Arkiv artiklar 2012-2013

Mursis fall visar att demokrati är mer än bara val

Publicerad 6 juli, 2013 – 14:19 på SVT debatt

MURSIS FALL För att en demokrati ska fungera måste det finnas demokratiska grundprinciper, och dessa finns inte på plats i Egypten. Det egyptiska folket har avsatt en diktatorisk president och jag bugar mig för deras mod, skriver Sameh Egyptson.

Avsättningen av Mursi är kanske ett angrepp mot den etablerade västvärldens demokratiska regler men den är en seger för egyptisk demokrati och den egyptiska revolutionen. De demokratiska reglerna i väst är ett resultat av flera inbördeskrig i Europa och USA, revolutioner och inte minst världskrigen som kostade miljontals människoliv. Reaktionen från Sverige, EU och USA mot avsättningen av president Mursi är naiv. Under det gångna året då Mursi styrde landet har Sverige, EU och USA varit tysta när Mursi brutit mot demokratiska regler och mänskliga rättigheter.

Nu undrar jag om Sverige, EU och USA har återgått till sin gamla strategi och stödjer stabilitet (t.ex. Mubarakregimen) på bekostnad av demokrati och mänskliga rättigheter.

Mursi lovade sitt folk och de demokratiska krafterna som låg bakom den egyptiska revolutionen att han ska leda Egypten till demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. När han kom till makten förrådde han sitt folk och revolutionen och styrde landet med ett diktatoriskt dekret och en sekteristisk konstitution. Han var ovillig till dialog och inkapabel att styra landet. Folket krävde nyval, men han lyssnade inte. Egypten var på väg mot kaos, inbördeskrig och hunger.

Avsättningen av Mursi skedde med brett stöd från det egyptiska folket.När Mursi höll sitt sista tal till nationen på tisdag, efter att han fått tidsfrist både från folket och senare från militären, avvisade han kraven på avgång och hävdade att han skulle offra sitt blod för att sitta kvar vid makten. Då samlades representanter från olika egyptiska samhällsorgan, politiska partier och demokratirörelsen. De kom överens om ett dekret som innehöll en avsättning av Mursi samt en färdplan för bildandet av en demokratisk konstitution samt nytt president- och parlamentsval under internationell bevakning. Militärchefen läste upp dekretet på TV och förklarade att de var tvungna att lyssna till det egyptiska folket och deras krav på en ny färdplan som inte innefattar Mursi som president.

En civil övergångsregering med olika experter ska tillsättas med fullmakt. Han lovade också att militären ska inte blanda sig i det kommande regeringsarbetet. Efter detta talade Mohamed El-Baradei som var generaldirektör för FNs atomenergiorgan IAEA 1997-2009 och fick Nobels fredspris 2005. Han fick mandat att vara med och skriva dekret och forma färdplanen, av en majoritet av den politiska oppositionsrörelsen. I sitt tal sade han att avsättningen av Mursi är nödvändig för demokrati i Egypten. Författarinnan, Sekinna Foad, politisk liberal aktivist som representerar de egyptiska kvinnorna, talade också och krävde att kvinnorna ska få sin plats i framtiden. Hon betraktade Mursis år vid makten som en mörk period i Egyptens historia. Från Islamisternas sida talade ordföranden för al-Nour partiet, det största salafistpartiet i Egypten, och det starkaste stödpartiet till Muslimska brödraskapet och också de godkände dekretet. Från sociala och politiska nätverk talade också grundaren till rörelsen Tamrod, ”Rebellerna” som samlade miljontals underskrifter och lika många demonstranter på olika torg runt om i Egypten de senaste dagarna. Den koptiska påven och den stora Imamen av al-Azhar godkände också färdplanen med sina tal till nationen.

För att västerländska demokratiska regler ska kunna följas måste också andra demokratiska grundprinciper finnas på plats och det fanns inte i Egypten. Mursi svek sina väljare på väsentliga punkter och höll på att göra Egypten till en diktatur liknande den som finns i Iran. Folket drog tillbaka sitt stöd och lät inte honom fullfölja sin mandatperiod. De lyckades med det som det tyska folket inte lyckades med med Hitler, som också var folkvald.

Det egyptiska folket har lärt sig att man inte behöver vara förtryckt och det måste respekteras av övriga världen. De lyckades avsätta en diktatorisk president på tre dagar. Jag bugar mig för deras mod och beslutsamhet.

Sameh Egyptson, director Swedish Culture Center i Kairo och religionsforskare vid Lunds universitet
———————————————————————————————————————————

Kristna kopter tvingas till desperat flykt från islamisterna

http://web.archive.org/web/20130429155302/http://www.newsmill.se/artikel/2013/04/12/kristna-kopter-tvingas-till-desperat-flykt-fr-n-islamisterna

Kommer kopternas öde att likna de egyptiska judarnas? Idag finns endast ett tio-tal judar kvar i Egypten, av en befolkning på 90 miljoner. 1927 fanns det 55.000 judar av 14 miljoner egyptier.
Svaret finns hos politikerna i väst och bland annat Sverige.

Under de senaste dagarna har jag och mina syskon i USA och Kairo blivit kontaktade av vänner och släktingar som söker hjälp att lämna Egypten. Kopter (egyptiska kristna, Egyptens ursprungsbefolkning) anser att situationen för dem försämrats, och de kristna blir idag anklagade för och utsedda som syndabockar för den försämrade politiska och ekonomiska situationen i landet. De befarar att det värsta komma skall och talet om folkmord skrämmer de kristna. Attacker mot kyrkor, mord på kopter på gatorna framför kyrkor och kidnappning av rika kopter och deras barn hör till vanligheterna i Egypten idag. Påven Tawadros II ställer in sin veckopredikan, vägrar ta emot president Mursis sändebud och flyttar till ett kloster i Natrondalen för att vara i avskildhet. Detta som en protest mot president Mursis politik. Påven och alla kopter anser att polismyndighetens samröre med islamister och kriminella hetsar upp allmänheten till våld mot kristna. Vart ska vi ta vägen frågar våra vänner och släktingar oss, och anser att vi som lever i väst och har medborgarskap där, har ett moraliskt ansvar för att hjälpa dem. De säger att de har ingenstans att fly. I väst finns Libyen med egna oroligheter och på senaste tiden har en kristen person mördats efter tortyr och över 100 kopter greps och torterades och blev anklagade för kristen mission. I söder finns Sudan, och där pågår inbördeskrig mot de kristna i södra delen av landet och den sudanesiska presidenten som tillhör det muslimska brödraskapet anklagas för folkmord. I norr finns en järnridå, dvs Europa med Schengensamarbetet, dit de allra flesta inte kan få visum. I desperation flyr istället kopter till Georgien och Israel.

