I bilden ser man Grand imam av al-Azhar Muhammad Sayyid Tantawy, prof. Aasulv Lande, Sameh Egyptson, Åsa Egnér, prof. Carl Sundberg, Ann Aldén, Göran Viking, Jieren Li och pro. Anita Diehl.
Religionsdialog med muslimska ledare har pågått i Sverige sedan en grupp självutnämnda ledare träffade socialdemokratiska broderskapsrörelsen 1994. Idag finns inte en enda muslimsk ledar som offentligt står upp för yttrandefrihet. Det finns alltid ett MEN och det handlar alltid om profeten Muhammed och koranen.
Är det inte dags att inse att detta samtal är en del av ett maktbegär hos en fundamentalistisk elit som vill ha makt över sina egna grupper och i samhällets maktkorridorer?
Jag har varit en del av religionsdialog i många år och här är den första delen av mitt vittnesmål som finns i min nyutgivna bok Erövringen.
Ett delkapitel från boken Erövringen
Mitt intresse i ämnet interreligiösa relationer vid Lunds universitet gav mig 2002 en möjlighet att anordna en konferens för att jämföra sätten att undervisa religion i Skandinavien och Egypten. I Egypten heter ämnet deen, vilket kan översättas till totalitär livsåskådning. Endast islam lärs ut till muslimska studenter och kristendom till kristna studenter. Båda undervisas på ett konfessionellt sätt. I Sverige heter ämnet religionskunskap där alla religioner presenteras till alla studenter med en kritisk sekulär utgångspunkt. Konferensen hölls på det nya svenska institutet som hade invigts i sjömanskyrkan i Alexandria. En stor grupp forskare från Skandinavien var inbjudna, bland andra Anne Sofie Roald, Jan Hjärpe, Jonas Otterbeck, Eskil Franck, Elisabeth Gerle, Aasulv Lande, Samuel Rubenson, Sven-Åke Selander, Anders Jarlert och svenskegyptiske Hamdi Hassan, som är forskare. Från Egypten bjöd jag bl. a in representanter från utbildningsministeriet och från ministeriet för högskolor, Dr. Rasmy Abdel Malek, dekan från Institute of Coptic Studies, Dr Abdel Moty Bayoumy, före detta dekan vid fakulteten för religionsfundament vid al-Azhar universitet, Dr Amna Nosseir, dekan vid kvinnofakulteten vid al-Azhar University, Dr Milad Hanna, författaren Samir Morcos (som blev politisk rådgivare till president Muhammad Mursi 2012) och flera andra.
På konferensen presenterade jag resultatet från min forskning på Lunds universitet, där jag behandlade frågan om ”de andra”, här exemplifierat med beskrivningen av kristna i kurslitteratur vid fakulteten för islamisk mission vid al-Azhar universitet. Som källmaterial använde jag främst boken, Ya Ahl al-Kitab ta’alu ila kalimah sawa” (Bokens folk: kom till ett gemensamt ord) av Dr Rauf Shalabi, tidigare dekan för denna fakultet, där han anslöt sig till den salafistiska fundamentalistiska idén om “de andra”.
På konferensen träffade jag Mostafa Kharraki som är av tunisiskt ursprung och en av de viktigaste historiska ledarna för islamiska organisationer i Sverige. Han var också ordförande för Sveriges Muslimska Råd (SMR) vid den tidpunkten. Han deltog vid vårt besök på al-Azhar där vi bl.a. träffade Muhammad Sayyid Tantawy, al-Azhars högste Imam, och Fawzi al-Zafzaf, ansvarig för dialog på al-Azhar. Under detta möte bad Anne Sofie Roald och Elisabeth Gerle om en religiös fatwa att förbjuda kvinnlig omskärelse, men denna förfrågan undveks. Al-Zafzaf svarade diplomatiskt att han inte fått operationen utförd på sina egna döttrar.
Åke Selander, prof. Anders Jarlert, prof. Aasulv Lande, Hamdi Hassan.
Vid mötet med Tantawy bad Kharraki om ett stipendium för svenska studenter för att studera vid fakulteten för islamisk mission (da’wah). Dialogen, som jag bevittnade, visade sig vara kontraproduktiv. Jag såg hur det islamiska ledarskapet i Sverige hade en önskan att överföra den sekteristiska tanken till det svenska samhället istället för att överföra modernitet till det egyptiska samhället.
En av de viktigaste händelserna på konferensen var besöket i Abu al-Abas-moskén, som ligger nära det svenska institutet, där Amna Nosseir och Anne Sofie Roald utmanade protokollet genom att gå in genom huvudporten tillsammans med de manliga deltagarna, i stället för genom sidodörren avsedd för kvinnor. När en väktare spärrade vägen, kontaktades imamen omgående och lät sig övertygas av Abd el Moty Bayoumy att låta de båda västerländska kvinnorna gå in genom huvudporten som gäster.
Under samma konferens träffade vi Gamal al-Banna, bror till grundaren av Muslimska Brödraskapet. Han har markerat sig som kritisk mot sin brors idéer och beskrivit sig som sekulär. Jag har haft stor respekt för honom, men blev bekymrad när han inte gick med på att göra ett uttalande om att muslimska kvinnor fritt borde kunna gifta sig med icke-muslimska män.
I slutet av konferensen satt jag med professor Amna Nosseir och professor Abd el Moty Bayoumy och fick här en chans att utbyta synpunkter gällande demokrati och dess framtid i Egypten och Mellanöstern. Vi var uppdelade i två läger: Amna Nosseir och jag trodde båda på möjligheten att uppnå demokrati i regionen, medan Abd el Moty Bayoumy varnade oss för att denna väg mot demokrati skulle kunna leda till att islamisterna kom till makten och landet därmed skulle gå in i en cykel av instabilitet. Vi nådde slutligen en överenskommelse om att skapa gemensamma åtgärder för att utveckla principen om dialog. Vidare uppmanade Abd el Moty Bayoumy mig att inrätta en universitetsdialogkommitté mellan fakulteten för islamisk mission och den teologiska fakulteten i Egypten och mitt svenska universitet. Detta kommittéarbete började med en konferens som hölls vid al-Azhar-universitet med representanter från institutionen för religiösa relationer i Sverige samt med representanter på fakulteten för islamisk mission och högskolor i ortodox, katolsk och evangelisk teologi.
Fortsättning kommer i nästa del:
Köp Erövringen: https://egyptson.se/shop#!/products/er%C3%B6vringen