Publicerad i Subjekt 2025-04-20:
https://subjekt.no/2025/04/20/den-norske-islamforskningen-ligger-langt-bak-den-svenske/
Översättningen av artikeln med hjälp av Deepseek:
Den norska islamforskningen ligger långt efter den svenska
Av Sameh Egyptson
Den norska islamforskningen riskerar att fastna i föråldrade analytiska ramar och hamna på efterkälken internationellt genom att förbise senare forskning om islamism som begrepp samt vad som publicerats i Sverige efter 2018. Ett slående exempel är rapporten ”Tros- och livssynssamfunnenes virksomhet og rapportering i et livssynsåpent samfunn” (https://www.kifo.no/wp-content/uploads/2024/06/Analyse_rapport.pdf), utarbetad som en FoU-rapport för Barne- og familiedepartementet.
Religionsvetenskapen har länge mött hård kritik för sin bristfälliga metodologi när det gäller begreppsanvändning och undersökning av religiösa gemenskaper. I Sverige, som i andra demokratier, finns bred enighet om att skilja mellan religiösa och politiska organisationer.
Islam vilar på fem pelare: bön, fasta, pilgrimsfärd, allmosa och trosbekännelse. Enligt sunnimuslimsk tradition har den islamiska samhällsordningen varit omstridd sedan profeten Muhammeds död. Men islamistiska organisationer hävdar att islam inte bara är en religion, utan en ”deen” – en livsordning som omfattar både andliga och politiska dimensioner.
Deltagande observation – en otillräcklig metod
I decennier har skandinaviska religionsforskare betraktat islamistiska organisationer som rent religiösa gemenskaper. Genom deltagande observationer och intervjuer har de försökt skilja mellan politiskt inriktade islamistiska grupper och andligt inriktade muslimska organisationer. Denna metod har visat sig otillräcklig.
Professor Simon Sorgenfrei kom i boken ”Islam i Sverige – de första 1300 åren” till slutsatsen att Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS) saknar organisatoriska kopplingar till Muslimska brödraskapet, baserat på att ledaren Omar Mustafa förnekade sådana kopplingar. IFiS är systerorganisation till det norska Islamiska Förbundet Rabita.
En liknande slutsats drogs i Mattias Gardells bok ”Bin Ladin i våra hjärtan” efter samtal med samma organisations talesman Mohammed Kharraki, som jämförde Muslimska brödraskapet med socialdemokratiska och kristdemokratiska organisationer.
Problemet med dessa religionsvetenskapliga studier är bristen på kritisk reflektion kring politiska ideologier. En analys av politiska organisationer, inklusive islamistiska, kräver begreppsverktyg från statsvetenskapen. Många forskare litar blint på att islamistiska aktörer talar sanning utan att undersöka ideologins kärna: dess grundläggande värderingar, människosyn, samhällsuppfattning, metoder för samhällsförändring, politiska styrningsmodeller och visioner.
Att studera muslimska samhällen utan att kartlägga ideologiska dimensioner leder till bristfälliga resultat.
Språkbarriärer och strategisk oklarhet
En förklaring till forskningsluckorna kan vara att många forskare saknar tillräckliga kunskaper i arabiska, språket som används i centrala islamistiska texter. En annan faktor är islamismens totalitära karaktär – dess talesmän använder strategisk oklarhet för att dölja totalitära drag. Dubbla budskap, eller vad Yusuf al-Qaradawi kallar ”vita lögner”, är en vanlig metod för att dölja agendan.
Ett exempel är Islamiska Förbundet i Stockholms medlemsrapportering. År 2001 hävdade förbundet ha över 20 000 medlemmar (https://drive.google.com/file/d/1isZIFhDyUY2lvZjHPjXNrio0XktbD0I3/view), men när medlemsavgifter skulle betalas visade det sig att det verkliga antalet var 395 (https://drive.google.com/file/d/1jnFSC2KQpFfZVEdANDkTkU4r90qRt_Ye/view).