Informationen om koptisk massflykt till Georgien var inte nytt för mig. Men rapporten från Egyptiska Förbundet för Mänskliga Rättigheter och den koptiska organisationen i Georgien var chockerande, över 83 000 har redan kommit dit och över 172 000 planerar åka dit under det här året. Siffror som ännu inte är bekräftade från någon myndighet, men mina vänner och syskon i Kairo bekräftar att väldigt många som inte får visum till väst söker sig mot Östeuropa. BBC har redan gjort ett nyhetsprogram om kopternas flykt till Ryssland.
I februari åkte jag som reseledare för min resebyrå med en grupp resenärer till Egypten med känslan av att det troligen kommer att bli min sista resa innan något allvarligt händer. Folk är desperata. När vi anlände till Luxor träffade jag vår representant Tony där. Jag frågade honom om det var sant att han skulle åka till Georgien och han svarade entusiastiskt att han redan varit där och bara var tillbaka för att hämta familjen. Varför Georgien frågade jag, och svaret var att det är det enda kristna land i Europa som ger visum till kopter. ”Jag ska öppna livsmedelsaffär i Tbilisi och min fru ska driva ett turistföretag på nätet hemifrån. Barnen ska gå på privat engelsktalande skola tills de finner en möjlighet att ta sig till Västeuropa eller Amerika”, säger Tony. Myndigheterna i Tbilisi är glada över att de kommer med kapital och investerings- lust.
Enligt Tony finns kopter överallt i Tbilisi och många börjar flytta till landsbygden och köper jordbruk för att odla vin. Det är ett kristet land och folk välkomnar oss trots att de är fattiga. Tony är glad över att folket i Tbilisi gör korstecken när de går förbi eller kör framför en kyrka. I Georgien får man inte något socialt skydd och arbetslösheten är hög. Men Tony har problem att lösa innan han köper flygbiljetter till sin familj. Han har svårt att växla sina besparingar i egyptiska pund till US dollar och sätta in dem på ett dollarkonto i sin bank så att han kan ta ut dem i Tbilisi.
Egyptiska banker växlar inte egyptiska pund till US dollar alls. Även om han växlar sina pengar på den svarta marknaden med över 25% sämre kurs, går inte banken med på att han sätter in pengarna på dollarkontot. Enligt nya regler måste han bevisa varifrån dollarna kom och det måste vara lagligt så klart, vilket är omöjligt.Han kommer att vara tvungen att ta risken och bära med sig besparingarna i sedlar i bagaget med risk att upptäckas på flygplatsen, och då tas alla pengarna ifrån honom.Tony är rädd att de kristna ska röna samma öde som judarna, när de lämnade Egypten efter revolutionen 1952. Då tvingades judarna lämna allt de ägde när de flydde och egyptiska staten nationaliserade alla deras ägodelar.
Under de senaste dagarna rapporterade den egyptiska tidningen el-Youm el-Sabea att det finns över 238 koptiska familjer som sökt asyl i Tel Aviv i Israel. Deras advokat Mansour alSamuaily säger att Israel tar emot egyptiska politiska flyktingar och att de koptiska flyktingarnas ärenden behandlas av myndigheterna i Tel Aviv. Nyheten om möjligheter för nya flyktmål väckte stor debatt mellan kopter. Det är lätt att få visum till Israel som pilgrim och att stanna där som flykting är möjligt, men den moraliska aspekten är inte självklar. Å ena sidan argumenterar en del kopter för att alla ska stanna i sitt fädernesland och kämpa för demokrati med sina muslimska-, icke islamistiska vänner. Man ber dem särskilt om att inte fly till Israel som ockuperar palestiniernas land. Å andra sidan argumenterar vissa kopter för att det inte finns någon ljusning på situationen i Egypten och att det inte finns några andra länder att fly till förutom Israel.
Redan efter revolutionen rapporterades kopters flykt från Egypten men det som var intressant var deras flykt till USA, Kanada, Europa och Australien. Denna flykt präglades av överklass och övre medelklass som hade möjlighet att skaffa visum till dessa länder. I januari i år rapporterade The Telegraf att tiotusentals kopter redan hade flyttat till USA. Min syster som har två syskon i USA tillhör dem som har tur i Egypten. Hon har visum på fem år och kan resa dit när hon vill. Förra året reste hon till USA och stannade i sex månader men hemlängtan var stor och hon flyttade tillbaka till Kairo. Hon säger att hon drabbades av Egyptens förbannelse, ”den som dricker av Nilens vatten längtar
alltid tillbaka”. Idag tänker hon fly landet igen, inte för sin egen skull den här gången, utan för sina barns skull.
Kommer kristna kopter fortsätta fly i desperat flykt till Georgien och Israel eller kommer de att finna en plats i EU som de flesta av dem önskar, då de inte kan stanna i sitt älskade hemland. Eller kommer de att få hjälp från världssamfundet att stanna i Egypten, i det land där de bott i tusentals år och där de skapade den äldsta kyrkan i världen och den mest fascinerande kulturen genom tiderna, den faraoniska?
Eller kommer deras öde att likna de egyptiska judarnas öde? Idag finns endast ett tio-tal judar kvar i Egypten, av en befolkning på 90 miljoner. 1927 fanns det 55.000 judar av 14 miljoner egyptier.
Svaret finns hos politikerna i väst och bland annat Sverige.
———————————————————————————————————————————

Var står EU och Sverige i frågan om Egyptens konstitution?

http://web.archive.org/web/20130430090602/http://www.newsmill.se/artikel/2013/01/25/var-st-r-eu-och-sverige-i-fr-gan-om-egyptens-konstitution

Utan stöd från omvärlden kan den egyptiska revolutionen och den arabiska våren gå helt fel väg mot hat och krig. Demokratirörelsen ber sina motsvarande organisationer i olika demokratiska länder att stoppa allt stöd för brödraskapet. Var står EU och Sverige i frågan om Egyptens konstitution?

De unga demokratianhängarna har under de senaste dagarna visat dokumentärfilmer under kvällarna på gatorna, filmer som går under namnet al-ikhwan kaziboun. Filmerna hänvisar till uttalande av muslimska brödraskapet där de motsäger varandra, och där man i filmer bedömer dem som lögnare. Brödraskapet följer en process som heter Al-tamkeen som är inskriven i brödraskapets litteratur. Detta betyder att man ljuger tills att man får makten och därefter kan man införa sin politik.

Demokratiska rörelsen i Egypten förklarade därför 25 januari 2013 som protestdag mot den sittande presidenten Mursi och mot hans regering som stöttas av muslimska brödraskapet. Den demokratiska rörelsen kräver regeringens avgång och ett stopp för den nya odemokratiska konstitutionen, som stiftades av islamisterna för en månad sedan. Några av dem kräver t.o.m Mursis avgång.

