Mahmoud Khalfi är ordförande för Islamiska förbundet i Sverige samt direktör för Stora moskén i Stockholm. Han har gjort en anmälan av min (godkända) doktorsavhandling, ”Global politisk islam?Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige”. Khalfi anser att det ”förekommer många lögner och fabriceringar i avhandlingen” och att den genomgående präglas av ”oredlighet i forskning” och saknar ”god forskningssed”.
Nedan återger jag Mahmoud Khalfis anmälan i sin helhet men jag har infogat kommentarer fortlöpande där jag bemöter hans påståenden. Jag avvisar samtliga hans påståenden om vetenskaplig oredlighet. De består i de flesta fall av överdrivna tolkningar eller rena sakfel. Khalfi ingår i det nätverk som vid disputationen i februari 2023 försökte misskreditera mig och min forskning genom en organiserad kampanj. (Den har jag inte utrymme att berätta om här, de försökte till och med stoppa disputationen i ett försök att förbjuda en vetenskaplig diskussion, s.k. cancellering.) Kampanjen framförde ihåliga argument och småsaker som blåstes upp till både ”oetisk forskning” och ”oredlighet i forskning”. Khalfis anmälan har jag inte sett förrän nu (den är inlämnad 30 maj 2023 till NPOF) men jag anser det är viktigt att låta så många som möjligt bevittna i detalj hur ihåliga och tunna argumenten är mot min avhandling.
En sak är märklig. Vid disputationen framlade jag en lång lista med ”errata”, det vill säga tillrättalägganden om större och mindre fel i texten som jag ville ändra, med flera slarvfel. Detta är vanligt vid disputationer. Varken den organiserade kampanjens huvudsakliga anmälare, Yassir Issa, eller Mahmoud Khalfi, här, tar fasta på mina rättelser. De anmäler min text för felaktigheter som om mina rättelser inte finns, de märker ord som redan är rättade, och tycks vara mycket nöjda med alla de slarvfel som de hittar och som jag har rättat till, men som de nu kan blåsa upp till ”oredlighet i forskning”. Detta säger en del om deras debattnivå.
Här publicerar jag Khalfis anmälan, som gäller något större saker, men så att läsaren själv kan bedöma hans argument mot min avhandling, med mina infogade 14 kommentarer som svar på hans anklagelser.
Mina kommentarer är skrivna i fet kursiv så att de lätt ska kunna skiljas från Khalfis text.Yttrande
Mahmoud Khalfis anmälan
Ärende/Diarienummer 3.2-23/0021
Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (Npof)
Sameh Egyptson
2024-11-11
Yttrande över Mahmoud Khalfi (2023-05-30) anmälan till Prodekan Stephan Borgehammar om felaktigheter och avvikelse om god forskningssed i min avhandling, ”Global politisk islam?Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige”, ärende 3.2-23/0021, Nämnden för prövning
av oredlighet i forskning (Npof).
Mahmoud Khalfis anmälan kom in sent, den 30 maj, och jag fick först nyligen information om hans
anmälan i samband med NPOF:s begäran om yttrande. Min syn på Khalfis anmälan finns därför inte
med i mina tidigare inlagor i ärendet.
Generellt avvisar jag samtliga Mahmoud Khalfis påståenden om vetenskaplig oredlighet. De består i de flesta fall av överdrivna tolkningar eller bedömningar som hamnar vid sidan av målet, bortsett från rena felaktigheter i hans påståenden om min avhandling.
Vid några tillfällen hänvisar jag till avhandlingens errata, och tidigare yttrande från mig och Yassir Issas anmälan därför att Mahmoud Khalfi ibland upprepar Issas påståenden.
Jag bemöter löpande Mahmoud Khalfis anmälan med mina 14 kommentarer i kursiv-fet stil.
***
Khalfis anmälan:
Mahmoud Khalfi
C/O- Moskén
Kapellgränd 10
116 25 Stockholm
Stockholm 2023-05-30
Till: Prodekanen Stephan Borgehammar
Hej!
Angående Egyptsons avhandling
Ni har fått in en anmälan om oredlighet i forskning i Sameh Egyptsons avhandling. Jag vill med detta mejl understryka att det förekommer många lögner och fabriceringar i avhandlingen, som rör mig personligen. Mitt namn är Mahmoud Khalfi, och jag är ordförande i Islamiska förbundet i Sverige, IFIS. Det är en organisation som i avhandlingen pekas ut som en samhällsfara, och som påstås ha en strategi om ”dubbla budskap” och ”organiserat hyckleri” för att nå sina mål. Jag är en central gestalt i avhandlingens föreställningsvärld, och jag skriver till er för att klargöra att de belägg och slutsatser som Egyptson gör som rör mig inte stämmer.