Genombrott i svensk forskning
2023 blev ett vendepunkt för svensk islamforskning. I min avhandling ”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige” (Lunds universitet) (https://lup.lub.lu.se/search/publication/24507e9e-1c05-469d-8594-7ee70735c252) analyserade jag Islamiska Förbundet i relation till Muslimska brödraskapets organisation, ideologi och politiska praxis. Primärkällor inkluderade arabiska och svenska webbsidor, mediauttalanden, ideologiska plattformar, verk inom islamsk teologi och politisk teori, samt administrativa arkiv och dokument i Sverige.
Åtta indikatorer på tillhörighet utvecklades, inklusive historiskt ursprung, organisatoriska och personliga kopplingar samt ideologiska och strategiska likheter. En ideologianalys genomfördes också ur ett statsvetenskapligt perspektiv, med en distinktion mellan grundläggande och operativa nivåer av politiskt tänkande, och efter grundläggande ideologiska teman som: syn på olika människor (kvinnor, homosexuella, judar etc.), världsbild, grundläggande värderingar, statsuppfattning och politisk strategi.
Resultaten visade tydliga likheter och samband mellan de två. IFiS är djupt engagerat i Muslimska brödraskapets globala nätverk och kan betraktas som dess svenska gren eller ”nationella organisation” – en hypotes som tidigare framförts av forskare som Aje Carlbom och Magnus Norell.
Malmö-imamen Saeed Azam bekräftade i en intervju med Sydsvenskan att han varit medlem i Brödraskapet via IFiS, och att förbundet bland arabisktalande kallas ”Muslimska brödraskapet” (https://www.sydsvenskan.se/2023-02-13/imam-jag-var-medlem-i-brodraskapet-och-sameh-egyptson-har-delvis-ratt).
Ledande aktörer i IFiS, tillsammans med stödjare i akademin och politiken, försökte avfärda avhandlingen genom att klaga till myndigheter och universitet. Anklagelserna gällde påstådda brott mot forskningsetiska regler. Resultatet blev dock inte som de hoppats – universitetet (https://www.sydsvenskan.se/2024-11-22/islamforskaren-sameh-egyptson-inte-skyldig/) och åklagarmyndigheten avvisade klagomålen (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/forundersokning-om-omstridd-avhandling-nedlagd).
Andra svenska myndigheter använde min forskning för att stänga IFiS skola före disputationen (https://web.archive.org/web/20230205053106/https://www.dn.se/sverige/storbrak-vantas-kring-avhandling-om-muslimska-brodraskapet-i-sverige/).
Brister i norsk forskning
Det är därför anmärkningsvärt att den norske forskaren Marius Linge tydligen inte undersökt predikningar, undervisningsmaterial eller arabiskspråkiga källor i sitt arbete. Hans omdöme om Rabita påminner om svensk islamforskning före 2023, då uppgifter om utländsk finansiering avfärdades som ”islamofobi”.
Nettavisen dokumenterade 2023 och 2024 att Rabita, som har band till Brödraskapets organisation Council of European Muslims, bland annat mottog 6,1 miljoner kronor 2019 utan att rapportera det. Endast 614 328 kronor redovisades för myndigheterna – ett tydligt fall av bokföringsbedrägeri. Rabita hade också köpt fastigheter för cirka 60 miljoner kronor. Hur detta finansierades är fortfarande oklart (https://www.nettavisen.no/okonomi/rabitas-millioninntekter-ble-ikke-rapportert/s/5-95-1517789).
En avgörande indikator på nätverkskopplingar är just de ekonomiska flödena.
Behov av en forskningsrevolution
Svensk islamforskning har lärt av sina misstag. Men så länge norska forskare fortsätter undvika att granska islamistiska organisationer som gömmer sig bakom en religiös fasad och avfärdar kritik som ”islamofobi”, kommer Norge att fortsätta ligga efter på detta område.
Sameh Egyptson
Teologie doktor i interreligiösa relationer