Efter revolutionen hoppades man att muslimska brödraskapet i Egypten skulle vara pragmatiskt och föra Egypten till en utveckling liknande den som skedde i Turkiet. Det har de också lovat, men det visar sig att de ljuger inför både världen och sitt eget folk. Inför diplomater, journalister och forskare som kommer från utlandet, ljuger de och påstår att demokrati på egyptisk sätt betyder, att islamiska termer är detsamma som moderna demokratiska principer och att islamofobi är orsaken till att väst skräms bort när det gäller deras (muslimska brödraskapets) styrelsesätt.

De har ju rätt att försöka!

För den demokratiska rörelsen lovade Mursi, på hotellet Fiarmont några dagar innan presidentvalets andra omgång, att han ska grunda en demokratisk modern stad med en demokratisk konstitution. Konstitutionella församlingen, som i majoriteten består av islamister, skulle ombildas och representera alla politiska inriktningar och religioner. Han lovade också att inte föra fram den nya konstitutionen till folkomrösting innan alla politiska inriktningar hade godkänt den. Dessutom lovade han att tillsätta en kvinnlig samt kristen vicepresident och också en nationell enhetsregering som skulle representera alla politiska inrikningar.

Resultatet blev annat. Sedan Mursi insattes som president har fram till idag fler jounalister blivit anklagade för uttalande mot presidenten, än vad någon annan härskare i moderna Egypten gjort. Fler än någonsin sitter i fängelse på grund av religiös smutskastning. Turister och investerare uteblir. Miljontals människor blir arbetslösa och fattigare för varje dag  pga prishöjningar på varor. Islamisternas budskap skrämmer bort människor. Den kristna minoriteten känner sig hotad och de som har råd har redan lämnat landet och många andra är på väg. Den nya konstitutionen som ska styra Egypten de kommande åren stiftades endast och enväldigt av brödraskapet och deras allierade, islamisterna. Representanterna för de demokratiska partierna, Demokratiska Rörelsen, olika fackföreningar, de kristna kyrkorna, Journalistförbundet och domarkåren lämnade den konstitutionella församlingen i protest mot att islamisterna skulle forma en odemokratisk konstitution. Konstitutionen gick till omröstning trots allt. Nu har Egypten en konstitution som oppositionen ifrågasätter, och vilken har fått mindre än 20% av de röstberättigandes röster. Man räknar med att över 140 paragrafer strider mot de demokratiska principerna.

Här några exempel:

Den nya konstitutionen försämrade religionsfriheten. Enligt paragraf 43 får endast de tre himmelska religionerna utöva sina religioner. Begreppet himmelska religionera är tvivelaktig. Som islamolog och specialist på Egypten kan jag uttala mig om, att det finns många professorer vid al-Azhar (islamiska universitetet i Kairo) som betraktar de nuvarande kristna som vilseförda av sina präster och att de därför inte kan betraktas som himmelska.

Paragraf 44 förbjuder förolämpning mot profeter.

Paragraf 53 låter endast en fackförening finnas för varje yrke. Domstolen har rätt att upplösa den.

Paragraf 14 kopplar lönerna till produktionen och inte till priserna.

Paragraf 197 låter militären behålla sin makt och har en egen budget utan parlamentets inblandning.

Paragraf 198 ger militärdomstolen rätt att ställa civila inför rätta.

Paragraf 147 ger presidenten rätt att välja den militära ledningen.

Paragraf 178 ger presidenten rätt att välja domare till Högsta Domstolen.

paragraf 48 ger domstolen rätt att enligt  stänga tidningar och media- kanaler.

Paragraf 51 ger domstolen rätt att stänga civilsamhällets organisationer.

Den demokratiska rörelsen i Egypten ber om stöd för en bättre och fredligare värld. Utan stöd från omvärlden kan den egyptiska revolutionen och den arabiska våren gå helt fel väg mot hat och krig. Demokratirörelsen ber sina motsvarande organisationer i olika demokratiska länder att stoppa allt stöd för brödraskapet. Ett bidrag från EU inklusive Sverige på fem miljarder Euro till den nuvarande egyptiska regeringen utan att den odemokratiska konstitutionen stoppas ger fel signal för de unga demokratianhängarna. Var står EU och Sverige i frågan om Egyptens konstitution?

Kraven på respekt för mänskliga rättigheter är inte mindre än vad som sägs i Camp Davidavtalet!

———————————————————————————————————————————

Islamismen förlorar stöd bland gräsrötterna

http://web.archive.org/web/20130429182137/http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/08/islam-ism-faller-efter-den-arabiska-v-ren-0

Egyptenspecialist: Förra veckan kom jag från Egypten och kan bekräfta att islamisterna förlorar det mesta av stödet från gräsrötterna i det egyptiska samhället. Demonstrationer, strejker och drabbningar med polisen har blivit ett vardagsfenomen. Inga av de viktiga löften som president Mursi lovade inför presidentvalen har blivit  uppfyllda.

