Till rektor
Yttrande över Misstanke om oredlighet i forskning från Ibn Rushd genom Emelie Weski av den 23-02-27
Eftersom skrivelsen från Ibn Rushd och Emelie Weski är mer omfattande och fullständigt argumenterad än de övriga dussintalet inlämnade skrivelserna, och eftersom den också innehåller flera av de påståenden om förment ”vetenskaplig oredlighet” som förekommer i de övriga, behandlar vi den särskilt. De övriga personligen inlämnade skrivelserna behandlas gemensamt av oss i ett sammanhållet yttrande med bilagor, där Sameh Egyptson yttrar sig om förmenta sakfel.
I skrivelsen från Ibn Rushd och Emelie Weski (23-02-27) finna många begreppsanvändningar eller syftningar som gör skrivelsen svår att svara klart på, t.ex. är det oklart vad ordet ’disputation’ syftar på. Men vi tar oss friheten att tolka sådana oklarheter generöst, i enlighet med den klagandes syfte.
På det hela taget vill vi avvisa Ibn Rushds och Emeli Weskis påståenden om vetenskaplig oredlighet samt avvikelse från god forskningssed. I flera fall utgår hennes påståenden från okunnighet om avhandlingens innehåll, varför kritiken i dessa fall är helt missriktad. Varifrån hon fått sina felaktiga (stereotypa) uppfattningar om avhandlingen från, kan vi inte bedöma. Våra synpunkter är följande.
Punkt 1.
a) Den klagande anser att ett flertal ”muslimer” har pekats ut med ”namn och personuppgifter”. Denna formulering kan antyda att adress, yrke, personnummer eller civilstånd förekommer i avhandlingen, vilket kanske Emelie Weski tror, men det är inte fallet. Inledningsvis vill vi alltså göra ett förtydligande. De personuppgifter som förekommer i avhandlingen är huvudsakligen namn kombinerat med organisationstillhörighet-partitillhörighet samt uppgifter om uppdrag i organisationen eller partiet, se t.ex. sid 61 i texten om Omar Mustafa, Peter Weiderud eller Nalin Pekgul, eller förteckningen på sid. 21 eller tabellen på sid. 354.
Uppgifterna om namn och organisationstillhörighet, partitillhörighet, eller uppdrag i dessa organisationer är dessutom hämtade från de egna organisationernas hemsidor eller från andra primära källor där personerna själva medvetet har låtit uppgifter om sin tillhörighet bli offentliga. I ett fall nämns ett släktskap som är särskilt relevant för undersökningen (Helena Benaoudas dotter och svärson). Men även dessa uppgifter om släktskap framgår av undersökningspersonens egna, medvetet och offentligt framförda upplysningar.
Detta har vi principiellt behandlat i det särskilda yttrandet om personuppgifter.
b) Därtill framhåller den klagande att undersökningspersonerna i Islamiska förbundets organisatoriska nätverk kopplas samman med ”terrorism och våld eller våldsbejakande handlingar”. Ett av avhandlingens viktiga resultat rör Islamiska förbundets/Muslimska Brödraskapets politiska ideologi och strategi. I avhandlingen framgår som ett huvudresultat att Muslimska brödraskapet har en ideologi och strategi för Europa, och Sverige, som är fredlig och ”moderat”, ända sedan 1970-taletkritisk mot islamistisk radikalism och extremism. Denna kallas ”medelvägen” (wasateyya). Avhandlingen redogör, som en av de första i Sverige, på ett detaljerat sätt för denna ”medelvägens” ideologi och strategi. Det sker i kapitel 14.4 och 14.5 om wasateyya och den europeiska strategins fundament, samt i kapitel 16, 17, 18, och 19 om denna ”medelvägs” tillämpning i Sverige. Det organisatoriska nätverkets verksamhet i Sverige skildras alltså som att de följer denna ”medelvägens” strategi. I de nämnda kapitlen ingår ordet wasateyya i varje kapitelrubrik, för att ytterligare tydliggöra detta faktum. Varifrån den klagande har fått en annan uppfattning om avhandlingens syn på MB och IFiS fredliga och moderata ideologi och strategi, kan vi inte veta.
c) Skrivelsen påstår att det ”inte finns belägg” eller ”väldigt svaga belägg” för de undersökta organisationernas ”övertygelser och åsikter”. På denna punkt vill vi hänvisa till avhandlingens Del III. Ideologi som med sina 175 sidor går igenom ideologin enligt sex analytiska teman, och där på tema efter tema de ideologiska ståndpunkterna analyseras. Till dessa sidor ska läggas kapitel 16 om den europeiska, fredliga strategin. Antalet fotnoter med belägg i Del III samt kapitel 16 är nästan 600 stycken, att säga att det saknas belägg om organisationernas ”övertygelser och åsikter” saknar alltså grund. Den klagande kan dock även mena här att avhandlingens tolkning och analys av källorna är felaktig. Menar hon det, då skulle hon behöva argumentera för sin position. Sådan tolkningsskillnad är dock ingen fråga som berör oredlighet i forskning.
