KRONIK
Mandag d. 03. juni 2024
Sameh Egyptson: Alvarligt att inte tala klarspråk om den islamistiska infiltrationen
Kan man ha en socialdemokratisk förtroendepost och samtidigt en framträdande position i Diyanet, eller andra islamistiska sammanhang? Den socialdemokratiska ledningens svar till Fredrik Vad är en politisk katastrof. Svaret är att detta är upp till varje lokal partiorganisation att avgöra (Berlingske 16. maj 2024). Hur kan man göra en sådan allvarlig principfråga till ett lokalt beslut? Särskilt när det gäller samarbete med en organisation som har tydliga antidemokratiska värderingar?
Man kan jämföra med Sverige i en liknande situation år 2013. Där valdes Omar Mustafa till suppleant till socialdemokratins partistyrelse. Mustafa var ordförande i Islamiska förbundet i Sverige (IFiS). Omar Mustafa fick avgå efter bara några dagar när hans islamistiska värderingar om judar, kvinnor och homosexuella kom i dagen. Den socialdemokratiska partiledaren och statsministern Stefan Löfvén uttryckte mycket tydligt att en plats i Socialdemokratins partistyrelse var oförenlig med ordförandeskapet i Islamiska förbundet. Saken ledde till en uppslitande debatt om ”islamofobi” och ”anti-muslimsk rasism”, som fortfarande pågår inom och utom partiet.
Det hör till saken att IFiS är det globalt verksamma Muslimska brödraskapets (MB) svenska gren, roten till all sunni-islamisk politisk islam. Detta har jag i detalj påvisat i min doktorsavhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, 2023.
En erövringsstrategi för Europa
Det som förenar IFiS i Sverige och Diyanet är en gemensam politisk historia och en gemensam politisk ideologi, d.v.s. MB:s version av politisk islam, formulerad av Hassan al-Banna i Egypten 1928. Bakgrunden för Europas del är bland annat följande.
År 1994 inbjöd den turkiska islamismens fader, Necmetin Erbakan, anhängare till MB, världens islamistiska partier till en konferens i Istanbul på årsdagen av erövringen av Konstantinopel 1453. Platsen och tidpunkten var laddad med symbolik och visade upp en sorts Islamistisk international. Förutom de stora tongivande islamistiska organisationerna som MB var även representanter för Europa och Skandinavien inbjudna. Vid konferensen talade Erbakans lärjunge, Tayyip Erdoğan, om hur ”en islamisk ordning” var nödvändig för mänsklighetens utveckling och överlevnad. Särskilt i ljuset av den ”västliga civilisationens” kommande kollaps.
Vid en följande konferens 1995 behandlades MB:s nya internationella stadga. Där öppnades dörren för att nationella filialer i Europa skulle kunna få bli medlemmar. Vid konferensen fanns också islamismens blivande superstar, Yusuf al-Qaradawi, MB:s ”andlige ledare” . Där lade han fram sin nya politiska strategi, wasatiyyah. Al-Qaradawi skriver att ”erövringen av väst” är ett eskatologiskt löfte från Gud till muslimerna. Alla andra religioner och dessas politiska ordningar ska underkastas under ”den islamiska ordningen” och sharia. Den här gången kommer erövringen inte som förr att ske med svärd, fienden är för stark, utan med mission (dawah). Genom att de kristna upplyses kommer de att konvertera. På det sättet blir ”muslimerna” majoritet och kan inrätta en ”islamisk stat”.
AL-Qaradawi formulerade bland annat att muslimerna på vägen mot att ”islamisera Europa” skulle skapa en islamisk enklav som delmål, med moskéer och skolor för att stärka muslimernas enighet och övertygelse. Man skulle inte bilda egna politiska partier där avsikter och värderingar blir synliga och kan kritiseras, utan man skulle gå in i existerande partier och i det tysta verka inifrån.
Infiltration och entrism
I Arbetarrörelsens arkiv i Stockholm hittar man unika dokument som redogör för hur denna strategi hade börjat omsättas i praktiken. Arabiska, turkiska och pakistanska aktivister samordnade 1990 sina organisationer till Sveriges muslimska råd (SMR). Man kontaktade Socialdemokratiska partiet inför valet 1994 med budskapet att deras samfunds röster kunde avgöra valresultatet och erbjöd nya partimedlemmar i utbyte mot platser på partiets listor. Under en retorisk täckmantel av ”religionsdialog” och ”samverkan i det mång kulturella samhället” lyckades de att få politiskt stöd från socialdemokratin. Efter hand uppgick det offentliga ekonomiska stödet till ”det muslimska civilsamhället” till hundratals miljoner årligen.
