Delkapitel 7.2.1 i avhandlingen: ”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige”, som kan laddas ner grattis:
https://portal.research.lu.se/sv/publications/global-politisk-islam-muslimska-br%C3%B6draskapet-amp-islamiska-f%C3%B6rbun
7.2.1 Islamiska samarbetsrådet (ISR)
a) Grundande och verksamhet
Islamiska samarbetsrådet är ett samverkansorgan mellan alla islamiska trossamfund i Sverige knutet till Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) som har till uppgift att fördela ekonomiska bidrag till trossamfunden i Sverige (utom Svenska kyrkan). Enligt lag ska en förening för att gälla som bidragsberättigat trossamfund godkännas av Kammarkollegiet. Bidrag ges till samfund som ägnar sig åt gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg. Bidrag får dessutom bara ges till ”trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på”. Samfund med färre än 3000 betjänade anses inte ha den stabilitet och ekonomiska livskraft som lagen fordrar, såvida de inte har gått samman med andra trossamfund för fördelning av medel. Det gör att de flesta bidrag som tilldelas, ges till paraplyorganisationer som Sveriges kristna råd (SKR), Islamiska samarbetsrådet (ISR), Judiska centralrådet eller Sveriges Buddhistiska Samarbetsråd, vilka sedan delar ut bidragen till medlemsföreningarna.[1]
Islamiska samarbetsrådet (ISR) bildades 1987 av två rikstäckande sunnimuslimska organisationer: Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS) och Sveriges muslimska förbund (SMF). Båda finns på listan ovan, och är starkt knutna till Islamiska förbundet (IFS/IFiS). Dessa indikatorer pekar på ett nära samband med Islamiska förbundet. Senare har även Islamiska kulturcenterunionen i Sverige (IKUS), Svenska islamiska församlingarna (SIF), Islamiska shiasamfunden i Sverige (ISS) och Bosniakiska islamiska samfundet (BIS) beviljats medlemskap i Islamiska samarbetsrådet. Den historiska bakgrunden och den politiska betydelsen av rådets bildande ska jag återkomma till (kapitel 7.2.2).
b) Medlemsorganisation eller elitorganisation?
Rimligen tänker man sig att de organisationer som grundade Islamiska samarbetsrådet är överordnade, administrativa riksorganisationer. De ingående föreningarna skulle alltså i så fall vara lokala församlingar som förenas i de överordnade samverkansorganisationen, främst FIFS och SMF. I SST:s arkiv finns indikationer om att det totala antalet ”troende” eller ”betjänade” muslimer som organiseras på detta sätt är osäkert. Antalet medlemmar som rapporteras har ofta varit starkt överdrivet, framkommer det, i vissa fall kan man misstänka rena påhitt eller falsarier. De inlämnade uppgifterna är ofullständiga och röriga. Församlingar med tusentals medlemmar försvinner under ett år och ersätts av nya församlingar som plötsligt dyker upp ett annat år med tusentals medlemmar. Ett sådant förfarande, som myndigheten SST har haft svårt att kontrollera, verkar ha varit vanligt, åtminstone fram till 2015 då rutinerna stramades upp. Några exempel ska ges.
I en intern rapport daterad den 17 februari 1989 framgår att alla turkiska föreningar verkade ha överdrivit sina siffror. Chefen för SST (dåvarande Nämnden för Stöd till trossamfund) skriver om riksorganisationerna:
Till exempel rapporterade ett av dessa förbund att de hade 1 600 medlemmar medan andra sa att antalet inte var mer än 100.[2]
Ett annat exempel är från 2008 när myndigheten stoppade betalningar till de islamiska riksorganisationerna via ett brev till FIFS, SMF, IKUS och SIF. Nämndens chef bifogar i brevet en lista på felaktigheter som hade uppmärksammats och krävde in korrekta uppgifter. Chefen påminner om att det är riksorganisationernas ansvar att de redovisningarna från ingående föreningar om medlemstal och verksamhet ska vara korrekta.[3]
När det emellertid gäller kontrollen om dessa riksorganisationer lever upp till villkoret att ”upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på” framgår i Sveriges radio, programmet Kaliber den 11 september 2017, att Myndigheten för stöd till trossamfund (SST), enligt en handläggare, inte kontrollerar om personer i ledande ställning faktiskt har demokratiska värderingar eller inte. Det viktiga är om ”det budskap man står för utåt är grundläggande positivt demokratiskt”, framhålls det; att ett annat budskap kanske predikades inåt var en fråga som inte ens ställdes.[4] Denna grundhållning från myndighetens sida leder till att islamiska trossamfund är mycket noga med den retoriska framtoningen i sina självrepresentationer och i sin rapportering till SST. Man lägger gärna till ett extra värdeord i demokratisk riktning när man beskriver sig själv, tycks det, vilket framgår nedan.
c) Politisk inramning och betydelse för Islamiska förbundet
Den dåvarande Nämnden för stöd till trossamfund (SST) ville ha enhetliga organisationer att dela ut bidrag till och hade 1987 uppmanat de islamiska organisationerna FIFS och SMF att gå samman och bilda en gemensam organisation för detta. Man ville i sin nit som myndighet styra upp även den islamiska delen av svenska trossamfund för att se till att alla dess småföreningar, många långt under kravet på 3 000 medlemmar, skulle få de bidrag som de var berättigade till (allt enligt svensk myndighetskultur). Islamiska samarbetsrådet (SIR) blir alltså ett mellanting mellan statlig myndighet och civilsamhällesorganisation, en mellanhand för sammanställningar av underlag och fördelningen av utbetalningar. Kanske kan man se ISR som en del av myndighetssverige där en civilsamhällesorganisation ges ett visst ansvar som skulle ha kunnat innehas av myndigheten ensam, i det här fallet ansvaret för bidragsdelen i det som man skulle kunna kalla den islamiska sektorn.
