Publicerad i i Weekendavisen af Søren K. Villemoes, den 21. MARTS 2024.
Islam. Muslimska brödraskapet har fått miljarder utbetalda från den svenska statskassan, infiltrerat partier i Sveriges riksdag och etablerat sig i landets största moskéer. Det avslöjade teologie doktor Sameh Egyptson i sin doktorsavhandling förra året. Avhandlingen anmäldes senare till åklagare. I veckan friades han från anklagelserna.
Inget var normalt när den svensk-egyptiske teologie doktorn Sameh Egyptson för ett år sedan disputerade vid Lunds universitet. Det ägde rum i ett fullsatt och säkerhetsbevakat auditorium med ringlande kö utanför. Livestreamingen gick sönder på grund av överbelastning från många intresserade. Innan dess hade över 15 000 laddat ner avhandlingen, vilket gav upphov till något så ovanligt som en ledarartikel i tidningen Sydsvenskan som krävde att avhandlingen skulle underkännas.
Till och med sammansättningen av betygsnämnden var ovanlig. Flera forskare hade tackat nej och Lunds universitet måste därför avvika från sin princip om att ha minst en kvinna i nämnden. Deras sista sammanträde varade i två och en halv timme och slutade högst ovanligt i oenighet. En av de tre forskarna kritiserade Egyptsons teoretiska inriktning och vägrade att godkänna avhandlingen. Som sagt: Inget var normalt.
När en doktorsavhandling kunde orsaka så starka reaktioner beror det på att Sameh Egyptson ställde en till synes trivial fråga, som inte desto mindre resulterade i en rad mycket kontroversiella och högst anmärkningsvärda svar, som allvarligt ifrågasatte flera av det svenska samhällets institutioner. I avhandlingen Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, försökte han svara på om Sveriges mest framstående muslimska organisation, Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS), i själva verket är en gren av Muslimska brödraskapet.
Svaret han kommer fram till är inte bara ett rungande ja; över 744 sidor redogör Egyptson också sakligt och detaljerat för, hur Brödraskapet lyckats etablera sig vid makten i Sveriges största moskéer samt flera av landets muslimska friskolor och välgörenhetsorganisationer. De har också infiltrerat flera partier i riksdagen och till och med haft makten över en enstaka ministerpost. Under de senaste tre decennierna har Brödraskapet lyckats få miljarder utbetalda från den svenska statskassan för att finansiera sin islamistiska verksamhet.
Allt detta har skett samtidigt som de framgångsrikt har övertygat stora delar av det svenska samhället, inte minst åtskilliga religionsforskare, politiker och aktivister, om att de bara var demokratiskt sinnade, integrationsinriktade representanter för Sveriges cirka 800 000 muslimer. Enligt avhandlingen är det ett omfattande, listigt bedrägeri. I verkligheten styrs de största muslimska förbunden i Sverige av en mycket liten krets av människor som råder över en toppstyrd, starkt reaktionär och islamistisk organisation med nära relationer till Brödraskapets europeiska ledning.
Dessa slutsatser innebar att ett antal personer från denna krets anmälde avhandlingen för brott mot den svenska lagen om etikprövning av forskning. Enligt dem hade han avslöjat känsliga personuppgifter som bland annat skulle kunna hindra deras framtida inresa i länder som Egypten där Muslimska brödraskapet är förbjudet. Egyptson hävdade själv att han bara hade vidarebefordrat offentligt tillgänglig information. I december ledde anklagelserna till att Överklagandenämnden för etikprövning åtalsanmälde Egyptson till åklagare för brott mot lagen om etikprövning av forskning. I februari inledde åklagaren en förundersökning om huruvida ett brottmål kunde inledas.
Postkoloniala vanföreställningar
Weekendavisen når Sameh Egyptson på telefon i Egypten för att höra om hans spektakulära avhandling och den dramatik som följde. Efter ett år av osäkerhet kan han förmedla några – för honom – glädjande nyheter: åklagaren lägger ner förundersökningen. ”Idag är en av de bästa dagarna i mitt liv”, säger en tydligt lättad Egyptson, som gärna vill ge sin syn på varför han mötte så mycket motstånd från andra forskare.
”Det beror delvis på att jag har använt en helt annan metod än andra religionsforskare. Det finns flera platser i Sverige där man har islamiska studier, men de är i regel präglade av postkolonial teori och använder en intervjubaserad metod, där man inte får ifrågasätta vad människor uttrycker om sin tro. Jag skulle inte kunna tillämpa ett sådant tillvägagångssätt när jag skulle undersöka en rörelse som är känd för att agera med dubbla budskap och leva i det fördolda”, säger han.
