppna sig för mångfalden. Mångfaldspolicyn som politisk möjlighet till islamisk aktivism, Stockholm 2019
Egyptson, Sameh, Holy White Lies, Cairo 2018
– Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige, Höllviken 2020
– Bosättningen. Muslimska brödraskapets organisation och vision i Sverige, Höllviken 2021
Jerlerup, Torbjörn, https://web.archive.org/web/20120420033257/http://ligator.blogg.se/ (hämtad 2013-10-07)
Mahmoud, Aldebe, ”Mahmoud al Debe och antisemitismen på Arabnyheter.info (del 2)”, https://ligator.wordpress.com/2013/10/07/mahmoud-aldebe-och-antisemitismen-pa-arabnyheter-info-del-2/ (hämtad 2022-09-04)
Otterbeck, Jonas, Islam på svenska. Tidskriften Salaam och islams globalisering, Lund Studies in History of Religions, vol. 11, 2000
Perry, Damon, The Global Muslim Brotherhood in Britain. Non-Violent Islamist Extremism and the Battle of Ideas, London/New York 2019
Roald, Anne-Sofie, ”Democratization and Secularization in the Muslim Brotherhood. The International Dimension”, i Roel Meijer & Edwin Bakker (red.), The Muslim Brotherhood in Europe. London 2012, s. 71–86
Vidino, Lorenzo, The New Muslim Brotherhood in the West, New York 2010
[1] Se t.ex. Anders Ackfeldt m.fl., ”Undermålig forskning i svensk myndighetsrapport”, Religionsvetenskapliga kommentarer, 2017-03-02;. https://web.archive.org/web/20170302111837/https://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.com/2017/03/debatt-undermalig-forskning-i-svensk.html
[2] Aldebe Mahmoud, ”Mahmoud al Debe och antisemitismen på Arabnyheter.info (del 2)”, https://ligator.wordpress.com/2013/10/07/mahmoud-aldebe-och-antisemitismen-pa-arabnyheter-info-del-2/ (hämtad 2022-09-04); Torbjörn Jerlerups hemsida, https://web.archive.org/web/20120420033257/http://ligator.blogg.se/ (hämtad 2013-10-07).