De ingående organisationerna var alltså FIFS och SMF med sina ordföranden Mostafa Kharraki och Mahmoud Aldebe. Båda dessa hade som framgått framstående positioner inom Islamiska förbundet i Stockholm (IFS) och är medgrundare när Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) grundas formellt 1995 (se kapitel 6.2.1). Enligt ett protokoll i SST:s arkiv bildades Islamiska samarbetsrådet (ISR) vid ett möte 1987 som hölls i Islamiska förbundets (IFS) lokaler. Närvarande vid bildandet var tre personer från Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS), bland annat ordföranden Mostafa Kharraki. Där fanns också Ashraf El Khabiry från Islamiska förbundet i Stockholm (IFS). Och från Sveriges muslimska förbund (SMF) kom ordföranden Mahmoud Aldebe tillsammans med Faruk Celebi. Detta är som synes en kompakt majoritet för en personkrets från Islamiska förbundet (IFS/IFiS). Det ska också tilläggas, som ytterligare en indikation, att FIFS:s huvudkontor ligger i samma lokal som Islamiska förbundets (IFS/IFiS) huvudkontor, det vill säga i Stockholms moské.
Det framgår av protokollet att Islamiska samarbetsrådet (ISR) genom SST skulle bli det samordnande organet gentemot staten för alla muslimska föreningar i Sverige. Alla föreningar som önskade få bidrag måste gå genom rådet. Därutöver finns formuleringen att ”regeringen”, genom Kammarkollegiet och SST, erkänner rådet som ”muslimernas högsta organ i Sverige”.[5] Om man ser denna händelse och kontakten med SST från Islamiska förbundets perspektiv, är det inte orimligt att anta att dess ledarskap såg bildandet av ISR som ett led i en process som var positiv på två sätt. För det första fick landets ”muslimer” genom Islamiska samarbetsrådet äntligen en samlande organisatorisk direktkontakt med myndighetssverige. För det andra var rådet en organisation som de själva hade grundat och hade en ledande ställning i. (Senare har andra islamiska förbund anslutit sig som framgick ovan.) Som framgick ovan i skildringen av den europeiska nivån var ju målet om att bli ”islams” representanter gentemot staten den huvudsakliga politiska strategin hos Muslimska brödraskapets organisationer i de europeiska länderna (se kapitel 5.4).
Mitt antagande kan styrkas av en detalj på Islamiska förbundets hemsida. Det är en detalj som jag snuddade vid när jag presenterade Islamiska förbundets (IFiS) etablering i Sverige ovan (se kapitel 6.2.1). Det finns en mystisk formulering när man skildrar förbundets historia. Som vi vet bildas Islamiska förbundet 1981, under namnet Islamiska förbundet i Stockholm (IFS). Det har också framgått att personrelationerna mellan det tidigare IFS och det senare IFiS är väldigt täta. Det är som om personkretsen runt IFS förökade sig genom delning 1995 till att också kalla sig IFiS, fastän med nya och mycket mer betydelsefulla funktioner; jag har ibland använt förkortningen IFS/IFiS. Men i förbundets skildring av sin tidiga historieskildring framkommer en pusselbit som har att göra med mötet i IFS:s lokaler 1987, då man grundade Islamiska samarbetsrådet (ISR). På hemsidan finns formuleringen under årtalet 1987 att ”Islamiska förbundet i Sverige bildades officiellt”. Detta ska jämföras med andra uppgifter att Islamiska förbundet i Sverige ”formellt” bildades 1995. Hur ska denna åtskillnad förklaras och vad betyder ordet ”officiellt”. Citatet är redovisat ovan (kapitel 6.2.1) och här bryter jag ut den öppnande meningen:
1987. Islamiska Förbundet i Sverige bildades officiellt. Det året var ett händelserikt år.[6]
Jag har inte kunnat finna några som helst dokument i något statligt arkiv om att någon organisation med namnet ”Islamiska förbundet” hade bildats 1987, inte ens en begäran hos Skatteverket om att få ut ett organisationsnummer ledde någonstans. Så vad är det som bildas 1987? Vilken är denna mystiska ”Organisation 1987” som jag kallade den (kapitel 6.2.1 ovan)? Och vad menas med ordet ”officiellt” på hemsidan? Och vilken myndighet kan det vara som gav IFiS en ”officiell” ställning?
Den enda förklaring jag kan tänka mig är att det som åsyftas är det möte där Islamiska förbundet bildade Islamiska samarbetsrådet (ISR); i sina egna lokaler, genom sina två paraplyorganisationer FIFS och SMF och med total majoritet. Och den ”officiella” ställning som man åberopar är i så fall att man genom ISR har ”erkänts av regeringen”, efter vederbörlig prövning, till att bli mottagare av de statliga bidragen.
I andra sammanhang har Islamiska förbundet i Sverige uttryckt att man grundades ”formellt” år 1995, detta såg vi bland annat uttryckas av förbundets grand old man Chakib Benmakhlouf i sin artikel vid IFiS:s grundande 1995 (se kapitel 6.3). Jag skulle alltså vilja lägga fram följande tolkning. Förbundet skulle alltså i sin självrepresentation och självförståelse vid två tillfällen ha gått vidare från IFS och blivit IFiS. Det första 1987, ”officiellt” gentemot svenska staten, och det andra 1995 ”formellt” gentemot Europeiska federationen (FIOE).
Denna tolkning blir extra rimlig om man utgår från att Muslimska brödraskapet är en ganska liten krets av personer (detta ska undersökas i det följande) som använder organisationerna som fasader eller funktionella transportfordon, och att tungan slinter ibland om vilken aspekt det är man egentligen pratar om. Ser man saken på det sättet blir Islamiska förbundets närvaro och ledande roll vid bildandet av Islamiska samarbetsrådet (ISR) 1987 ett avgörande indicium för två saker: 1) att även ISR ska inräknas i Islamiska förbundets (IFiS) organisatoriska nätverk, 2) att man kanske får räkna med tre stadier i Islamiska förbundets utveckling från IFS till IFiS, 1981, 1987 och 1995.
