Mahmoud Khalfi är Imam för Stockholms stora moské. Han har nyligen träffat statsministern tillsammans med de högsta representanterna för olika religioner i Sverige. Khalfi har tidigare i moskén tagit emot statsministrar, kungaparet,statsråd, partiledare, riksdagsledamöter, ambassadörer, osv. Han är den nuvarande ordföranden för Islamiska förbundet i Sverige. Förbundet är terrorstämplat av Arabemiraten som var huvudfinansiär till bygget av Stockholms moské.
I min avhandling ”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige — Lunds universitet” presenteras många indikatorer som visar på att förbundet är en del av Muslimska Brödraskapet.
Eftersom media hittills misslyckades med att göra en ordentlig presentation redogör jag nu för en del av mina källor rörande Khalfi.
Vem är imam Mahmoud Khalfi
Några av obesvarade artiklar om Khalfi:
Sameh Egyptson: Sverige samverkar med fel muslimer | GP
Ett öppet brev till imamrådet – Dagen
Debattpanel med Mahmoud Khalfi
Debatt mellan Mahmoud Khalfi med Sameh Egyptson om Muslimska Brödraskapet i Sverige – YouTube
Den inofficiella debatten mellan Khalfi med Egyptson om Muslimska Brödraskapet i Sverige. – YouTube
Så presenteras Mahmoud Khalfi på Islamiska förbundets hemsida:
”Imam Mahmoud Khalfi är Imam och direktör vid Stockholms moské. Han innehar examen i Islamiska studier från IESH Château-Chinon i Frankrike sedan år 1998, och är dessutom ordförande för Imamrådet i Sverige. Imam Khalfi har tidigare varit ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige och har haft många olika uppdrag inom förbundet. Idag ansvarar Imam Khalfi för verksamheten i Stockhoms moské och kan ta emot era funderingar på Arabiska, Svenska, Engelska, samt Franska.”
Utdrag från avhandlingen ”Global politisk islam”
Vad är IESH Château-Chinon i Frankrike?
European Institute for Human Sciences (EIHS) (IESH i fransk förkortning) invigdes 1992 i närvaro av ett stort antal lärda och predikanter inklusive Muslimska Brödraskapets andlige ledare Yusuf al-Qaradawi och den framstående Fayçal Mawlawi.[1] Mawlawi beskrevs av Ikhwan wiki som grundare av Europeiska Institutet för humanvetenskap (EIHS), rådgivare till Federationen för islamiska organisationer i Europa (FIOE) samt för Förbundet för islamiska organisationer i Frankrike (UIOF). Mawlawi hade också varit bidragande, också enligt Ikhwan wiki, till grundandet av Europeiska fatwarådet (ECFR), tillsammans med ordföranden Yusuf al-Qaradawi. Han behöll posten som vice ordförande i ECFR till sin bortgång 2011. Dessutom hade han varit generalsekreterare för Ibad al-Rahman och Jamaa Islamiyya, det vill säga Muslimska Brödraskapets organisationer i Libanon.[2] En av Mawlawis fatwor säger något om hur djupt Brödraskapets ideologi är grundad i al-Bannas och al-Qaradawis islamism (se Del III, Ideologi, nedan). I fatwan som utlöste en djup kontrovers säger Mawlawi att mord på civila israeler är tillåtna (halal),[3] vilket ställer begreppet ”humanvetenskap” i en särskild belysning. Angående frågan om judefientlighet i Brödraskapets ideologi, se Del III, Ideologi, kapitel 11.4)
Europeiska federationen (FIOE) utfärdade ett avskedstal vid Mawlawis bortgång 2011, skrivet av federationens dåvarande ordförande, den svenske Chakib Benmakhlouf. I talet beskrevs Mawlawi som en viktig grundare för FIOE och andra islamiska europeiska institutioner och ”den äldste brodern, en medkännande lärare och insiktsfull vägledare”.[4]
I tidskriften Salaam rapporterade Mohammed Benaouda (den avlidne maken till Helena Benaouda), ordförande för Islamiska kulturföreningen IIF, i en tvåsidig rapport om EIHS och de olika imamutbildningar som hålls på arabiska. Han beskrev det som en kunskapsbank för moskéer och islamiska föreningar för att utbilda deras ungdomar i ”islams lära”.[5] På hemsidan för Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), presenteras Mahmoud Khalfi, den tidigare ordföranden för Islamiska förbundet och chef för Stockholmsmoskén, som att han studerat vid institutet och har certifierats i ”Islamic studies” 1998.[6] Svensken Pierre Durrani studerade också vid institutet. Durrani är en av de islamiska ungdomsledarna från 1990-talet och hans namn är listat bland namnen på representanter för Förenade Islamiska församlingar i Sverige (FIFS) i dokument från svenska Myndigheten för stöd till trossamfund (SST). Dessutom är han en av grundarna av Sveriges unga muslimer. Han förklarade att han gick med i Muslimska Brödraskapet under sina studier vid institutet i Frankrike.[7] I en senare intervju med Lorenzo Vidino berättar han att han också fick svära eden, bay’a, under sin tid vid institutet i Frankrike.[8]
Med Muslimska Brödraskapets internationella nätverk
Den första pusselbiten framkommer ur en artikel 2013 i tidningen Al-Quds al-Arabi (Det arabiska Jerusalem) skriven av den framstående brodern Kamal Helbawy (se ovan) som hade återvänt till Egypten från Storbritannien under den arabiska vårens händelser i februari 2011. Artikeln handlade om de omvälvande händelserna under 2011 och 2012 och om Helbawys oväntade utträde ur rörelsen. Helbawy var som flera andra, bland annat den ovannämnde Youssef Nada, kritisk mot att Brödraskapet planerade att bryta sina tidigare löften till de andra partierna i Egypten. Brödraskapet hade nämligen lovat de andra partierna att inte ställa upp med eget parti i parlamentsvalet samt att inte lansera någon egen presidentkandidat.[9] Risken var nämligen stor att man bland andra partier skulle uppfattas som maktfullkomliga om man gjorde detta samtidigt som det skulle kunna förstärka militärens återkommande förföljelser. I denna artikel berättar Helbawy, påtagligt besviken, att han inte hade fått något stöd i sin kritik mot egyptiska Brödraskapets ledning.[10] Han klagar över den smutskastning som han hade utsatts för av Brödraskapets ledning och hänvisar till ett brev som han hade fått från Mahmoud Khalfi, som vi vet var tidigare ordförande för Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) och senare chef för Stockholmsmoskén. I artikeln beskriver Helbawy Mahmoud Khalfi som en framstående ledare från den Islamiska rörelsen i Europa som han har känt i mer än tre decennier. Helbawy berättar att de båda hade varit med och grundat filialer till Brödraskapet i Europa. Helbawy hade varit ledande i att grunda Muslim Association in Britain (MAB) 1997, och Khalfi hade varit ledande i att grunda Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) 1995 och framför allt Studieförbundet Ibn Rushd. Khalfi hade i sitt brev, citerar Helbawy, kallat Helbawy för ”vår broder, mästare och mentor”. Men nu hade de kommit på kollisionskurs och Khalfi hade krävt en förklaring till Helbawys avgång, och varför han hade valt att gå emot ledningen (vilket är ett lydnadsbrott mot bay’a).[11] Men det är inte deras kollisionskurs om den politiska taktiken i Egypten som är intressant här. Det är i stället vad detta brev säger om relationerna inom det transnationella nätverket. Det som framgår av Helbawys berättelse är att den gamle vännen Mahmoud Khalfi och Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) inte hade valt att stödja (de Tilmisanistiska) kritikerna utan i stället hade stött det egyptiska Brödraskapets (Qutbistiska) ledning i parti- och presidentfrågan.[12] Det framgår också av brevet att Helbawy, som kritiker, verkar ha velat ha den svenska organisationens stöd i dessa frågor. Sammantaget kan vi dra slutsatsen att ett sådant transnationellt stöd hade varit viktigt. Förekomsten av sådant stöd motsvarar ju också föreskrifterna i Internationella stadgan om konsultationer i viktiga politiska frågor; det framgår dock inte om det hade funnits något formellt förfarande i dessa frågor där svenska delegationen eventuellt hade lagt sin röst till förmån för den egyptiska ledningen.