Efter den arabiska våren gläder sig ideologerna inom politiken och akademin både på vänster- och högerkanten gällande islamism som en politisk ideologi som man kan förhandla med. De hoppades också att islamismen skulle kunna återuppleva en ideologisk roll i politiken i Sverige och i väst. Att islamismen accepteras innebär för dem  att det finns behov för andra ideologier som slutar med Ism som kan argumentera och ha dialog med islamism. Denna drömmen går tyvärr inte att uppfylla. Islamismen faller och visar fascistiska diktatoriska drag när den härskar, vilket folk inte accepterar längre i arabiska länder som besöks av den arabiska våren.
Islamism bygger på att Islam är den enda sanna religionen som förmedlades från Gud via profeten Muhammed. Prästerna i de tidigare sanna religionerna, judendomen och kristendomen, har förfalskat guds budskap och Gud skickar slutligen profeten Muhammed med det enda sanna budskapet från Gud och det ska bevaras och skyddas i Quranen. Guds budskap och dess sanna praktik är bevarat enligt islamismen, endast i Quranen och i profeten Muhammeds tradition, Sunna. I Quranen och Sunna finns all kunskap om hur ett samhälle ska styras och om man följer det kommer muslimerna via Jihad att styra världen. De tidigare muslimerna följde guds budskap och därför lyckades de att besegra öst- och västrikena, de persiska och romerska riken som härskade över världen under 600-talet. Enligt Islamisterna under 90-talet har de lyckats att besegra Sovjetunionen i kriget i Afghanistan och därför föll de. Västriket är nu på gång och det började när de anföll USA och deras allierade den 11 september 2001.
När islamisterna upptäckte att de inte lyckats övertyga sina anhängare att de kommer att besegra västmakten startade de något som heter Moraga’at som innebär att tänka om. Islamisterna ville med detta börja från början igen. De ska börja predika Islam till vanliga människor och samla folk till sig för att grunda islamistiska samhällen i deras hemländer. De kom överens om att sluta använda våld mot den styrande makten i dessa länder. Målet enligt den nya doktrinen var att förvandla muslimer till sanna muslimer och med detta kan de grunda det Islamistiska riket från gräsrötterna och härska över världen. Den här processen ledde till samarbete med diktatorerna i de arabiska länderna som i gengäld lät dem arbeta med gräsrötterna så länge de inte krävde makten. Därför vägrade islamistera att stödja revolutionerna i Egypten och Tunisien när de bröt ut. Men när de upptäckte att den polisiära och militära makten inte kan förhindra det politiska systemets fall kom de ut på gatorna för att kunna presentera sig som det gudomliga alternativet till den fallande makten. När det blev val eller folkomröstning efter diktatorens fall fanns bara islamisterna som var organiserade och kunde ta makten.
Plötsligt blev islamisterna en international politisk maktfaktor och möter politiker och statsledningar i demokratiska länder. Nu fick ideologerna vatten på sin kvarn. Ideaologer behövs och Islamism bör accepteras och de som inte acceptera det är inte toleranta och Islamofobier. En term som uppfanns för att ligitemera deras egna ideolog-ism. Islamisterna presenterade sig inför sina ism-kamrater och politiker i väst med att åter använda den politiska teknik och strategi från profetens Muhameds  ivshistoria på den arabiska halvön under 600-talet.  De använde Taqiya som är en religös term som innebär att man kan undkomma att säga sanningen och uttala sig vad andra önskar höra under Tamkeen perioden. Tamkeen innebär förbredelse perioden för fullmakten. Under förbredelseperioden när islamisterna är svaga bör de inte skrämma de andra. Målet är att de andra ska bli vänner och när man är stark kan man visa sitt sanna ansikte och tvinga alla att underkasta sig Islams och dess vilja. När Islamisterna från det egyptiska parlamentet kom på besök till Sveriges riksdag förra året försökte de hitta de andra ismerna på den  politiska högern och vänstern. För höger-ismerna hotade de med att det enda alternativ för dem är Bolsjevikerna och att de representerar den fria marknaden. Med vänster-ismerna förklarade de att de är anti-imperialister och att det är därför västmakten inte vill ge dem en chans att hjälpa de fattiga. Islamisterna lyckades att även få vänner från alla ismerna, t o m Sion-ismen, när de tvingade Hamas att sluta kasta raketer mot Israel.
Nu har Islamismen styrt Egypten och deras poltik och lyckades att bli av med den militära ledningen och kan visa sin sanna politiska Ideologi. De visade diktatoriska och fascistiska tendenser. Yttrandefriheten, mänskliga rättigheter, kvinnor och minoriteter står inte på deras dagsordning. Tvärtom jobbar de för fullt med att slutföra Tamkeen perioden genom att sätta sina medlemmar på statens viktigaste poster. De försöker till och med att förvandla egyptiska polis och mitlitären till  islamistiska apparater för att använda dem att förtycka det egyptiska folket. Listan över deras övergrepp och diktatoriska åtgärder är lång under en kort period av styre. Många faktorer visar ändå att de kommer att misslyckas med att styra Egypten länge.
Egypten är på väg mot ekonomisk katastrof och det finns inget som kan hindra det. Ingen politiker i väst kan stödja en diktator länge när de är medvetna om att det egyptiska folket kan besegra polisen och militären i dessa länder. Samtidigt som polis och militär inte är beredda att använda våld mot folket efter de fått sin läxa när de förlorade det första slaget mot folket den 28 januari 2011.
Förra veckan kom jag från Egypten och kan bekräfta att islamisterna förlorar det mesta av stödet från gräsrötterna i det egyptiska samhället. Demonstrationer, strejker och drabbningar med polisen har blivit ett vardagsfenomen. Inga av de viktiga löften som president Mursi lovade inför presidentvalen har blivit  uppfyllda. Ledaren för demokratirörelsen har förklarat Mursi och islamisterna som revolutionens fiende och det egyptiska samhället är på väg att revoltera mot dem. Egypten är på väg mot en ny revolution och den här gången mot islamisterna.
Jag ber mina kolleger i den akademiska och politiska världen i Sverige med ideologiska utgångspunkter att tänka om och dra tillbaka allt stöd till islamismen. Att bojkotta alla deras representanter förkortar lidandet för det egyptiska folket. Stöd för islamism är en skam för alla idealister.
———————————————————————————————————————————–

Muslimska brödraskapet är lugnare

http://web.archive.org/web/20130513183716/http://www.newsmill.se/inlagg/2013/01/25/muslimska-br-draskapet-r-lugnare

De unga demokratianhängarna har under de senaste dagarna visat dokumentärfilmer under kvällarna på gatorna, filmer som går under namnet al-ikhwan kaziboun. Filmerna hänvisar till uttalande av muslimska brödraskapet där de motsäger varandra, och där man i filmer bedömer dem som lögnare. Brödraskapet följer en process som heter Al-tamkeen som är inskriven i brödraskapets litteratur. Detta betyder att man ljuger tills att man får makten och därefter kan man införa sin politik.

 

Demokratiska rörelsen i Egypten förklarade därför 25 januari 2013 som protestdag mot den sittande presidenten Mursi och mot hans regering som stöttas av muslimska brödraskapet. Den demokratiska rörelsen kräver regeringens avgång och ett stopp för den nya odemokratiska konstitutionen, som stiftades av islamisterna för en månad sedan. Några av dem kräver t.o.m Mursis avgång.

 

Efter revolutionen hoppades man att muslimska brödraskapet i Egypten skulle vara pragmatiskt och föra Egypten till en utveckling liknande den som skedde i Turkiet. Det har de också lovat, men det visar sig att de ljuger inför både världen och sitt eget folk. Inför diplomater, journalister och forskare som kommer från utlandet, ljuger de och påstår att demokrati på egyptisk sätt betyder, att islamiska termer är detsamma som moderna demokratiska principer och att islamofobi är orsaken till att väst skräms bort när det gäller deras (muslimska brödraskapets) styrelsesätt.

De har ju rätt att försöka!

 

För den demokratiska rörelsen lovade Mursi, på hotellet Fiarmont några dagar innan presidentvalets andra omgång, att han ska grunda en demokratisk modern stad med en demokratisk konstitution. Konstitutionella församlingen, som i majoriteten består av islamister, skulle ombildas och representera alla politiska inriktningar och religioner. Han lovade också att inte föra fram den nya konstitutionen till folkomrösting innan alla politiska inriktningar hade godkänt den. Dessutom lovade han att tillsätta en kvinnlig samt kristen vicepresident och också en nationell enhetsregering som skulle representera alla politiska inrikningar.

