”Avhandlingen fick mig att inse att man nog inte skall forska om Muslimska Brödraskapet, IFiS eller liknande organisationer om man inte behärskar arabiska på akademisk nivå, vilket Egyptson gör.”
”Egyptson ställer och försöker besvara frågan om huruvida IFiS i Sverige kan kopplas direkt och/eller indirekt till Muslimska Brödraskapet. Här tycker jag att han är ödmjuk när han säger sig bygga en indiciekedja. För mig är hans bevisning så förkrossande stark som den kan bli i form av dokumentation…”
”Detta har Egyptson avslöjat som ingen annan och det förtjänar han lovord och beröm för. Jag tror att det kommer att leda till en positiv utveckling i Sverige för såväl svenska muslimer som det svenska samhället och staten.”
Jag har nu läst Sameh Egyptsons doktorsavhandling. Jag har även läst den mest framträdande kritiken mot avhandlingen. Jag ombads komma med egna synpunkter på avhandlingen och det kan jag nu göra.
Tyvärr blev min analys ganska lång, men här kommer den.
Jag skall börja med en längre översikt kring vad jag själv är kritisk till i avhandlingen. Det finns en hel del jag skulle kunna skriva kritiskt om, men med några få undantag är det mesta av sådan kritik från min sida i grunden irrelevant. Skälet är att jag anser att avhandlingen är robust och håller väl på flera sätt.
Jag kan skriva en del kritik om hur avhandlingens utformning är gjord Även om den överlag är bra så kan den givetvis bli klart bättre.
1.1.
Jag hade önskat väldigt många fler fotnoter och källhänvisningar i de första cirka 250 sidorna som rör Muslimska Brödraskapets historia. Den historiebeskrivningen finner jag mycket välskriven, pedagogisk och den innehåller inget kontroversiellt egentligen.
Men Egyptson är förmodligen ganska hemmablind på området. Han berättar ledigt om en massa skeenden och personer och vad de gör och tycker och tänker under olika perioder, men som sagt utan fotnoter. Skälet är antagligen att Egyptson beskriver saker som både är allmänt känt för honom själv och för den egyptiska allmänheten.
Det är lite som att en svensk historiker skulle skriva detaljerade redogörelser om Tage Erlander och Per Albin Hanssons åsikter, politik och ageranden. En svensk publik skulle känna igen och sällan ifrågasätta mycket i en sådan text.
Men skriv sammatext på arabiska och publicera den i Egypten och de flesta egyptier har ingen aning eller några referensramar till svenska politiker från tidigt 20-tal till tidigt 70-tal. Här får jag som svensk läsare helt enkelt förlita mig på vad Egyptson skriver kombinerat med mina egna grundläggande kunskaper om Egyptens historia under 20-talet till 70-talet.
I den här delen vill jag rikta kanske ännu mer kritik mot Egyptsons handledare som jag tycker har varit slapp i kravet på fler fotnoter.
1.2.
Mattias Irving, aktiv i de socialdemokratiska föreningarna tro och Solidaritet samt Hjärta hängs ut och kritiseras i Egyptsons avhandling.
Han har som svar framfört ganska många och detaljerade påpekanden om faktafel kring honom själv som finns i boken, samt faktafel om hans åsikter och föreningarna tro- och Solidaritet.
De faktafelen har inte ändrats än så länge och en hel del av de avsnitt som finns i bokens sista cirka 200 sidor borde kortas ner eller tas bort helt tycker jag. De innehåller en hel del polemiserande och politiska värderingar istället förstrikt vetenskap och Egyptson har bevisat i sin avhandling att han kan betydligt bättre än så.
I öppenhetens namn vill jag påtala att jag träffat och korresponderat med Mattias Irving några gånger och jag upplever honom som oerhört ärlig och med gott uppsåt.
Men det är inte för att jag känner honom som jag försvarar honom utan just hans välskrivna och precisa kritik mot faktafelen om honom själv som gör att jag stödjer honom.
Jag har även träffat Omar Mustafa som hängs ut åtskilligt i avhandlingen. Jag fann honom sympatisk som person, men där anser jag åtminstone just nu att Egyptson har en mycket god täckning för vad han skriver. Jag kan i princip inte försvara Omar Mustafa i någon väsentlig grad. Möjligtvis med min bästa vilja att han har blivit lurad och saknade kontroll över det Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS) som han tidigare ledde. Men han hade ändå ansvaret.