Inför valet 2006 gjordes en framstöt. Samtliga politiska partier fick ett brev om att erkänna islam som officiell religion, tillåta islamiska normer och särrättigheter i offentligt beslutsfattande samt införa shariadomstolar för muslimer. Den dåvarande svenske statsministern och partiledaren Göran Persson reagerade starkt emot kraven. Han uppmanade partiets medlemmar att avbryta kontakterna med dessa antidemokratiska krafter. Tyvärr följde inte alla denna uppmaning. Den socialdemokratiska kristna Broderskapsrörelsen (sedermera Tro och solidaritet) gav de islamiska organisationerna sitt stöd med förklaringen att de representerade många medlemmar och att de skulle kunna ”uppfostras till demokrater”.
Politiska skandaler och ”muslimröster”
Strategin var framgångsrik på så sätt att två ordföranden i rad från IFiS fick framträdande platser i svensk politik. 2010 fick ordföranden Abderisak Waberi en riksdagsplats hos Moderata samlingspartiet (tidigare Högerpartiet). 2013 valdes hans efterträdare Omar Mustafa in i Socialdemokraternas partistyrelse som vi såg. Något särskilt ökat stöd från ”muslimröster” kunde inte märkas, Waberi fick t.ex. 800 personröster. Båda två fick avgå efter att deras islamistiska värderingar hade avslöjats. Ett liknande öde mötte den framgångsrike ministern i Miljöpartiet det gröna, Mehmet Kaplan, år 2016, som hade en bakgrund på ledande poster inom i nätverket runt IFiS. Hans turkiska kontakter med Erdogans extrema stödparti Grå vargarna, Erbakans moderorganisation samt ett par islamistiska uttalanden, blev för mycket.
Inför valet 2020 uppmuntrade ledande aktörer i olika islamiska organisationer sina medlemmar att rösta på det nya islamistiska partiet Nyans, med turkisk ledning. Partiet fick endast 28 000 röster. Så långt höll alltså pratet om hundratusentals ”muslimröster”.
I min doktorsavhandling har jag i detalj påvisat hur den toppstyrda islamistiska organisationsmiljön består av frontorganisationer med ett mycket litet antal egentliga medlemmar. Miljön styrs av en ledande ”inre cirkel” på endast 13 personer.
Utred infiltrationen
Svenska partier och myndigheter har sedan 1990-talet blivit utsatta för en systematisk och samordnad infiltration och lobbyverksamhet. Detta har inte tydligt erkänts i Sverige, saken är generande och politiskt känslig. Samtidigt är okunnighet i arabiska ett hinder för att kunna genomskåda verksamheten fullt ut. Detta blev tydligt när en svensk utredning om studieorganisationen Ibn Rushd inte tog del av studiematerialet på arabiska, eller inte intervjuade arabisktalande lärare.
Det är därför angeläget att den danska socialdemokratin börjar tala klarspråk. Det kan enligt min mening inte vara förenligt för en socialdemokrat att ha en framträdande position i Diyanet eller vilken som helst anti-demokratisk organisation.
Det är också angeläget att offentligt försöka kartlägga den islamistiska infiltrationen mer allmänt i det danska samhället och tillämpandet av hederskultur och sharia i barnuppfostran eller äktenskap. Det är invandrarna från muslimska länder, där många har kommit hit för tankefrihet och modernitet, som förlorar på att sådant accepteras, särskilt kvinnorna.
Jag vet att man i Danmark arbetar systematiskt med detta, Fredrik Vad själv framhåller det. Men jag tror att saken måste komma upp i ljuset. Yusuf al-Qaradawis politiska strategi, och hans ultrakonservativa syn på kvinnor och homosexuella, liksom hans islamistiska judehat, har alltför länge fått verka i det tysta.
Sameh Egyptson
Teol.dr. i Interreligiösa relationer
(Alla sakuppgifter har hämtats från min doktorsavhandling som kan laddas ner här.)