Detta brev är en mångfacetterad pusselbit som ger ytterligare indikationer. Nämligen om hur nära kontakterna var mellan de tre parterna: det Egyptiska brödraskapet, den europeiska nivån där Helbawy var en central person, och det Islamiska förbundet i Sverige (IFiS). För det första handlar det om det nära personbandet mellan Helbawy och Khalfi, som sträcker sig över alla de tre nivåerna den internationella, den europeiska och den svenska; Helbawy hänvisar till en långvarig informell vänskap inom en formell, transnationell organisatorisk struktur. För det andra har Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) tagit ställning i en viktig politisk fråga för Brödraskapets ledning i Egypten, vilket ju tyder på nära organisatoriska band. Detta ställningstagande från den svenska organisationen var dessutom så betydelsefullt att Helbawy behövde nämna det 2013 för internationella arabiska läsare i en tidning som utges i Storbritannien. För det tredje antyder Helbawy att samarbetet med Khalfi inom den europeiska organisationsvärlden hade pågått i ”tre decennier”, vilket ju indikerar: a) att denna anknytning har existerat, och b) att ett transnationellt nätverk har existerat på europeisk nivå, samt c) att det dessutom har haft kopplingar till Muslimska brödraskapet i Egypten. Brevet är alltså en innehållsrik pusselbit, där flera enstaka fakta skymtar fram både explicit och implicit, men som i sin kontext och den konkreta debattsituationen inom rörelsen förmedlar viktiga kunskapsfragment som stärker avhandlingens övergripande hypotes: att ett transnationellt nätverk existerar och fungerar, samt att Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) ingår i det.
Under den internationella och nationella politiska krisen i Danmark, efter Jyllandspostens publicering av karikatyrer på profeten Muhammed, försökte den svenska regeringen undvika motsvarande kris för Sveriges del. Man försökte helt enkelt, i strid mot svensk syn på yttrandefrihet, hindra svenska medier från att publicera dessa bilder. När Sverigedemokraterna (SD) insisterade på att publicera bilderna via sin webbplats, kontaktade en representant för utrikesministern webbplatsens ägare och sidan stängdes. När denna åtgärd nådde media, tvingades utrikesminister Laila Freivalds att avgå, eftersom hon kände till kontakten med internetföretaget men inte hade ingripit mot försöket från UD:s representant. Detta stred mot svensk grundlag om yttrandefrihet och svensk lag om upphovsrätt och tryckfrihet.[13] Men saken har en fortsättning. När den svenske konstnären Lars Vilks 2007 lät publicera sin egen omtalade teckning av en rondellhund med turban och skägg (omisskänneligen tolkad som Muhammed) tog Islamiska Förbundet initiativ till att dämpa risken för en eskalering av reaktionerna. Sveriges nye statsminister, Fredrik Reinfeldt, besökte tillsammans med en delegation hastigt Islamiska Förbundets (IFiS) huvudkontor i stora moskén på Södermalm för att tacka för initiativet. I vad mån det hade funnits tidigare kontakter, att regeringen eventuellt redan tidigare hade utbett sig om en tjänst, framgår inte av de källor som jag har till hands. Men faktum kvarstår att den svenska regeringen hade funnit en framgångsväg för att undvika eskalerande samhällskritik och demonstrationer från muslimskt håll, nationellt och internationellt. Islamiska förbundet och dess organisatoriska nätverk hade villigt funnits till hands och förstärkte ett redan institutionaliserat samarbete med det politiska Sverige (se kapitel 17 och 18).
Detta besök blev en stor propagandaframgång för Islamiska förbundet (IFiS). Ledare från förbundet och dess organisatoriska nätverk var samlade för att träffa statsministern med obligatorisk fotografering. Där fanns Mehmet Kaplan, Omar Mustafa, Helena Benaouda, Mahmoud Khalfi, Temmam Asbai, Mostafa Kharraki och Abdallah Saleh. Många foton togs vid handskakningen med statsministern och lades ut på nätverkets hemsidor. På ett foto sitter mittemot statsministern förbundets starka man Chakib Benmakhlouf, dåvarande ordföranden för Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE) och grundande ordförande för Islamiska förbundet. Foton visar hur statsministern allvarligt lyssnar på talarna. Dessa foton finns fortfarande (2021) på förbundets Facebook-sida med en bildtext som säger:
Sammankomsten hos Islamiska Förbundet i Sverige handlade om en ursäkt för missbruket av pressfriheten som även denna gång i Sverige onekligen hade resulterat samma sort av hets mot en hel folkgrupp både inrikes och internationellt.[14]
I citatet ville IFiS ge intryck att staten betraktar IFiS som muslimernas representanter och att staten har samma uppfattning som förbundet när det gäller att publiceringen av Lars Vilks teckning rondellhunden, att den var ett ”missbruk av pressfriheten” men också ”hets mot folkgrupp”. Samtidigt med detta besök försvarade Helena Benaouda tvärtemot tanken om pressfrihet gällande en demonstration mot Nerikes Allehanda i Örebro där Vilks karikatyr hade publicerats. Hennes stöd till demonstrationen mot NA signalerar vad Islamiska förbundet menar är ”missbruk av pressfriheten”.