 

Resultatet blev annat. Sedan Mursi insattes som president har fram till idag fler jounalister blivit anklagade för uttalande mot presidenten, än vad någon annan härskare i moderna Egypten gjort. Fler än någonsin sitter i fängelse på grund av religiös smutskastning. Turister och investerare uteblir. Miljontals människor blir arbetslösa och fattigare för varje dag  pga prishöjningar på varor. Islamisternas budskap skrämmer bort människor. Den kristna minoriteten känner sig hotad och de som har råd har redan lämnat landet och många andra är på väg. Den nya konstitutionen som ska styra Egypten de kommande åren stiftades endast och enväldigt av brödraskapet och deras allierade, islamisterna. Representanterna för de demokratiska partierna, Demokratiska Rörelsen, olika fackföreningar, de kristna kyrkorna, Journalistförbundet och domarkåren lämnade den konstitutionella församlingen i protest mot att islamisterna skulle forma en odemokratisk konstitution. Konstitutionen gick till omröstning trots allt. Nu har Egypten en konstitution som oppositionen ifrågasätter, och vilken har fått mindre än 20% av de röstberättigandes röster. Man räknar med att över 140 paragrafer strider mot de demokratiska principerna.

 

Här några exempel:

Den nya konstitutionen försämrade religionsfriheten. Enligt paragraf 43 får endast de tre himmelska religionerna utöva sina religioner. Begreppet himmelska religionera är tvivelaktig. Som islamolog och specialist på Egypten kan jag uttala mig om, att det finns många professorer vid al-Azhar (islamiska universitetet i Kairo) som betraktar de nuvarande kristna som vilseförda av sina präster och att de därför inte kan betraktas som himmelska.

Paragraf 44 förbjuder förolämpning mot profeter.

Paragraf 53 låter endast en fackförening finnas för varje yrke. Domstolen har rätt att upplösa den.

Paragraf 14 kopplar lönerna till produktionen och inte till priserna.

Paragraf 197 låter militären behålla sin makt och har en egen budget utan parlamentets inblandning.

Paragraf 198 ger militärdomstolen rätt att ställa civila inför rätta.

Paragraf 147 ger presidenten rätt att välja den militära ledningen.

Paragraf 178 ger presidenten rätt att välja domare till Högsta Domstolen.

paragraf 48 ger domstolen rätt att enligt  stänga tidningar och media- kanaler.

Paragraf 51 ger domstolen rätt att stänga civilsamhällets organisationer.

Den demokratiska rörelsen i Egypten ber om stöd för en bättre och fredligare värld. Utan stöd från omvärlden kan den egyptiska revolutionen och den arabiska våren gå helt fel väg mot hat och krig. Demokratirörelsen ber sina motsvarande organisationer  i olika demokratiska länder att stopp allt stöd för brödraskapet. Ett bidrag från EU inklusive Sverige på fem miljarder Euro till den nuvarande egyptiska regeringen utan att den odemokratiska konstitutionen stoppas ger fel signal för de unga demokratianhängarna. Var står EU och Sverige i frågan om Egyptens konstitution?

Kraven på respekt för mänskliga rättigheter är inte mindre än vad som sägs i Camp Davidavtalet!

———————————————————————————————————————————-

Opinionen i väst kan skynda på postislamismen

http://web.archive.org/web/20130430134215/http://www.newsmill.se/artikel/2012/12/19/opinionen-i-v-st-kan-skynda-p-postislamismen

Egyptenkännare: Hur länge kan EU, USA, och deras skattbetalare bidra med att förlänga islamisternas styre med samma argument som förr, nämligen stabilitet?

Islamisterna som sitter vid makten idag i Egypten och Tunis, förlorar sina anhängare. Inga politiska åtgärder har vidtagits för att förbättra folkmassans tillvaro. Tvärtom blev livets nödvändigheter dyrare än tidigare och det finns inget hopp om förbättring. Exempelvis betraktar befolkningen i Egypten islamisterna som den nya förtryckande eliten och de unga aktivisterna i demokratirörelsen anser att Muslimska Brödraskapet med president Mursi i spetsen, är tjuvar som stal revolutionen. Folkets förhoppningar var stora efter den arabiska våren men islamisterna har inte kunnat uppfylla revolutionens krav på bröd, frihet och rättvisa.

När diktatorerna föll i mellanöstern, tog islamisterna makten. Detta beror inte på att deras ideologi är det som passar dagens behov, utan på att de är de enda som historiskt fått organisera sig och verka politiskt i moskéerna och bland de fattiga. Staten tog avstånd från det sociala ansvaret och överlämnade ansvaret till kyrkorna och moskéerna. Den gamla diktatorn (tex Mubarak i Egypten) lät islamisterna finnas där för att skrämma de västallierade vännerna med budskapet att om diktatorns system faller, kommer islamisterna att utöva våld och krig mot de kristna och mot västvärlden.

Traditionell islam bygger följdriktigt på att härskaren har total makt och att folket underkastar sig den som har makten. I traditionell islam fås makten pga Guds vilja. Islamisterna har lyckats få delat inflytande med militären och kungafamiljerna i de moderna arabiska länderna under den senaste tiden och nyttan har varit ömsesidig. Målet för dem är att så småningom skapa ett samhälle som styrs med sharialagar och skapa en islamistisk stat med alla medborgare som muslimer, och utan de moderna nationella landsgränserna, som skapades av europeerna i början av 1900-talet. Dessutom vill man befria Palestina från Israel.

När de gamla diktatorerna föll, valde islamisterna två olika vägar. I Tunisien valde de att styra landet under en övergångsperiod genom att alliera sig med nationalister, liberala och socialister. Denna allians testas nu och många frågor ställs om den skall lyckas och om islamisterna i Tunisien kommer att bli pragmatiker och anpassa sig till en modern politisk världsordning. I Egypten lovade i början islamisterna att styra tillsammans med andra politiska krafter, men så småningom valde de att styra landet själva tillsammans med militären och polisen.

Islamisternas ideologi prövas idag i en annan verklighet än när den skapades, dvs när kalifatet föll i början av 1900-talet. Utbildning har gjort att många muslimer kan läsa och skriva och de är inte lika beroende av den religiösa eliten som förr. En stor del av dem tar idag del av information på helt andra sätt än de gjorde när islamisternas ideologi spred sig. De har också möjlighet att organisera sig på oändliga sätt genom olika sociala nätverk på internet. Nyheter och debattprogram sänds via flera TV-kanaler som inte längre styrs av staten. Samtidigt förlorade polisstaten sin auktoritet när de förlorade slaget under revolutionen. De kan inte längre använda samma metoder som tidigare.

Folk är inte rädda längre på samma sätt som förr. Utvecklingen påminner om renässansen i Europa. De moderna medborgarna upptäcker idag att islamisternas ideal inte är något annat än detsamma som det äldre diktatoriska auktoritära systemet. När islamisterna kom till makten i Egypten upptäckte man att Mursi upprepar samma politik som Mubarak. Hans ekonomiska politik, och hans inrikes- och utrikes politik är densamma. Mursi kallas idag av unga demokratirörelser för Mursi Mubarak. Å andra sidan kallar Mursi de unga i demokratirörelserna för kriminella, och att de är betalda av dem som har intresse av att störa ordningen.