Slutligen har jag träffat Rashid Musa som kritiseras väldigt mycket i avhandlingen. Musa och jag debatterade mot varandra under en debattkväll på Afrosvenskarnas Riksförbund och vi hade helt olika åsikter. Musa har gjort många politiska uttalanden och agerat som ledare för Sveriges Unga Muslimer, på ett sätt både privat och offentligt som chockat mig. I avhandlingen påvisas ännu fler chockerande ageranden och uttalanden.
Återigen berättar jag detta för att vara öppen men också för att visa att mitt personliga umgänge med några som figurerar i avhandlingen inte i sig gör att jag försvarar eller kritiserar dem.
1.3.
En man vid namn Yasri Issa hängs ut en del i avhandlingen. Han har i en skrift på 40 sidor framfört omfattande kritik mot avhandlingen som i det mesta varit saklig, men med två undantag faller den kritiken enligt mig platt. Han tar upp en enligt mig massa välformulerat gnäll som i princip kretsar kring hur avhandlingen borde innehålla mer bevis för olika saker.
Enligt mig är bevisen och källorna i avhandlingen så överväldigande att det spelar mindre roll. Han klagar på att avhandlingen inte granskats av auktoriserade translatorer i arabiska.
Det hade varit bra men det finns bara tre sådana i Sverige. Förhållandet att avhandlingens alla tre opponenter kan arabiska, anser jag räcker. Förutom att Egyptson själv kan arabiska, samt att Egyptson beskriver att han fått enormt mycket hjälpt med att skriva god svenska.
Yasri Issa klagar på slutsatsen som Egyptson gör i några av sina fotnoter gällande arabiskspråkigt källmaterial. I några fall visar han att Egyptson slirar och missförstår en aning, men det är inget allvarligt som jag ser det.
Hade jag skrivit en doktorsavhandling i vilken de flesta viktiga källorna är på ett främmande språk, hade jag sett till att de granskats av en auktoriserad translator. Detta även om källorna varit skrivna på norska eller engelska och även om translatorer är väldigt dyra att anlita. Egyptson borde ha beviljats forskningsmedel för det.
Yasri Issa bevisar att han själv påstås ha lett en förening som han inte ledde och Egyptson korrigerade det innan avhandlingen disputerades. En man med ett snarlikt namn, vad jag minns Yasris bror, var den som ledde föreningen ifråga.
Detta misstag har rättats av Egyptson innan avhandlingen skulle disputeras.
Yasri Issa hängs däremot ut för en massa andra klandervärda saker i avhandlingen och om detta är Yasri Issa helt tyst.
1.4.
Egyptson har av sina opponenter beslagits meden del slarvfel och sakfel och dessa radas upp i en vetenskaplig lista som ges det latinska namnet ”Errata”, eller ”felaktigheter”.
Egyptson har korrigerat alla dessa fel och de kommer att rättas i en senare redigerad version av avhandlingen. Felen är i nästan alla fall ganska små, såsom felaktiga årtal, sidnummer, namnstavningar.
Jag förvånas snarare över att det är så få fel i förhållande till avhandlingens omfattning. Jag uppskattar verkligen att Egyptson är så noggrann och i regel väldigt ärlig med att erkänna även små fel och att han rättar dem direkt. Förutom som sagt under punkt 2 i denna text.
Här tycker jag att det är trist och fegt av Egyptsons handledare att offentligt säga att det ”inte ingick i hans uppdrag” att granska avhandlingens alla källor. Det borde ju vara en av de viktigaste och mest grundläggande uppgifterna som han har som handledare.
1.5.
Både Yasri Issa och Mattias Irving med flera påpekar att Lunds universitet inte gjorde en etikprövning vid behandlingen av personuppgifter i avhandlingen. Jag håller absolut med om den kritiken. Hade en sådan etikprövning gjorts redan från början kanske felaktigheterna om Mattias Irving och Yasri Issa aldrig hamnat med.
Däremot ser jag inga problem med att hänga ut nästintill alla de som hängs ut i avhandlingen. Nästan alla av dem är offentliga personer som har figurerat väldigt mycket i medierna under flera decenniers tid.
1.6.
Den opponent som ville underkänna avhandlingen har framfört omfattande men enligt mig mycket märklig kritik. Kritiken riktar sig inte mot källorna.
