Sameh Egyptson: Ta avslöjandena om Ibn Rushd på allvar

Folkbildningsrådets argumentation visar att de saknar kunskap om Muslimska brödraskapets ideologi och teologi, skriver Sameh Egyptson.

Publicerad i Dagen: Debatt 10 juni 2020

I stället för att bemöta kritiken väljer Ibn Rushds (IR) förbundsordförande­ Zana Muhammad, att gå till personangrepp mot mig, och svävande tala om ”felcitera våra anställda och förtroendevalda” samt ”ofta använder sig av felöversättningar från arabiska”. Jag tar nu tillfället i akt igen att be IR att på sociala nätverk presentera auktoriserade alternativ för mina översättningar vad gäller påstådda ifrågasatta texter. IR talar om dialog och debatt med oliktänkande och ger exempel med en kritiserad propagandaaktig debattpanel på Arabiska bokmässan om min bok, ”Holy White Lies”. Ett initiativ för en seriös debattpanel föreslagna av bland andra Humanisterna och Demokrativärnet avslogs av Ibn Rushd och Islamiska förbundet, grundare av och medlemsorganisation i IR. Initiativet står kvar.

Folkbildningsrådet skriver att det är naturligt att studieförbund kan öppna sig för en dialog med meningsförespråkare som inte alltid delar vedertagna föreställningar. Jag har dock inte funnit en enda icke-fundamentalistisk teolog eller kvinnlig imam inbjuden till debatt eller konferens bland utländska gäster i Ibn Rushds verksamhet. Det finns inte en enda kurs som behandlar islamiska urkunder utifrån källkritiska metoder. För att kunna skapa förtroende för den åtgärdsplan som Folkbildningsrådet nu talar om borde IR visat att de menar allvar när de lovar transparens. Men när IR:s chef samtidigt avslår min begäran om information om IR:s verksamhet får en att tänka på begreppet dubbla budskap.

Det är beklagligt att Folkbildningsrådet inte har kunskap om sin medlemsorganisation, IR. Maria Graner, skriver om antidemokratiska uttalanden: ”Inga sådana uttalanden kan knytas till Ibn Rushds arrangemang.”

I ”Holy White Lies”, som Graner fått sig tillsänt av mig, finner man gott om texter som innehåller sådana uttalanden. På en video, som i dag finns på Youtubekanalen Familjedagarna, försvarar IR:s rektor Omar Mustafa användande av grova svordomar mot vita och judar. Mustafa har tidigare försvarat en konferensinbjudan av en föreläsare som hävdat att homosexualitet ska bestraffas med döden. Rashid Musa, ordförande för medlemsorganisationen Sveriges unga muslimer, beskrev i medlemstidningen Kupolen hudfärgsseparatisten Malcolm X: ”Han satte ord på våra känslor och framför allt kunde han identifiera fienden. Den vita mannen.”

I en annan video, publicerad på Islamiska förbundets Facebook­sida, ser man Mahmoud Azzat, den högste ansvarige för det internationella Muslimska brödraskapet och inbjuden av Ibn Rushd, hålla en predikan i Stockholms moské. Han talar i videon om en sionistisk sammansvärjning som styr världen. Sveriges Radio avslöjade att Stockholms moské, styrd av Islamiska förbundet, säljer kassetter, där man ber Allah om hjälp med att ”utrota judarna och uppmanar till Jihad, ett heligt krig”. Ibn Rushd sprider således visst antisemitism, homofobi och rasism.

Det stämmer inte att jag tackade nej till medverkan i Amnås rapport, tvärtom erbjöd jag mig att delta i utredningen. Trots att Folkbildningsrådet erbjöd sig att bistå med extrapengar för arabisk översättning och textanalys kom svaret från Amnå: ”Dessvärre har jag inga möjligheter att villfara din begäran. Vi får nöja oss med att ta del av dina skrifter, artiklar, podd-intervjuer, etcetera”. Inga av mina eller andra arabiska texter ingick i rapporten med förklaring att ”ingen i utredarteamet behärskar det arabiska språket”.

Min kritik kvarstår; hur kan Folkbildningsrådet försvara en rapport om en organisation som enligt utredaren har en ”politisk-teologisk förankring i en sunnimuslimsk, samhällstillvänd tolkningstradition med ideologisk anknytning till Muslimska brödraskapet”, utan teologisk dokumentanalys eller översättning av de arabiska texterna i en organisation som huvudsakligen drivs på arabiska och med ”islam som värdegrund”?

 

Folkbildningsrådet argumenterar att Ibn Rushd kunnat visa på en framgångsrik verksamhet i ”miljöer där även våldsbejakande salafister opererar”, ett argument som visar hur rapportförfattaren och Folkbildningsrådet saknar kunskap om Muslimska brödraskapets teologi. I ideologin finns uppfattningen att ”den nuvarande officiella synen” på våld (det uppskjutna jihad) handlar om när man ska använda våld, inte om. Frågan som bör ställas i dag är om Ibn Rushds framgång varit en orsak till att extremistiska islamistiska miljöer växer i Sverige. De har helt klart haft en framgångsrik verksamhet med att skapa parallella samhällen enligt läromästaren al-Qaradawis vision och utifrån det Europeiska fatwarådets resolution antagen i Stockholms moské. Efter alla avslöjanden bör detta vansinniga slöseri med allmänna medel omedelbart stoppas.