I samband med disputationen om min doktorsavhandling ”Global politisk islam?” anmäldes avhandlingen till Överprövningsnämnden för etikprövning (ÖNEP). De som anmälde var ledande politiska aktörer inom Islamiska förbundet och dess organisatoriska nätverk men också ledande personer inom föreningen Hjärta, tidigare inom Socialdemokratiska Tro och solidaritet, vilka hade omnämnts i avhandlingen. Anmälningarna fick stor medial uppmärksamhet och några av dessa politiska aktörer tog chansen att ånyo försöka misskreditera min person och min forskning.
Avhandlingen stämplades som ”kontroversiell”, ”hårt kritiserad” eller ”ett moraliskt haveri”. Att med sedvanliga källor forska om islamiska organisationer ansågs av dessa vara ”islamofobi”. Ingen av mina kritiker har hittills haft modet eller kunskapen att i något vetenskapligt sammanhang säga att jag har haft fel i sak, dvs. ifrågasätta mitt huvudresultat, nämligen att de tongivande islamiska organisationerna i Sverige (som årligen får hundratals miljoner i statliga stöd som trossamfund, studieförbund, biståndsorganisationer eller skolor) tillhör det globalt verkande, odemokratiska och fundamentalistiska Muslimska brödraskapet (där t.ex. Hamas är en del). Mina kritiker har inte någon gång diskuterat avhandlingens källor, metod eller huvudsakliga resultat, bara stämplat den som oetisk, islamofobisk eller omoralisk.
ÖNEP beslutade i december 2023 att överlämna min avhandling till åklagaren för misstänkt brott mot lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. Detta beskrevs av mina belackare som en fällande dom (!) mot mig som person och mot min forskning.
Åklagaren, Pia Björnsson beslutade idag, den 19 mars 2024 att lägga ner förundersökningen. Det var väntat, eftersom jag påbörjade min avhandling innan lagen (2003:460) om etikprövning ens existerade, något som mina kritiker inte brydde sig om när de anmälde mig.
Min förhoppning är nu att etikprovningslagen omarbetas så att forskare ska känna sig fria, att utan rädsla kunna välja kontroversiella och omdebatterade ämnen, och att det ska bli möjligt att forska om offentliga personer i ledande ställning utifrån offentliga källor och deras egna offentliga uttalanden, utan att detta ska bedömas som ”känsliga personuppgifter” och förbjudna att forska om. Det var detta jag undersökte i min forskning om Muslimska brödraskapets närvaro i Sverige, och så som jag tolkade lagen (2003:460) om etikprövning utifrån Vägledning för etikprövning av forskning inom HT-fakulteterna. Detta har mina belackare inte heller brytt sig om. Deras syfte har aldrig varit att diskutera sakfrågan, utan enbart att offentligt skapa maximal negativ publicitet och negativa attityder omkring min doktorsavhandling ”Global politisk islam?”.
Åklagarens beslut att lägga ner förundersökningen är därför välkommen.