Kritiken handlar mest om all annan saklitteratur på området som enligt opponenten borde ha tagit med. Litteratur som mest handlar om teologiska definitioner och olika religiösa strömningar.
Den kritiken ser jag som irrelevant, för alla de viktigaste sakförhållanden kring vad Muslimska Brödraskapet och IFiS sagt, gjort, tycker och tänker, framförs i avhandlingen utifrån vad dessa organisationer själva säger.
Dessutom får kritiken mig att tänka på en kocktävling där kocken exempelvis får i uppdrag att laga italiensk mat och han väljer att laga en pastarätt.
Matdomaren reagerar genom att säga att pastarätten tillagades enligt konstens alla regler, men att kocken borde ha lagat en pizza istället och dessutom tagit in alla möjliga ingredienser som man kan använda i en pizza. Och att pastarätten därför får underkänt. Detta trots att kocken själv fick välja vilken rätt han ville laga.
1.7.
Vissa kritiker i medierna har framfört att Egyptsons avhandling inte innehåller nya och egna källor. Jag förstår överhuvudtaget inte vad de talar om. Avhandlingen är alldeles smockfull med vad som åtminstone är nytt i den svenska forskarvärlden i form av egyptiska källor. Därtill redovisas väldigt många källor ur massor av svenska arkiv.
1.8.
Yasri Issa kritiserar Egyptson för att han inte närmare säkerställt att en hemsida på Internet som skall tillhöra Muslimska Brödraskapet verkligen gör det. Kritiken är viktig och har en poäng, men det sägs inget om hur hemsidan skall granskas vidare.
Och det är faktiskt relevant att Muslimska Brödraskapet inte har förnekat att de är ägare till den hemsidan som dessutom har funnits i många år.
1.9 Egyptson har över 1 600 fotnoter i sin avhandling. Det är fantastiskt men jag hade som sagt ändå velat ha några hundra till. Min egen stora kritik mot många av hans fotnoter är att de nästan helt redovisas på arabiska, även om de har länkar och finns i Egyptsons källarkiv som finns på internet.
Kan man inte arabiska måste man bara lita på att han återger källorna korrekt. Här ser jag fram emot en uppdaterad version av avhandlingen med översättning av varje fotnot på arabiska till svenska.
1.10
Bilan Osman anklagar avhandlingen för att vara skriven som en ”underrättelserapport”. Det betraktar jag som struntprat eftersom avhandlingen spänner över hela vidden av analyser av IFiS och Muslimska Brödraskapets verksamhet och ideologi. Han sätter in dem i ett rättvist ljus och han tar upp allt möjligt positivt som de organisationerna gör.
Av samma skäl avfärdar jag de som anklagar avhandlingen för att vara ”islamofobisk”. Tvärtom ser jag den som väldigt nyanserad i förhållande till muslimer och jag anser att hans avslöjanden faktiskt gör muslimer den största tjänsten.
Som sagt, trots alla de goda saker som IFiS och Muslimska Brödraskapet tillskrivs i avhandlingen, avslöjar han saker i deras verksamhet som jag betraktar som ett bedrägeri och ett svek mot medlemmarna i IFiS. Jag skall återkomma om det.
Avhandlingens huvudopponent är mig veterligen muslim och jag känner flera muslimer, en av dem en imam, som är oerhört kritiska mot IFiS. Den imamen är för övrigt ganska konservativ av sig.
1.11
Egyptson refererar ständigt till forskaren och socialantropologen Aje Carlbom i sin avhandling. Carlbom har i flera decennier forskat om islamism och muslimer.
Ett par centrala av Carlboms vetenskapliga teser om islamism stämmer i mångt och mycket, men de bygger mest på andrahandskällor. Det allvarliga med Carlbom, vars forskningsarbete jag kan en del om, är att han enligt mig i väldigt stora stycken bedriver vetenskapligt bedrägeri.
Han ljuger rakt av om väldigt mycket. (Och Aje Carlbom, om du läser detta så är jag beredd att försvara mig om du stämmer mig för förtal. Jag kan bevisa att jag har rätt som är värre än i dina värsta mardrömmar.)
Dessutom generaliserar han, drar absurda slutsatser och är ibland rasistisk i sin forskning. Särskilt mot muslimer. Han saknar förmåga att skilja mellan sina egna känslor och åsikter och slarvar oerhört med sin källkritik.
