Gästskribent, Niklas Ahlin, lärare, linjeledare Hjo folkhögskola
Det handlar om en fråga som behandlades i Frankrike på 1700-talet, om rätten att uttrycka kritik mot religionen.
Det islamisterna gör idag är ett desperat försök att ”vrida tillbaka klockan” till en strid som fördes under upplysningstiden (1700-tal). Man hade i Europa sedan länge bedrivit en kamp kring kyrkans maktställning och förhållandet mellan kyrka och stat/världsliga makten.
Redan under medeltiden kritiserades den dåvarande katolska kyrkans tolkning och tillämpning av religionen. Olika typer av reformatorer försökte presentera en annan tolkningsmodell av religionen än den officiella kyrkans. Denna reformatoriska kamp fick sin höjdpunkt med Martin Luther, när denne framförde stark kritik mot påven i Rom (mot hela påvedömet) och kyrkans teologiska och praktiska tillämpning av den kristna religionen.
Resultatet av dessa protester blev att man i Sverige och andra länder bröt med kyrkans ledare/ledning påven i Rom.
Den personliga, egna andliga relationen med Gud betonades och den enskilde individen fick en ny möjlighet att på egen hand läsa och tolka den religiösa skriften. Denna utveckling fortsatte även om tider följde med krav på stark ortodoxi, vilket kom att hämma den enskilda människans tänkande kring existensen och religionen.
Många oliktänkande med en annan typ av religiöst tänkande skulle tidvis straffas hårt, med död och ett officiellt skådespel som syftade till att försöka avskräcka människor från att tänka och uttrycka sig fritt om religionen.
Men även om tiden var lång och kampen var hård innan vi slutligen fick full religionsfrihet (frihet att som individ ha en valfri religion eller att inte ha någon religion alls) i Sverige och Europas olika länder, så var ett avgörande steg på vägen det vi kallar ”upplysningen”.
Den sekulära staten som växt fram genom en rad olika idéhistoriska steg, där religion och politik är särskilda områden är ett resultat av en lång kamp och process genom århundraden. Lika så är den tankefrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet som vi har idag en produkt av den idéhistoriska utveckling som följde efter att de olika upplysningsfilosoferna framförde kravet på kritiskt tänkande, mänskligt förnuft och möjligheten att även kritisera religionen.
De händelser som vi sett i Frankrike den senaste tiden, där en lärare blev kallblodigt mördad på grundval av att han illustrerat den grundläggande yttrandefriheten på en lektion i skolan, genom att visa en karikatyr av religionen islams upphovsman profeten Mohammed, sätter på ett tydligt sätt fingret på ett nutida problem.
Problemet är att de islamister som utför dessa terrordåd inte har förstått att den fråga som de försöker återuppliva inte längre existerar i Europa. Frågan om full religionsfrihet och om yttrandefrihet, med rätten att kritisera religionen har sedan länge avgjorts genom en rad historiska och idéhistoriska utvecklingssteg.
Att med våldsdåd och religiös propaganda försöka återuppliva en sådan fråga i Europa idag är det samma som att försöka ”dra tillbaka klockan” till förhållandena som rådde och metoderna som användes under de medeltida korstågens tid, då de ”otrogna” skulle dödas med svärdet och därmed tystas.
När presidenten i Frankrike Emmanuel Macron reser sig upp och går till attack mot islamisterna som bedriver sin kamp mot det fria, sekulära samhället som är resultatet av århundradens kamp för den enskilda individens fri och rättigheter, så är detta endast ett självklart försvar för det öppna demokratiska samhället.
Att många försöker förvränga detta enkla budskap till ett budskap som riktar sig mot muslimer i Europa och världen bevisar endast att man själv inte förstått den idéhistoriska utveckling som har lett till dagens fria demokratiska samhälle.
Att islamisterna försöker tolka dagens händelser och propagera för att det bedrivs ett krig mot islam i Europa och världen, bevisar tydligt att man fortfarande har samma religionspolitiska tankesätt som fanns under islams imperialistiska tid, under kalifatens medeltida förhållanden, världsbild och metoder.
Det var en lång kamp som ledde till att man i Europa lyckades separera religion och stat och att därmed ge den enskilde individen sina fri och rättigheter.
De islamister som har problem med dagens förhållanden i Europa har i grunden problem med att de inte har förstått nödvändigheten av att islam som religion behöver befrias från politiken, eftersom islamismen bygger på samma medeltida förhållanden och tankesätt som under korstågens tid, där den islamistiska kalifen bedrev erövringskrig i religionens namn.
Att inte vilja göra upp med denna medeltida syn på islam och politik är det samma som att en kristen i Europa idag skulle vilja återgå till samma religiösa tolkning av kristendom och korstågspolitik som under medeltiden. Det är precis detta tankesätt och separatistiska förhållningssätt som Erdogan försöker piska fram mellan muslimska länder och Europa/väst med sin retorik.
Macron har beskrivit islam som en religion i kris och det är just detta som frågan gäller att vi alla måste hjälpas åt, både muslimer och ickemuslimer att förklara var problemet ligger; att islamisterna har en medeltida baserad religionspolitisk tolkning av islam, som man försöker att mäta allt utifrån. För dem blir all kritik mot den politiska ickedemokratiska islamismen, som de står för, stämplat som ”ett krig mot islam”, men islam och islamism är inte samma sak, om man tror det då har man själv problem, eftersom man då inte kan skilja på politisk islamism och islam som religion. Om det är så finns det bara en lösning på problemet och det är behovet av en genomarbetad muslimsk reformation och upplysningsprocess, där man på andra sidan av processen kan separera islam som religion från politisk islamism.
När denna tankeprocess är klar på bred front kan de olika religionerna fungera på lika villkor, som trosåskådningar och traditioner som berikar människors liv och inte som en våldsbejakande ideologi som leder till att fler liv offras.