Att en organisations ideologiska ståndpunkter och argument kanske inte delas av alla inblandade aktivister är en självklarhet i statsvetenskaplig, politisk idéanalys, och påpekas också i avhandlingen. Avhandlingen är en elitstudie, påpekas det, och den utgår från officiella dokument och ledningspersoners uttalanden som källor. En organisations uttryckliga ideologi i program och styrdokument är dock inte oviktig i en analys av politiska partier eller rörelser. Det har tillexempel varit mycket tydligt i debatterna i svensk politiskt liv, om Sverigedemokraternas respektive Vänsterpartiets bakgrund och den ideologi som finns i tidigare partiprogram.
Punkt 2
a) På grund av argumenten från punkt 1 påstår den klagande att Egyptson ”pekar ut personer för sådant som är brottsligt…exempelvis terrorism”. Eftersom de enda som har ”pekats ut” ingår i organisationer som har ”medelvägen” som sin ideologi och strategi har inget utpekande om ”terrorism” gjorts i avhandlingen. På denna punkt vill vi också hänvisa till ett uttalande från svenska SÄPO, som 2018 tydliggjorde att de inte såg Muslimska brödraskapet som en terrororganisation.
För övrigt är det ju inte Egyptson som har ”pekat ut” undersökningspersonernas organisationstillhörighet, utan det har de själva gjort i på egna hemsidor, eller i dokument som de själva har lämnat in som offentliga handlingar till myndigheter. Den ”publicering” som den klagande talar om har alltså redan gjorts, men av personerna själva. Endast offentliga källor har använts för uppgifter om ledningspersonernas organisations- eller partitillhörighet eller uppdrag. Det tal om ”hörsägen och skvaller” på Twitter som Emelie Weski för fram saknar helt grund.
När Egyptson i avhandlingen några gånger, särskilt i den historiska bakgrunden, nämner att Muslimska brödraskapet, särskilt i Egypten, har stämplats som ”terrorister” är det enbart för att illustrera varför de har utvecklat en säregen hemlighetsfullhet eftersom de har varit allvarligt förföljda eller utsatta för repression. Egyptson tar inte på något sätt ställning till rimligheten rent sakligt när auktoritära regimer stämplar den ena eller andra politiska organisationen som terrorister.
Punkt 3
Skrivelsen talar om ”felöversättningar” och ”fulöversättningar” för att ”matcha disputatörens agenda”. Där kan påpekas att två arabiskkunniga satt i betygsnämnden, där kravet på hög kunskap i arabiska var ett krav för uppdraget, den ena arabist och expert på Muslimska brödraskapets politiska språk. Opponenten var också arabiskkunnig, med arabiska som modersmål. Från betygsnämnden hördes ingen särskild kritik av översättningarna, även om översättningar, särskilt rörande politiskt språk, alltid kan diskuteras. Den som främst framförde kritik av översättningarna var opponenten, men hans kritik var av ett annat slag. Han menade att två centrala termer i MB:s politiska språk hade översatts för milt till svenska, vilket hade fått den ursprungliga, fundamentalistiska grundtonen att mildras. Dessa ”felöversättningar” som opponenten pekade på gick alltså tvärtemot det som Emelie Weski antyder vara Egyptsons ”agenda”, att diskreditera IFiS och/eller MB.
Punkt 4
a) Här talas det om Egyptsons ”agenda”. Att ”flera begrepp och koncept genomgående” används på ett diskriminerande och fördomsfullt sätt mot en religiös minoritet”. Återigen verkar anmälaren inte ha läst avhandlingen. Egyptsons avhandling handlar inte på något sätt om ”en religiös minoritet” utan om en politisk rörelse, dess organisation, ideologi och politiska praktik.
b) Han uttalar sig inte heller någonstans ”diskriminerande” eller ”fördomsfullt” mot de ledningspersoner som figurerar i avhandlingen. I stället behandlas de med vederbörlig respekt, ibland till och med beundran för deras politiska skicklighet, se. t.ex. sid. 50 där det talas om ”Hassan al-Bannas unika politiska begåvning”, sid. 256 där en aktivist omnämns som ”en uppskattad föreläsare”, eller på sid. 630 där Omar Mustafa, ordförande för islamiska förbundet, sägs ha ”ett omvittnat vinnande sätt”.
c) Sedan ställer anmälaren frågan om Egyptson ”tar ansvar för” forskningens vidare konsekvenser när han ”publicerar en flera sidor lång lista på namn och organisationer som han menar tillhör terrorstämplade organisationer”. Återigen tycks anmälaren inte ha läst avhandlingen. I denna , visserligen långa, lista handlar det enbart om utländska gäster som är framstående och allmänt kända från det transnationella nätverket, såsom partiledare från olika länder i Mellanöstern och Nordafrika eller medlemmar i olika internationella, muslimska råd. Det är fullständigt obefogat att tro att vaksamma utländska polismyndigheter och säkerhetstjänster inte skulle känna till dessa framstående personer, och att en obskyr avhandling från Lund skulle vara den första som informerar dem om deras organisationstillhörighet. Att Egyptson skulle uppmåla dessa organisationer som ”terrorstämplade”, vilket anmälaren framhåller, är över huvud taget inte sant. I kapitel 6.5, sid. 262–267, där denna lista presenteras, finns ingen som helst uppgift om någon terrorstämpling, ordet nämns över huvud taget inte.