I samband med besöket till moskén uttalade sig statsminister Reinfeldt inte alls i dessa banor. Han sade:
I samma andetag måste vi försvara vår yttrandefrihet och vår demokrati, och göra det i dialog och nära samverkan mellan i det här fallet muslimer och regeringen.[15]
Regeringens besök i Stora moskén utnyttjades av Islamiska förbundet (IFiS) och dess nätverk på många sätt. De fick därigenom ökad legitimitet bland invandrare från muslimska länder, som representanter för det man kallar ”muslimerna” i Sverige, och samtidigt hade de markerat sin ståndpunkt gentemot svenska beslutsfattare när det gäller yttrandefriheten, att den behöver inskränkas när islam eller islamiska symboler och andra ”muslimers rättigheter” kränks.[16]
En av de främsta i ledningen av Muslimska Brödraskapet, ”Den inre cirkeln”
Det finns en ytterligare aspekt av den organisatoriska uppbyggnaden som behöver en egen behandling. Det verkar uppenbart att det finns en snäv personkrets som befolkar det organisatoriska nätverkets styrelser. Det mönstret framkom till exempel vid analysen av de islamiska skolorna inom SIS, brödraskapets skolkoncern. Det leder till att man måste vända på perspektivet och inte förledas av förutfattade meningar utifrån associationer runt termen ’organisation’. När det Muslimska brödraskapet nämns måste man tänka det, inte som en organisation i formell mening, till exempel en linjeorganisation, men inte heller som en demokratisk folkrörelse med stadgar, årsmöten och öppenhet i valberedningens eller revisorers arbete. Nej, man måste tänka på det som en Jamaa al-Ikhwan, ett sällskap av bröder, ett brödraskap som bygger sig den organisation de behöver, formell eller inte, för att kunna bedriva da’wah och i vissa avseenden fredlig jihad för att sprida islams budskap och på sikt kunna inrätta en islamisk samhällsordning. (Den djupare analysen av grundvärden, målsättningar och val av medel kommer i Del III Ideologi och Del IV. Praktisk politik.).
Tänker man på det sättet bör man i stället försöka finna den personkrets av bröder som iscensätter sin verksamhet utifrån dessa målsättningar. Ser vi tillbaka på den omständliga analysen i kapitel 7 av de tjugo organisationerna i Islamiska förbundets (IFiS) organisatoriska nätverk, framkommer en underliggande personkrets av grundare och styrelsemedlemmar som kontrollerar de tjugo organisationerna som sin ideologisk-politisk-ekonomiska ”koncern”. En sådan personkrets av nyckelpersoner med ledande roller i hela det organisatoriska nätverket finns också i motsvarande grad beskrivet för Storbritannien av Damon Perry i hans nämnda analys.[17] Även Lorenzo Vidino är inne på samma spår liksom Samir Amghar.[18] Lorenzo Vidino förklarar att denna organisationsstruktur leder till att ett fåtal personer kan ha stort inflytande trots deras ringa antal. Amghar talar om en ”elitaristokrati”. Om en sådan ”inre cirkel” skulle påträffas också i Sverige vore det ytterligare en indikation på organisatorisk likhet, men också ett svar på frågan om hur Muslimska brödraskapets organisering byggs upp, mellan formell och informell, mellan organisation och rörelse.
I framställningen ovan har vissa namn framkommit i styrelserna. Tillsammans är det kanske ett femtiotal namn. Men några verkar vara viktigare; de återkommer gång på gång i överlappande styrelseuppdrag. Några av dem verkar också ingå som grundargestalter för IFiS 1995 Det finns några ställen i källmaterialet där viktiga bröder räknas upp. Det är i Chakib Benmahkloufs nämnda artikel från 1995 där han berättar om Islamiska förbundets historia. Det är i Aldebes brev 2013. Det är i Pierre Durranis uttalande i intervjun hos Lorenzo Vidino. Det är protokollet från IFiS:s grundande 1995. Om man ställer samman dessa uppgifter får man fram 13 personer. Detta är egentligen tillräckligt för att man ska kunna uppställa en hypotes om särskilt viktiga, ledande personer – en ”inre cirkel”. Dessa 13 kan sedan jämföras med förteckningarna i kapitel 7 med alla styrelserna, där man kan se om dessa 13 uppräknade personer också har haft styrelseuppdrag (kolumnen längst till höger i tabellen nedan). Detta sammanställs så i en tabell. Jag ser den som en hypotes om att det finns en ”inre cirkel” i Islamiska förbundets persongalleri av styrelse-ledamöter, funktionärer, organisationsaktiva och sympatisörer. Denna ”inre cirkel” består i så fall av dessa 13 personer, plus rimligen några till. Men de borde i så fall ha nämnts på något sätt, någonstans, liksom de 13. Se tabell nedan.
Tabell: Hypotes om Islamiska förbundets ”inre cirkel” av 13 personer
Namn | Enligt Aldebe | Enligt Durrani | Konstituerande mötet | Ordförande / talesman |
| Chakib Benmakhlouf | x | x | x | x |
| Mahmoud Aldebe | X | x | x | X |
| Mostafa Kharraki | X | x | x | x |
| Zoheir Berrahmoune | X | XX | ||
| Ahmed Ghanem | x | x | x | x |
| Hytham Rahmeh | x | |||
| Mahmoud Khalfi | x | x | X | |
| Temmam Asbai | X | |||
| Omar Mustafa | x | x | ||
| Khemais Bassoumi | X | X | ||
| Abdallah Saleh | x | x | x | |
| Mohamed Temsamani | x | |||
| Abdirizak Waberi | x | x |
Källa: Kapitel 6.2 och 6.3, samt kapitel 7, enligt ovan.
Vi kan se att det råder en ganska god överensstämmelse mellan de olika uppgiftslämnarnas uppräkningar av personer. För det första kan konstateras att de tretton nämnda har uppdrag i det organisatoriska nätverkets styrelser. Nio av de tretton nämns i minst två av uppräkningarna. Frågan blir då om dessa tretton också har en ledande ställning om man ser till hela det organisatoriska nätverket. Vi såg en antydan till det ovan när de islamiska skolorna analyserades (se Tabell i kapitel 7.8).
För att få ett svar på detta har jag ställt samman informationen om de 13 personerna med styrelseuppdragen från kapitel 7. Det konstaterades redan där att det fanns en stor mängd överlappande styrelseuppdrag, av det slag som Perry, Vidino och Amghar nämner. I min tabell nedan försöker jag ställa samman vilka styrelseuppdrag som de 13 personerna har haft. Här kommer en sammanställning av överlappande styrelseuppdrag i de viktigaste och största organisationerna i nätverket, nämligen FIFS, SIS, Islamic Relief, SMR, SUM, Ibn Rushd och IFS/IFiS. Det jag vill undersöka är om de nämnda 13 personerna ovan, hypotesen om en ”inre cirkel”, också har något inflytande i nätverket genom att ha många ledande uppdrag. Om dessa personer har flera så kallade ”överlappande styrelseuppdrag” har jag konstaterat dem som en ”inre cirkel”, som en snäv krets av egentliga makthavare inom nätverket.