För några år sedan läste jag Carlboms doktorsavhandling som jag bedömde som den största kvasiakademiska smörja som jag läst.
Inte ens en högstadieuppsats hade godkänts på det sätt som Carlbom bedriver sin så kallade forskning. Dessutom gjorde Carlbom i en debattartikel groteska påståenden i Göteborgsposten om att jag är islamist. Något han tog tillbaka efter att jag skrev en replik.
Det samma kan sägas om forskaren Magnus Norell som forskar tillsammansmed Carlbom och som även han anklagade mig för att vara islamist men sedan tog tillbaka sin anklagelse.
Carlbom har också hängt ut många andra oskyldiga. I likhet med Mattias Gardell som i motsatt riktning karaktäriserat Muslimska Brödraskapet som en muslimsk variant av kristdemokraterna, behärskar ingen av dem arabiska. Det är därför det båda famlat delvis i blindo och inte kunnat analysera sina forskningsobjekt korrekt.
Avhandlingen fick mig att inse att man nog inte skall forska om Muslimska Brödraskapet, IFiS eller liknande organisationer om man inte behärskar arabiska på akademisk nivå, vilket Egyptson gör.
Egyptson och Carlbom har bedrivit gemensam forskning, vilket jag beklagar. Jag hoppas att den upphör i framtiden.
Egyptson refererar även till Hanna Gadban som jag i en längre bokrecension avslöjade med att framföra en mängd anklagelser och förtal i hennes bok ”Min Jihad”.
Referenserna till Carlbom är något problematiska men sällan felaktiga i sak. Nu när Egyptson blivit en egen och kanske den största auktoriteten på Muslimska Brödraskapet och IFiS i Sverige, hoppas jag att han inte anser sig behöva referera till sådana personers forskning i framtiden.
2.
Nu till mitt beröm för avhandlingen. Egyptson ställer och försöker besvara frågan om huruvida IFiS i Sverige kan kopplas direkt och/eller indirekt till Muslimska Brödraskapet. Här tycker jag att han är ödmjuk när han säger sig bygga en indiciekedja.
För mig är hans bevisning så förkrossande stark som den kan bli i form av dokumentation och utan att en enda av de företrädare han skriver om har ställt upp på en intervju. Han har försökt massor av gånger att få dem att kommentera, besvara och förklara det han forskade om. Men det var total tystnad.
Varken Muslimska Brödraskapet eller IFiS kan äta kakan och ha den kvar. De kan inte både agera likt misstänkta maffiamedlemmar och vara tysta, blankt förneka alla anklagelser utan förklaring och beklaga sig över att de är förföljda, samtidigt som de inte ger sin version. Det är rimligt att agera så om man ingår i en åklagarledd förundersökning, men inte om man vill ta del av en öppen demokratisk debatt där man både försvarar sig och granskas.
Exakt hur han kopplar IFiS till Muslimska Brödraskapet har jag inte utrymme att beskriva här. Då är det bättre att läsa avhandlingen. Jag kan ge några tydliga exempel om någon är nyfiken.
Bara att Egyptson lyckas besvara frågan och dessutom jakande tycker jag är mycket imponerande. Men det är så mycket viktigare än så. Om en forskare skulle bevisa socialdemokratins kopplingar till LO eller moderaternas kopplingar till Svenskt Näringsliv, skulle forskningsarbetet gå snabbt och det skulle vara okontroversiellt.
Det mest allvarliga med Muslimska Brödraskapet som nu visar sig, är inte för min del att de är ”islamistiska”. IFiS företrädare motsätter sig det ordet, samtidigt som Muslimska Brödraskapets hemsida använder det ordet om organisationen. Den uppgiften kontrollerade jag själv.
Islamism är inte en åsikt jag delar och jag motsätter mig den. Men precis som kristdemokraterna har rätt att anse att religion skall påverka politiken, får Muslimska Brödraskapet göra det.
Det riktigt allvarliga med Muslimska Brödraskapet är att de i grunden är genuint antidemokratiska. Liksom mång andra politiska rörelser ser de mest demokratin som ett medel för att ta makten. De försöker främst bedriva en politisk aktivism med demokratiska medel av det enkla skälet att de inte kan göra det med militära medel. De har försökt ibland och då alltid krossats.
Därtill uttalar Muslimska Brödraskapet än idag sitt uttryckliga stöd för terroristorganisationen Hamas.