Enligt Egyptson ljuger jag och döljer mina egentliga avsikter, och därför är det enligt honom meningslöst att söka information direkt från mig, eller inhämta min uppfattning om information från andra källor. Det är möjligen en bekväm strategi för att bevisa en tes, men det är inte god forskningssed. Forskning ska vara saklig, och ha belägg.
Kommentar 1:
Mahmoud Khalfi påstår att jag har sagt/skrivit/antytt att han ljuger eller att det är meningslöst att söka information direkt från honom, och att min undersökning därför inte skulle uppvisa god forskningssed.
Det stämmer att jag inte använder egna intervjuer som forskningsmetod,, bland annat för att jag riskerar att sitta med påtagligt tendensiösa eller undflyende svar, vilket förekommer i alla politiska läger när det handlar om känsliga frågor (se avh. sid. 82). Jag använder därför genomgående skriftligt källmaterial, främst dokument av olika slag eller personers egna uttalanden i primära källor eller sekundära källor som trovärdiga medier (preciserade i fyra slag av källmaterial på sid 83–84). Att använda skriftligt källmaterial är en självklarhet inom all humaniora och samhällsvetenskap, liksom teologi. Skriftliga källor är alltså inget som i sig innebär att en forskningsmetod inte skulle vara ”saklig” eller inte ”ha belägg”, som Khalfi påstår. I min undersökning använder jag åtta olika indikatorer på kopplingar mellan Islamiska förbundet i Sverige och det globala Muslimska brödraskapet. Alla förutsätter skriftligt källmaterial av olika slag, men inga av dessa indikatorer bygger på egna intervjuer. Dessa åtta indikatorer har jag utvecklat från den svenske islamologen Jan Hjärpe samt från den framstående internationelle forskaren Lorenzo Vidino (se sid. 82–92, särskilt sid. 91). Att inte ”söka information direkt från mig”, dvs. Khalfi, utan söka den i annat källmaterial, kan enligt min mening inte, som sådant, diskvalificera avhandlingens metod.
Khalfis anmälan fortsätter:
En källa som Egyptson använder som belägg för att jag och IFIS har nära kopplingar till Muslimska brödraskapet är en text på arabiska där ett brev från mig refereras. Egyptson menar att källan belägger en nära relation mellan mig och textens författare, Kamal Helbawy. Detta saknar grund, och jag vill ge min version av hur det förhåller sig. (Detta är naturligtvis helt vid sidan om det faktum att det är Sameh Egyptson som har ansvaret att hantera källor korrekt i sin forskning, göra korrekta översättningar och tolkningar, och inte dra slutsatser som saknar grund i källmaterialet. Men eftersom jag i avhandlingen målas ut som någon jag inte är, vill jag berätta min sida av saken.)
Kommentar 2:
Det viktiga med detta brev, och dess användande som källa, är ju inte om bandet mellan Khalfi och Helbawy är personligt eller inte. Det viktiga är ju att brevet i sitt sammanhang indikerar organisatoriska band av informellt, personligt slag, mellan det transnationella Muslimska brödraskapet (där Helbawy är en av huvudpersonerna) och det svenska IFiS (där Khalfi är en av huvudpersonerna). Se avh. rubriken kap. 4.4 sid. 173 som handlar om informella kontakter. (Detta refererar till min indikator 4 i metodkapitlet, ”informella kontakter på personnivå”, avh. sid. 91)
Enligt Kammarkollegiets översättning av detta brev, vilken Issa ombesörjt i sin kritik mot min översättning,, ber Khalfi uttryckligen Helbawy om en förklaring: ”Kan dina bröder, dina kära och dina elever i Sverige skingra mörkret och lämna betryggande information?” I brevet kallar Khalfi Helbawy för ”vår broder, mästare och mentor”. Dessa formuleringar bedömer jag indikerar ett informellt personband enligt indikator 4, alltså något annat än andra indikatorer som organisatoriska eller ideologiska kopplingar (avh. sid. 91), vilka jag beskriver på annat håll med annat källmaterial. Här handlar det alltså om att brevet enligt min bedömning indikerar informella personliga band, och jag anför dessutom fyra andra indicier på detsamma; brevet står alltså inte ensamt, och är alltså inte ensamt indicium på indikator 4. Dessa båda formuleringar är så personliga, anser jag, att jag till och med talar om att brevet tycks indikera en ”informell vänskap” eller ”nära personband” som jag uttrycker det (avh. sid. 175).
Khalfis anmälan fortsätter:
Egyptson påstår att Kamal Helbawy och jag har nära vänskapsband som sträcker sig över 30 år. Jag har aldrig träffat Kamal Helbawy utanför Sverige, och aldrig i något annat sammanhang än i samband med föreläsningar eller andra utbildningar. Vi har aldrig varit medlemmar i samma organisation, och jag har aldrig varit med och startat ”filialer” till muslimska brödraskapet i Europa, som Egyptson påstår. Helbawy och jag är inte heller ”goda vänner”, i bemärkelsen personlig vänskap.