I kommentaren under tabellen anges vilka roller personen har haft, vilket anges genom siffror. Se Tabell nedan.
Tabell: Den ”inre cirkeln” i Islamiska förbundets organisatoriska nätverk
| Namn | FIFS | Islamiska skolor | Islamic Relief | SMR | SUM | Ibn Rushd | IFiS/IFS |
| Chakib Benmakhlouf | 1, 2 | 2 | 1 | 1 | 1, 2 | ||
| Mahmoud Aldebe | 1 | 1, 2 | 1 | 1 | 1, 2 | ||
| Mostafa Kharraki | 2 | 1 | 2 | 1,2 | 1, 2 | 1, 2 | |
| Zoheir Berrahmoune | 1, 2 | ||||||
| Ahmed Ghanem | 1, 2 | 2 | 1 | 1, 2 | |||
| Hytham Rahmeh | 2 | 1 | 1, 2 | 1 | 1 | 2 | |
| Mahmoud Khalfi | 1, 2 | 2 | |||||
| Temmam Asbai | 2 | 2 | 2 | 2 | |||
| Omar Mustafa | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||
| Khemais Bassoumi | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | ||
| Abdallah Saleh | 2 | 1, 2 | 1,2 | 2 | 2 | ||
| Mohamed Temsamani | 2 | 2, | 2 | 2 | |||
| Abdirizak Waberi | 2,3 | 1,2,3 |
- Med i konstituerande mötet.
- Styrelseuppdrag / befattning på kansli.
- Grundare och ordförande för en sidoorganisation som tillhör organisationen.
Som synes har de nämnda 13 flera uppdrag i styrelserna, ”överlappande styrelseuppdrag”, vilket gör att man mycket väl kan kalla dem en ”inre cirkel”. Jag har inte gjort någon total analys av samtliga personer i styrelserna. En sådan analys skulle kanske visa att den ”inre cirkeln” skulle behövas utökas med några fler namn. Jag drar alltså slutsatsen att den ledande, inre personkretsen, med en kvalificerad gissning, är något större, kanske uppgår den till cirka 20 personer.
Fina uppdrag
Grundere av Ibn Rushd
Avdelningen för da’wah har en mycket viktig roll i Brödraskapets organisation, så även i Sverige. Konstituerande mötet för Studieförbundet Ibn Rushd finns hos Skatteverket.[19] Mötet hölls den 21 augusti 2001. Bland deltagarna var Mostafa Kharraki som ordförande och Mahmoud Khalfi som båda var justeringsmän. Styrelseledamöter valdes enligt följande: Abdelhafid Mebrouk, Chakib Benmakhlouf (ordförande i IFiS), Mahmoud Kalim, Mahmoud Aldebe (grundare i IFiS, ordförande i SMF), Ahmed Ghanem (ordförande i IFiS), Abdul Kader Habib (grundare i New Moon Kulturorganisation, Yasin Ahmed (grundare i Sveriges muslimska scouter). Det konstituerande mötets deltagare är alla från den inre personkretsen som vi stött på tidigare, bland annat den ständigt återkommande kretsen av grundare för IFiS 1995.
Vid mötet antogs förbundets stadgar som anger attstudieförbundet Ibn Rushd[20] är en organisatorisk del av Islamiska förbundet i Sverige (IFiS):
Islamiska studieförbundet (Ibn Rushd) är en organisatorisk del av Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS). Islamiska Förbundets rådgivande organ, Shurarådet, är högsta beslutande organ vid tvister inom studieförbundet.[21]
Det viktiga här är påpekandet om att Ibn Rushd är en integrerad del i Islamiska förbundets (IFiS) organisatoriska nätverk, så till den grad att Islamiska förbundets shuraråd ska vara överordnat (se kapitel 6.4.b). Enligt Studieförbundets hemsida är organisationens mål att islam ska vara en integrerad del av Sverige, att öka närvaron av muslimer i Sverige och att ge icke-muslimer större kunskap om islam.[22] Den biträdande rektorn för Ibn Rushd, Othman Al-Tawalbeh, beskriver Ibn Rushds verksamhet som ingående i Islamiska förbundets (IFiS) da’wah-verksamhet, alltså förbundets förkunnelse och kallelse till islam. Han skriver i ett brev om Ibn Rushd (min översättning och mina parenteser]:
Vi [i Ibn Rushd] skulle kunna använda dialog och civilisationers möten som en bred täckmantel för denna sanna religion [islam] som behöver en god presentation och ett val av da’wahs prioriteringar [för att nå ut].[23]
Här framgår tydligt hur ledningen för Ibn Rushd tänker sig studieförbundets verksamhet (se nedan 7.7. 3 och även 16.3.2).
Ett antal andra organisationer ur nätverket ingår som grundarorganisationer eftersom Ibn Rush ska betjäna dem alla. Dessa är Islamiska förbundet (IFiS) liksom Sveriges muslimska scouter (SMS), Sveriges muslimska studenter (Al-Khawarizmy), New Moon kulturorganisation, Koranläsarnas förbund, Islamic Relief, Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS), Sveriges muslimska förbund (SMF) och Sveriges unga muslimer (SUM).[24] De flesta av dem ingår bland de organisationer som Islamiska Förbundet enligt sin hemsida säger sig ha grundat (kapitel 7.1).
Skribent i arabiska media
Ytterligare en indikation är ett direkt påstående inifrån av en ledande person. Det sker i en artikel på arabiska i Tunis News 2013. Artikeln är skriven av den tidigare ordföranden för Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), Mahmoud Khalfi, nuvarande chef för Stockholms moské (2022). Khalfi skrev artikeln under efterspelet till revolterna under arabiska våren och avsikten var att stödja Muslimska brödraskapets parti i Tunisien, al-Nahda i de pågående politiska processerna och parlamentsvalen. Där kan vi läsa följande om Muslimska brödraskapets lyckade verksamhet i Sverige, och dess ideologiska tillhörighet till Muslimska brödraskapet:
Jag tror att Sverige är pionjär när det gäller en normalisering med islamisterna, både på gräsrotsnivå och genom den officiella hanteringen [det officiella bemötandet] av det civila samhällets institutioner samt de islamiska institutioner som är kända för att tillhöra Muslimska Brödraskapets skola, såsom Islamiska förbundet i Sverige som äger det Islamiska centret och Stockholms stora moské.[25]
Mahmoud Khalfis artikel i Tunis News, skriven av en tidigare ordförande och fortsatt framstående ledare inom IFiS, låter jag vara den sista av mina pusselbitar här. Det finns ingen anledning att ifrågasätta hans påstående att Islamiska förbundet (IFiS) tillhör ”Muslimska brödraskapets skola”. Dels eftersom det inte finns någon anledning att ljuga om detta i Tunisiska media, dels eftersom hans påstående lätt skulle kunna motsägas av andra om det vore falskt. Denna pusselbit om Islamiska förbundets (IFiS) ideologiska tillhörighet, direkt inifrån en av förbundets ledare, stödjer de tidigare pusselbitarna om Islamiska förbundets organisatoriska band till den europeiska federationen (FIOE). Tillsammans utgör dessa kvalitativt disparata pusselbitar ett tydligt stöd, om än preliminärt formulerat, för hypotesen att Islamiska förbundet är det transnationella Muslimska brödraskapets svenska gren eller nationella organisation.