7.2.2 Förenade Islamiska Föreningar i Sverige (FIFS), 1974
a) Grundande, verksamhet och ideologi.
Förenade islamiska föreningar (FIFS) bildades 1974 och är inte uppräknad på Islamiska förbundets (IFiS) hemsida som grundad av förbundet. Frågan är om det ändå finns ett organisatoriskt eller personellt samband mellan dem, som gör att man kan inräkna denna organisation i Islamiska förbundets (IFiS) nätverk? Anledningen att jag undersöker den är att både Mahmoud Aldebe och Pierre Durrani räknar in FIFS i Islamiska förbundets nätverk som jag nämnde tidigare.
FIFS grundades 1974. Det betyder att organisationen existerade som organisation flera år före grundandet av Islamiska förbundet i Stockholm (IFS) 1981.[7]
Men det finns ett antal indikationer som antyder att organisationen trots det tidiga årtalet, och trots sin programförklaring, ändå står nära Islamiska förbundet i dess två gestalter. 2015 lämnade FIFS in sin ansökan för att inkluderas av Skattesystemet så att Skatteverket kan samla in förbundets medlemsavgift via skattsedeln (detta blev möjligt 2015). I denna ansökan har man utvecklat förbundets syfte till att försvara muslimers rättigheter, bygga moskéer samt bevara islam i sin rätta form. Förbundets mål är utifrån detta:
Att förena alla muslimer i det muslimska samfundet och skydda, bevara och främja deras islamiska identitet; skapa de externa förhållandena som möjliggör för muslimer att kunna leva sina liv i enlighet med islams läror som de uttrycks i Koranen och Sunnah.[8]
Denna betoning på att skydda, bevara och främja muslimers ”islamiska identitet” samt inriktningen på att skapa de ”externa förhållanden – det vill säga moskéer, skolor och eventuell lagstiftning – som behövs för att muslimer ska kunna ”leva sina liv enligt islams läror” ser vi också är närmast ordagrant de mål som uttrycks på Islamiska förbundets (IFiS) dubbla hemsidor (kapitel 6.3 ovan). Tillägget ”som de uttrycks i Koranen och sunna” ansluter ju också till hemsidornas formuleringar, samt dessas förankring i Hassan al-Bannas ”tjugo principer”. (Detta ideologiska tänkande återkommer jag till i Del III, Ideologi, nedan.)
En annan ideologisk indikation ger en annan källa, en rapport på arabiska skriven 2001 för den arabiskspråkiga publiken i Sverige. Rapporten är utgiven av en annan islamisk organisation, Sveriges muslimska råd (SMR), grundad 1990, som ingår bland de uppräknade organisationer som Islamiska förbundet (IFiS) säger sig ha grundat. Titeln på rapporten är i översättning: Islam och muslimer 2001. I denna rapport hävdas det att FIFS, som riksorganisation, ser på islam som ”ett omfattande system som behandlar alla aspekter av livet”.[9] Som vi ser är detta ordagrant den formulering som Islamiska förbundet (IFiS) använder på sin hemsida och som är ett citat från Hassan al-Bannas ”tjugo principer”. I den europeiska islamiska miljön sedan 1980-talet, med dess konkurrens mellan olika islamiska strömningar, är ju detta den politiska islamismens grundtanke, att läsa Koranen som planritning till en samhällsorganisation och inte en väg till personlig frälsning.
b) Styrelsemedlemmar
Jag har tagit fram uppgifter om styrelsen från FIFS:s hemsidor (lästa 2007, 2010 och 2015).[10] Jag sammanställer dessa namn på en lista på styrelsemedlemmar, över tid, för att undersöka om det finns kopplingar till Islamiska förbundet IFiS och till det övriga organisatoriska nätverket. De flesta namnen på listan verkar ha varit styrelsemedlemmar sedan grundandet 1985. Det framgår att drygt hälften av styrelsemedlemmarna (sex av elva) tillhör samma personkrets som har grundat Islamiska förbundet i dess två gestaltningar, IFS 1981 och IFiS 1995. De övriga fem har/har haft styrelseuppdrag i, eller har varit grundare av, sidoorganisationer till Islamiska förbundet. Man kan alltså lugnt dra slutsatsen att FIFS ingår i Islamiska förbundets (IFiS) organisatoriska nätverk, ja, närmast är att betrakta som en sorts sidoorganisation. (Efter hand har även några andra islamiska föreningar infogats i organisationen.) Redan från 1985 finns ett protokoll på SST:s arkiv där den nämnde Mostafa Kharraki väljs som representant för FIFS hos SST (detta var innan Islamiska samarbetsrådet, ISR, bildades). Styrelseordföranden för detta mötet i FIFS var Ashraf El Khabiry, en ledande aktör för Islamiska förbundet i Stockholm.[11]
De namn på styrelsemedlemmar i FIFS över tid som jag har fått fram är nedtecknade i nedanstående tabell (Tabell 2). Där anges om personen är styrelsemedlem i Islamiska förbundet (IFS/IFiS) (kolumn 2). Där anges också om personen är grundare av någon islamisk organisation, inklusive IFS/IFiS (kolumn 3). Slutligen om personen har styrelseuppdrag eller andra uppdrag i andra islamiska eller politiska organisationer (kolumn 4). Slutligen har jag lagt till annan intressant information genom asterisker.
Uppgifter om de olika personernas uppdrag i eller kopplingar till andra organisationer har jag hämtat från motsvarande tabeller i de andra delkapitlen här i kapitel 7 eller från uppgifter i myndighetsarkiv, säkerställda uppgifter från wikipedia eller trovärdiga mediereportage.
