På hemsidan för Forum of European Muslim Youth- and Student organizations (FEMYSO) redovisas att forumet etablerades vid ett möte som hölls i Stockholm 1995. Det var svenska Utrikesdepartementet som i samarbete med Sveriges unga muslimer (SUM) (grundad 1991 av Islamiska förbundet (IFiS), nedlagd 2020) anordnade en internationell konferens med titeln ”Islam in Europe”.[1] Deltagarna i denna konferens var överens om nödvändigheten av att skapa ett bättre sätt att främja samarbete och samordning mellan ungdomsförbund som Jeunes Musulmans de France (JMF) (Unga muslimer i Frankrike), Young Muslims UK (YMUK), (Unga muslimer i Storbritannien), och Sveriges unga muslimer (SUM). Det svenska förbundet fick ansvaret att utveckla idén. Ett år senare hölls ett möte i Leicester i Storbritannien med stöd av FIOE och Muslim Association i Britain (MAB) (Muslimska förbundet i Storbritannien). I mötet deltog 35 representanter från 19 ungdoms- och studentorganisationer från 11 länder över hela Europa. Enligt hemsidan stärkte detta möte banden mellan delegationerna och resulterade i en officiell deklaration med avsikten att grunda Forum of European Muslim Youth- and Student organizations (Femyso).[2]
Den svenskspråkiga tidningen Salaam, i utgåvorna från juli och augusti 1995, uppmärksammade stort två konferenser som den svenska regeringen samtidigt hade tagit initiativ till under året. Dels den nämnda internationella konferensen ”Europa och Islam”, dels ungdomskonferensen ”Ungdom mot rasism”. Administratörer för ”Ungdom mot rasism” var Ahmed Ghanem, dåvarande ordförande för Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), och Göran Ibrahim Nettelbladt från Sveriges unga muslimer (SUM), alltså två brödraskapsorganisationer.[3] Nettelbladt skrev en rapport i Salaam om ”Ungdom mot rasism” och berättade att konferensen hölls med officiellt stöd från det svenska civildepartementet och avdelningen för offentlig förvaltning. Utbildningsminister Carl Tham höll ett tal på konferensen för att framföra sin uppskattning, som ytterligare betonades av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén under hennes öppningstal. Talet innehöll försiktiga ord som uttryckte att muslimer är gäster och bör behandlas väl. Konferensen var enligt den svenska regeringens syfte en del av en strategi för att hålla tillbaka hat och rasism mot utlänningar. Från den islamiska sidan bjöd konferensarrangörerna in en av huvudpersonerna från Muslimska Brödraskapet i Europa, Ahmad von Denffer, en av ledarna vid Münchenmoskén med nära relation till Mahdi Akef.[4] Denffer hade också bjudits in som föreläsare för ett Höstseminarium i Stockholm redan tidigare, 1993, som var organiserat av Islamiska informationsföreningen (IIF).[5]
Enligt Bitte Hammargrens referat i Svenska Dagbladet var också Tariq Ramadan inbjuden, känd islamistisk filosofi och ideolog (som framgått ovan, son till Said Ramadan och barnbarn till Hassan al-Banna), alltså en person som var djupt involverad i Muslimska brödraskapets nätverk. Enligt Bitte Hammargren fällde den franske, sedermera världsberömde, islamologen Gilles Kepel, som var inbjuden till huvudkonferensen, ”Euro-Islam”. kommentaren att ”Ungdomskonferensen dominerades av islamister.”[6]
I en replik till Hammargrens artikel i Svenska Dagbladet skrev Nettelbladt och Ghanem två artiklar som kritiserade Kepels uttalanden, den ena till tidskriften Salaam och den andra till Svenska Dagbladet. De hävdade att Kepels uttalanden endast uttryckte den officiella franska ståndpunkten som ser muslimer som en potentiell fiende.[7]
Det var alltså med stöd av den svenska regeringen som SUM lyckades att etablera sig starkt på hemmaplan, men särskilt ute i Europa.Förutom att vara värd vid FEMYSO:s bildande har Sveriges unga muslimer (SUM) haft en viktig roll i FEMYSO:s ledning. Några nyckelpersoner i SUM har suttit i FEMYSO:s styrelse, bland annat Omar Mustafa som var SUM:s sekreterare och som senare blev ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS).[8] En annan är Khaoula Channoufi som är aktiv i Studieförbundet Ibn Rushd och vice ordförande för SUM.[9] Vi ser att även ungdomsorganisationerna ingår i det transnationella nätverket genom sina ledningspersoner.
[1] Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén förde upp frågan om relationen mellan Islam och Europa i en internationell nivå genom att organisera en konferens i Stockholm med rubriken “Euro-Islam – a conference on relations between European and Islamic Cultures and the position of Muslims in Europe”. Att Islamiska förbundet är initiativtagare för denna konferens har jag inte hittat bevis för i mina källor men det kan vara ett resultat av samarbete mellan Sveriges muslimska råd och Socialdemokratiska partiet. Se kapitel 18.1.
[2] Forum of European Muslim Youth and Student Organization’s website, “History”.
https://web.archive.org/web/20161019173311/http://femyso.org/about/history
[3] Ibrahim Nettelbladt, ”Vad hände på konferensen ’unga muslimer i Europa’”, 15-17 juni 1995? Salaam, Juli/Augusti 1995: 27f.
[4] Ian Johnson, “The Beachhead: How a Mosque for Ex-Nazis Became Center of Radical Islam”, The Wall Street Journal, 2005-07-12.
http://web.archive.org/web/20160803132616/https://www.wsj.com/articles/SB111964664777469127
[5] Salaam, Äntligen klart: Höstseminarium”, 9/93: 12.
[6] Bitte Hammargren, ”Nya nätverk byggs i korridorerna”, Svenska Dagbladet 1995-06-18. https://drive.google.com/file/d/1XAxQuK2cPwlCVnIvSYvB8urAvzqtZXZA/view
[7] Ibrahim Nettelbladt & Ahmed Ghanem, ”Unga muslimer i öppet samtal”, Svenska Dagbladet 1995-07-10. Avhandlingsarkivet. https://drive.google.com/file/d/1ae_B3DQTRWhkKb2lkScTcKFAz2bvRNR0/view
[8] Nooshi Dadgostar, ”Omar”, Ung Vänster, 2007-09-08. https://web.archive.org/web/20170412184252/http://ungvanster.se/2007/09/08/omar/
[9] Femyso, Executive Committee, 2016-01-16. https://web.archive.org/web/20160116040141/http://www.femyso.org/about/executive-committee