Ordförande i Imamrådet
Eftersom Brödraskapet anser att de presenterar den sanna islam har de haft en Kommitté för fatwa enligt den egyptiska grundstrukturen. Sveriges imamråd är motsvarigheten i Sverige.
Huvudimamen för Stockholms moské brukar uttala sig som ordförande för Sveriges Imamråd. Huvudimam har vid olika tidpunkter varit Hassan Moussa, Haytham Rahmeh, Ahmed Ghanem och Mahmoud Khalfi. Det framgår av statliga arkiv och i vanliga media, vilket vi kommer att läsa om i den ideologiska delen av avhandlingen. Som organisation är Sveriges imamråd registrerad 2011 hos Skatteverket, som en ideell förening och har samma adress som Islamiska förbundet i Stockholms moské. Det saknas ett konstitutionellt möte för föreningen hos Skatteverket men den har dock en hemsida endast på arabiska sedan 2017, där står det att Islamiska förbundet var initiativtagare till grundandet av rådet med mål att, ”Arbeta för att sprida den islamiska uppmaningen och introducera islam på grundval av sund tro och korrekt förståelse”.[26] I målet kan man tyda Brödraskapets signum, ”den korrekt förståelsen av islam”. I den nuvarande styrelsen hittar vi ordförande för Islamiska förbundet Ahmed Ghanem och Mahmoud Khalfi och huvudimamer för Stockholms och Göteborgs moskéer, Khaled Eldib och Ahmed Al-Mofty från Göteborgs moské.[27] Imamrådet grundades på och har samma adress som Islamiska förbundet i Sverige enligt hemsidan.
Regerings samarbetspartner
Under den internationella och nationella politiska krisen i Danmark, efter Jyllandspostens publicering av karikatyrer på profeten Muhammed, försökte den svenska regeringen undvika motsvarande kris för Sveriges del. Man försökte helt enkelt, i strid mot svensk syn på yttrandefrihet, hindra svenska medier från att publicera dessa bilder. När Sverigedemokraterna (SD) insisterade på att publicera bilderna via sin webbplats, kontaktade en representant för utrikesministern webbplatsens ägare och sidan stängdes. När denna åtgärd nådde media, tvingades utrikesminister Laila Freivalds att avgå, eftersom hon kände till kontakten med internetföretaget men inte hade ingripit mot försöket från UD:s representant. Detta stred mot svensk grundlag om yttrandefrihet och svensk lag om upphovsrätt och tryckfrihet.[28] Men saken har en fortsättning. När den svenske konstnären Lars Vilks 2007 lät publicera sin egen omtalade teckning av en rondellhund med turban och skägg (omisskänneligen tolkad som Muhammed) tog Islamiska Förbundet initiativ till att dämpa risken för en eskalering av reaktionerna. Sveriges nye statsminister, Fredrik Reinfeldt, besökte tillsammans med en delegation hastigt Islamiska Förbundets (IFiS) huvudkontor i stora moskén på Södermalm för att tacka för initiativet. I vad mån det hade funnits tidigare kontakter, att regeringen eventuellt redan tidigare hade utbett sig om en tjänst, framgår inte av de källor som jag har till hands. Men faktum kvarstår att den svenska regeringen hade funnit en framgångsväg för att undvika eskalerande samhällskritik och demonstrationer från muslimskt håll, nationellt och internationellt. Islamiska förbundet och dess organisatoriska nätverk hade villigt funnits till hands och förstärkte ett redan institutionaliserat samarbete med det politiska Sverige (se kapitel 17 och 18).
Detta besök blev en stor propagandaframgång för Islamiska förbundet (IFiS). Ledare från förbundet och dess organisatoriska nätverk var samlade för att träffa statsministern med obligatorisk fotografering. Där fanns Mehmet Kaplan, Omar Mustafa, Helena Benaouda, Mahmoud Khalfi, Temmam Asbai, Mostafa Kharraki och Abdallah Saleh. Många foton togs vid handskakningen med statsministern och lades ut på nätverkets hemsidor. På ett foto sitter mittemot statsministern förbundets starka man Chakib Benmakhlouf, dåvarande ordföranden för Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE) och grundande ordförande för Islamiska förbundet. Foton visar hur statsministern allvarligt lyssnar på talarna. Dessa foton finns fortfarande (2021) på förbundets Facebook-sida med en bildtext som säger:
Sammankomsten hos Islamiska Förbundet i Sverige handlade om en ursäkt för missbruket av pressfriheten som även denna gång i Sverige onekligen hade resulterat samma sort av hets mot en hel folkgrupp både inrikes och internationellt.[29]
I citatet ville IFiS ge intryck att staten betraktar IFiS som muslimernas representanter och att staten har samma uppfattning som förbundet när det gäller att publiceringen av Lars Vilks teckning rondellhunden, att den var ett ”missbruk av pressfriheten” men också ”hets mot folkgrupp”. Samtidigt med detta besök försvarade Helena Benaouda tvärtemot tanken om pressfrihet gällande en demonstration mot Nerikes Allehanda i Örebro där Vilks karikatyr hade publicerats. Hennes stöd till demonstrationen mot NA signalerar vad Islamiska förbundet menar är ”missbruk av pressfriheten”.