Tabell: Styrelsemedlemmar i Förenade islamiska församlingar i Sverige (FIFS) och deras uppdrag i andra islamiska organisationer.
| Namn | Styrelse-medlem i lokal/IFiS | Grundare av en avdelning eller kommitté | Ledande uppdrag i avdelning, kommitté eller i parti. |
| Mostafa Kharraki | IFS/IFiS, ordf | IFS/IFiS | Socialdemokraterna |
| Khemais Bassoumi | IFS/IFiS | ||
| Ibrahim Bouraleh | Järva | Al-Azhar-skolan i Stockholm | Styrelse i Al-Azhar skolan i Stockholm |
| Ashraf El Khabiry | IFS | Ansvarig för Sociala kommittén i IFS vid kontakten med Socialdemokraterna 1994 | |
| Ismail Abu Helal | Växjö | Islamiska förbundet i Växjö, Islamiska skolan i Växjö | |
| Helena Benaouda | Ordf. Ibn Rushd Ordf. SMR Suppl. i styrelsen för MPF Redaktör för Salaam | ||
| Salam Govani | SMR | ||
| Haytham Rahmeh | IFiS | Islamic Relief, MKF tills. m. sin hustru Aiche | Ordförande för imamrådet Imam i Stockholms moské, |
| Mohamed Temsamani | IFiS | Ordf. Ibn Rushd. Talesman IFIS Miljöpartiet *** | |
| Jalal Darir | IFS | ||
| Othman Al-Tawalbeh | Bitr. Rektor för Ibn Rushd |
Kommentarer: Källor enligt ovan. Noter: *) Benaouda, övrigt: Svärmor till terrordömde Munir Awad, attentatet mot Jyllandsposten 2012**) Rahmeh övrigt: Sitter i ledningen för en jihadistisk grupp i Syrien, som ingår i en stridande enhet som ingår i al-Qaeda. Har levererat vapen till denna grupp och eventuellt andra i Syrien.***) Temsamani övrigt: Praktiserade 2012 vid Muslimska brödraskapets parti FJP i Egypten under tiden för deras maktinnehav. Har uttalat stöd för president Mursis politik samt Tayyip Erdoğan i Turkiet.
Av de elva namngivna personerna är, som synes, sex direkt anknutna till Islamiska förbundet, som grundare av eller styrelsemedlemmar i IFS/IFiS. Man kan alltså dra slutsatsen att styrelsen i Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS), över tid, har bestått av, ända sen sitt grundande 1974, samma personkrets som har varit grundare eller styrelsemedlemmar i Islamiska förbundet. Därutöver kan vi se att de övriga sex kommer från uppdrag i förbundets övriga nätverk. Även om vi inte har exakta uppgifter om hur många styrelseledamöterna har varit i FIFS, över tid, är det personer ur denna krets på elva personer som har utgjort den.
c) Medlemsorganisation eller elitorganisation
På sin hemsida (2022) framhåller Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS) att man är ”den första godkända muslimska riksorganisationen i Sverige”. Detta med ”godkännandet” kommenterade jag redan ovan (7.2.1 c).
I informationen till Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) år 2022 framhåller FIFS att man är en ”ideell, politiskt obunden och demokratisk organisation” som:
representerar sina medlemsorganisationer hos myndigheter och den svenska regeringen och är ett forum för medlemsorganisationers gemensamma intressen.[12]
FIFS säger sig i denna information bestå av 52 föreningar med cirka 36 000 medlemmar. Det blir i genomsnitt 700 personer per förening.
Sifforna från FIFS och SMF hade ifrågasatts av Myndigheten redan 2008, vilket framgick ovan (kapitel 7.2.1 b). Det finns också indikationer i myndighetens arkiv att många uppgifter helt enkelt inte kan stämma. Ett exempel gäller Islamiska församlingen i Göteborg som uppgav 5 594 medlemmar för år 1996, enligt uppgifter från FIFS till SST. Denna församling annonserade sin upplösning vid ett möte samma år, den 7 april 1996. Khemais Bassoumi, ordförande för FIFS (rektor för islamiska skolan i Stockholm, styrelsemedlem i Islamiska förbundet, IFiS), begärde då hos SST att stödbidraget för Göteborgsförsamlingen så snart som möjligt skulle skickas till Islamiska förbundet Skåne, lokalavdelning av Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), alltså inte någon av de vanliga religiösa församlingarna. IFiS:s lokalavdelning i Skåne höll nämligen just på att byggas upp. I sin rapportering till SST för 1997 uppgav FIFS att denna lokalavdelning hade 3 622 medlemmar. Myndigheten beslöt då att göra ett platsbesök i Skåne i december 1997. Det visade sig då att lokalavdelningen hade 250 medlemmar varav 150 var barn, alltså i praktiken 100 vuxna medlemmar.[13] I samma ärende finns ett brev från Islamiska förbundet i Skåne några månader senare, daterat den 3 februari 1998. Kanske ville man förklara sig. Där står det:
Vi rapporterade i folkräkningen att antalet medlemmar är 3622. Denna siffra definierades i december 1996. Efter omorganisationen och förflyttningen av huvudkontoret, sjönk antalet till 500 medlemmar. Detta antal angavs under ditt besök, och detta nummer är korrekt.[14]
Uppgiften om cirka 3 500 medlemmar från Skåneavdelningen, sjunker efter påpekanden från myndigheten på plats ner till 500, medan myndigheten efter sitt platsbesök bedömer det till cirka 100 vuxna medlemmar.