I hjärtfrågan, Palestina, fungerar Mursi idag som förmedlare mellan Israel och Palestina och talet om att befria Jerusalem försvann från deras propaganda. I inrikespolitiska frågor fortsätter islamisterna att ha förtroende för polisen och militären. De skyldiga för brott mot de mänskliga rättigheterna skyddas dessutom från att dömas i rättslig domstol. Militärledningen som var anklagad för massakerna och brott mot de mänskliga rättigheterna får beröm och medaljer. Under de senaste dagarna har islamister i Egypten format en ny konstitution och lyckats få en knapp majoritet i en folkomröstning som oppositionen inte godkände. Några islamister kom ut med fatwa, lagbud, som rättfärdigar fusk under val och omröstning. Ett sådant system förlorar sin moraliska legitimitet.

Islamisterna måste också samtidigt anpassa sig till världsmarknaden. De har inte utrymme som pan-arabismen (arabsocialism) hade under Nassers tid när Sovjetunionen fanns. Marknaden styr världsekonomin och de är tvingade att vara beroende av den. Detta innebär lån och säkra juridiska system för att locka investeringar. Islamisterna måste acceptera den internationella marknadens hårda villkor i länder utan naturresuser. Turism är inte lockande enligt deras ideologi pga risken för kulturell dialog. Islamisterna är dessutom tvungna att bevara freden med Israel, dvs uppfylla Camp Davidavtalet, och skydda västs intressen från nya hot från extremister och salafiter (fundamentalisterna), eftersom de är beroende av amerikanskt bistånd. Islamisterna kommer tvingas att spela samma spel som deras föregångare.

Nu är frågan om unga arabiska medborgare med internationellt perspektiv kan gå med på det nya styret och nöja sig med att byta en diktator mot en annan. Redan nu har unga demokratirörelser visat ovilja inför islamisternas ideal och strider för ett pluralistiskt samhälle med rättvisa och frihet som grund- princip. Detta är det ideala samhälle de onskar. Islamisterna kan inte leverera ett sådant samhälle.

Islamisterna kommer att gå samma öde till mötes som deras föregångare, eftersom de styrs av utländska makter, bidrag och behovet av investeringar från utlandet.

De enda som kan förlänga islamisternas styre är oljestaterna, USA och EU. Genom bidrag och lån till islamisterna från utlandet kan islamisterna få liv i ekonomin. Kommer kungafamiljerna i oljestaterna att inse att islamisternas lycka i tex Egypten och Tunisien är ett hot mot deras egen framtid som styrande i sina länder? Det är bara en tidsfråga.

Hur länge kan EU, USA, och deras skattbetalare bidra med att förlänga islamisternas styre med samma argument som förr, nämligen stabilitet?

Svaret är att de kommer inte att kunna sitta vid makten länge, om opinionen i Europa och USA är stark och politikerna tvingas att följa denna opinion. Stöd till islamister i Mellanöstern strider på lång sikt mot demokratins framtid och slutar alltid med konflikt och krig.

Frågan är inte OM, utan NÄR postislamismen startar i Arabvärlden.

———————————————————————————————————————————-

Sverige måste dra in stödet till Egyptens nye diktator

http://web.archive.org/web/20130430221918/http://www.newsmill.se/artikel/2012/11/23/sverige-m-ste-dra-in-st-det-till-egyptens-nye-diktator

Svenska kulturcentret i Kairo: EU ger miljardstöd till Egypten utan motkrav på mänskliga rättigheter. Låt inte svenska skattebetalares pengar göda den nya egyptiska diktatorn.

Över 400 toppolitiker och affärsmän från Egypten och EU möttes i Kairo i förra veckan för att knyta kontakter och diskutera turismsektorn och investeringarna i EU-programmet ”EU Egypt Task Force”.

Mötet hölls på hög nivå. Från Europa kom såväl EU:s ”utrikesminister” Catherine Ashton som EU-kommissionärerna Antoni Tajani och Stefan Fühle som ett flertal europeiska utrikesministrar, bland dem Carl Bildt. Den egyptiska sidan representerades av bland andra premiärministern, utrikesministern, investeringsminstern, turistministern och flera andra toppolitiker. President Mursi träffade också några av deltagarna på ett speciellt möte.

Under två hela dagar försökte jag, som presenterade svenska researrangörsföreningen, övertyga mig själv om att president Mursi och hans administration försöker leda Egypten mot demokrati. Att Mursi planerar reformer på lång sikt och att det som sker på den politiska arenan idag är en kortsiktig strategi.

Några uttalanden tog mig dock tillbaka till verkligheten. Det första kom från investeringsministern som sa att ”hälften av medierna i väst ljuger om situationen i Egypten och att Egypten är lugnt för investerare”.  Det andra en hög diplomat, med ansvar för samtalen mellan Egypten och EU, som sa ”ni är kristna och vi är muslimer. Vi talar inte illa om er Jesus så ni får inte tala illa om vårt Profet.”

De mest välutbildade i administrationen tror alltså inte på pluralism och yttrandefrihet! Då undrar jag hur de andra islamisterna i Mursis administration, de som man valde att inte skicka till mötet med västrepresentanter, tänker.

När jag frågade höga EU-politiker som deltog i samtalen med president Mursi och i det slutna mötet om vilka åtgärder och tidsplaner för demokratisk förändring som Mursi och hans administration lovat, fick jag inget svar. Trots det har EU-politiker, bland dem svenska, lovat Mursi fem miljarder euro i EU-bidrag och garantier för lån på över fyra miljarder dollar. Den enda kravet är att Egypten uppfyller IMF-villkoren. Några krav på mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter eller minoriteters rättigheter ställs dock inte.

Det polismilitära systemet i Egypten är välbehållet och används idag för att skydda president Mursi från de unga demonstranter som på gatan kräver demokrati och rättvisa. Under de senaste dagarna har polisen och unga demonstranter drabbat samman med hundratals skadade och flera döda som följd. Fria medier rapporterar om tortyr på polisstationer och en konflikt mellan polisen och militär. Kraven på omstrukturering av polisväsendet och militären är väsentlig för demokratirörelsen. Mursi förordar dock en ny konstitution som ger honom själv mer makt än vad han hade när han kom till makten och mer än någon annan president haft i det moderna Egypten.

Mursi upprepar Mubaraks misstag och förlitar sig på medlemmarna i det egna partiet samt på polisen och militären. Han och hans parti visar ingen respekt för mänskliga rättigheter eller för demokrati, vilket ledde till att alla liberala, nationalister, socialister, fackföreningar och alla kyrkor lämnade den konstitutionella församlingen som ska sätta den nya konstitutionen.