Kommentar 3:
Det är inte Egyptson utan Helbawy som påstår i sin artikel att han har känt Khalfi mer än 30 år. (Läs översättningen av artikeln som Khalfi och Islamiska förbundet beställt av en auktoriserad översättare här: (https://drive.google.com/file/d/1_uEBAyr05XRPvWW7_NkWvHlNbSOztnr). Khalfi påstår att han aldrig har varit med om att starta ”filialer” till Muslimska brödraskapet i Europa, och att de båda aldrig hade varit medlemmar i samma organisationer. Min formulering i avhandlingen är att de ”båda hade varit med och grundat filialer till Brödraskapet i Europa”, förtydligat till Helbawy i England med MAB, och Khalfi i Sverige med nätverket runt IFiS. I mina errata till Yassir Issa (errata 33) skriver jag: ”Att Helbawy och Khalfi relativt samtidigt, men naturligtvis inte tillsammans, grundade Brödraskapsorganisationer i respektive länder framgår i kapitel 5 och 6.” Om Khalfi nu vill förneka att det har funnits något band dem emellan får det stå för honom. Brevet som källa anser jag pekar på ett informellt personband.
Khalfi påstår ytterst tydligt att han aldrig varit med i MB, den organisation som Helbawy varit ledande i samt talesman för i ”väst”, inte heller att han har grundat någon MB-organisation. Återigen får detta stå för honom. Jag anser det belagt i avhandlingen, genom mitt omfattande skriftliga källmaterial, att Mahmoud Khalfi har varit ledande i flera av de centrala MB-organisationerna i Sverige, samt att dessa organisationer har en samverkan och koppling med det europeiska och transnationella MB (se avh. kap. 6, 7 och 8, särskilt sid. 262–266, eller sid. 352–354). Att Mahmoud Khalfi trots mina resultat ändå förnekar att de svenska organisationerna skulle tillhöra eller vara ”filialer” till MB är anmärkningsvärt.
Khalfis anmälan fortsätter:
Helbawy var en välkänd föreläsare i muslimska sammanhang i hela Europa. Olika organisationer bjöd in honom för att föreläsa. Det är så jag lärde känna honom. Han delade med sig av kunskap inom filosofi och organisationsutveckling. Jag har aldrig träffat honom i ett annat sammanhang.
Brevet skrev jag i samband med att Helbawy återvände till Egypten och ställde sig på militärens sida i militärkuppen. Det agerandet orsakade kraftig kritik mot honom bland muslimer i många länder. Min erfarenhet av Helbawy var att han var en fin person med stor kunskap, och min inställning är att sträva efter att behandla människor med respekt. Därför skrev jag brevet, för att påminna Helbawy om hans goda arbete i Europa, och få höra hans version av saken. Den respekten har Egyptson inte visat mig och många andra som han skriver om i avhandlingen. De slutsatser som Egyptson drar av artikeln som refererar mitt brev saknar till absolut största delen grund i källtexten. Detta menar jag är oredligt.
Kommentar 4:
Jag använder som sagt brevet bara för att påvisa informella personband mellan det transnationella MB och IFiS. I sin text avslöjar ju Khalfi just detta och stödjer till synes ovetande min slutsats. Till exempel att han träffat Helbawy ”i muslimska sammanhang” i samband med föreläsningar och i diskussioner om ”filosofi och organisationsutveckling” (det vill säga utveckla MB:s organisationer). När Khalfi senare beskriver Helbawy som ”en fin person”, och därtill lägger formuleringen ovan om ”broder, mästare och mentor” anser jag att det, som sagt, uttrycker förekomsten av informella kontakter eller personliga vänskapsband. Att MB i Sverige ingår i MB:s transnationella nätverk stöds av de övriga indikatorerna. Det är inte bara detta brev som indikerar och bekräftar detta sammanhang.
Khalfis anmälan fortsätter:
Egyptson påstår att artikeln visar att Islamiska förbundet fattat beslut om ”stöd till det egyptiska muslimska brödraskapets ledning i parti- och presidentfrågan”. Något belägg för detta finns inte i artikeln som Egyptson använder som källa. Forskare ska belägga sina påståenden och slutsatser, inte fabricera dem. Upplysningsvis kan jag berätta att Islamiska förbundet inte har fattat något beslut om ”stöd till det egyptiska muslimska brödraskapets ledning i parti- och presidentfrågan”, som Egyptson påstår, och menar att Helbawys artikel ger stöd för. En auktoriserad översättning av artikeln visar att det inte finns något i artikeln som rimligen kan tolkas på det sättet. Denna auktoriserade översättning finns i en sammanställning av några av de grova fel som förekommer i avhandlingen som skickades till institutionen innan disputationen, och som jag bifogar till detta mejl.
Kommentar 5:
Jag har redan svarat på denna punkt i errata, där Khalfi verka återupprepa Yassir Issas kritik. Se mina errata i punkt 35 och 36 :
| 35 | Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) tagit ställning i en viktig politisk fråga för Brödraskapets ledning i Egypten genom att bjuda in Mahmoud Ezzat till den årliga konferensen i december 2012 mitt under de politiska striderna i Egypten mellan olika partier och falanger om den framtida politiska konstitutionen m.m. (se sida. 551 fotnot 1305). |
| 36 | Brevet relaterar till, och måste tolkas i, en politisk och organisatorisk kontext och tidigare händelser. Med de tidigare uppgifterna bl.a. att Helbawy är talesman för Muslimska Brödraskapet i Europa, och att Khalfi beskriver IFiS som tillhörande Muslimska Brödraskapet, och brevet uppvisar personlig uppskattning mellan de två, indikerar brevets existens och formuleringar såväl a) och b) som c) i min text. |
Jag vill påminna om att både Islamiska förbundet i Sverige och systerförbundet i Storbritannien, The Muslim Association of Britain (MAB) är grundare till FIOE, Muslimska brödraskapets filial i Europa. Mahmoud Ezzat har då varit den högsta ansvarige för Muslimska brödraskapets internationella nätverk. Han var också en av hökarna, ”qutbister”. Helbawy var ledande i duvorna, ”tilmisanister”. Att bjuda in Ezzat mitt under denna uppslitande konflikt, där Helbawy avgick och lämnade MB:s ledning, bedömer jag alltså som ett tydligt politiskt ställningstagande i den inre striden inom MB:s ledning. I avhandlingen skriver jag; ”Detta är ett tydligt politiskt ställningstaganden av Islamiska förbundet (IFiS), på högsta officiella nivå dessutom, och en tydlig signal om samhörigheten med Egypten som den ledande organisationen inom det globala Brödraskapet…”. (Läs den mer detaljerande redogörelsen om denna konflikt i avh. kap: 3.3.4 Den fjärde prövningen 2013, sid. 132–138.) Kritiken mot tolkningen av brevet ändrar inget i dessa grundfakta.
Khalfis anmälan fortsätter:
Egyptson påstår att jag var med och grundade IFIS 1995. Det är fel. Jag hade nyligen anlänt till Sverige och var vid den tidpunkten inte en ledare inom de kretsar som senare blev IFIS.
Kommentar 6:
Khalfi missförstår eller fabricerar avsiktligt om vad jag skriver om detta. Jag har inte påstått att
Khalfi ”var med och grundade IFIS 1995”. (Se kap. 6.2.5 Islamiska förbundet i Sverige (IFiS)
grundande officiellt 1995). Jag beskriver tydligt vilka som var närvarande vid det
konstituerande sammanträdet 1995 och där var inte Khalfi närvarande (avh. sid. 247).
Khalfi framhåller också att han inte var en ledare inom de kretsar ”som senare blev IFiS. Jag gör en helt annan bedömning. Khalfi står som medgrundare vid konstituerande sammanträdet för IFiS:s studieförbund Ibn Rushd 2001 (Se avh. kapitel 7.7 Kommittéer för da’wah och utbildning: Studieförbundet Ibn Rushd, 7.7.1 Grundande och verksamhet sid. 325). Min ståndpunkt framgår också tydligt i förteckningen Personer i det svenska nätverket avh. sid. 21.
Att Mahmoud Khalfi är grundare i det viktiga Studieförbundet Ibn Rushd uppfattar jag som att
han är en ledande person inom kretsen runt IFiS.
Dokument i Arbetarrörelsens arkiv visar dessutom att Mahmoud Khalfi ingick i ledarkretsen,
när han 1998 kandiderade till höga politiska positioner i socialdemokratiska partiet genom
rekommendation från Socialdemokratiska kristna Broderskapsrörelsen, som var i allians med
Sveriges muslimska råd med samma personkrets som Islamiska förbundet. (Se avh. kap. 17.3.3
Valallians med Socialdemokraterna, sid 606–607).
Khalfis anmälan fortsätter:
Jag vill också bestämt förneka att jag har uttryckt de åsikter om barnäktenskap som påstås i avhandlingen, och i en källa som används där. Hur mitt namn har kommit att användas i artikeln i Arbetaren har jag ingen kännedom om. Vid tiden för publiceringen hade jag ingen utåtriktad roll inom Islamiska förbundet, och jag medverkade därmed inte i medieintervjuer. Min bästa gissning är att journalisten gjort ett misstag och skrivit fel namn. Redaktionen för Arbetaren har kontaktats om felet, och eftersom ingen som arbetade med publiceringen finns kvar på redaktionen idag har de tagit ner artikeln. Allt detta har Sameh Egyptson informerats om i samband med disputationen. Trots detta har han inte kommenterat detta i avhandlingens erratalista, eller på annat sätt korrigerat felet. Därmed är detta ännu ett exempel på hur Egyptson använder källor på ett tesdrivet och osakligt sätt. Just detta fall gör mig särskilt ont, eftersom mitt namn förknippas med en åsikt som är raka motsatsen till vad jag själv står för och arbetar för.
Kommentar 7:
Den här punkten har jag redan svarat på errata, punkt 110.
| 110 | I prick tjugo år har Mahmoud Khalfi inte tagit avstånd från denna artikel som bygger på en intervju med honom. Han kunde till exempel ha begärt en rättelse av namnet på sin organisation. När det gäller det ideologiska innehållet som han uttrycker, strider det inte mot Islamiska förbundets och Muslimska brödraskapets ideologi. Men han hade ju kunnat då begära en rättelse om detta också om det var fel återgivet av journalisten. |
Det är bra att Khalfi kontaktar redaktionen” idag”men det hade varit mer klädsam att ändra på Islamiska förbundets syn på shari’a också. Se Islamiska förbundets syn på shari’a enligt hemsidan ”idag”:
Vad är shari’ah?
Khalfis anmälan fortsätter:
En debattartikel av mig i Tunis News används som källa i avhandlingen, som belägg för att jag själv och IFIS identifierar oss som islamister. Även detta är ett fall av felaktig källanvändning och felaktig översättning. Sameh Egyptson framställer gärna sina goda arabiskakunskaper som något som gör honom exceptionellt lämpad att forska inom det område han har valt. Det finns dock en lång rad exempel i avhandlingen som gör att Egyptsons behärskande av standardarabiska måste ifrågasättas. Till exempel hans översättning av ett citat från artikeln i Tunis News.
Arabiskans ord ”islami” har inte den innebörd som ”islamist” har på svenska. Den vanligaste användningen av ordet är för att beskriva en person som är islamisk, alltså praktiserande muslim. Det är denna innebörd som jag avsåg i artikeln.
Kommentar 8:
I de anklagelser som görs mot min avhandling har det länge påståtts att jag gör felaktiga eller tendensiösa översättningar. Till det vill jag inledningsvis säga två saker. Jag låter vid varje källhänvisning den arabiska originaltexten stå i en fotnot i full öppenhet för att visa min ärliga avsikt. Att översätta från arabiska är ingen lätt sak, särskilt politiskt språk som är så kontextuellt. Det andra är att två av betygsnämndens ledamöter var lingvister och hade doktorerat i arabiska, och de hade inget särskilt att invända, den ene gjorde till och med en särskild kontroll av just översättningarna. Men det räcker inte för Khalfi. Han ifrågasätter om jag behärskar standardarabiska, särskilt ordet ”islami” إسلامي i det anförda citatet i hans debattartikel i Tunis News. Ordet ”islami” kan som vi vet användas både som adjektiv och som substantiv och betyda betyda både ”islamisk” och ”islamist” Som substantiv är den enda rimliga översättningen ”islamist”, annars säger man ju ”muslim” مسلم.. Han vill att ordet ska betyda ”praktiserande muslim”, alltså att påstå att Kaplan är ”praktiserande muslim”. Jag menar att det är en tillrättaläggande efterhandskonstruktion ett decennium senare. När jag översätter ordet i det citat vi talar om tolkar jag ordet kontextuellt utifrån vad artikeln i Tunis News handlar om. Vad är det annars för mening att säga att Mehmet Kaplan ”klassas som” muslim eller ”praktiserande muslim”? I detta politiska sammanhang där artikeln talar om tankeskolor/inriktningar/ideologisk tillhörighet är den enda rimliga översättningen just att Kaplan var ”islamist”.(Se nedanstående länk till en arabisk ordbok).
Khalfi använde termen i nedan stycke: (läs hela artikeln och använd webbläsarens översättning)
https://web.archive.org/web/20160502113725/http:/tunisnews.net/2013-02-18-08-10-18/
الإسلاميون رقم أساسي
أحسب أن السويد كانت سباقة في التطبيع مع الإسلاميين سواء على المستوى الشعبي من خلال التعامل الرسمي مع مؤسسات المجتمع المدني والمؤسسات الإسلامية المعروفة بانتمائها لمدرسة الإخوان المسلمين وأهمها الرابطة الإسلامية في السويد التي تملك المركز الإسلامي ومسجد استكهولم الكبير الذي يعتبر قبلة الساسة والمسئولين في السويد لما يحظى به من إشعاع بين المسلمين ولما يقوم به من دور كبير. فقد زاره ملك السويد وزوجته، واثنين من رؤساء الحكومة والعديد من الوزراء والعشرات من البرلمانيين … هذه المؤسسة ذات الانتماء الإخواني فاز رئيسها بعضوية البرلمان سنة 2010، فكان هذا مؤشرا لمنعطف تاريخي في مسألة التعايش والتطبيع مع “الإسلاميين” وكسرا للفيتو الذي كان مفروضا عليهم بسبب حملات التشويه والتخويف التي كان يمارسها عتاة الاستبداد في بلداننا وكذا متطرفي اليسار والعلمانية الوافدين من البلدان الإسلامية. لقد سبق هذا التحول التاريخي في الحقيقة اختراق مهم في مسألة التعامل مع الإسلام السياسي حين انتخب السيد محمت كابلان عضوا في البرلمان السويدي سنة 2006، ثم أعيد انتخابه مرة أخرى سنة 2010، واختير زعيما للكتلة البرلمانية لحزب الخضر، ورغم أن السيد محمت مصنف كإسلامي إلا أنه لم يعرف عنه انتماء فكري مثل السيد عبد الرزاق وابري الذي نجح في الحصول على مقعد بالبرلمان سنة 2010 ضمن قائمة أكبر أحزاب الائتلاف الحاكم وكان حينها رئيسا للرابطة الإسلامية في السويد ذات التوجه الإخواني المعروف.
Om vi låter Google translate översätta detta får vi:
Islamister är ett nyckeltal
Jag tror att Sverige var först med att normalisera relationerna med islamisterna, oavsett om det var på folklig nivå, genom officiella kontakter med civilsamhällets institutioner och islamiska institutioner kända för sin anknytning till Muslimska brödraskapets skola, varav den viktigaste är Islamiska förbundet i Sverige, som äger Islamic Center och Stora Stockholms moské, som anses vara politikers och tjänstemäns destination i Sverige på grund av dess glädje av utstrålning bland muslimer och den stora roll det spelar. Sveriges kung och hans hustru, två premiärministrar, många ministrar och dussintals parlamentariker besökte honom… Denna institution med muslimska brödraskapstillhörighet fick sin president att vinna medlemskap i parlamentet 2010. Detta var en indikation på en historisk vändpunkt i frågan om samexistens och normalisering med ”islamisterna” och ett brytande av det veto som ålades dem på grund av kampanjer Den förvrängning och skrämsel som utövas av de hårda tyrannerna i våra länder, samt vänsterextremister och sekulära extremister. kommer från islamiska länder. Denna historiska omvandling föregicks faktiskt av ett viktigt genombrott i frågan om att hantera politisk islam när herr Mehmet Kaplan valdes in som ledamot av Sveriges riksdag 2006, sedan omvaldes han igen 2010, och han valdes som ledamot av Sveriges riksdag. ledaren för Miljöpartiets parlamentariska block Även om Mehmet klassas som islamist, är han inte känd för sin intellektuella tillhörighet, som Abdel-Razzaq Wabri, som lyckades få en plats i parlamentet 2010. på listan över de största partierna i den styrande koalitionen, och vid den tiden var han president för Islamiska Förbundet i Sverige, som har en välkänd inriktning Muslimska brödraskapet.
Min översättning:
Islamister är nyckeltal
”Jag tror att Sverige var först med att normalisera relationerna med islamisterna på en nivå, som rör allmänheten, genom officiella kontakter med civilsamhällets institutioner och islamiska institutioner kända för sin tillhörighet till Muslimska brödraskapets skola; den viktigaste av dem är Islamiska förbundet i Sverige, som äger Islamic Center och Stockholms stora moské, som anses vara besöksmål för politiker och tjänstemän i Sverige på grund av dess glans bland muslimer och den stora roll den spelar. Sveriges kung och hans gemål, två premiärministrar, många ministrar och dussintals parlamentariker besökte den… Denna institution som tillhör Muslimska brödraskapet fick sin ordförande att vinna en riksdagsplats 2010. Detta var en indikation på en historisk vändpunkt i frågan om samexistens och normalisering med ”islamisterna” och ett brytande av det veto som ålagts dem med hjälp av kampanjer, förvrängningar och skrämsel som utövas av de hårda tyrannerna i våra länder, samt vänsterextremister och sekulära extremister som kommer från islamiska länder. Denna historiska förändring i hanteringen av politisk islam i Sverige föregicks faktiskt av ett viktigt genombrott när Mehmet Kaplan valdes in som ledamot i Sveriges riksdag 2006, sedan omvaldes han igen 2010, och valdes till ledaren för Miljöpartiets riksdagsgrupp. Även om Mehmet klassas som islamist, är han inte känd för sin ideologiska tillhörighet, som Abdirizak Wabri, som lyckades få en plats i riksdagen 2010. genom det största partiet i den styrande koalitionen. Då var han ordförande för Islamiska förbundet i Sverige, som har en välkänd inriktning mot Muslimska brödraskapet.”