Ett tredje exempel är från år 2001–2002. Till SST rapporterade FIFS totalt i sina föreningar 48 727 medlemmar för år 2001 och 45 888 medlemmar för år 2002. Och utöver medlemmarna ”betjänades” också 14 851 personer under år 2002 (myndigheten inräknar både uppgivet antal ”medlemmar” och ”betjänade” vid sin uppskattning av ett trossamfunds storlek). Det blir totalt 60 739 år 2002 som underlag för bidrag.[15] Denna siffra verkar vara klart överdriven. Det framgår nämligen i en senare rapport från Mohamed Temsamani (ordförande i FIFS) från 2015 när SST hade infört nya, uppstramade rutiner i rapporteringen och krävde noggrant beräknade, korrekta fakta. Temsammani meddelar då att det 2015 finns 48 föreningar i förbundet med ett totalt antal medlemmar om 12 808. Det framgår också i hans rapport, om man läser noga, att mer än fjärdedel av de 48 organisationerna för det första saknar inlämnade uppgifter över huvud taget, för det andra inte har någon kontaktperson, för det tredje inte har några medlemmar alls.[16]
Denna rapport ingår i den process då man gick över till att betala medlemsavgift via skatten, som Svenska kyrkan och frikyrkoförbunden gör. Enligt Skatteverket var det från FIFS, inkomståret 2021, 8 711 medlemmar som betalade församlingsavgift, alltså ännu färre.[17] FIFS uppgift från 2001 och 2002 om 60 000 bidragsgrundande medlemmar år består alltså till sin kärna, enligt uppgifter från 2015, av 12 808 ”registrerade” medlemmar som till 2021, enligt Skatteverkets siffror, sjunker till 8 711 ”betalande medlemmar”. Detta kan eventuellt vara ett realistiskt mått på FIFS:s antal församlingsaktiva? Samtidigt kan ju dessa skillnader bero på skillnaden i definition mellan ”betalande” och ”betjänade” församlingsmedlemmar.
Det kan alltså konstateras att det är en mycket liten andel av landets cirka 800 000 invandrare från muslimska länder som är engagerade i det 50-tal föreningar som samlas i Förenade Islamiska föreningar i Sverige (FIFS), räknar vi ”de betalande medlemmarna” i FIFS bir det cirka 1%. Liknande siffror på det stora hela redovisas från den andra stora riksorganisationen för erhållande av bidrag från SST, Sveriges muslimska förbund (SMF). (Jag ska återkomma till SMF snart.) Om man accepterar deras högsta siffror och betraktar dem som uppgifter om ”betjänade” muslimer skulle dessa båda kanske komma upp i cirka 10% av landets samtliga invandrare från muslimska länder. Antalet ”betalande medlemmar” i föreningarna skulle då sammanlagt uppgå till cirka 2-3%.
De tidigare angivna, vilseledande höga siffrorna kan eventuellt ha ingått i en ideologiskt motiverad – från islamisk synpunkt teologiskt ”tillåten” – strategi att skydda muslimer och stärka ummah.[18] Det finns ingen anledning här att närmare gå in på sanningshalten i alla dessa siffror. Däremot är den nämnda teologiskt motiverade ”tillåtelsen” att få förställa sig och komma med vilseledande uppgifter i vissa situationer – där det tjänar ”islams sak” (maslaha) – en intressant aspekt av Brödraskapets ideologi som jag skall återkomma till nedan (se kapitel 14.6).
Det låga antalet medlemmar liknar den allmänna bilden i Europa. Den stora befolkningsandelen av invandrare från muslimska länder ansluter sig inte till de föreningar och den version av islam som ingår i Muslimska brödraskapets nätverk, även om dessa kan uppskattas på andra sätt, vid kulturevenemang, högtidsdagar och annat. Muslimska brödraskapet är inte en massorganisation. Det är ett nätverk av personer som bygger organisatoriska kulisser som skapar en illusion om massförankring.
Jag ska nu gå över till ytterligare en samarbetsorganisation som tidigt definierade sig som trossamfund och får bidrag från SST, nämligen SMF
7.2.3 Sveriges Muslimska Förbund (SMF), 1981
a) Grundande, verksamhet och ideologi.
Sveriges muslimska förbund (SMF) är en rikstäckande paraplyorganisation som bildades och blev godkänd officiellt som berättigat trossamfund för statliga bidrag år 1981. På hemsidan står det idag (2021) att förbundet består av 43 församlingar och 50 imamer som ger religiös och social service till 53 800 medlemmar. Mahmoud Aldebe har haft ordförandeposten i SMF ända från dess grundande 1981 och fram till hans utträde ur Islamiska förbundet 2010. Med denna position och genom sitt styrelseuppdrag också i Islamiska förbundet (IFS/IFiS) har han haft en nästan oöverträffad position inom personkretsen.
I ansökan om godkännande som religiöst samfund hos Kammarkollegiet 1981 återfinns en kopia av SMF:s stadgar, där artikel 3 föreskriver att ”förbundet arbetar för att skapa externa förhållanden som tillåter muslimer att leva sina liv enligt profetens tradition”, det som jag tidigare kallat sunnah.[19] Detta är en formulering som ligger nära Brödraskapets tänkande, som vi såg ovan.
I den ovan nämnda rapporten på Islamguiden, Islam och muslimer 2001 – skriven på arabiska och sammanställd av organisationen Sveriges muslimska råd (SMR) (mer om denna organisation senare) – framhålls det att SMF har som religiös uppfattning att ”islam är ett omfattande system som behandlar alla aspekter av livet”.[20] Detta är som jag har framhållit Muslimska brödraskapets trossats sedan Hassan al-Bannas tid. Utifrån stadgarna kan man alltså dra slutsatsen att såväl paraplyorganisationen SMF, liksom den tidigare nämnda FIFS, historiskt sett har samma ideologiska och teologiska värdegrund som utgångspunkt.