Mursi skyddar med sin nya konstitution också församlingen från eventuella upplösningsbeslut från domstol. Hans avskedande av den högsta åklagaren ger honom också mer makt över domstolsväsendet,  det utöver de lagstiftande rättigheter han redan har. Detta ger honom dock inte per automatik en lång och säker tid vid makten. Egypten är på väg mot nya oroligheter och jag befarar att det blir våldsamt. När den politiska lösningen uteblir finns endast våldet kvar.

Kommer Europa och Sverige göra samma misstag och stödja den nya egyptiska diktatorn på bekostnaden av det egyptiska folket? Kommer svenska skattebetalares pengar gå till diktatorn för att han ska kunna förtrycka sitt folk och skydda europeiska intressen?

Svik inte demokratikämparna!

——————————————————————————————————————————–

Rädda Egypten från inbördeskriget

http://web.archive.org/web/20130515114912/http://www.newsmill.se:80/artikel/2012/06/15/r-dda-egypten-fr-n-inb-rdeskriget

Jag har deltagit i protesterna under mina resor till Egypten och i alla protester vittnade jag om hur den egyptiska militären använde övervåld mot demonstranter.

 Militärrådet i Egypten har slutligen visat sitt rätta ansikte angående demokrati och presidentvalet. Det löfte de gav, att överlämna makten till de civila i juli, var ett resultat av protester som kostade hundratals demonstranters liv och tusentals skadade. Löftet var inte på riktigt. De försöker istället överlämna presidentposten till General Shafiq, Mubaraks lärjunge. Igår gav justitieministern militären, soldaterna och officerarna, rätt att gripa civila utan domstolbeslut. Idag upplöstes parlamentet och det blev bekräftat att General Shafiq får delta i presidentvalet trots att parlamentet har genomdrivit en lag som förbjöd honom att göra det eftersom han var delaktig i den störtade Mubaraks styre. Den starka staten med all byråkrati kommer att göra allt för att se till att han vinner.

Jag har deltagit i protesterna under mina resor till Egypten och i alla protester vittnade jag om hur den egyptiska militären använde övervåld mot demonstranter. I mars förra året deltog jag med demokratiförespråkarna för att kräva Shafiqs avgång från premiärministerposten. Militärrådet lovade att skydda revolutionen. Folk var på gatorna och de tvingades att följa folkets vilja. Militärrådet har sedan dess lyckats att splittra den politiska alliansen som lyckades att fälla Mubarak.

I april 2011 deltog jag i protesterna med avhoppade egyptiska officerare från den egyptiska militären för att kräva det korrupta militärrådets avgång. Det slutade med att militären invaderade Tahrirtorget och grep alla de protesterande officerarna som i dag sitter i fängelse. Den gången krävde deras aktioner dödsoffer och många skadade.

Min nästa resa var i oktober 2011 i samband med en konferens på Swedish Culture Center, där svenska politiker mötte de nya unga egyptiska politikerna och lovade dem sitt stöd i deras kamp mot diktatur. Jag deltog i en demonstration som slutade med en massaker av kristna demonstranter när militären med sina fordon avsiktligt mejade ner dem.

Under min resa i november 2011 krävde demonstranterna att militärrådet skulle sätta datum för överlämnandet av makten till de civila. Detta krav krävde åter igen många dödsoffer och hundratals skadade, av nervgas förgiftade demonstranter vilket ledde till att många blev blinda och handikappade. Militärrådet har fortsatt att använda våld och mörda vid många andra tillfällen och tiotusentals demonstranter sitter i fängelse efter domar i militärdomstolar.

Militärrådet har hela tiden haft sin långsiktiga plan som började sedan de fick makten från Mubarak, och det är att överlämna makten till General Shafiq. Under de senaste dagarna har militärrådet påbörjat den sista fasen mot att uppfylla sitt mål. Inga polisofficerare har fått straff för att de mördat demonstranter under revolutionstiden. Mubarak och hans inrikesminster fick dom utan hållbara bevis, vilket gör det lätt att överklaga och få en friande dom i en andra instans. Militären, soldater och officerare fick igår rätt att gripa och sätta i fängelse vilken person som helst som protesterar mot den styrande makten. Och slutligen idag upplöstes parlamentet av den konstitutionella högsta domstolen. Detta kommer att leda till att Shafiq vinner valet.

Militärrådet tror att de kan vrida klockan tillbaka och följa Mubaraks plan att ersätta sig själv med General Shafiq och därmed behålla det korrupta systemet. Detta kommer inte de demokratiförespråkare på universiteten i Kairo som jag lärde känna under 80-talet att gå med på. Inte heller de unga studenterna som har kontakt med omvärlden via sina mobiltelefoner och som växte upp med och blev förtryckta och förnedrade av polisstaten kommer att gå med på detta. Militärrådet spelar med höga odds och hoppas nu att folk ska gå med på att betala med sin frihet för att få tillbaka polisen som varit osynlig i Egypten sedan revolutionen.

Jag ber alla svenska politiker som tror på demokrati och mänskliga rättigheter att ta avstånd från militärrådet och kräva rättvisa i Egypten. Utan krav på rättvisa från omvärlden kommer Egypten att hamna i samma läge som Syrien. Rädda Egypten från blodbad.

Jag ber Carl Bildt att ta avstånd från Amr Mousa och lyssna på demokratiförespråkarna på Tahrirtorget. Jag ber Fredrik Reinfeldt att stå vid sitt ord och kräva en ny oberoende rättegång för de ansvariga för
massakern vid TV-huset i oktober förra året.

Lyssna på de unga på Tahrirtorget ”Ert stöd för demokrati kommer vi inte att glömma och vi är säkra på att vi kommer att vinna till slut”.

 ——————————————————————————————————————

Sverige måste kritisera valfusket i Egypten

http://web.archive.org/web/20130430115018/http://www.newsmill.se/artikel/2012/06/02/sverige-m-ste-kritisera-valfusket-i-egypten

Forskare med rötter i Egypten: Jag kom hem igår från Kairo och till min sorg upptäcker jag att folk är tveksamma till att förändringen från diktatur kommer att ske med demokratiska metoder. Kommer den svenska regeringen att reagera kraftfullt för att kritisera valfusk?

 

”Domen är ogiltig, skådespeleri”, ropar demokratiaktivisterna på Tahrirtorget i Kairo en timme efter domen mot Mubarak, hans söner  och medarbetare. Tusentals männsikor samlades på andra torg i olika provinser i Egypten. De anser att domen är ett skådespeleri utan starka bevis för att lätt kunna ogiltigförklaras i en andra instans. Alla andra generaler och Mubaraks söner, som anklagas för korruption och mord på demonstranterna, blev frikända pga brist på bevis.

