Muslimska Brödraskapets andliga ledare, Yusuf al-Qaradawi
”Om en god avsikt kan uppnås med både ärlighet och lögn är det förbjudet med lögner. Om goda mål bara kan nås genom lögn, utan sanning, är det tillåtet att ljuga i det fall det som ska uppnås är tillåtet men också om det är obligatoriskt, om målet är en plikt.”
Utdrag från avhandling ”Global politisk islam”, (nedladdas gratis)
14.6.1 Begreppet ”dubbla budskap” (taqiyyah)
Det finns en term i islamisk teologi och rättsvetenskap som heter taqiyyah. Dess begreppsliga innehåll handlar om att det kan vara tillåtet att ljuga eller förställa sig i situationer där ”islam” eller ”muslimerna” är utsatta för fiendskap, eller där den islamiska regeln att alltid säga sanningen skulle medföra skador eller rent av katastrof. Termen har sitt ursprung i Koranen (baserat på 3:28 och 16:106) samt återfinns i hadith-litteraturen och i juridiska kommentarer. Det har främst betonats och tillämpats av shia-muslimer som historiskt har varit utsatta för periodisk förföljelse av sunnitiska härskare.[1] Det översätts på engelska oftast med ”doublespeak” som framgick ovan, på svenska använder jag uttrycket ”dubbla budskap”. Brödraskapet har i Egypten blivit anklagat för att tala med dubbla budskap eller använda taqiyyah. Samma kritik har förekommit även Sverige som vi ska få se. Som vi såg i Roel Meijers analys ovan (kapitel 14.5.5) innehåller Brödraskapets politiska terminologi i demokratifrågor, och hos den ”islamdemokratiske” filosofien Tariq Ramadan, flera dubbeltydigheter och begreppsliga glidningar. Den franska debattören Caroline Fourest skriver öppet om Tariq Ramadans ”doublespeak” som vi såg (kapitel 14.5.5).
Taqiyyah är alltså en etablerad term och en etablerad metod, fastän det är ett låneord från shia-islam. Principen om dubbla budskap har i samhällsvetenskaplig litteratur ett namn: ”organiserat hyckleri” (Brunsson 2003). Att taqiyyah också blir använd av MB i Europa, för det blev den, ska jag återkomma till. Detta beror på att muslimerna i minoritet upplevde den kristna eller ateistiska kulturen, eller det sekulära politiska systemet, som fientligt. För de muslimer som emigrerade hit, åtminstone under 1970- och 1980-talen, var Europa ett fiendeland, dar al-harb. De har ju också som grupp eller individuellt ständigt fått utstå diskriminerande påhopp och fientliga utspel från främlingsfientligt eller islamfientligt håll; det finns ett islamhat från främst extremhögern.
I det läget blev taqiyyah en lösning. Det vanligaste var att förneka eller tona ner sin islamistiska identitet, framför allt att man hade anknytning till det Muslimska brödraskapet, som kanske uppfattades av vissa läger i omgivningen som radikal islamism eller rent av som extremism. I det fallet kom man i samma läge som shia-muslimerna historiskt, och kunde med hänvisning till Koranen rättfärdiga att man förställde sig. Att hålla sig själv och sin organisation hemlig var ju också en ingrodd, instrumentell erfarenhet sedan de långa decennierna av repression i Egypten. Man kan säga att hemlighetsmakeriet satt i ryggmärgen. Den schweiziska statsvetaren Elham Manea anför i boken Women and Shari’a Law. The Impact of Legal Pluralism in the UK (2016) ett slående exempel på en sådan förställning som rör FIOE. På Ikhwan web (Online Muslim Brothers Encyclopedia) utsägs det på arabiska att FIOE är al-Jinah al-Awrwby: ”the European wing of the Muslim Brothers’ movement”. På den engelska hemsidan, däremot, är denna anknytning helt bortsopad. Där står det bara att FIOE är ”en kulturell organisation” som har till syfte att stödja muslimerna i Europas länder.[2] Vi såg ju också hur den svenske religionsvetaren Emin Poljarevic inte hade mött någon muslim i Europa som hade sagt att de tillhörde Muslimska brödraskapet, och verkade dra slutsatsen att Muslimska brödraskapet inte ens fanns i Europa (kapitel 1.4.7). Elham Maneas två hemsidor, och termen al-Jinah al-Awrwby,den europeiska flygeln, talar ett helt annat språk. Jag återkommer nedan till hur taqiyyah, metoden för förställning och ”vita lögner”, förekommer även i Sverige. Även på svenska hemsidor visar det sig att samma budskap på arabiska har ett annat ordval eller ibland rent av olika sakuppgifter, som i frågan om FIOE ovan. Förekomsten av taqiyyah är alltså vanlig i Brödraskapets retoriska framtoning eller informationsstrategi. Det är ett verktyg bland andra metoder för samhällsförändring. Syftet är att undvika kritik eller dölja sina egentliga avsikter i situationer där detta anses vara nödvändigt.
14.6.2 Taqiyyah hos al-Banna och al-Qaradawi. ”Den vita lögnen”
Både al-Banna och al-Qaradawi rättfärdigar utövandet av taqiyyah inte bara med de koranord som shia-muslimerna oftast använder. Den anför också al-wala’ wa-l-bara’, som ordagrant betyder ”lojalitet och antagonism”. Det handlar om hur Brödraskapet ska förhålla sig till ”de andra”, alltså om lojalitet mot vänner och antagonism mot fiender. Relationen till ”de andra” styrs enligt al-Banna och al-Qaradawi av frågan om vilka man bemöter. “De andra” är uppdelade i sex olika kategorier. Graden av ärlighet kan variera från fullt förtroende för en mujahid, jihadistbroder, till motsatsen, en fientlig icke-muslim, där det dubbla budskapets och ”den vita lögnens” strategi är tillåten.[3](Se principen om lojalitet och antagonism i kapitel11.2.)
Anklagelser mot Muslimska brödraskapets ”dubbla budskap” började framföras redan under Hassan al-Bannas tid. Det blev till exempel en stor överraskning för allmänheten när den egyptiska polisen avslöjade Brödraskapets militära gren, al-Tanizam al-Khas. Efter avslöjandet gick al-Banna ut med ett offentligt uttalande, där han retoriskt tog avstånd från terrororganisationen, som han själv hade låtit inrätta, och beskrev de gripna med den kända formuleringen: ”de är inte bröder och de är inte muslimer”. Detta är ett flagrant utspel och exempel på den medvetna lögnen i politiken som jag vill kalla ”stark taqiyyah”, till skillnad på när en aktör bara försöker bortförklara eller förminska betydelsen av en obekväm händelse, vilket jag vill kalla ”svag taqiyyah”. (Som synes förekommer sådana grader av lögnaktighet också som självklara i politiken över hela världen.) Al-Sabbagh, en av huvudpersonerna i organisationen, skrev en bok om organisationens historia där han förklarade att al-Banna hade rätt att ”ljuga” den gången eftersom Bröderna befann sig i ett tillstånd av ”krig” (al-harb) i Egypten; och gentemot öppna fiender finns inga begränsningar för vad muslimer får göra, trots islams bud om absolut ärlighet.[4] ”Dubbla budskap” som metod och politiskt verktyg användes således av al-Banna själv. Som framgick ovan hade han också förtydligat Brödraskapets prekära situation 1938 när man har att göra med en negativ eller fientlig regim. Vi minns R.M. Mitchells ord om hur al-Banna hade instruerat en ung broder att man ”inte får vara för öppen” i sådana situationer:
…in the face of “the law”, it was a mistake to be candid, and that secrecy was necessary in the beginning of any movement to maintain its solvency and assure its survival.[5]
I boken Fi fiqh al-aqalliyat al-Muslimah (Muslimska minoriteternas rättsteori), 2001, varnar al-Qaradawi ”muslimer” för att ha fullt förtroende för icke-troende när de själva är svaga. I länder där muslimerna är i minoritet, åsyftande Europa, är det nödvändigt att ”visa taqiyyah mot de icke-troende”.[6]I en fatwa på sin hemsida kritiserar al-Qaradawi den regeletiske tyske filosofen Immanuel Kant, eftersom han inte tillåter lögner i någon situation, oavsett anledning och oavsett konsekvenser. Al-Qaradawi bedömer detta som omoget eller ytligt och påpekar att islams egenskaper är en kombination mellan idealism och realism; mellan höga principer och praktiska verklighetens krav. Följaktligen ”gav Gud tillåtelse att man får ljuga i vissa sammanhang” till exempel om man ”enligt människans natur” kommer i en force majeure eller ett akut behov. Men lögnen kan också vara nödvändig i politiska och religiösa sammanhang, det vill säga när ”muslimer” är utsatta för fara. I fatwan på sin hemsida, ”Den vita lögnen”, skriver al-Qaradawi (i en något fri översättning av mig):