Vad Khalfi vill säga om Mehmet Kaplan i sin artikel är ju inte att han ”klassas som” ”praktiserande muslim”. Han jämförs ju med Waberi och Kahlfi diskuterar deras respektive tankeskolor/inriktningar/ideologier. Kaplan klassas alltså enligt sin intellektiuella/ideologiska, inte om han är praktiserande muslim eller inte, alltså blir det rätt att översätta till ”islamist”. Kaplan jämförs med Waberi i Islamiska förbundet, som sägs vara ”inriktat mot” Muslimska brödraskapet. Khalfi beskriver alltså Kaplan som islamist men antyder eller underförstår att han tillhör en annan ideologisk skola eller ”inriktning” än Brödraskapet, antagligen syftar Khalfi på Millî Görüş/AKP, eftersom Kaplan hade turkiska, ideologiska kontakter. Khalfis påstående att jag översätter fel är alltså utan grund.
Khalfis anmälan fortsätter:
Eftersom avhandlingen gör sitt yttersta för att utmåla mig som antidemokratisk, vill jag beskriva det sammanhang som jag skrev debattartikeln i. Vid tiden för artikeln var mitt hemland Tunisien nära inbördeskrig. Jag skrev debattinlägget för att mana till lugn, och för att säga att det går att lösa ut meningsskiljaktigheter på fredlig och demokratisk väg såsom det varit vår erfarenhet i Sverige. Artikeln är mycket positiv i sin beskrivning av Sverige, och jag berömmer det svenska demokratiska systemet där en muslim kan bli riksdagsledamot.
Kommentar 9:
Det stämmer att Khalfis artikel är positiv i beskrivningen av Sverige. Islamister som Abdirizak
Waberi och Mehmet Kaplan har enligt artikeln viktiga politiska positioner i Sverige. Khalfi hyllar
dessutom Sverige för normalisering av islamister och Islamiska förbundet i Sverige och dess stora moské i Stockholm, trots att den enligt honom följer Muslimska brödraskapets ideologi.
Khalfis anmälan fortsätter:
Jag har sagt och bekräftat i olika intervjuer sedan 2009 att både jag som person och IFIS som organisation, i vår förståelse och tolkning av islam hämtar inspiration från Muslimska brödraskapets teologiska tankeskola, men också från andra muslimska strömningar som sufism och andra rörelser i muslimska länder.
Kommentar 10:
Det är bra att Khalfi erkänner att Islamiska förbundet i Sverige ”hämtar inspiration” från
Muslimska brödraskapets tankeskola. Men i min avhandling påvisar jag så mycket mer än bara
”inspiration”. Jag påvisar tillhörighet. Khalfis formulering är fördunklande. Hassan al-Banna,
Muslimska brödraskapets grundare, beskriver brödraskapet i Femte konferensmeddelandet
som en sufi-rörelse. Sufismen ingår alltså som en del i MB:s grundhållning, särskilt när det
gäller den individuella övertygelsen och trohetsbandet till ledaren. Se avh. sid. 119. Granskar
man Islamiska förbundet i Sveriges alla översatta skrifter och tidningsartiklar finner man
endast Muslimska brödraskapets kända teologer, Yusuf al-Qaradawi, Salah Sultan, Abu A’la
Maududi och Sayyid Qutb. (Se avh. sid. 252).
Khalfis anmälan fortsätter:
Att på arabiska säga att någon eller något tillhör MB-skolan är inte exkluderande, det utesluter inte även andra skolor. Det är viktigt att här skilja mellan att tillhöra en tankeskola och att vara medlem i eller tillhöra Muslimska brödraskapet organisatoriskt. Egyptson verkar medvetet blanda ihop inspiration och medlemskap eller organisatorisk tillhörighet. Dessutom menar han att denna påstådda/påhittade organisatorisk tillhörighet innebär att han med säkerhet kan tillskriva mig och andra personliga egenskaper och åsikter som han inte behöver belägga i övrigt.
Kommentar 11:
Det hade varit klädsamt om Khalfi hade presenterat en liberal teologi eller en skrift som kritiserar sharia i Islamiska förbundet i Sveriges publiceringar.. Jag har inte hittat en enda sådan eller en enda påverkan av någon sådan i förbundets praktiska politik. Tvärtom är all utgivning från IFiS fullständigt entydig. Det är MB och MB:s ideologi och teologi vi har att göra med. Inte någon annan form av muslimsk ”tankeskola”. Pressavslöjande exempelvis SVT-dokumentären ”Imamernas råd” som jag redogör för i min avhandling, (avh. sid. 403) vittnarom ett praktiserande av Muslimska brödraskapets tankegods.Slutsatsen att IFiS är en del av det organisatoriska nätverket för Muslimska brödraskapets
internationella nätverk är ett resultat av att de 8 indikatorerna (avh. sid. 91) tillsammans ger en
övertygande bild.
