Muslimska språkrör exkluderar

DebattI Egypten har Islamiska statens (IS) uppdykande lett till en nödvändig religionsdebatt som spritt sig till sociala nätverk världen över. Motsvarande debatt ser vi tyvärr inte bland muslimska företrädare här hemma. Jihadisterna i IS säger sig vilja gå tillbaka till det sanna islam, så som det praktiserades under profetens tradition. De hämtar sina citat från de rättlärdas urval av profeten Muhammeds tradition och som framförallt går att finna i samlingen al Bukhari.

Islamteologen Islam Behery har i det egyptiska tv-programmet ”Ma’a Islam” källkritiskt ifrågasatt profeten Mohameds tradition enligt al Bukhari. Han menar att profeten rimligen inte kan ligga bakom allt det som står i al Bukhari vad gäller våld och folkkonflikter, äktenskap med barn och den grymma behandlingen av krigsfångar. Han ifrågasätter sanningshalten och påminner om att profeten är alla muslimers förebild. Det populära TV-programmet är nu stoppat och Islam Behery står inför rätta där han anklagas av al Azhar, den högsta religiösa institutionen i Egypten, för förakt mot islam.

En av teologiprofessorerna vid al Azhar har dessutom utfärdat en fatwa mot tv-predikanten, vilket betyder att det är fritt fram att mörda honom. Al Qaradawi, muslimska brödraskapets andlige ledare, har kommenterat Beherys källkritiska ifrågasättande av al Bukhari som en komplott mot det allra heligaste i Islam efter Koranen. De svenska sunniledarna har hittills inte kommenterat, trots att de flesta organisationer och församlingar använder och hänvisar till traditionen utifrån al Bukhari dagligen. Vissa av dessa organisationer har dessutom inskrivet i sina stadgar att de ska bevara sunna (ett annat ord för traditionen). De delar som Behery ifrågasatt borde vara ett av de största hindren för en dialog med kristna och judar, mot bakgrund av jihadisternas skrämmande våldsutövning i religionens namn.

Mona Sahlin, regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, har offentligt beklagat att så få muslimska ledare deltar i den offentliga debatten om rekryteringen av jihadistiska terrorister. Jag känner igen bristen på positiv dialog med muslimska företrädare från min egen dialog med företrädare för teologiska institutionen vid al Azhar. Terek Mitri, ansvarig för Världskyrkorådets (WCC) kontakter med al Qaradawi, redovisade en liknande uppfattning då jag och andra teologiforskare gjorde studiebesök hos WCC i Geneve. Det handlar inte om dialog utan mer om en diplomatisk monolog. Terek Mitri menar att al Qaradawi och hans lärjungar vägrar att lämna en fundamentalistisk ersättningsteologisk grundsyn.

Ersättningsteologin har de flesta kristna kyrkor i demokratiska länder lämnat bakom sig. Nyligen, vid de senaste teologidagarna, tog Svenska kyrkan klart avstånd från den. För al Qaradawi och hans lärjungar ersätter islam såväl kristendom som judendom. Islam har ett svar på alla frågor, såväl sociala, politiska, juridiska som ekonomiska, utifrån guds oföränderliga ord i Koranen och profetens liv. Kristna och judar har å andra sidan låtit anpassa sina mänskligt skrivna urkunder, det vill säga Bibeln och Moseböckerna.

Jag menar att ersättningsteologin är farlig, eftersom den är exkluderande och inte tolererar en jämlik religiös pluralism. Den bygger på arrogans och erfarenheterna från denna form av religionstänkande är i en historisk kontext skrämmande. Man får inte glömma att ersättningsteologi låg till grund för den islamiska kolonialistiska erövringen under medeltiden.

I går, måndag, höll Sigtunastiftelsen ett seminarium om det demokratiska samhället i Europa utifrån ”demokrati, frihet och respekt”. Mona Sahlin, företrädare för judiska församlingar, Svenska kyrkan, Sveriges muslimska råd och Islamska förbundet i Sverige (Ifis) liksom Cordiga Foundation – de båda sistnämnda med ideologiska och trosmässiga band till al Qaradawi ­– var samtliga inbjudna.

Omar Mustafa var inbjuden som företrädare för Ifis och studieförbundet Ibn Rushd. I ett program i Sveriges Radio P1 har Mustafa betecknat al Qaradawi som ”påve” för dagens muslimer. I samband med konflikten om Omar Mustafas plats i socialdemokraternas partistyrelse tog IFiS bort alla teologiska och politiska referenser på sin hemsida, bland annat översättningar av Hassan al-Banna, grundaren av brödraskapet. Ibn Rusdh, det studieförbund som Omar Mustafa leder, har bland annat gett sitt hederspris till Islamguiden och till Aso Asinger, ansvarig för flera hemsidor som förfäktar en klar ersättningsteologisk linje.

Kan vi hoppas att Mona Sahlin, som har fått den svåra uppgiften att sätta sig in i en fråga som har teologiska och religionshistoriska sidor, inser att en sund dialog kräver vissa klargöranden från de som deltar i dialogen? Kanske kan Svenska kyrkans teologer förklara att påståenden om att man har svar på alla frågor i samhället inte kan förenas med demokrati, frihet och respekt? En exkluderande ersättningsteologisk hållning kan heller knappast hävdas samtidigt som man kämpar för integration i ett pluralistiskt samhälle.