Om en god avsikt kan uppnås med både ärlighet och lögn är det förbjudet med lögner. Om goda mål bara kan nås genom lögn, utan sanning, är det tillåtet att ljuga i det fall det som ska uppnås är tillåtet men också om det är obligatoriskt, om målet är en plikt. [7]
Det kan alltså vara tillåtet att ljuga om det råder en fara och om de nödvändiga ”goda” målen, inom den ”tillåtna” sfären, bara kan nås genom att ljuga. Men som vi kan förstå av Brödraskapets historia i Egypten kan det ha funnits många tillfällen där detta hade blivit nödvändigt. Det finns ett tydligt exempel på hur etablerat användandet av taqiyyah är inom Brödraskapet för att förställa sig och dölja sina avsikter. Den i rörelsen framstående Mohammed Habib förklarade i den tidigare nämnda artikeln i Al-Ahrar 2008 att Brödraskapets ledning hade tagit ett beslut om en grundläggande strategisk princip där Brödraskapets organisation skulle hållas hemlig, åtminstone så hemlig som möjlig. Principen lyder: ”offentlig da’wah [upplysande mission] och konfidentiell organisation”. Det betyder att man bara ska framträda i offentligheten med sitt missionerande budskap men att man ska hålla tyst om sin organisation.[8]
14.6.3 Dubbla budskap i Europa
I Europa talar Brödraskapet inte öppet på europeiska språk om de fundamentala målen att islamisera Europa och inrätta en islamisk ordning, även om det framgår av Hassan al Bannas ”tjugo principer” och annat ideologiskt material på hemsidor och i tidskrifter. Förklaringen anges av Chakib Benmakhlouf, på arabiska, i en intervju med den saudiska tidningen Okaz 2011. Han framhåller helt enkelt att ett sådana öppet tal om islamisering av Europa ”inte tjänar oss”.[9] Detta leder till att de långsiktiga målen och Brödraskapets politiska karaktär tonas ner bakom en slöja av taqiyyah. En episod i Evin Rubars TV-dokumentär ”Slaget om muslimerna” 2009 illustrerar detta. ”Jag vill ta bort ordet islamism”, sade Islamiska förbundets ordförande Abdirizak Waberi, ”Jag är muslim!” (se kapitel 10.1).
Brödraskapet har sedan länge anklagats för politiskt hyckleri i flera länder i Mellanöstern och Nordafrika där de har varit politiskt aktiva sedan 1940-talet och även efter överenskommelsen med president Sadat. Presidenten anklagade offentligt brödraskapet för att utöva taqiyyah i ett tal till parlamentet 1981 (det var kort innan han mördades). Saken gällde utövandet av hets mot den egyptiska staten samt grovt våld mot den kristna minoriteten, som radikala utbrytare från Brödraskapet ansågs ha utfört och som Brödraskapet nekade till. Oavsett sanningshalten visar händelsen på hur självklart det var att anklaga Brödraskapet för taqiyyah.[10]
Samma anklagelse har framförts även i Europa. En händelse på hög nivå inom Brödraskapet ledde också till kritik för taqiyyah. I ett utredningsförhör om Muslimska Brödraskapets ideologi som hölls i The House of Commons i det brittiska parlamentet 2014 intervjuades Ibrahim Munir en av de äldsta i Brödraskapet i Storbritannien, tillförordnad Generalvägledare 2020 efter al-Sisi-regimens gripande av Mahmoud Ezzat. På en fråga om Brödraskapets ståndpunkt rörande jämställdhet mellan könen och homosexualitet i utredningsförhöret 2014 gav Munir ett svar där han helt ansluter sig till brittiska värderingar om individens valfrihet.