Enligt Egyptson är de resultat han kommer fram till också pinsamma för många inflytelserika personer, inte bara för dem i Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), utan även för politiker som har samarbetat med islamister och låtit dem representera den muslimska minoriteten. Och inte minst för delar av forskarvärlden, där många i åratal avvisat oron för politisk islam som nonsens. Han nämner till exempel Sveriges främste och mest kände professor i islamologi, Jan Hjärpe, som i decennier har beskrivit Brödraskapet som ett slags kristdemokrater och varit snar med att anklaga andra tolkningar för islamofobi.
”Professorer som Hjärpe har trott på dessa människor när de har berättat för honom att de förespråkade demokrati och mänskliga rättigheter, utan att förstå att de menade en helt speciell form av islamisk demokrati och några speciella islamiska mänskliga rättigheter. De svenska forskarna förstod inte denna form av dubbla budskap”, säger han.
Sameh Egyptson är själv född i Egypten och har en koptisk bakgrund. Hans efternamn var ursprungligen Khalil, men han ändrade det efter att han bestämde sig för att bilda familj i Sverige 2001, efter att han fått asyl i Sverige 1990. Han är utbildad teolog från Lund, men har aldrig haft fast anställning som forskare. Istället har han ett eget företag och arbetar som reseledare i Egypten. Sedan 1999 har han själv finansierat den tid han lagt ner på sin doktorsavhandling.
”Det har gett mig frihet att forska inom detta område utan att uppleva alltför många komplikationer från den övriga forskarvärlden”, säger han.
En konspiration
Det är dock inte helt utan grund som många har beskrivit misstankar om Brödraskapets verksamhet i Europa som konspirationsteorier, för egentligen gäller det en konspiration.
Muslimska brödraskapet grundades i Egypten 1928 av skolläraren Hassan al-Banna. Ambitionen var från början att återupprätta det kalifat, som hade avskaffats några år tidigare av Turkiets grundare, Mustafa Kemal. Enligt al-Banna skulle vägen mot en islamisk stat ske genom att införa en islamisk samhällsordning hos befolkningen baserad på en strängt bokstavstroende salafistisk tolkning av islam. Brödraskapet var under sina första år en synlig politisk organisation med ett populistiskt program som motsatte sig det brittiska styret i Egypten, uttryckte sympati med axelmakterna under andra världskriget och deltog i arabländernas invasion av den nybildade staten Israel 1948.
Men när Egypten övertogs av Gamal Abdel Nasser vid en militärkupp 1952 förbjöds Brödraskapet och gick därefter under jorden. Sedan dess har de (med enstaka undantag) existerat som en hemlig organisation och har med tiden utvecklat en kultur för att hålla sina agendor, organisation och medlemskap dolda inför omvärlden. Med andra ord: en konspiration.
Det var Hassan al-Bannas privatsekreterare och svärson, Said Ramadan (Tariq Ramadans far), som genom grundandet av en moské i München 1956 förde Brödraskapet till Europa. Under de första åren betraktades det som en bas för att bekämpa militärstyret i Egypten, men i takt med den ökade tillströmningen av muslimska invandrare började Brödraskapet under de följande decennierna att fokusera på islam i Europa. En strategi utformades för att komma i en position där man kunde företräda de nyanlända muslimska invandrarna och forma deras och omvärldens uppfattning om islam. Internt bland muslimer ville de främja en islamistisk, bokstavstroende uppfattning av religionen, medan de externt presenterade sig som demokratiska och reformistiska samarbetspartner inför beslutsfattare, myndigheter och opinionsbildare.
”Även om Brödraskapet inte är förbjudet i Europa är det deras tradition att vara ett hemligt ordenssällskap. Samtidigt kan de ju inte heller vara öppna med att deras yttersta mål är införandet av sharia och ett världsomspännande kalifat, för då skulle ingen från majoritetssamhället vara villiga att samarbeta med dem. Det skulle bara innebära att de förlorar sina ekonomiska bidrag från exempelvis den svenska staten”, säger Sameh Egyptson.
Miljarder i statligt stöd
Det har skrivits åtskilliga böcker som kartlägger Brödraskapets historia i länder som Frankrike och Tyskland. Men i Skandinavien är det mer sparsamt. Innan publiceringen av Sameh Egyptsons doktorsavhandling var det en tvetydig, omstridd fråga bland islamforskare om Brödraskapet överhuvudtaget fanns i Sverige. Det finns fortfarande svenska religionsforskare som avfärdar det som en konspirationsteori, men om man läser Egyptsons doktorsavhandling lämnar den dock inte så mycket meningsfullt tvivel.