I samband med besöket till moskén uttalade sig statsminister Reinfeldt inte alls i dessa banor. Han sade:
I samma andetag måste vi försvara vår yttrandefrihet och vår demokrati, och göra det i dialog och nära samverkan mellan i det här fallet muslimer och regeringen.[30]
Regeringens besök i Stora moskén utnyttjades av Islamiska förbundet (IFiS) och dess nätverk på många sätt. De fick därigenom ökad legitimitet bland invandrare från muslimska länder, som representanter för det man kallar ”muslimerna” i Sverige, och samtidigt hade de markerat sin ståndpunkt gentemot svenska beslutsfattare när det gäller yttrandefriheten, att den behöver inskränkas när islam eller islamiska symboler och andra ”muslimers rättigheter” kränks.[31]
En av Kaplans viktigaste framgångar under mandatperioden var i april 2008 när han organiserade en konferens i riksdagen i ämnet ”yttrandefrihet” rörande krisen om de danska karikatyrerna. Representanter från den internationella delen av brödraskapet och ledningen i Sverige blev inbjudna till konferensen. Bland gästerna var Jamal Badawi från Kanada, Hussein Halawa, generalsekreterare för europeiska fatwarådet under ledning av al-Qaradawi, Issam Al-Bashir, chef för International Center for Moderation, Chakib Benmakhlouf, ordförande för Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE), Mahmoud Khalfi, ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS) och Helena Benaouda, ordförande för SMR.[32]
Personliga karaktär
Ultrareaktionär
Samtidigt kritiserade Mahmoud Khalfi i tidningen Arbetaren 2003 ett lagförslag som skulle förbjuda ungdomar att vigas inför en myndighet i Sverige, även om de kom från ett land som accepterade en lägre äktenskapsålder. Det vill säga riktat mot det som i svensk debatt kallas ”barnäktenskap”. Khalfi är imam och direktör för Stockholms moské som har juridisk vigselrätt i Sverige. Han uppfattade detta lagförslag som diskriminerande och direkt riktat mot muslimer.[33]
Kluvna tungor
I programmet ”Imamernas råd”, 2012, avslöjades att aktiva i Islamiska förbundet använder sig av dubbla budskap. En av de mest kända historiska ledarna i Islamiska förbundet, Abdallah Saleh, dåvarande vice ordförande för förbundet, intervjuades för att förklara moskéns inställning rörande jämställdhet mellan kvinnor och män samt svenska lagar. Abdallah Saleh bekräftade att ”moskén tillämpar svensk lag. Ingen får säga något mot svensk lag”.[34] Men i samtal inför en dold kamera visade det sig att imamen inne i moskén uttalade sig mot svenska lagar och för sharias patriarkaliska syn på familjen, vilket presenterades ovan. Ställd inför detta svarade Saleh att imamens åsikt att månggifte var tillåtet var hans ”privata åsikt” och en ”felbedömning”.[35]
Islamiska förbundet (IFiS) kommenterade programmet via ett pressmeddelande signerat av Omar Mustafa, dåvarande ordförande för IFiS, samt Mahmoud Khalfi, dåvarande ordförande för Imamrådet. De påpekade att det pågick en utredning om fallet. Om det nu skulle visa sig att imamen verkligen hade uttalat sig för månggifte, och om att en make har rätt att tillrättavisa hustrun med våld, så var detta emot förbundets uppfattning och ”tjänstefel”. De förtydligade att månggifte visserligen är tillåtet enligt Koranen, men ”månggifte här i Sverige är förbjudet, både lagligt och islamiskt”.[36] De förtydligar inte vad de menar med att månggifte är förbjudet i Sverige enligt islamisk lag. Emellertid, om man tittar närmare på fallet, är det ganska uppenbart att imamen knappast kan sägas ha begått något ”tjänstefel”. Han hade ju bara uttryckt exakt den syn som uttrycks på Islamiska förbundets (IFiS) hemsida om familjen, mannen och kvinnans ställning. Till yttermera visso hade Mustafas och Khalfis pressmeddelande publicerats på förbundets hemsida bredvid en logga för Europeiska fatwarådet, med länk till dettas hemsida, som ju har uttalat flera resolutioner som förtydligar att sharia gäller i familjerätten, resolutioner som överensstämmer med det som Islamiska förbundets vice ordförande, Abdallah Salah, kallade imamens ”privata åsikt” och som Mustafa och Khalfi kallade ”tjänstefel”.[37] Som jag bedömer det uppvisade dessa tre höga ledare inom Islamiska förbundet (IFiS), såväl Salah som Mustafa och Khalfi, en utstuderad form av taqiyyah. Man kan tänka att den var medvetet eller omedvetet motiverad av den upplevda fara som ”muslimerna” var utsatta för genom den upplevt ”fientliga” TV-dokumentären.
Användning av Islamofobi som slagträ
a) ”Islamofobin” som förklaring
Såväl uteslutningarna från de politiska partierna som de indragna ekonomiska bidragen har från Brödraskapets håll beskrivits som utslag av ”islamofobi”. Temat om ”islamofobin” har ju sedan länge varit en framträdande informationsstrategi, som vi såg. Det har framförts gång på gång i olika sammanhang, till exempel av företrädare som Omar Mustafa och Mehmet Kaplan under deras politiska väg in det svenska partiväsendet. När dessa personer fick avgå från sina poster uppstod det rimligen en kollision i deras och ledarkretsens självbild, tänker jag mig.
Att de utesluts kan ju inte bero på – så tänker jag mig deras självbild – att det skulle vara något fel på deras islamistiska värderingar, dessa är ju mer högtstående än de sekulära värderingar som partierna har. Att det skulle bero på att demokratiska partier inte vill ha företrädare med icke-demokratiska värderingar är nog svårt att ta till sig. Det är ju dessa mer högtstående, ”islamiska” värderingar som de så noggrant har förnekat utåt i medierna och försökt dölja. I det läget inträder i stället en annan försvarslinje. Felet att de fick avgå ligger på något annat, säger självbilden, nämligen på mediernas ”islamofobi”, ja, kanske hela det svenska samhällets ”islamofobi”. Mustafa talade om ett ”betalt mediedrev”. Mahmoud Khalfi hårddrar det ännu mer i en kommentar till politikernas avskedanden. Han beskriver situationen i Sverige i den arabiska mediekanalen Alkompis i februari 2021 som att det har pågått ”en etnisk politisk rensning mot muslimer” i den svenska politiken och att alla muslimer som markerar sin religion utesluts.[38]
”Islamofobi” görs alltså till en övergripande förklaring till dessa nederlag och ett retoriskt ledmotiv i försvaret av de egna organisationerna och deras ledare. Att demokratiska partier enbart vill ha medlemmar med demokratiska och universellt humanistiska värderingar (om kvinnor, homosexuella och judar), och att frånvaron av sådana värderingar är anledningen till uteslutningarna, verkar alltså ligga utanför självbilden. Lösningen blir att fortsätta med sin inövade retorik av taqiyyah, att både utåt och inåt förneka sin islamistiska ideologi och diskriminerande människosyn.
En liknande attityd framkommer när det gäller de infrysta ekonomiska bidragen eller de granskande undersökningarna från svenska myndigheter. Anledningen till att bidrag fryser inne eller stramas åt beror inte på att svenska myndigheter kräver att vissa demokratiska målsättningar och vissa redovisningsrutiner måste vara uppfyllda i verksamheten; liksom i all offentligt finansierad verksamhet. Nej, granskningarna och deras rättsliga efterspel sägs bero på en ”tilltagande islamofobi” i det svenska samhället.
