Idag publiceras valresultatet för det egyptiska presidentvalet. 92% av rösterna har gått tillgeneral el-Sisi. Resultatet är en stor besikelse för den unga generationen som deltog i revolutionen sedan januari 2011 med hopp om ett demokratiskt och civilt styre i Egypten. En av mina politiska vänner under 80-talet, Sameh Said, återvände till Egypten i samband med revolutionen för att delta i återuppbyggandet av landet, beskrev situationen idag likadant som dagarna vi upplevde i slutet av 80-talet. Hopplösheten och förtvivlan är stor. Han skrev på Facebook att han börjar fundera på att återvända till Europa igen. Den kända aktivisten Asmaa Mahfouz skriver i en artikel 24 maj att hon inte förstått att folk hatar aktivisterna trots att de kämpar för deras rättigheter. Hon skriver att hon inte visste att media kunde kontrollera folkets opinion på detta skrämmande sätt, så att de väljer en president med ett program som går ut på att han ska ta ifrån dem deras rättigheter och inte ge något tillbaka. Min vän, psykologen Saly Toma, som är en av de viktigaste gestalterna i protesterna, startade en terapigrupp för unga aktivister för att de ska kunna bearbeta de upplevelser de har haft under de senaste tre åren och förtvivlan som råder.
Många uppfattar däremot el-Sisi som nationens räddare. Några kända vänsterfigurer som Nawal El-Sadawi och Karima Elhifnawi uppfattar honom som en sann nationalist, liksom Nasser. Den kända salafi-predikanten, Burhami, ledare i el-Nour-partiet, det näst största partiet i förra parlamentet och stödparti till Muslimska Brödraskapet, kallar oppositionen mot el-Sisi för synd. De flesta från Mubaraks gamla system uppfattar valsegern som återskapandet av det gamla systemet och uppfattar revolutionen som en komplott från väst mot stabilitet. Konspirationsteorier om att Europa, precis som USA, har planer på att starta inbördeskrig och dela Egypten, har funnit stor plats i media och bland den intellektuella eliten. Den nya politiska eliten accepterar inte kritik från någon sida längre. Detta framkom tydligt när den kända diplomaten Merfat el-Tellawi, chef för nationella kvinnorådet, förödmjukade chefen för EUs valobservatörer genom att be henne dra tillbaka valrapporten samt lämna lokalen och mellanöstern. Inrikesministeritet genomför nu en upphandling gällande avlyssning och spionering av sociala nätverk. Det ska vara förbjudet att tex organisera möten, kalla till möten, tala illa om eller ifrågasätta religionen och att sprida samhällsstörande ideer bland totalt 28 punkter. Samtidigt lägger den kände satirikern Bassem Youssef ner sitt satirprogram på TV pga hot mot honom, familjen och medarbetare. Han vågar inte längre.
Mitt i allt detta startar aktivisterna nya kampanjer, tex en ”sisimeter”, som ska följa upp el-Sisi och hans politik på samma sätt som man gjorde med Mursi där man räknade dag efter dag om han uppfyllde revolutionens krav. el-Sisis populäritet ifrågasätts nu också av oppositionen sedan antalet deltagare de första valdagarna var katastrofalt få. Det mediala stödet verkar komma från de privata mediakanaler som ägs av den finansiella korrupta eliten i Egypten. Från aktivisternas sida rappar artisten MC Amin och gratulerar el-Sisi med en låt som går ut på att varna honom för den tredje vågen av revolutionen. Låten har lockat mer än 100.000 tittare på Youtube.
Från och med idag får den nya härskaren av Egypten visa vad han står och går för.
Egyptiska folket har tålamod, men de har också visat att det inte är oändligt.
En tanke på “Vad står den nya egyptiska farao, El-Sisi, För”