Punkt 5
Frågan om kvinnligt deltagande i betygsnämnden har sin bakgrund i att islamforskningen i Sverige har så liten ”kritisk massa”. Det betyder att kvinnor (liksom docenter och professorer) med kunnighet i arabiska – samt rörande Muslimska brödraskapet och dess politiska språk – är få. I det här fallet hade ingen av de tillfrågade kvinnorna tid eller möjlighet att ta på sig uppdraget. Eftersökningar gjordes också hos arabiskkunniga, kvinnliga islamforskare i de nordiska länderna med samma resultat, förutom att en arabiskkunnig, kvinnlig finsk forskare inte kunde svenska, vilket gjorde att hon måste tacka nej.
Påståendet om att den manliga betygsnämnden och opponenten ”verkar ha varit jäviga” är en svepande insinuation. Den faller på sin egen orimlighet, eftersom institutionen och fakulteten naturligtvis på denna punkt har försäkrat sig om saken, genom förfrågningar samt genom deltagande från andra universitet och till och med andra discipliner. Med tanke på islamforskningens litenhet i Sverige hade det över huvud taget varit svårt att få fram personer som inte hade haft den ena eller andra förhandsuppfattningen eller personliga relationen till författaren. I Lund fanns till exempel tidigare handledningsrelationer.
Punkt 6
Anmälan tar upp finansieringen med kraftigt insinuanta påståenden. I en DN-intervju (23-02-03) har Egyptson tydligt meddelat att ett politiskt parti (SD) hade varit villigt att finansiera översättningen av hans tidigare debattbok (2018) från engelska till svenska, men att han resolut hade tackat nej. Ibn Rushd, genom Emelie Weski, menar dock att det ändå ”finns skäl att granska detta” med den svepande insinuationen att Egyptson ju inte har varit finansierad genom doktorandtjänst, och att det troliga då är att ett ”politiskt parti” har finansierat ”delar eller hela” doktorerandet.
Till detta vill vi bara svara. Egyptson har varit, som det heter ”externt finansierad” för sina doktorandstudier. Han varit tvungen att försörja sig på andra sätt vilket är en av förklaringarna till att hans doktorerande har pågått i cirka 22 år. Den andra förklaringen är hans engagemang och att avhandlingsämnet ständigt växte, med känt resultat.
Punkt 7
Frågan om Egyptsons avhandling strider mot etikprövningslagen är föremål för särskild prövning. Det finns ingen anledning att spekulera om vilket utfallet kan bli. Från vår sida har dock hävdats att de ”personuppgifter” (namn och organisationstillhörighet) som ingår i avhandlingen, och som kan bedömas vara av allmänt intresse, inte kan betraktas som ”känsliga” eftersom de har offentliggjorts av personerna själva; det är som om man inte skulle kunna forska om Moderata samlingspartiet och nämna Ulf Kristersson vid namn och benämna honom som ordförande för Moderata samlingspartiet utan etikprövning och tillstånd från personen i fråga, eller nämna professor Jan Hjärpes framförda åsikter om islamism, eller om islamisk särlagstiftning i Sverige utan särskild etikprövning eller personligt tillstånd.
Därtill kommer en annan omständighet. Eftersom avhandlingsarbetet igångsattes fem år före etikprövningslagens ikraftträdande 2004 och därför att etikprövning inte kan ske efter att forskningen har påbörjats, har det inte funnits någon möjlighet för etikprövning.
Punkt 8
Ibn Rushd och Emelie Weski målar upp en bild av att nyhetstidningarna i Sverige använder Egyptsons resultat som ”fakta” som används för att misskreditera undersökningspersonerna eller de undersökta organisationerna. Detta skulle vara en aspekt av dålig forskningssed. Denna bild är felaktig och Lunds universitet eller Egyptson kan inte anklagas för något sådant. Det som har förekommit i tidningarna är en omfattande debatt – för och emot avhandlingen – och medierna har återspeglat denna debatt med formuleringar som ”storbråk”, ”starkt ifrågasatt avhandling” eller rent av ”haveri för Lunds universitet”. De negativa ”konsekvenser” som Emelie Weski skriver om, att tidningarna tar Egyptsons tes som etablerade fakta för att misskreditera undersökningspersonerna, torde helt enkelt inte förekomma. Forskaren kan inte heller betraktas ansvarig för det som media skriver – hen ansvarar endast för sin egen text. Offentlig debatt är ett hälsotecken i ett demokratiskt samhälle där forskning, kontroversiell eller inte, bör diskuteras öppet och inte tystas ned.
*
Med dessa synpunkter avvisar vi helt Ibn Rushds och Emelie Weskis påståenden om oredlighet i forskning och avvikelse från god forskningssed.
Mika Vähäkangas Mats Lindberg
Forskningschef Professor emeritus i statskunskap,
Polin-institutet i teologi, Åbo Akademi Örebro universitet
mika.vahakangas@abo.fi mats.lindberg@oru.se