Denna självbild och denna attityd är en stark försvarsattityd. Man är angripen av fiender utifrån, tycks det, och man måste dra sig tillbaka innanför murarna och inte avslöja sig. Man tvingas av sin tolkning tillbaka till den gamla attityden om Europa som dar al-harb och myndigheternas attityder som kolonialmakternas diskriminering och förtryck. Khalfis upprördhet om ”etnisk politisk rensning av muslimer” är en tydlig illustration om detta. Ett annat exempel på denna ideologiska bild och försvarsattityd, och vilken vikt den tillmätes, finns i de alternativa rapporter till FN:s kommitté för rasdiskriminering (CERD) som rörelsen lät framställa 2013 och 2018, och som framhåller att ”muslimernas” situation i Sverige präglas av ”the increasingly racist and islamophobic climate in Sweden” (se kapitel 7.3.5). Med den grundhållningen behöver man inte ändra sin ideologi och strategi. Den är riktig och rättfärdig, det är ”de andra” som bär skulden för nederlagen.
[1] Union of European Institutes for Islamic Studies’s website, Arkiv, 2013-10-01. http://archive.fo/9Qwws
[2] Ikhwan wiki, “الشيخ فيصل مولوي .. المجاهد الفقيه” , (Sheikh Fayçal Mawlawi .. Mujahid och jurist), 2018-01-20. http://www.ikhwanwiki.com/index.php?title=فيصل_مولوي Arkiv, 2018-01-20. http://archive.is/Jmal8
[3] Islam online, “قتل المدنيين الإسرائيليين : رؤية فقهية” , (Att döda israeliska civila: en doktrinär syn).
http://web.archive.org/web/20180120080026/https://archive.islamonline.net/?p=71
”فإنه يجوز لنا أن نقاتل ونقتل كل يهودي إسرائيلي حتى إذا تراجع الصهاينة عن قتل المدنيين والأطفال والنساء والشيوخ يمكننا عند ذلك أن نتراجع عن المعاملة بالمثل ”.
[4] Chakib Benmakhlouf, ”رسالةٌ من رئيس ”اتحاد المنظمات الإسلامية في أوروبا” بوداع الشيخ المستشار فيصل مولوي”. (Ett farvälmeddelande till juristen, Fayçal Mawlawi från presidenten för federationen av islamiska organisationer i Europa.). ”الأخَ الكبير، والمربِّي الحاني، والمُوَجِّهَ على بصيرة”
http://web.archive.org/web/20180120065930/http://www.arraid.org/ar/node/1821
[5] Salaam, 4/1997:4f,” IESH, Institute Européen des Sciences Humanines”.
[6] Islamiska förbundet i Sverige, Imam Mahmoud Khalfi.
http://web.archive.org/web/20160513093238/https://www.stockholmsmoske.se/imam-mahmoud-khalfi/
[7] Mathias Wåg, ”Medelvägens Brödraskapet”, Brand, nummer 1:2015.
http://web.archive.org/web/20170214155340/https://tidningenbrand.se/brand/nummer-1-2015-arabisk-host-kurdisk-var/medelvagens-brodraskap/
[8] Vidino 2019: 88–89.
[9] Helbawys ställningstagande ingår i stridigheter inom Muslimska brödraskapet om hur man skulle ställa sig till parlamentsval och presidentval 2011 och 2012. Jag återkommer till detta nedan (se kapitel 4.1.4). Se också den framstående egyptiske brodern Youssef Nadas liknande ställningstagande och argumentation i Youssef Nada & Douglas Thompson, Inside the Muslim Brotherhood. London: Metro publishing, 2012: 265–266. Nada berättar också att omröstningen om denna fråga var jämn, den kritiska sidan förlorade med 56–52 i Shurarådets omröstning vilket betyder att den vinnande sidans linje inte alls var självklar inom rörelsen.
[10] Brödraskapet hade nominerat presidentkandidaten Khairat el-Shater, som emellertid underkändes av den egyptiska valkommissionen som var dominerad av Mubarakregimen. Därefter nominerade Brödraskapet Muhammad Mursi. Helbawys kritik gällde dock inte personfrågan utan principen, som var starkt omdiskuterad inom Brödraskapet med en svag majoritet i shurarådet för att nominera någon presidentkandidat över huvudlaget.
[11] Kamal Helbawy, “محطات في علاقاتي مع البعض”, (Steg i min relation till andra), Al-Quds al-Arabi, 2013-09-07. “عن أخينا وأستاذنا ومربينا الدكتور كمال الهلباوي”
https://web.archive.org/web/20160519123658/http://www.alquds.co.uk/?p=81786
[12] Benämningarna ”tilmisanister” och ”qutbister” för de viktigaste falangerna i 2009 års konflikt, härrör från skildringarna i Willi 2021: 112–115 och Kirkpatrick 2018: 124–125 enligt ovan. Barbara Zollner använder också termen ”qutbister”, se t.ex. Zollner 2009: 45–46.
[13] Ola Billger, ”Laila Freivalds avgår “, Svenska Dagbladet, 2006-03-21.
http://web.archive.org/web/20160303185930/https://www.svd.se/laila-freivalds-avgar-1Zy9
[14] Islamiska Förbundets Facebook-sida, ” Statsminister Fredrik Reinfeldt besöker Islamiska Förbundet”. https://www.facebook.com/pg/islamiskaforbundet/phoSTS/?tab=album&album_id=10152105974635284 Arkiv, 2017-11-17. http://archive.is/tzj99
[15] Mats Carlbom, ”Reinfeldt mötte svenska muslimer”, Dagens Nyheter 2007-09-04.
http://web.archive.org/web/20161229113923/https://www.dn.se/nyheter/sverige/reinfeldt-motte-svenska-muslimer/
[16] Denna ståndpunkt har åter blivit aktuell i samband med Fredrik Paludans Koran-bränningar 2022. Den islamiska organisationsvärlden i Sverige har åter krävt att yttrandefriheten behöver inskränkas när det gäller islamiska, religiösa symboler. Se uttalande från FIFS och andra riksorganisationer 2022-03-04. https://web.archive.org/web/20220507110820/http://web.archive.org/screenshot/https://fifs.se/2022/03/04/uttalande-med-anledning-av-koranbranningen-utanfor-jonkopings-islamiska-forsamling/
[17] Perry 2019: 63–76.
[18] Vidino, 2010: 52–55.; Amghar 2012: 24.