Individen i samhället har rätt att välja vilket sexliv hen vill ha privat… Det naturliga nu för ett samhälle i global skala är att varje samhälle har sina egna ideal och särdrag. Vi säger att människan är fri och att Gud den allsmäktige har gett henne friheten att göra vad hon vill, eftersom Gud är den som kommer att hålla henne ansvarig”… ”Människan är fri att göra vad hon vill.[11]
Nu hör det till saken att Munir anses vara en av de konservativa inom det Brödraskapet. Han är alltså knappast någon företrädare för reforminriktad eller liberaliserad politisk islam.[12] Hans svar väckte också reaktioner. Den ovannämnde Mohammed Habib – som tillhör Brödraskapets reforminriktade falang i Egypten och som fick frånträda sin post 2010 i konflikten med den konservativa falangen, bland annat Munir – kommenterade upprörd Munirs uttalande som oärligt falskspel inför kamerorna, dock utan att använda ordet taqiyyah som ändå är politiskt obegripligt för en brittisk publik. Han framhöll att Munir och Brödraskapet på den här punkten ”talar de ett annat språk än vad de tror på och låter sin fantasi ta över”.[13] Habib uttrycker med andra ord att Munir säger saker inför ”de andra” som han inte själv tror på, och att detta till och med i ett offentligt utredningsförhör. Som jag ser det är Munirs uttalande i förhöret ett tydligt exempel på taqiyyah, en nödvändig förställning eller lögn inför en upplevd fara för Brödraskapet i Storbritannien.
[1] Oxford Islamic Studies Online. ”Dar al-Taqiyyah”, (det dubbla budskapets boning).
[2]Manea 2016: 180.
[3] Ikhwan wiki,” الولاء والبراء”, (lojalitet och antagonism). https://web.archive.org/web/20150524184255/https:/www.ikhwanwiki.com/index.php?title=الولاء_والبراء
Arkiv, 2020-09-17. https://archive.vn/sqBK7
[4] al-Sabbagh 1989: 240.
[5] Se Mitchell 1969: 31.
[6] al-Sabbagh 1989:99.
[7] Al-Qaradawi, Den officiella webbsidan för al-Qaradawi, ” الكذب الأبيض”, (Den vita lögnen).
http://web.archive.org/web/20170920163922/http://www.al-qaradawi.net/new/Articles-10811
”فكل مقصود محمود يمكن التوصل إليه بالصدق والكذب جميعًا ، فالكذب فيه حرام ، وإن أمكن التوصل إليه بالكذب دون الصدق فالكذب فيه مباح إن كان تحصيل ذلك القصد مباحًا ، وواجب إن كان المقصود واجبًا ”
[8] Ikhwan web, “Interview with MB Deputy Chairman in Al Ahrar Daily”, 2008-06-16. http://web.archive.org/web/20220126031922/https://www.ikhwanweb.com/article.php?id=17267
[9] Okaz, ” رئيس اتحاد المنظمات الإسلامية: كلمة حق يراد بها باطل .. الفاتيكان يقرُّ رسمياً: الإسلام الديانة الأولى والأكثر انتشاراً في العالم” , (Ordföranden för Federation of Islamic Organizations: En sann mening har ett falskt tsyfte. Vatikanen erkänner officiellt: Islam är den första och mest utbredda religionen i världen), 2011-12-29. http://web.archive.org/web/20170512225622/http://okaz.com.sa/article/442736/
[10] Egyptian Presidential-kanal (i Youtube),” فيديو حصري لخطاب الرئيس انور السادات الاخير الذي يهاجم فيه الاخوان المسلمين”, min. 12. https://www.youtube.com/watch?v=Yx4WoujYk_0
Avhandlingsarkivet 2022-10-20. https://drive.google.com/file/d/1eUcNaajmU4Ej6ctiQVlRGiHIlaE3tnvI/view?usp=sharing
[11] CBC Egypt, ”د. محمد حبيب يكشف كيف باع الإخوان الدين والسياسة في جلسات بالخارج”, Momken, 2016-07-21.
https://www.youtube.com/watch?v=Yl0PB85jeLM
Avhandlingsarkivet. https://1drv.ms/v/s!AkPHdUXTdYD9uU8KyLvTZG5gd9HS
“الفرد في المجتمع له الحق في اختيارية في الحياة الجنسية في حياته الخاصة… الأمر الطبيعي في المجتمع على الأرض الأن أن كل مجتمع له مثله وكل مجتمع له خصوصياته. نقول إن الأنسان حر وان الله سبحانه وتعالي أعطاه الحرية في أن يفعل ما شاء لان الله هو الذي سيحاسبه”… ”الأنسان حر أن يفعل ما يشاء.”
[12] Denna konflikt finns beskriven på olika håll. Se t.ex. Willi 2021: 218–225.
[13] Ibid. CBC Egypt enligt ovan.
“هم يعيشوا في مخيلاتهم وجدانهم”… هم يتحدثون الأن بلغة غير التي يؤمنوا بها.”