På SMF:s hemsida i dag (läst 2021) saknas detta mål och ersätts med andra formuleringar. Trots den inbäddningen i och anknytningen till en sorts normalsvensk politisk retorik kan de nya formuleringarna ändå tolkas som att man vill förstärka muslimers möjlighet att leva efter Koranen och profetens tradition. Man skisserar en sorts islamisk kulturell enklav som sin målsättning, , tycks det. Man står för en ”bevarad islamisk identitet”, en tydlig identitetspolitisk målsättning, som givet de politiska händelserna tidigare (till exempel Aldebes ovan nämnda brev 2006) inte signalerar integration, assimilering eller kulturblandning utan snarare tvärtom. Man vill således bland annat arbeta för en ”bättre förståelse för minoriteternas kulturella och religiösa traditioner” och ”utarbeta ett pluralistiskt system i stället för att tvinga egna värderingar på varandra”. Man vill ”säkerställa mångfalden”, skriver man, genom yrkesutbildade och mer kunniga imamer; ge kommunerna resurser för att familjerna ska kunna välja ”den skola som de anser vara bäst just för dem” och man vill starta en dialog om hur ”minoriteterna hantera(r) sin klädsel, tro, sociala traditioner, utbildning, familj, tradition, plikt och ansvar” i relation till majoriteten ”i ett mångkulturellt samhälle”.[21] (Jag ska senare återkomma till denna ideologi om en bevarad islamisk identitet och dess grunder, Se Del III. Ideologi, särskilt kapitel 14.4.)
b) Tillhörigt Islamiska förbundet?
Inte heller Sveriges muslimska förbund (SMF) finns med bland de organisationer som Islamiska förbundet (IFiS) säger sig har grundat, enligt sin hemsida. (SMF använde i början förkortningen SMuF.)Men det finns ändå tydliga organisatoriska indikationer på att man ingår i Islamiska förbundets organisatoriska nätverk. En av de viktigaste är att en av Islamiska förbundets (IFS/IFiS) främsta ledargestalter, Mahmoud Aldebe, varit ordförande i SMF under flera decennier, fram till 2010 som sagt. Den andra indikationen är att SMF har deltagit tillsammans med FIFS i flera politiska aktioner och även var med och bildade, som vi kommer att se, Sveriges muslimska råd (SMR) 1990, en organisation som Islamiska förbundet (IFiS) på sin hemsida anger att man har bildat. En tredje indikator är att Islamguiden på hemsidan hos Sveriges muslimska råd (SMR) beskriver SMF består av de islamistiska rörelerna; ”Tablighi Da’wah Jamaat och turkiska Millî Görüş samt turkiska samfund med anknytning till den turkiska staten”,[22] vilket Islamiska förbundet (IFiS) också samverkar med. SMF och FIFS har för det fjärde dessutom försökt förhindra bildandet av en annan islamisk riksorganisation, IKUS, med inriktning mot SST och bidragen till trossamfund. När IKUS bildades 1989 bröt det ut en konflikt med FIFS och SMF. SMF och FIFS anklagade IKUS för att de inte tillhörde sunni-islam, medan IKUS ansåg att FIFS och SMF inte ens var religiösa trossamfund utan politiska rörelser, tillhöriga politisk islam. De skulle alltså segla under falsk flagg. IKUS hävdade i stället att det var de själva som var den egentliga representanten för religiös sunni-islam i Sverige. Riksorganisationen IKUS har en egen profil. Den är mer mångfacetterad än de övrigas inriktning mot arabvärlden. Enligt sin hemsida har IKUS församlingar med medlemmar från 20 olika länder framför allt Turkiet, Pakistan och Bangladesh.[23]
I konflikten med IFIS och SMF skrev IKUS ett brev till SST 1990 och klagade. Troligen var argumentet om att FIFS och SMF tillhörde politisk islam och inte var religiösa trossamfund den allvarligaste anklagelsen. Men IKUS klagar också på att FIFS och SMF inte släpper in IKUS i det Islamiska samarbetsrådet. Genom att låtsas vara två organisationer, när de egentligen består av samma personkrets, får de ett oproportionerligt inflytande, tycks man mena. IKUS beskriver nämligen FIFS och SMF på följande sätt, i punktform:
* SMuF-FIFS utgör de facto ett enda samfund, en enda grupp…
* Det finns ingen teologisk särskillnad mellan FIFS och SMuF…
* SMuF-FIFS har samma lokaler, samma informationsbyrå, gemensamt brevpapper, …[24]
Hur dessa anklagelser bemöttes, och om det uppstod diskussioner inom SST, har jag ingen information om. Anklagelserna är, om SST skulle ta dem på allvar, inte oväsentliga och skulle kunna leda till att bidragen minskade eller uteblev.
c) Styrelse och ledningen (över tid)
SMF:s ledning har hela tiden bestått av personer som har varit aktiva i Islamiska förbundets organisatoriska nätverk. I styrelselistor finner vi Mahmoud Aldebe (grundare i Islamiska förbundet), Idriz Karaman, Farhad Uddin Ahmed (ordförande i Politisk islamisk samling), Hazim Gurda (styrelsen i Sveriges muslimska råd), Mohammad Piar Ali (styrelsen i Sverige muslimska råd), Faruk Celebi (styrelsen i Islamiska samarbetsrådet, ISR), Khodr Ali (grundare av Imanskolan i Uppsala), Ibrahim Okar (grundare i Sveriges unga muslimer), Mehmet Kaplan (ordförande i Sveriges unga muslimer).[25]
c) Antal medlemmar
På SST:s arkiv är det svårt att få tag på antalet medlemmar i Sveriges muslimska förbund (SMF), på samma sätt som i FIFS. Antalet medlemmar kan man konstatera är överdrivet på liknande sätt. Året 2007–2008 rapporterades att riksförbundet ”betjänar 66 155 registrerade medlemmar”. I rapporten står det samtidigt att medlemsavgifterna detta budgetår uppgick till 40 000 kronor, vilket ska jämföras med att ISR totalt fick 1 800 000 kronor i bidrag från SST.[26] Medlemsavgifterna är alltså försumbara i förhållande till det statliga bidragen.
