Låt islamisterna bilda ett eget parti inför valet 2014

Debatten om nya arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson (M) är intressant. I ett sekulärt samhälle skall man väl få ha vilken tro som helst. Tron är väl varje människas privatsak? Frågan är då om det betyder att det är likgiltigt för väljarna vilka grundläggande värderingar politiker som ställer upp till val har?

Vi väljare måste få möjlighet att bedöma om våra representanter i politika organ påverkas av deras egen tro när det gäller deras politiska beslut eller om de har förmågan att prioritera partiets värdegrund när den kommer i konflikt med deras egna trosföreställningarna.

De politiska representanterna väljs efter parti-politiska program och man förutsätter att kandidaterna står för partiernas värdgrund. Detta betyder inte att man ska marginalisera dessa grupper utan i stället uppmuntra dem att starta nya partier med egna värdegrunder. Genom att öppet presentera olika värderingar och idéer skapar man politik. Det är den demokratiska vägen att gå.

Bör vi uppmuntra

Historiskt kan man se att pastor Birger Ekstedt och pingstledaren Lewi Petrus resonerade så när de en gång grundade Kristen Demokratisk Samling, det som i dag är regeringspartiet Kristdemokraterna. En sådan utveckling pågår bland islamisterna i Sverige och det bör vi uppmärksamma och uppmuntra. Islamisterna anser att islam är en objektiv sanning med ett lagsystem, Sharia, som de anser är den enda vägen att upprätta samhällsordningen, vilket strider mot ett sekulärt samhällssystem som finns i Sverige.

Medan nomineringar pågår för fullt vad gäller kandidater i kommande val, tycks S-partiledaren ha lagt locket på vad gäller den viktiga debatten om Islams roll inom partiet efter Omar Mustafa-striden. Debatten måste dock tas upp nu när islamister, som till exempel Adrian Kaba från Malmö, nomineras till riksdagsval för Socialdemokraterna. Samtidigt sitter Abdirizak Waberi i riksdagen för Moderaterna, där han är ledamot av försvarsutskottet. Waberi hade tidigare ordförandeposten i Islamiska förbundet, den post som Omar Mustafa har i dag. Det var Waberi som i programmet Uppdrag granskning försvarade varje muslims rätt att ha med fyra fruar, samtidigt som han förnekade muslimska kvinnor motsvarande rätt att ha med flera män.

Många undrar i dag om Waberi, Kaba eller andra islamister kommer att nomineras till nästa val av de sekulära partiernas valberedning under täckmanteln ”en ökad mångfald” och bekämpning av islamofobi?

Fått liv igen

I den allmänna debatten var det helt tyst om detta sedan Omar Mustafa-striden men nu har debatten fått liv igen i och med Svantesson. Även i ”det muslimska civilsamhället”, i föreningar, på bloggar och i arabiska nättidningar, har debatten fotsatt sedan Omar Mostafa-striden. En som gjort inlägg i den diskussionen är Mamoud Aldebe som tidigare också var ordförande för Islamiska förbundet.

I nättidningen Arabnyheter, artikel daterad till 2013-04-16, beskriver Aldebe tidigare okända fakta om den politiska islamismens historia i Sverige. Den socialdemokratiska broderskapsrörelsen Tro och Solidaritet var tidigt ute med att samla muslimska ledare i det politiska livet, berättar han. Under parollen samarbete, samförstånd och ökad mångfald inom politiken skulle man bereda möjligheter för muslimers inträde i politiken och nominera muslimer på vallistor till riksdags- och kommunalval. Muslimska ledare skulle skolas för sina framtida poster.

Överenskommelse med S

Redan 1998 träffades en överenskommelse om hur det här politiska samarbetet skulle gå till, skriver han. På den muslimska sidan skapades samtidigt en frontorganisation som skulle möta förhoppningarna om att ge muslimer en plats i politiken. Vad gäller denna överenskommelse med Socialdemokraterna från 1998 skriver han:

”Till historien måste vi konstatera att vi muslimer inte vann någonting på samarbetet med Socialdemokraterna. Inte heller Tro och Solidaritet infriade sina löften…”

Aldebe menar att den ”muslimska” öppningen mot det svenska politiska livet varit en enda stor besvikelse. De förhoppningar man har haft på att vinna inflytande har inte infriats. Aldebe kandiderade även för Centern vid det senaste valet, men hoppade av sedan partivänner ifrågasatt hans värdegrund. Nu drar han den här slutsatsen i en artikel daterad 2013-05-19:

”De svenska partierna bestämde sig att följa den internationella sionismen för att marginalisera och splittra den muslimska minoritetens intressen … /… Det blev till regel att den muslim som ville delta i det politiska livet måste förneka sina övertygelser: t ill exempel hatet mot sionismen och acceptera homosexualitet. Först då kan man få en belöning med en smula politiskt inflytande enlig de förutsättningar som redan var bestämda … / … Att stödja svenska partier är som att gå in i en bar för att predika för folket att de inte ska dricka alkohol men det slutar med att predikanten kommer ut berusad av hashröken. Det är att delta i brottet för att i gengäld få en del av bytet … / … Att träffa uppgörelser med sekulära politiska partier är inget annat än att legitimera den kommande regeringens förföljelser av muslimer.”

Överenskommelsen måste offentliggöras

Det är självklart svårt för en utomstående att avgöra om Aldebe och hans islamistiska vänner har anledning att kritisera Socialdemoraterna. Det man kan begära är att överenskommelsen från 1998 med de muslimska organisationsföreträdarna nu offentliggörs, så vi kan läsa vad där står. Likaså bör Tro och Solidaritets kontakter med företrädare för Muslimska Brödrarskapet i Egypten och Palestina redovisas. Det är möjligt att Tro och Solidaritet haft goda skäl att hålla dialogkanalen med islamister öppen, men med tanke på hur tydligt Socialdemokraterna tagit avstånd från partigrupperingar med extrema politiska idéer bör det ses som en självklarhet att man också markerar en klar linje gällande islamistisk extremism.

Likaså borde Moderaternas valberedning förklara om det skett någon förändring i partiets värdegrund under den senaste valperioden efter Waberis uttalande och valet av Svantesson. Väljaren bör veta om partiets kandidater till det kommande valet kommer att stå för en sekulär jämlik värdegrund.

Aldebe kritiserar inför det kommande valet sina islamistiska vänner. Han anser ”att byta sitt stöd från Socialdemokrater till Moderaterna och liberalerna, är som att byta den stora ondskan mot orättvisan”. Enligt honom bör de i stället ”skapa ett civilt parti, som företräder våra intressen och försvarar våra rättigheter”. Man kan inte annat än att välkomna detta. Det kallas demokrati.

Att islamister eller fanatiska kristna däremot försöker ta vägen in i politiken genom att gömma sig i sekulära partier, är inget jag anser man bör uppmuntra.

Sameh Egyptson

islamolog och religionsforskare vid Lunds universitet