Khalfis anmälan fortsätter:
På sidan 219 i avhandlingen ”belägger” Egyptson att jag har samröre med Muslimska brödraskapet för att jag har studerat vid en skola, EIHS. Måhända kan någon vid skolan ha kopplingar till Muslimska brödraskapet. Men det är inte ett belägg för att jag, studenten vid skolan, har det. Inte heller är det belägg för att organisationen IFIS har kopplingar till Muslimska brödraskapet via skolan. Detta är i bästa fall insinuationer, inte faktabelägg.
Kommentar 12:
Det finns tillräckligt med bevis i internationell forskning och min avhandling om att EIHS är
filial för Muslimska brödraskapets internationella nätverk. (se avh. sid. 75, 215, 218, 219, 256,
312). EIHS grundades ju av Yusuf al-Qaradawi och jag påminner om att Pierre Durrani, en av
grundarna för Sveriges unga muslimer, vittnar om att han svor eden för Muslimska
brödraskapet under sina studier vid EIHS. (se avh. sid. 75)
Khalfis anmälan fortsätter:
Egyptson menar att kopplingar mellan Muslim World League och Islamiska förbundet är bevis för kopplingar mellan IFIS och Muslimska brödraskapet. Detta är absurt och visar Egyptsons stora brist på faktamässig kunskap om det fält som han forskar om. Muslim World League är en Saudi-ägd organisation. Saudiarabien har stämplat Muslimska brödraskapet som en terrororganisation.
Kommentar 13:
Relationen mellan Muslimska brödraskapet, Islamiska förbundet i Sverige och Saudiarabien är väl dokumenterat. Redan 1986 tog Islamiska förbundet emot Abdullah Qadri al-Ahdal, professor vid Islamiska universitetet Medina, Saudiarabien, besökte Sverige, för att skriva en rapport om möjligheterna att utveckla och stödja da’wah-mission i Sverige. Konkret betyder det ekonomiska donationer till moskéer och skolor. (Se avh. sid. 268). Ett bevis i Sverige är förbundets stora moské i Göteborg som finansierats av Saudiarabien. https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/diktaturstaten-saudiarabien-betalar-goteborgs-nya-moske. (Se avh. sid. 271)
Jag beskriver också i min avhandling, att Saudiarabien och MB kom i konflikt i samband med Kuwaitkriget. Men innan dess var relationerna goda. Saudiarabien terrorstämplade inte
Muslimska brödraskapet förrän efter den arabiska våren och avsättningen av Muslimska brödraskapet från makten i Egypten 2013. (Se avh. sid. 236) Min beskrivning av detta är inte ”absurt”.
Khalfis anmälan fortsätter:
Det är med stor sorg jag konstaterar att Egyptson fabricerar lögner om mig och den svenska organisation som jag länge arbetat i. Det är allvarligt för svensk vetenskap att detta har legitimerats av Lunds universitet genom att hans avhandling godkändes. Men skadan sker inte bara där. Egyptson påstår att muslimer ljuger, och säger de att detta inte är sant är det enligt Egyptson bara ytterligare bevis för lögnen och de ”dubbla budskapen”. Endast han vet sanningen, i hans ögon. Om detta får stå som en acceptabel vetenskaplig metod tappar konceptet verifierbar kunskap sin mening.
Kommentar 14:
Min avhandling handlar inte om ”muslimer” som Khalfi påstår, utan om ett politiskt islamistiskt nätverk, Muslmiska brödraskapet. Att påtala användandet av ”dubbla budskap” som en etablerad informationsstrategi är inte enbart min bedömning.. Det är främst en anklagelse som har framförts av andra muslimer, till exempel Egyptens president Anwar Sadat (Se avh. sid. 530). Utövande av principen om dubbla budskap rekommenderas till och med av MB:s egna, mångårige ideologiske ledare, den legendariske. Yusuf al-Qaradawi. (Se avh. sid. 529 – not. 1251). Redan al-Banna föreskrev ”hemlighetsfullhet” som grundregel i kommunikationen med myndigheter (Se fler exempel i avh. kap. 14.6 Organiserat hyckleri och
”dubbla budskap”, sid. 526–535).
Khalfis anmälan avslutas:
Jag hoppas att ni väger in de allvarliga följderna av att Egyptsons agerande anses vara acceptabel forskningsmetod. Jag önskar er välgång i ert viktiga arbete.
Med vänlig hälsning,
Mahmoud Khalfi
0704969956