Enligt årsrapporten 2017 från Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) har SMF inrapporterat 11 944 registrerade medlemmar och 22 911 uppgivna ”informella medlemmar”, frågan är om detta är barnen till registrerade föräldrar? I samma rapport anges att SMF:s medlemsföreningar runt om i landet ger religiös och social service, det vill säga ”betjänar”, över 50 000 personer.[27] I SST:s årsredovisning för 2021 anges att antalet ”betjänade” inom SMF:s föreningar uppskattas till cirka 45 000. Däremot anger Skatteverket antalet betalande medlemmar inom Sveriges muslimska förbund (SMF) till 3 000 år 2017.[28] Denna skillnad förklarar SMF i årsrapporten till SST att det finns besökare och barn som inte vill registrera sig eller rapporteras till Skatteverket. Liksom gällande FIFS är det cirka 10% av de uppgivet ”betjänade” som är betalande medlemmar via Skatteverket.
d) Slutsats för Sveriges muslimska förbund (SMF)
När det gäller ideologin kan det konstateras att SMF verkar ligga nära Islamiska förbundets islamistiska tänkande. Även om indikationerna är mer indirekta i den nyformaterade, normalsvenska retoriken, är anknytningen till Muslimska brödraskapets version av islam och dess tankemönster ganska tydlig, inte minst den politiska strategin om en kulturell muslimsk enklav. Formuleringarna ansluter dock till Brödraskapets retoriska strategi att ”monopolisera diskursen om islam” som det har sagts i litteraturen.[29] De framställer sig som ”muslimernas representanter” och sin egen version av ”islam” som den autentiska och naturliga medan andra organisationer och strömningar framställs som avvikande och säregna. (Detta återkommer jag till nedan, i Del III. Ideologi, till exempel i kapitel 10.1.)
När det gäller styrelsemedlemmar är anknytningen tydligare, ordföranden i SMF, Mahmoud Aldebe, är som vi har sett en officiell grundare av Islamiska förbundet (IFiS). Även andra styrelsemedlemmar har sin förankring i Islamiska förbundet eller dess organisatoriska nätverk¨, som Mehmet Kaplan som fanns med på årsmötet 2006 när Aldebe skickade sitt kända brev till partiet och politiker (se kapitel 17.3).
När det slutligen gäller antalet medlemmar drar jag samma slutsats för paraplyorganisationen Sveriges muslimska förbund (SMF) som för Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS). Den stora massan invandrare med muslimsk bakgrund, cirka 800 000, ansluter sig tydligen bara i liten utsträckning aktivt till religiösa församlingar, och i synnerhet inte till de föreningar eller den version av islam som ingår i Muslimska brödraskapets nätverk.
Muslimska brödraskapets organisationer i Sverige är inga massorganisationer utan består av en liten, personkrets av aktiva ledargestalter bakom en fasad av formella organisationer vilka man gärna antyder eller uttryckligen påstår har stor förankring bland ”de svenska muslimerna”. Kärnan finns hos Islamiska förbundet (IFiS). Det är en liten krets personer som framlägger anspråken att representera både ”islam” och ”muslimerna” i Sverige. Denna beskrivning av Islamiska förbundet (IFiS) ska jag återkomma till och förtydliga ytterligare i resten av detta kapitel. Jag återkommer också till den flera gånger fortsatt genom avhandlingen.
[1] SST, Organisationsbidrag.
http://web.archive.org/web/20180218234449/http://www.myndighetensst.se/bidrag/organisationsbidrag.html
[2] SST, arkiv Bidragsfusk IKC Alby, 1989-02-17. Avhandlingsarkivet sparad 2018-12-15.
https://1drv.ms/u/s!AkPHdUXTdYD9sxsOv4-h0-YIQ9NA
[3] SST, Brev från Sven-Erik Andersson till FIFS, IKUS, SIF och SMF, ”Angående utbetalningar av Organisationsbidrag 2008”, 2008-03-15.
https://drive.google.com/file/d/1HC2LQIkEjrLZN3V9h3K-VV-JJsRKZ_4o/view?usp=sharing
[4] SVT, Kaliber, 2017-09-11, ”Diktaturen, kyrkan och kampen om de nyanlända”. Svenska Dagbladet, ledarartikel, 2017-09-134, ”Staten ska inte sponsra förtryckarregimer”.
https://web.archive.org/web/20220922195659/https://www.svd.se/a/Aogxz/staten-ska-inte-sponsra-fortryckarregimer
[5] STT, Protokoll 1/87 , 1987-04-04, Islamiska förbundet , Stockholm. En kopia från SST:s arkiv under besök 2017-02-22.
https://drive.google.com/file/d/1HH4_5uFSCj3SVeLYM9UFZ5CtJNBIoDFh/view?usp=sharing
[6] Islamiska förbundet, ”historia”.
http://web.archive.org/web/20220923084059/https://www.islamiskaforbundet.se/historia/
[7] Islamiska förbundet i Sverige, ”IFiS:s historia”.
https://web.archive.org/web/20120522034757/http://islamiskaforbundet.se:80/sv/om-ifis/ifis-historia.html
[8] Regeringskansliet, Dnr. Ku. 2015/01390/8, 2015-04-22. https://drive.google.com/file/d/1jnFSC2KQpFfZVEdANDkTkU4r90qRt_Ye/view?usp=sharing
[9] Islamguiden, ”العمل الإسلامي المؤسسي في السويد”, (Institutionell islamisk verksamhet i Sverige).
https://web.archive.org/web/20160503095407/http:/www.islamguiden.com/islam/islam_sweden.html
[10] FIFS, ”Styrelse”, sparad i olika datum i Archive.org.
https://web.archive.org/web/20100812165253/http://www.fifs.se/
https://web.archive.org/web/20151017111116/http:/www.fifs.se/styrelsen
https://web.archive.org/web/20071203072709/http://fifs.se/index.php?option=com_content&task=view&id=2&Itemid=18
[11] SST, Protokoll, ”Extra möte för FIFS anslutna församlingar”, 1985-12-28.
https://drive.google.com/file/d/1HQB-jGiOxuDju8xT9GjZLz1qEbpKVhod/view?usp=sharing
[12] Myndigheten för stöd till trossamfund (SST), Förenade islamiska föreningar i Sverige.
http://web.archive.org/web/20220131112229/myndighetensst.se/download/18.3d3be87146f5c25c45307cf/1404386744129/Andra_tryckningen_samfundsbroschyr_inlaga_version12+febr+33.pdf
[13] SST, Analysgruppen, Besök i Skånes islamiska förbund, Hårds väg 11–27 (i Rosengård), 97-98, F9:5, 1997-3-12, sparad i avhandlingsarkivet 2020-11-15.
https://drive.google.com/file/d/1jONn-ElkaR2i1Xa1IFX-40I7f5iKRLzz/view?usp=sharing
[14] SST, IS 1998-02-03, sparad i avhandlingsarkivet 2020-12-14.
https://drive.google.com/file/d/1kAJMd0u-75VLqNo6rsfbbr3qfkAj5qmv/view?usp=sharing https://drive.google.com/file/d/1kAJMd0u-75VLqNo6rsfbbr3qfkAj5qmv/view?usp=sharing
[15] SST, Statistik Islamiska församlingar 2001–2004, 2008-08-20, sparad i avhandlingsarkivet 2020-12-12.
https://drive.google.com/file/d/1isZIFhDyUY2lvZjHPjXNrio0XktbD0I3/view?usp=sharing
[16] Regeringskansliet, ansökan om insamling av medlemsavgift via skatt, Dnr. Ku2015/01390/8, 2015-04-22. https://drive.google.com/file/d/1jnFSC2KQpFfZVEdANDkTkU4r90qRt_Ye/view?usp=sharing
[17] Skatteverket, ”Avgifter och storlek på samfunden”.
http://web.archive.org/web/20170421024429/https://www.skatteverket.se/privat/skatter/arbeteochinkomst/skattetabeller/avgifttillandratrossamfund/avgifterochstorlekpasamfunden.4.233f91f71260075abe8800071843.html
– Statistik, ”Islamiska församlingar”, december, 2011. https://onedrive.live.com/?authkey=%21ADqVz3b48aoCKlE&cid=FD8075D34575C743&id=FD8075D34575C743%216724&parId=FD8075D34575C743%216554&o=OneUp
[18] Detta är inget ovanligt i dessa sammanhang. Liknande beteende har man sett också förekommit inom t.ex., SSU, svenska studieförbund eller delar av idrottsrörelsens aktivitetsstöd, där ideologi och engagemang för saken har fått legitimera osanna uppgifter.
[19] Kammarkollegiet, ”Registrering av trossamfund”, Dnr400-16728-02, sparad i avhandlingsarkivet 2022-02-15.
https://drive.google.com/file/d/1icNQJ1onE2lPc34OMxrptYMOGxdpqcq8/view?usp=sharing
[20] Islamguiden, ”الإسلام والمسلمين في السويد 2001”, ”العمل الإسلامي المؤسسي في السويد”, (Islam och muslimer i Sverige 2001), (Institutionell islamisk verksamhet i Sverige).
https://web.archive.org/web/20160503095407/http:/www.islamguiden.com/islam/islam_sweden.html
[21] Sveriges muslimska förbund, ”målsättning”, 2016.
https://web.archive.org/web/20160403204517/http://www.smf-islam.se/malsattning/
[22] Islamguiden, ”الإسلام والمسلمين في السويد 2001”, ”العمل الإسلامي المؤسسي في السويد”, Islam och muslimer i Sverige 2001: (Institutionell islamisk verksamhet i Sverige).
https://web.archive.org/web/20160503095407/http:/www.islamguiden.com/islam/islam_sweden.html
”يضم الاتحاد في عضويته كذلك جماعة الدعوة ” التبليغ” وجماعة ملي جرش التركية والجمعيات التركية التي ترتبط بمؤسسة الديانة التركية”.
[23] Sveriges muslimska förbund, ”Historia”.
https://web.archive.org/web/20200922102127/http://smf-islam.se/historia/
[24] SST, Till SST, IKUS kansli, ”Beträffande de islamiska församlingarnas representation i SST”, 1990-12-04.
https://drive.google.com/file/d/1HvhARH41dJdVr3KJCjxWhtppKaMV2KHB/view?usp=sharing
[25] SST:s arkiv, Verksamhetsberättelsen för åren, 1994, 1998, 2000, 2003, 2004, 2006, 2007, 2009, 2012, 2013. Kopior i Avhandlingsarkivet; 2022-10-26.
https://1drv.ms/u/s!AkPHdUXTdYD9gfw_UGpvH45FK55Srw?e=QRgBKf
[26] SST: arkiv, Verksamhetsberättelserna; 1994, 1998, 2000, 2003, 2004, 2006, 2007, 2008, 2010, 2013. Avhandlingsarkivet.
https://1drv.ms/u/s!AkPHdUXTdYD9gfw_UGpvH45FK55Srw?e=YuNOP8
[27] SST, ” Islamiska riksorganisationer”, 2014.
https://web.archive.org/web/20210413190450/https://www.myndighetensst.se/download/18.5df76d615c45cc567c62de4/1496217526621/Islam_s19-24.pdf
[28] Skatteverket, ”Avgifter och storlek på samfunden”, 2017.
http://web.archive.styrelse i SMRorg/web/20170303130005/https://www.skatteverket.se/privat/skatter/arbeteochinkomst/skattetabeller/avgifttillandratrossamfund/avgifterochstorlekpasamfunden.4.233f91f71260075abe8800071843.html
[29] Se Manea 2016: 178–182: Vidino 2010: 75–80, 80–84.