Text av Kenneth Persson
För alla som säger sig vilja lära sig och veta mer om islamism i Sverige, samt alla beslutsfattare i synnerhet, finns två intressanta böcker. För den senare kategorin borde det vara näst intill ett måste att läsa dem.
Dessa två böcker är Johan Westerholm’s ”Islamismen i Sverige” och den andra Sameh Egyptson’s ”Erövringen”
Böckerna har, som jag ser det, lite olika inriktningar. Johan Westerholm’s bok beskriver bl. a hur organisationerna är uppbyggda samt vilka enorma belopp av våra skattemedel som försvinner in i dessa. Boken varvas med personliga möten med människor som drabbats i islamismens fotspår. Boken är fullspäckad med fakta men ändå måste jag säga ganska lättläst.
När man slår ihop boken är man mållös inför insikten om vilka enorma belopp det handlar om och hur godtyckligt och naivt allt verkar gå till från beslutfattarnas sida.
Sameh Egyptson’s bok har mera fokus på personer och vad vederbörande sagt eller skrivit i olika sammanhang. Kopplingar mellan bl a ett antal återkommande personer och olika muslimska rörelser. Boken är fylld av citat vars innehåll gör att man ofta häpnar. För någon som vill fördjupa sig i ämnet eller till och med gå ännu längre måste detta vara en ”guldgruva”.
En sak skall sägas på en gång, boken är inte lika lättläst som Johan Westerholm’s. Färdigläst ställs man lika mållös men av helt andra orsaker. Bitvis är boken nästan en skrämmande läsning med många avslöjanden, allt stöds med referenser.
Jag tycker böckerna kompletterar varandra på något vis och ger, när man läst bägge, en större helhetssyn i ämnet. Man inser vilket enormt arbete och ”gräv” som ligger bakom. Författarna skall ha stort erkännande för detta.
Böckerna kan varmt rekommenderas men man bör börja med Johan Westerholm’s bok för när man kommer till Sameh Egyptson’s, känner man dels igen de flesta organisationerna men stundvis även vissa sammanhang och personer vilket ökar förståelsen. För ämnet är mycket komplext. Det kan inte vara lätt att beskriva dessa inbyggda pengaflöden, personer och personunioner, organisationer med förgreningar till varandra och kopplingar till Muslimska Brödraskapet och försett med referenser på ett begripligt sätt.
Bägge författarna beskriver också de olika organisationernas inblandning och kopplingar till de olika politiska partierna i Sverige.
Ingen beslutsfattare borde efter att ha läst böckerna kunna med bibehållande av någon form av självkritik och självrespekt kunna säga att de inte visste.