Han har inte bara finkammat åtskilliga organisationers hemsidor och litteratur, dokumenterat deras utländska nätverk och personrelationer, han har också varit djupt inne i svenska statsarkiv, där föreningar med offentligt stöd är skyldiga att lämna uppgifter. Han dokumenterar att det är en liten krets av människor med nära band till Brödraskapets internationella ledning, som kontrollerar åtskilliga muslimska organisationer, friskolor och moskéer och kammar hem svindlande belopp från den svenska statskassan.
”Jag upptäckte att enbart tre organisationer, alla kontrollerade av Brödraskapet, under 2016 lyckades inkassera mer än 400 miljoner svenska kronor bara det året”, säger Sameh Egyptson.
Under årens lopp uppgår det sammanlagda statliga stödet till miljarder. Enligt honom har Brödraskapets föreningar i Sverige idag ett eget kapital på cirka 250 miljoner kronor.
– IFiS utövar kontroll över moskéer i samtliga större svenska städer som Stockholm, Göteborg och Malmö, varifrån det predikas en form av islam som är i överensstämmelse med Brödraskapets ideologi, säger han.
Avhandlingen dokumenterar hur IFiS och deras underorganisationer systematiskt har överdrivit sina medlemsantal när det skulle sökas medel från det offentliga. Ett exempel: 1997 hävdade de att deras lokalavdelning i Skåne hade 3 622 medlemmar. Vid ett kontrollbesök visade det sig att det endast var cirka 100. Man måste ha över 3 000 medlemmar i ett trossamfund för att kunna ta emot offentligt stöd från svenska staten. För hela Sverige har förbundet hävdat att de representerar cirka 50 000 medlemmar. Men enligt Egyptsons forskning är förbundet inte alls en massrörelse, utan en hårt styrd elitorganisation som består av högst 3-400 personer. För att bli erkänd som en fullvärdig ”broder” ska man ha avlagt en trohetsed, Baya, till Brödraskapet – och det är endast ytterst få som får göra det.
Enteristisk strategi
Något av det märkligaste i doktorsavhandlingen är att läsa om Brödraskapets infiltration av svenska partier. Särskilt Miljöpartiet har haft flera profilerade partimedlemmar som varit del av Brödraskapet. De har genomfört en form av ”entrism” – en leninistisk strategi där kommunister anslöt sig till Sveriges socialdemokratiska arbetareparti för att påverka dem i en revolutionär riktning.
Mest spektakulär är den tidigare politikern från Miljöpartiet, Mehmet Kaplan, som nådde fram till att bli bostads-, stadsutvecklings- och it-minister 2014. 2016 avslöjades han dock för att ha möten med ledare för den turkiska högerradikala gruppen Grå vargarna och tvingades att lämna politiken. Mehmet Kaplan kom från en position som talesman för IFiS dotterorganisation Sveriges Unga Muslimer. Ett annat exempel är Moderaternas riksdagsledamot Abdirizak Waberi, som även han kom från IFiS och under en period hade en plats i Försvarsutskottet i Sveriges riksdag. 2022 dömdes han till 4,5 års fängelse för grov förskingring av offentliga medel till en muslimsk friskola.
”I Sverige finns en gammal tradition av att ha en kristen vänsterfalang, samtidigt har identitetspolitik också varit en stark kraft i Sverige. Det har inneburit att det har funnits tolerans även bland vänsterfalangen för religiösa politiker, speciellt om de också kunde uttrycka antiimperialistiska ståndpunkter och kritisera USA”, säger Egyptson.
Enligt doktorsavhandlingen har Brödraskapet i Sverige möjligen övergivit entrismen som strategi och istället försökt med Partiet Nyans, ett helt eget parti som grundades 2019 och vars partiprogram enligt Egyptson har slående likheter med Brödraskapets europeiska strategi. De ställde upp i valet till Sveriges riksdag 2022 med uttalat stöd från IFiS. En ledande medlem i IFiS, Bashir Aman Ali, fanns då också på listan över valbara kandidater. Men Partiet Nyans fick färre än 30 000 röster, endast 0,4 procent av rösterna – långt under riksdagens spärregel på fyra procent.
Större var trots allt inte Brödraskapets mobiliserande kraft bland svenska muslimer när allt kommer omkring. IFiS hade i decennier gjort anspråk på att representera landets 800 000 muslimer. ”Det visade sig vara en illusion”, som Egyptson konstaterar i sin doktorsavhandling.