[19] Ibn Rushd stadgar: Skatteverket brev 2017-12-08. Avhandlingsarkivet.
https://drive.google.com/file/d/1T0cqCD5BZ-8sOC-sIxs7g9tMRxLVNxM7/view?usp=sharing
[20] Namnet är fyndigt eftersom Ibn Rushd var den gamla världens kanske främste filosof efter Aristoteles, rationalist och verksam i Ravenna under 1100-talet i det moriska Andalusien, och som därför också gick under det latiniserade namnet Averroes. Han hade stor betydelse för att Aristoteles verk översattes från arabiska till latin (många greksika original hade förstörts i den stora branden i Alexandrias bibliotek). Latin var dåtidens bildningsspråk i Europa och Averroes insats fick därför stor betydelse för giganten Thomas av Aquinas aristoteliskt influerade kristna filosofi, och senare också för hela renässansen ett par århundraden senare. Han är knappast någon idol för Hassan al-Banna eller Yusuf al-Qaradawi.
[21] Ibn Rushd stadgar: Skatteverket brev 2017-12-08. Avhandlingsarkivet.
https://drive.google.com/file/d/1T0cqCD5BZ-8sOC-sIxs7g9tMRxLVNxM7/view?usp=sharing
[22] Studieförbunden, Studieförbundet Ibn Rushd. http://web.archive.org/web/20160424154158/http://studieforbunden.se/studieforbund/ibn-rushd/
[23] Othman Al-Tawalbeh, ”من آفاق الكلمة”, Mazin Motabaganis websida, 2014-04-27.
http://web.archive.org/web/20160926073316/http://mazinmotabagani.blogspot.se/2014/04/blog-post_6258.html. Se kapitel 16.3.2.
”من خلال الحوار والتلاقي بين الحضارات، نستطيع أن نأخذ غطاء واسعاً للدعوة إلى هذا الدين الحنيف الذي هو بحاجة إلى حسن العرض وتخير الأولويات الدعوية،”
[24] Folkbildningsrådet, ”Ibn Rushd – ett nytt studieförbund En utvärdering av Ibn Rushds väg mot statsbidragsberättigat studieförbund”, 2008. http://web.archive.org/web/20160804174517/http://www.folkbildningsradet.se/globalassets/rapporter/nationell-utvardering/ibn-rushd-web.pdf
[25] Mahmoud Khalfi, “محمود الخلفي: قراءة في الواقع السياسي التونسي”, (Mahmoud Khalfi: En analys av den tunisiska politiska verkligheten), Tunis news, 2013-02-18.
http://web.archive.org/web/20160921114349/http:/tunisnews.net/2013-02-18-08-10-18/
”أحسب أن السويد كانت سباقة في التطبيع مع الإسلاميين سواء على المستوى الشعبي من خلال التعامل الرسمي مع مؤسسات المجتمع المدني والمؤسسات الإسلامية المعروفة بانتمائها لمدرسة الإخوان المسلمين وأهمها الرابطة الإسلامية في السويد التي تملك المركز الإسلامي ومسجد ستوكهولم الكبير.”
[26] Sveriges imamråd, ”التعريف بالمجلس”, (om rådet).
https://web.archive.org/web/20171010085912/http://www.imamrad.se/ar/archives/9796
”العمل على توحيد جهود القائمين على أمور الدعوة في السويد والتنسيق بينهم. تكوين الأئمة وتطوير الكفاءات. العمل على نشر الدعوة الإسلامية والتعريف بالإسلام على أساس من العقيدة السليمة والفهم الصحيح. خدمة الجالية المسلمة تعليما وتوجيها وإفتاء”.
[27] Sveriges imamråd, ”أعضاء المجلس”, (Rådets medlemmar).
https://web.archive.org/web/20171010085009/http://www.imamrad.se/ar/archives/9813
[28] Ola Billger, ”Laila Freivalds avgår “, Svenska Dagbladet, 2006-03-21.
http://web.archive.org/web/20160303185930/https://www.svd.se/laila-freivalds-avgar-1Zy9
[29] Islamiska Förbundets Facebook-sida, ” Statsminister Fredrik Reinfeldt besöker Islamiska Förbundet”. https://www.facebook.com/pg/islamiskaforbundet/phoSTS/?tab=album&album_id=10152105974635284 Arkiv, 2017-11-17. http://archive.is/tzj99
[30] Mats Carlbom, ”Reinfeldt mötte svenska muslimer”, Dagens Nyheter 2007-09-04.
http://web.archive.org/web/20161229113923/https://www.dn.se/nyheter/sverige/reinfeldt-motte-svenska-muslimer/
[31] Denna ståndpunkt har åter blivit aktuell i samband med Fredrik Paludans Koran-bränningar 2022. Den islamiska organisationsvärlden i Sverige har åter krävt att yttrandefriheten behöver inskränkas när det gäller islamiska, religiösa symboler. Se uttalande från FIFS och andra riksorganisationer 2022-03-04. https://web.archive.org/web/20220507110820/http://web.archive.org/screenshot/https://fifs.se/2022/03/04/uttalande-med-anledning-av-koranbranningen-utanfor-jonkopings-islamiska-forsamling/
[32] Islamiska Förbundets webbsida: ”Förmöte på Sveriges riksdag yttrande- och religionsfrihet – broar till förståelse”, 2008-04-16.
http://web.archive.org/web/20080505204948/http://www.islamiskaforbundet.se/index.php?option=com_content&task=view&id=118&Itemid=118
[33] Arbetaren, ”Muslimer kritiserar lag mot barnäktenskap”, 2003-12-19.
http://web.archive.org/web/20200205095333/https:/www.arbetaren.se/2003/12/19/muslimer-kritiserar-lag-mot-barnaktenskap/
[34] SVT, imamernas råd, 2012-06-15, avhandlingsarkivet.
https://drive.google.com/file/d/1HCda3foVZErAYEMD9yyubGgNVYk28M7u/view
[35] Ibid.
[36] Omar Mustafa & Mahmoud Khalfi, ”Uppdrag granskning väcker viktiga frågeställningar”, 2012-05-18. http://web.archive.org/web/20120522002942/http://islamiskaforbundet.se:80/sv/press-och-media/pressmeddelanden/415-uppdrag-granskning-vaecker-viktiga-fragestaellningar.html
[37] Ibid
[38] Alkompis, ”المسلمون في السويد والتخوف من انتقال السيناريو الفرنسي”, Youtube Alkompis-kanal, 2021-02-02. ” التطهير العرقي السياسي للمسلمين”, min.08.
Avhandlingsarkivet: https://drive.google.com/file/d/17LjNR9yI8yQEoBFQyYXfNqfzmmO9eUfv/view?usp=share_link
Se även Sameh Egyptson, ” Sverige samverkar med fel muslimska representanter”, Göteborgs posten , 2021-03-30.
https://web.archive.org/web/20210330042612/https://www.gp.se/debatt/sverige-samverkar-med-fel-muslimska-representanter-1.43829720. Intervjun i Alkompis är sparad i Avhandlingsarkivet