Och det blir ännu värre av att Muslimska Brödraskapets engelskspråkiga hemsida lovordar demokratin, samtidigt som den arabiskspråkiga hemsidan tar tydligt avstånd från demokrati. Muslimska Brödraskapet är därför farliga genom sitt ljugande och hycklande som de själva rättfärdigar.
Och nästa steg som gör saken ännu värre är att IFiS i mångt och mycket beter sig precis som Muslimska Brödraskapet i Egypten gör. Organisationens företrädare och dess hemsida säger vissa saker på svenska och helt andra på arabiska.
De säger också andra saker i sin interna kommunikation och de både samarbetar med och stödjer Muslimska Brödraskapets ledare och förespråkare på alla upptänkliga sätt. När de avslöjas distanserar de sig i enskilda fall men fortsätter sedan som normalt.
På sin höjd och likt SD bortförklarar de sitt klandervärda beteende med att allt rör sig om ”misstag” eller enskilda personer som gjort fel.
Och de håller sin antidemokratiska verksamhet dold för de flesta av sina medlemmar som lockas av IFiS olika sociala aktiviteter, Stockholmsmoskén som IFiS driver och den väldigt bra islamiska bokhandel som finns i moskén och som jag har besökt och tänker köpa böcker i.
IFiS har i viss utsträckning ägnat sig åt vad som ser ut som ekonomiska bedrägerier. Det är tyvärr vanligt inom föreningslivet, men ursäktar inte beteendet.
Dessutom har IFiS på så många sätt under så många år, utgett sig för att vara representanter för Sveriges muslimer, vilket jag tycker är ganska hemskt.
Detta har Egyptson avslöjat som ingen annan och det förtjänar han lovord och beröm för. Jag tror att det kommer att leda till en positiv utveckling i Sverige för såväl svenska muslimer som det svenska samhället och staten.
Egyptson har dessutom för mig visat en metod för hur liknande granskningar och forskning bör göras av andra partier. Jag skulle med glädje se att liknande forskningsverk skrevs om t.ex. kristdemokraternas kopplingar till den auktoritära kristna fundamentalistiska miljön i USA och till Livets Ord (Ebba Busch utbildade sig där).
Jag skulle vilja se en liknande granskning av SD. SD:s nazistiska rötter är välkända, men deras kopplingar i ord, handling, finanser och annat till diverse antidemokratiska rörelser är väldigt viktigt.
3.
För att avsluta så säger jag att jag ger avhandlingen ett medelbetyg om jag vore opponent. Och med tanke på det svåra jobb som Egyptson har gjort med ett känsligt och komplicerat ämne, en kompakt tystnad från IFiS och Muslimska Brödraskapet, att han inte behärskar svenska flytande, är jag väldigt imponerad.
Även de sakfel och slarvfel som finns i avhandlingen är för mig inte avgörande för helheten och inte så många med tanke på avhandlingens omfattning.
Hade IFiS och Muslimska Brödraskapets företrädare deltagit i forskningsarbetet så hade merparten slarvfel och sakfel kunnat avvärjas, men då hade ju företrädarna tvingats erkänna alla de allvarliga och starka antidemokratiska strömningar som finns i organisationerna och hur de talar med kluven tunga.
Hade jag hängts ut som klandervärd i en bok så hade jag varit tacksam för att åtminstone få ge kommentarer och korrigera fel.
Egyptson skulle kunna strama upp avhandlingen och göra tillägg på visa håll och ta bort en del annat. Han verkar delvis ha tappat kontrollen över sin ilska mot IFiS och Muslimska Brödraskapet mot slutet av avhandlingen. Då blir han ibland både ovetenskaplig och angriper några oskyldiga människor som tidigare har kritiserat honom.
Utifrån avhandlingens viktiga ämne och vilken påverkan den lär få och som inte ingår i betygssättningen, vill jag ge honom mitt personligen högsta betyg för.
Har jag fel eller är orimlig i min analys? Jag är fortfarande öppen för att helt ändra åsikt, men då kommer jag bara att lyssna på de som har läst avhandlingen och kritiken mot den.
/Thabo ’Muso
Ett faktafel i recension som jag är tvungen att uppmärksamma:
Jag och Carlbom har inte bedrivit gemensam forskning och jag refererar inte till Hanna Gadban utan gav henne som exempel till en annan tolkning av islam i Sverige.