Islamforskare måste upplysa om källkritisk forskning av Koranen

Publicerad i Dagen 2021-12-17: Av Sameh Egyptson , historiker, islamolog och doktorand i interreligiösa relationer vid Lunds universitet. Aktuell med boken ”Bosättningen: Muslimska Brödraskapets organisation och vision i Sverige”

https://web.archive.org/web/20211217081550/https://www.dagen.se/debatt/2021/12/17/islamforskare-maste-upplysa-om-kallkritisk-forskning-av-koranen/

Slutreplik. Allmänheten, och särskilt invandrare från muslimska länder, behöver informeras om resultat av den källkritiska forskningen kring Koranen, skriver Sameh Egyptson.

I min artikel i Dagen den 12/11 efterlyser jag källkritiskt orienterad forskning om Koranen och tidig islam. Frågan är viktig eftersom de fundamentalistiska och konfessionella tolkningstraditionerna anser att den korantext som fastlades senast 1924 i Kairo är den autentiska berättelsen om Muhammeds uppenbarelser av Guds budskap. I artikeln utgår jag från det faktum att det finns hundratals kurser i källkritiska bibelstudier men inte en enda i källkritiska koranstudier.

Därför är förslaget från såväl professor Jonas Svensson som professor Göran Larsson och docent Tobias Hägerland glädjande då de menar att man skulle kunna öppna upp för exegetikämnena vid svenska lärosäten, samt vidareutveckla kurser, forskning och tjänster om detta. De framhåller också att den källkritiska koranforskning som jag hänvisar till redan har integrerats i kurslitteraturen vid svenska lärosäten. På denna punkt får jag till viss del backa från min kritik.Ledarkris i stor norsk pingstkyrka

Att det fundamentalistiska perspektivet ännu är livaktigt blir tydligt hos imamen Kashif Virk som studerat religionshistoria vid Stockholms universitet. Han är kritisk mot de nya forskningsresultat som jag hänvisar till och presenterar pseudovetenskap i sin replik. Han hävdar exempelvis: “Koranen är med all säkerhet författad av profeten Muhammed (frid vare med honom). Detta har även de mest kritiska orientalisterna intygat under historien.”

Jag vill dock upprepa att det inte finns några arkeologiska och historiska belägg som skulle tyda på att någon sådan bok författades under 600-talet. Det finns inte ens två identiska, fullständiga manuskript fram till tryckkonstens inträde.

Jag framhöll att ett av de äldsta Koranmanuskripten, Sanaa-manuskriptet, som anförs som stöd för den traditionella tolkningen, har ord och meningar som inte stämmer överens med de senare fastställda Korantexterna. Virk hävdar då att det finns ett äldre manuskript, Birmingham-manuskriptet (två små fragment), som man kan lita på och som enligt en radiokolanalys är det äldsta, daterat till 568–645.

I debatten får det fundamentalistiska, konfessionella perspektivet ett ensidigt övertag.—  Sameh Egyptson

Han informerar dock inte om att en radiokolanalys har daterat en av Sanaa-manuskriptets samling, (DAM 01-27.1) till år 530–610, alltså något tidigare. Virk blundar därvid helt för att dessa båda manuskript egentligen öppnar dörren för en alternativ hypotes. Nämligen Christoph Luxenbergs hypotes att Koranens grundtext egentligen är en kristen syriansk liturgisk text som fanns före Mohammeds tänkta uppenbarelser från 610–633.

Virk ifrågasätter mitt påstående att det finns många läsningar av Koranen. Detta har dock teologer och historiker skrivit böcker om. En av de främsta, Ibn Abu Dawud al-Sijistani (d. 889 AD/275 AH), skrev en hel bok om detta 200 år efter Mohammeds tänkta uppenbarelser, Kitāb al-Masāhif (Boken om koranböcker). Al-Hudhali (d. 1079 AD/465 AH) skrev 200 år senare al-kamil fe al-qaraat al-arbain al-zaida aliha (Den fullständiga [boken]. I boken skriver han att han valde att redogöra för 50 läsningar av 1459 olika berättelser och sätt att läsa Koranen.

För att gå djupare in i ämnet hänvisar jag till ett stort uppslagsverk som heter mojem al-qaraaat, (Uppslagsverket för koranläsningar). Här kan man se ett exempel på läsningen av ordet “عبد الطاغوت” på 39 olika sätt i de traditionella böckerna. Det är förvånansvärt att Virk hävdar att olika läsningar “ej innebar olika betydelser”. Alla böcker i ämnet tafsir “islamisk exegetik” består av tvister om olika betydelser.

Det allvarliga med Virks replik är att han som sin tillförlitlig källa använder sig av en samling av hadither (Muhammeds uttalanden och gärningar) som Sahih al-Bukhari (d. 870 AD/256 AH) sammanställde över 200 år efter de tänkta historiska händelserna. Den grundar sig på den muntliga tradition som hade förmedlats under två sekler och som fått betydelse för Muhammeds autentiska åsikter. Bukharis hadith-samling innehåller bland annat legitimering av barnäktenskap samt kvinnoförnedrande och antisemitiska skrivningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: