اكبر الصحف السويدية تقدم كتابي الكذب الأبيض المقدس علي صفحة المحرر ” كل كادر حزبي يجب ان يكون لدية نسخه من الكتاب” ا
Per Gudmundsom
på ledarsidan 08-11-2018
”Så infiltrerades Socialdemokraterna av Muslimska brödraskapet”
Den 15 juni 1994 fick Socialdemokraterna ett erbjudande. ”Vår politiska kommitté har haft bra dialog med andra partier men beslutet var att stödja socialdemokraterna”, hette det i brevet. ”Våra religiösa ledare har uppmanat alla deltagare i Fredagsbön att gå till vallokalerna den 18 september och rösta, de har meddelat att det finns inte något som hindrar muslimerna från att ge sina röster till socialdemokraterna som i tal och skrift försvarar de svaga i samhället.”
Undertecknarna representerade Sveriges Muslimska Råd (SMR), Sveriges Muslimska Förbund (SMUF), Förenade Islamiska Föreningar i Sverige (FIFS), Islamiska Förbundet i Stockholm, samt en lång rad anslutna underföreningar, som man påstod tillsammans ”betjänar mer än 75 000 personer med muslimsk bakgrund”.
Efter valet fick Broderskapsrörelsen, de kristna socialdemokraterna, ”ansvaret för att utveckla samarbetet”, enligt den tiosidiga rapport som Broderskap avgav på sin kongress 1999.För valet 1998 bedömdes projektet som ”mycket framgångsrikt och inte minst genom SMR:s aktiva bidrag har muslimernas valdeltagande sannolikt varit högt och många har röstat på socialdemokraterna”. Man såg ”utrymme för mer långtgående samverkansprojekt mellan socialdemokraterna och Sveriges Muslimska råd och dess politiska gren”.
Konkreta mål sattes. ”2002 ska bland socialdemokratiska förtroendevalda finnas muslimer på 15 kommunala fullmäktigelistor, 5 landstingslistor och på riksdagslistorna i minst 5 län. SAP skall ha 2 000 muslimska medlemmar och 300 skall ha fått en politisk grundutbildning.”
Samarbetet blev känt för en bredare allmänhet våren 2006, då SVT:s Uppdrag granskning sände ett reportage, som tvingade Socialdemokraterna centralt att i någon mån omvärdera kontakterna. Inom Broderskap, som sedermera bytte namn till Socialdemokrater för tro och solidaritet, fortsatte dock närmandet. När ordföranden för Islamiska Förbundet i Sverige valdes in i partistyrelsen våren 2013 (och kickades ut efter en vecka), var det efter en längre karriär i lokalföreningen Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm.
I nya boken ”Holy white lies: Muslim brotherhood in the west, case Sweden” (Dar el Mareef publishing) kartlägger den lundensiske religionsforskaren Sameh Egyptson hur Muslimska brödraskapet arbetar i västvärlden, med Sverige som exempel. Utöver Socialdemokraterna kan särskilt nämnas Centerpartiet och Miljöpartiet – men brödraskapets strategi är att arbeta på alla samhällets plan, varför man har sökt sig till alla mottagliga partier. Även Moderaterna hade under en mandatperiod en broder på riksdagsbänken.
Boken är egentligen skriven för en arabisk publik, men har översatts till engelska. Till boken finns en omfattande dokumentation på internet, med primärkällor avfotograferade och arkiverade. Varje partiombudsman borde ha ett exemplar.
Egyptson visar hur en mycket liten grupp människor kontrollerar en stor mängd organisationer; Islamiska förbundet, Sveriges muslimska råd, Sveriges islamiska skolor, studieförbundet Ibn Rushd, för att bara nämna några. Verksamheterna är nästan uteslutande statsfinansierade, och det övergripande syftet – utöver att bevara en muslimsk identitet enligt brödraskapets religionstolkning – är att ge intryck av att representera ett större kollektiv, att utmåla sig som islams sanna röst i Sverige.
Detta behöver i och för sig inte självklart betraktas som samhällsomstörtande, men som skattebetalare undrar man varför staten ska finansiera verksamheten. Ur ett partiperspektiv framstår penningströmmen mer logisk. Eller som det hette i Broderskaps tidning (13/98): ”Det finns nästan en halv miljon muslimer i Sverige – de skulle tillsammans kunna lyfta vilket parti som helst till oanade höjder.”