Demokratiförespråkarna är nu ute på gatorna och anklagar åklagarmyndigheten och domstolen för samarbete då de frikände Mubaraks medarbetare. Åklagarmyndigheten samlade in bevis som inte håller och undvek därmed att finna sanningen och nu har de frikänt dem som under lång tid använts som syndabockar. Domen är en av många andra som friar de anklagade för mord på demonstranter under revolutionen i januari förra året. Endast en villkorlig dom gällande en officerare fastställdes dagen före första presidentvalet för att stärka förtroendet för valet. Demonstranterna anser att dagens dom ger polisen rätt att använda övervåld mot demonstranter i framtiden.

Egyptierna gick till presidentval för två veckor sedan efter mer än ett och ett halvt år av militärstyre. Ett militärstyre som president Mubarak själv valde för att ersätta honom då han avgick som president. Militärledningen har använt alla metoder för att dela den politiska eliten mellan de religiösa och de civila och samtidigt använda våld mot de unga demokratiaktivisterna. Många av dem offrade sina liv, många blev handikappade och över tiotusen sitter i fängelse efter domar i den militära domstolen. Trots detta lyckades demokratiförespråkarna slutligen få militärledningen att sätta ett datum för överlämnandet av makten till de civila och att presidentval skulle hållas.

Hela världen riktar sitt hopp mot Egypten och hoppas på att valet ska skapa fred i landet. Militärledningen har dock samtidigt sina planer på att rekonstruera systemet, byta några frontfigurer men bevara resten av strukturen. Shafik, den sista premiärministern under Mubarak och militärernas kandidat kandiderar som president. Hans kandidatur strider dock mot en ny lag och över ett 40-tal  korruptionsanklagelser.

Valet resulterade i en andra valomgång mellan Shafik och Mursi, det muslimska brödraskapets kandidat. Militären ger egyptierna och omvärlden samma alternativ som Mubarak hotat med under sitt mandat, militären eller muslimska prästskapet. Demokratiförspråkarna och de övriga kandidaterna underkände valresultatet. Valkommissionen, som utgörs av systemtrogna domare, och deras beslut får inte överklagas. Folket på Tahrirtorget litar varken på domstolarna eller valkommissionen.

Jag kom hem igår från Kairo och till min sorg upptäcker jag att folk är tveksamma till att förändringen från diktatur kommer att ske med demokratiska metoder. Militären envisas med att använda samma metoder som Mubarak och planerar att överlämna makten till general Shafik. Militären vill vrida klockan tillbaka. Detta kan vara en orsak till en andra revolutionen.

Den svenska regeringen har reagerat väldigt trögt och sparsamt med att stödja den egyptiska revolutionen. Carl Bildt har stort förtroende för Amr Mousa, som gav sitt stöd till Mubarak ända in i det sista. Fredrik Reinfeldt kom dock med ett starkt uttalande när massakern vid TV-huset skedde och krävde att de skyldiga skulle ställas inför en oberoende domstol. Nu visar det sig, att de skyldiga för massakern för några dagar sedan fick friande domar, och den svenska regeringens krav gick inte  uppfyllelse.

Kommer den svenska regeringen att reagera nu? Kommer den svenska regeringen att reagera kraftfullt för att kritisera valfusk?

Stöd för demokrati och mänskliga rättigheter är en princip som demokratikämparna i Egypten efterlyser hos sina medaktörer i Europa och i den fria världen. Dubbelbudskapet tär på förtroendet och leder till extremism. Stöd demokratiaktivisterna med ord och kraft och lyssna inte på den politiska eliten som stödde Mubarak och andra diktatorer i arabvärlden. Deras dagar är räknade.

 

————————————————————————————————————————————–

Agera mot egyptiskt våld

Publicerades i Gp 

Svenska politikerna måste kräva en internationell undersökningskommitté som undersöker den egyptiska militärens agerande mot de fredliga demonstranterna, innan ett fullskaligt inbördeskrig bryter ut, skriver Sameh Egyptson, direktör för Swedish Culture Center i Kairo.

När Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt krävde en oberoende undersökning av massakern vid TV-huset i Kairo förra månaden, var de antingen naiva eller fega. De vågade inre säga internationell kommission. Massakern skedde inför hela världen när militära fordon körde på och över fredliga demonstranter. Den egyptiska militären, som styr landet, lyssnade inte på de svenska kraven utan valde att tillsätta en militär åklagare, med resultat att de ansvariga för morden fortsätter att vara fria och fortsätter sitt militära uppdrag än idag.  De fortsätter med sitt våld och med de brutala morden på fredliga demonstranter på Tahrirtorget också just nu under de här dagarna.

Under de senaste dagarna har militären skadat över tusentals demonstranter och antalet döda steg till över 30 på Tahrirtorget. Demonstranterna kommer från alla politiska rörelser och framför allt de unga är demokratiförkämpar. De kräver tidpunkt för överlämnandet av makten från militären till en civil regering. De anklagar också militären för att leda Egypten till kaos för att på så sätt kunna behålla makten och fortsätta styra landet länge. Militären har också lyckats dela upp de egyptiska politikerna och revolutionsallianserna i islamistiska och icke-islamiska fronter. Det är samma gamla motiv som Mubarak använde. Islamiska rörelsen användes för att skrämma medborgarna, vilket medförde att människor skulle känna sig trygga med Mubaraks styre. Samma  motiv har militären idag för att behålla makten.

Rebellerna anklagar militären för att medvetet styra landet in i laglöshet. Detta i samarbete med polisen. Polisen arbetar inte länge på gatorna, utan låter kriminella som släpptes ut från fängelser under revolutionstiden i januari ta kontroll över gatorna. Målet är att medborgarna ska tröttna på revolutionen och kräva att det gamla systemet med polisiär ”ordning” återvänder till gatorna på samma sätt som under Mubaraks tid. De unga demokratiförkämparna går inte länge med på att det egyptiska folket bara ska få välja mellan två system, militärdiktatur eller islamistisk stat. De kräver idag istället att militären lämnar makten omedelbart till en övergångsregering som ska styra under övergångstiden och fram till det kommande valet.

Egypten är arabvärldens hjärta och påverkar hela arabvärldens demokratiska utveckling.  Förlorar vi kampen för demokrati i Egypten, är det risk för att kontrarevolutioner med stöd från de konservativa gulfstaterna vinner slaget i arabvärlden. Globaliseringen lär oss att vi alla har samma öde, och att seger för demokrati i Egypten är seger för oss alla. Jag litar på att de svenska politikerna ska ta sitt ansvar inför denna nya utmaning, och kräva en internationell undersökningskommitte som ska undersöka den egyptiska militärens agerande mot de fredliga demonstranterna, innan fullskaligt inbördeskrig bryter ut.

 

Sameh Egyptson

direktör för Swedish Culture Center i Kairo

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: