Islamiska förbundet i Sverige, IFiS, är grundare och huvudorganisationen i Ibn Rushds studieförbund (läs). När man jämför kurslitteratur som Folkbildningsrådet fann hos Ibn Rushd kan man se att det stämmer till 100% med Islamiska förbundets och Muslimska brödraskapets värdegrund när det gäller människosyn (kvinnans ställning) Notera att Islamiska förbundet talar om EN ”sann islam” eller ”rätt islam” och representanter i Ibn Rushd hänvisar till imamer när de frågas om värdegrunden.
Den här frågan utreder jag i avhandlingen ”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, som kan laddas ner gratis här:
Utdrag från avhandlingen:
10.3 Människosyn. Kvinnans ställning hos MB respektive IFiS
Jag kommer att redovisa synen på kvinnas ställning utifrån tre aspekter. Principen om mannens förmyndarskap i familjen hos MB respektive IFiS; könsseparation, sexuell attraktion och klädkod för kvinnor hos MB respektive IFiS; samt skillnader i juridisk status mellan kvinnor och män hos MB respektive IFiS.
10.3.1 Familjen och principen om mannens förmyndarskap (qawama) hos MB
Al-Banna
Det är påfallande att de flesta konkreta politiska och ideologiska strider i den muslimska världen har handlat om familjesystemet, som ju av tradition ska regleras och normeras genom hänvisning till tradition från sharia, den gudomliga lagen, och förvaltas av de lärde, ulama. Detta är också en kärnfråga i all intellektuell och ideologisk islamisk debatt och grunden för många politiska och kulturella krav från islamiskt håll i Europa och Sverige. Utgångspunkten är principen om förmyndarskapet qawama, mannens överhöghet och ansvar för familjens försörjning och moral. I den inom-islamiska debatten är situationen följaktligen ganska likartad den som fanns i Sverige för drygt hundra år sedan, då fadersmakten (patriarkatet) och mannens förmyndarskap ifrågasattes från liberalt och socialistiskt håll, och kvinnligt medborgarskap – juridiskt, ekonomiskt och politiskt – stod i fokus. Ibland framstår alltså 1900-talets politiska islam som en traditionalistisk rörelse med familjen och kvinnan i centrum, om det nu inte var så att det vidare politiska programmet om den islamiska samhällsordningen inramade och överskuggade detta tema (se kapitel 12, 13 och 14).
Brödraskapet har allmänt sett en konservativ, traditionell syn på mannens överhöghet i familjen samt ansvaret för familjens försörjning, kvinnans roll är att ansvara för hemmet. Denna inställning blev särskilt brännande i arabvärlden med de många försök till familjerättsliga reformer som genomfördes, främst under de sekulära arabsocialistiska regimerna. Brödraskapet försvarar också den islamiska civilrättens syn på arv och skilsmässa, samt vårdnaden av barnen efter en eventuell skilsmässa (de går till mannen). Kvinnor har inte heller rätt till vissa befattningar inom det militära och domstolsväsendet. Höga befattningar i staten ska vara förbehållna män.[1]
Hassan al-Bannas meddelande Al-mar’a al-muslima (Den muslimska kvinnan) var det första meddelandet till kvinnoavdelningen i Brödraskapet (som grundades tidigt men som har en sidoordnad och underordnad roll). Det innehåller en beskrivning av Brödraskapets syn på könsrollerna. Meddelandet presenterades i modern tid (2018) av Mohamed Abdullah al-Khatib på Ikhwan wiki. Al-Khatib framhåller i sin presentation att ”islam” – alltså ”Brödraskapets islam” – erkänner kvinnors rättigheter fullt ut, personliga, medborgerliga och politiska rättigheter, och Brödraskapet bryr sig lika mycket om kvinnor som om män. Båda är lika, skriver han.[2] Värt att nämna här, som en indikator på kopplingen mellan MB och IFiS, är att den nämnde Abdullah al-Khatib, författaren till introduktionen till al-Bannas meddelande om kvinnan, besökte Sverige 1994. Han var då inbjuden av Islamiska förbundet (IFiS) för föreläsningar.[3]
Denna presentation och bild av al-Bannas och Brödraskapets kvinnosyn på Ikhwan wiki är dock vilseledande. Genom en närmare läsning av texten i al-Bannas meddelande blir det tydligt att denna introduktion är vinklad för att presentera och rättfärdiga en viss förståelse där själva utgångspunkten är att könen enligt Guds ordning har olika uppgifter i familjelivet och samhällslivet. Men också, givet denna olikhet, att kvinnor och män har lika värde inför Gud. Al-Banna är mycket noga med att göra skillnad på kvinnor och män. Enligt honom är kvinnans uppgift den som Gud skapade henne för, nämligen att sköta hemmet och ta hand om barnen. Ett tecken på god uppfostran för kvinnor är dock, enligt al-Banna, att lära kvinnor vad de behöver veta som att läsa, skriva, räkna, religion och historia. Kvinnor bör också undervisas i hushåll, hälsofrågor och barnuppfostran. Kvinnor får också studera islamisk rätt och moralisk dygd. Kvinnor kommer genom sådana studier snart att inse att deras plats först och främst är i hemmet, menar han. ”Men vi säger”, skriver Al-Banna i sitt meddelande, ”lär kvinnan det hon behöver givet hennes gudagivna uppgift och funktion, hushållning och barnomsorg.”[4]
I en artikel i antologin Pioneers of Islamic Revival (2005) gör den amerikanske historikern David Commins samma tolkning av al-Bannans meddelande om kvinnan. [5] Al-Banna sammanfattar ståndpunkt som så:
…islam ger kvinnan fullständiga personliga och politiska rättigheter. Men män och kvinnor har olika roller i samhället som baseras på naturliga, biologiska skillnader; därför ger islam vägledning för kvinnor att fullfölja sina av Gud givna naturliga roller som för al-Banna härrör från deras reproduktiva funktioner. Med andra ord, en kvinnas… primära roller är att vara moder, hustru och sköta hemmet.[6]
Inför Gud är könen lika, men i samhället har Gud föreskrivit olika roller i enlighet med könens olika inneboende natur. När al-Khatib på Ikhwan wiki talar om lika rättigheter gör han alltså en retorisk glidning och utnyttjar termernas möjlighet till tvetydighet och mångtydighet. Denna typ av glidande språkbruk kan man möta på många ställen i Brödraskapets retorik (liksom naturligtvis i all politisk retorik, oavsett från vilket håll den kommer). Det är vanligt inom islamisk och islamistisk retorik att påtala kvinnans ”fullständiga” rättigheter, men det man då menar är de rättigheter som definieras ”fullständigt” av Koranen och sharia. Kvinnans och mannens rättigheter och skyldigheter är alltså inte lika rättigheter och skyldigheter; men de är fullständigt och uttömmande beskrivna.[7]
När det gäller attityden till kvinnors arbete kritiserar al-Banna sina motståndare i den egyptiska diskussionen, de som menade att islam tillåter, eller åtminstone inte förbjuder, kvinnor att yrkesarbeta. Det finns inget stöd i islams grundtexter för denna åsikt, hävdar al-Banna. Kvinnor ska enligt hans ”islam” inte yrkesarbeta utanför hemmet:
Islam ser att kvinnan har en grundläggande naturlig uppgift, hemmet och barnet. Som flicka måste hon vara beredd på sin familjeframtid, som hustru måste hon vara hängiven sitt hem och som mamma måste hon vara för den här mannen och de där barnen och för att ägna sig åt detta hem.[8]
Al-Qaradawi
Al-Qaradawis ståndpunkt befinner sig nära al-Bannas och han uttalar sig tydligt om könsroller. Han anser att det är männens ansvar att se till familjens behov och leda den, något som härrör från ”det faktum att bara en kan vara ledare”. Ansvaret beskrevs av al-Qaradawi som qawama, förmyndarskapet enligt Sura An-Nisa, 4: 34. I mer pedagogisk detalj beskriver Al-Qaradawi äktenskapet som ett företag som måste ha en direktör, där mannen har rätt och skyldighet att styra kvinnan. Han förklarar det med den dygd av framsynthet och tålamod som Gud gav till män, och utifrån det faktum att det är män som tjänar pengar och försörjer familjen. Om familjestrukturen kollapsar kommer det att påverka mannen och göra honom till förlorare. Därför måste han bära denna uppgift.[9] När det gäller skillnaden i arvsrätt mellan män och kvinnor förklarar han det med att denna skillnad beror på skillnader i ansvar såväl som på det ekonomiska förhållandet mellan män och kvinnor, där män har skyldighet att försörja kvinnor och barn och alltså måste få ut mer i arv.[10]
Detta vill jag kommentera så att tankestrukturen blir tydlig. Det faktum att ”bara en kan vara ledare” är alltså ett grundläggande argument för att det är mannen, inte kvinnan, som ska leda och vara ”förmyndare”. Detta argument grundar al-Qaradawi i sin tur i ett ännu mer grundläggande antagande som ses som ett faktum, nämligen att mannens förmyndarskap är givet av Gud och de överlägsna psykologiska egenskaper som Gud gav mannen vid skapelsen. Vi möter alltså hos Brödraskapets viktigaste nutida ideolog och teoretiker en patriarkalisk samhällssyn som är grundligt förankrad i religionen. Enligt al-Qaradawis logik blir det alltså självklart att det är mannen som ska vara ”ledare”. Det är mannens skyldighet att ”ta sitt ansvar i familjen” och vara hustruns förmyndare i juridiska och ekonomiska frågor.
Saken tas också upp i en officiell fatwa, resolution, från Europeiska fatwarådet (ECFR) 1999, grundat av al-Qaradawi och under hans ordförandeskap. Resolutionen följer al-Bannas meddelande och al-Qaradawis uttalande avseende qawama, förmyndarskap. I denna resolution från 1999 beskrevs män och kvinnor som ursprungligt jämlika inför Gud. Men ursprung är inte detsamma som praktiskt familjeliv där andra faktorer också spelar in och är viktiga. I fatwan sägs det vidare om mannens förmyndarskap: ”Denna jämlikhet förnekar i grunden inte att mannen lägger sig i en smula i det som skiljer honom från kvinnan såsom (förmyndarskapet) för familjen”.[11]
10.3.2 Familjen och principen om mannens förmyndarskap (qawama) hos IFiS
Islamiska förbundets hemsida överensstämmer med Europeiska fatwarådets när det gäller synen på mannens förmyndarskap. På förbundets hemsida (2011) finns en flik som handlar om ”Principer, värderingar och generella koncept”. Där kan man finna ett dokument som heter ”Den muslimska familjestadgan”. I den 14:e paragrafen i familjestadgan talas om grunden i familjen, nödvändigheten att det måste finnas en ledare och vikten för en kvinna av att ha en förmyndare:
Artikel (14). Familjens betydelse och nödvändigheten av att ha en familjeledare… På grund av detta krävs det ett ledarskap för en oproblematisk skötsel av familjens affärer och det är detta ledarskap, qawama.[12]
Synen på qawama i familjen hos Islamiska förbundet stämmer alltså väl överens med, och är hämtad från, al-Bannas och al-Qaradawis grundsyn som den går igen i fatwan från ECFR från 1999.
Även i den grundläggande lilla skriften Att förstå islam (1987) beskrivs mannen som familjens överhuvud.[13] Mannen och hustrun är dessutom varandras komplement där kvinnornas ansvar är att uppfostra barnen medan männens är att försörja familjen.[14] I tidskriften Salaam år 1995 skriver dåvarande redaktören Soumaya P. Ouis (Pernilla Ouis) en artikel med rubriken ”Om könsroller i islam”.[15] Där förklarar hon att jämställdhet mellan könen inom islam är en andlig inställning av att man ska respektera varandra. Islams syn på jämlikhet betyder därmed inte att män och kvinnor har samma rättigheter och skyldigheter, menar hon i artikeln, utan de har skilda rättigheter och skyldigheter. Män och kvinnor är skapta olika och har kompletterande könsroller i enlighet med den islamiska ordningen. Skillnaden i arvsreglerna förklarar hon till exempel med att muslimska män har absolut försörjningsplikt för familjen medan kvinnornas pengar är hennes egna.[16]
Därtill kommer regeln i den lilla skriften Att förstå islam (1987) att muslimska kvinnor inte får gifta sig med icke muslimer. Där synliggörs logiken i denna syn på könens olika roller. Det är ju mannen som är den ytterst ansvarige för familjen, och denna auktoritativa roll får bara, liksom andra styrande roller i samhället, innehas av en muslim.[17] Vi ser alltså ett genomgående system av tydligt definierad ”islamisk” auktoritet i ett rätt ordnat ”islamiskt” samhälle. Med dessa citationstecken anger jag att orden utgör citat från Brödraskapets ideologiska texter. Jag tar inte ställning till här om de teologiskt och ideologiskt är rimliga tolkningar av Koranen och sunnah.
Abdirizak Waberi, dåvarande ordförande för Islamiska förbundet IFiS), bekräftar denna familjesyn i en intervju med tidningen Ottar, där han hävdarattmannen är den starka personen i relationen. Han styr relationen medan kvinnan är familjens bas. Mannen styr också för det mesta barnens religiösa liv.[18] I det avseendet, eftersom islam tänks täcka alla livets områden, innebär det alltså att män bestämmer allt i barnens liv. Qawama har även andra konsekvenser. I samma intervju säger Abdirizak Waberi att när en man och en hustru ”träter”, måste mannen enligt Koranen först prata med kvinnan och sluta ha samlag med henne. Om hon fortsätter att vara olydig kan hon straffas:
Så står det i Koranen. Men det gäller inte om makarna träter om vem som ska köra barnen till fotbollsmatchen utan om kvinnan har begått äktenskapsbrott. Och det står slå, inte aga.[19]
Waberis tolkning av qawama och formuleringen av ”slå, inte aga”är medvetet eller omedvetet förenklande eller vilseledande. Waberi, som utbildad islamist enligt ”al-Bannas skola”, vet mycket väl att straffet för äktenskapsbrott enligt sharia i Koranen är något mycket skarpare än ett slag med en symbolisk käpp, som han kanske på skämt visade i intervjun. Detta återkommer jag till nedan i 12.2 om hudud-straffen.) Abdirizak Waberi hävdade också att mannens sexlust är mycket större än kvinnans och att mannen därför har rätt att ha fyra hustrur.[20]
(När Waberi senare, inför valet 2010, skulle bli riksdagsman för Moderaterna förklarade han att han hade blivit missförstådd i Ottar och i allt vad som senare hade skrivits om honom. Han hade nu skriftligen undertecknat Moderata samlingspartiets krav på demokratisk människosyn, och förklarade att det han hade berättat om i Ottar endast hade varit ”islams uppfattning” och inte hans egen. Om han med ”islams uppfattning” menar ”Brödraskapet islam”, och ”Brödraskapets islam” är den islam som man möter inom Islamiska förbundet (IFiS) enligt ovan, så är ju detta uttalande – uppenbarligen omedvetet – ytterligare en indikator på IFiS:s familje- och kvinnosyn.)
Den patriarkala kvinnosynen förekommer av allt att döma också vid Brödraskapets moskéer i Sverige. Det framgår av SVT-dokumentären ”Imamernas råd” från år 2012.[21] En muslimsk kvinna, klädd i niqab rådfrågade Islamiska förbundets imam i Göteborgsmoskén vad hon skulle göra eftersom hennes man brukade slå henne fysiskt och att hon därför inte heller ville ha samlag med honom. Imamen svarade att mannen har rätt att slå henne med sin hand (han visade henne genom att slå lätt med handen på sin vänstra axel) under förutsättning att slagen inte får henne att känna smärta. Trots att imamen fick veta att mannen misshandlade sin fru, vilket är förbjudet enligt svensk lag, och att han samtidigt var gift med två kvinnor, vilket också är förbjudet enligt svensk lag, saknade imamen förståelse för kvinnans bristande vilja att ha en sexuell relation med sin man. Imamen avvisade också kvinnans önskan att anmäla detta till polisen eftersom detta skulle kunna ge mannen två eller tre år i fängelse. När det gäller den sexuella relationen mellan man och hustru påpekade imamen att en kvinna inte har rätt att vägra maken samlag utom i två situationer. Det första är sjukdom och det andra är under hennes menstruation.[22] Imamen framhöll att en kvinna enligt islamisk uppfattning inte heller har rätt att be om skilsmässa bara för att hennes man har gift sig med en annan kvinna.[23]
Om denna uppfattning är allmänt utbredd, som det framgår av hemsidan och av ordförande Waberi i Ottar, liksom en verksam imam vid en av landets stora moskéer, kan det också förklara följande rapport på hemsidan hos Sveriges muslimska råd (SMR) 2001, Islamguiden, ”Om islam och muslimer”, skriven på arabiska. Där finns en uppmaning till muslimska kvinnor i Sverige att inte använda sina svenska lagliga rättigheter för att skydda sig från våld utan att i stället förhålla sig underordnade sina män:
En uppmaning till varje syster som djupt bry sig om Guds religion:
Akta dig, min muslimska syster, att lämna ditt rike till följd av en dispyt med din make och fly till en kvinnojour där utgången i de flesta fall blir separation, skilsmässa och förstörelse av den muslimska familjen. Det är bättre för dig, min muslimska syster, att vända dig till imamen, moskén och de välvilliga muslimer vilka kan skipa rättvisa åt var och en, utan partiskhet, och de juridiska kommittéerna är tillgängliga och redo att lösa muslimernas problem och deras belöning ligger hos Gud, medan kvinnojouren är till hälften vinstdrivande institutioner där de ansvariga lever på pengar från de projekt som finansierats av kommuner och officiella myndigheter.[24]
Förutom att besök på kvinnojourer och akutboende leder till skilsmässa och ”trasiga muslimska hem” framförs argumentet att dessa bedrivs i kommersiellt vinstsyfte, medan moskéernas shariakommittéer, däremot, arbetar ideellt för Guds skull och i enlighet med hans vilja, det vill säga synen på familj och äktenskap enligt sharia.
Av dessa indikationer kan vi dra slutsatsen att Islamiska förbundet (IFiS) följer al-Bannas och al-Qaradawis syn på qawama och relationen mellan man och kvinna i ett äktenskap. När det gäller människosyn och könsroller tycks alltså Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) ha samma ideologi som MB. Eftersom den är grundad i Koranen och sharia handlar det om ideologins fundament, på nivån av fundamental ideologi. Det är också placeringen på ideologins fundamentala nivå som gör att ledningen inom islamiska förbundet och förbundets imamer arbetar för ett – i praktiken – islamiskt parallellsamhälle, eller en islamisk enklav, med egna formella och informella normer för äktenskap, arv och relationer mellan könen. Detta ska jag återkomma till nedan (kapitel 16.2.4).
10.3.3 Könsseparation, sexuell attraktion och klädkod för kvinnor hos MB
Al-Banna
Al-Banna förklarade i sitt meddelande Al-mar’a al-muslima (Den muslimska kvinnan) att islam förbjuder kvinnor att visa upp vissa delar av sina kroppar, att vara ensamma med främmande män eller att umgås med främmande män. Det är även bättre för kvinnor att be i hemmet i stället för att gå till moskén. Därför anser han att ”en blick från en kvinna är att betrakta som en djävulens pil”.[25]Al-Banna sammanfattar detta som att det islamiska samfundet inte är ett blandat samhälle och att islam ser blandningen mellan män och kvinnor som en verklig fara. Av den anledningen ska de båda alltid hålla distans till varandra, utom inom äktenskapet. Därför är också det muslimska samhället könsseparerat. Detta innebär följande enligt Al-Banna:
Män ska ha sina samhällen och kvinnor ha sina samhällen. Islam har tillåtit kvinnor att delta i Eid (avslutningen av ramadan), att delta i böner i grupp och att gå ut i strid när så behövs. Inget annat. Islam ställer upp strikta villkor för att kvinnor bör avstå från alla typer av smink, täcka kroppen samt att kläderna inte ska sitta för trångt eller vara transparenta. De bör heller inte vara ensamma med män som inte är nära släktingar (mahram), oavsett omständigheterna.[26]
Al-Qaradawi
I sitt slutliga uttalande från den 7:e ordinarie sessionen för Europeiska fatwarådet 2001, under ordförandeskap av al-Qaradawi, utfärdades en fatwa om intimitet mellan de båda könen. I meddelandet står det att islamanger regler för interaktionen mellan män och kvinnor. Reglerna är att man ska undvika att röra vid varandra som en försiktighetsåtgärd för att undvika frestelser och upphetsning. Kvinnor bör täcka hela sin kropp utom ansiktet och händerna när de möter män som de inte är nära släkt med. Kvinnan bör visa anständighet i sitt tal och sina rörelser, inte överreagera i ord och rörelser, något som skulle kunna vara upphetsande för männens sexuella drifter. Att skilja på män och kvinnor under ett möte är det bästa sättet, särskilt om det inte finns något särskilt behov av att ha män och kvinnor på samma ställe. Man måste undvika intimitet med en kvinna. Fatwan är otvetydig:
Att överge khalwa (när en man är ensam med en främmande kvinna i en situation som ingen ser) i enlighet med profetens ord (frid vare med honom) i den autentiska hadithen: ”Så snart en man är ensam med en kvinna, är djävulen närvarande bland dem”.[27]
Det kan vara viktigt att konstatera att tanken om könsseparation går tillbaka på den grundläggande värderingen av äktenskapet och familjen, samt att den stora faran är den sexuella attraktionen som kan leda till otrohet eller sex före, eller under, äktenskapet. Könsseparation, faran för otrohet och klädkod för kvinnan är alltså tätt sammanvävda.
Även på denna punkt överensstämmer al-Qaradawis grundsyn med al-Bannas.
10.3.4 Könsseparation, sexuell attraktion och klädkod för kvinnor hos IFiS
Islamiska förbundet i Sverige följer al-Bannas rekommendationer, och intar en ståndpunkt som är identisk med fatwan från Europeiska fatwarådet 2001. I tidskriften Rabita förklaras 1996 att hijab är en islamisk symbol för islamiska kvinnors kyskhet för att skydda henne från mäns sexuella trakasserier.[28] På Islamiska förbundets officiella hemsida (2022) kan man läsa ett svar på frågan om kvinnornas klädkod:
Muslimska kvinnor ska täcka hela kroppen utom ansiktet och händerna när de ber de fem dagliga bönerna (salah), även om de är ensamma hemma. Det är också en plikt för dem att klä sig så när de är ute bland folk, utifrån kärlek till Gud och lydnad inför Guds påbud. Det är en del av deras utövande av religionen och varken en symbol eller ett politiskt ställningstagande.[29]
Det är intressant att frågan om hijab inom Muslimska brödraskapet och dess svenska gren görs till en teologisk fråga och ett påbud från Gud, det vill säga en principfråga på ideologins fundamentala nivå. Annars visar ju historisk forskning att slöjan har en mycket äldre historia i Mellanöstern och inte alls infördes i och med islam. Och alltså mycket väl skulle kunna ses som en lämplighetsfråga för muslimer i Sverige och inte en principfråga. Men på den här punkten är både det transnationella MB och svenska IFiS överens.
Idén om könsseparation finner man också i tidskriften Salaam. I en tidigare artikel skriven av Monjia Sonnius 1987, ”Jämlika – men inte identiska”, argumenterar hon för att det bör finnas två könsseparerade zoner, en för kvinnor och en för män. Vissa yrken ska också vara könsseparerade.[30] Tanken om separerade zoner återkommer också i moskéerna där män och kvinnor har olika rum. I ideologin är könen separerade även i familjen, i enlighet med al-Bannas tankar ovan om könsseparering. Boken Att förstå islam (1987), skriven och redigerad av Mahmoud Aldebe, är mycket tydlig med detta. Mannen ska utföra sina sysslor utanför hemmet medan kvinnor gör sina inom hemmet.[31] I boken upprepas också al-Bannas tankar om den kvinnliga klädkoden, vilket leder till krav på lagstiftning om muslimska kvinnors rätt att behålla hijab på arbetsmarknaden och om de arbetar i offentliga myndigheter.[32] Som hos al-Banna och på förbundets hemsidaska kvinnans klädsel täcka hela kroppen utom ansikte och händer.[33]
I SVT-programmet ”Slaget om muslimerna” 2009, ställde journalisten Evin Rubar en fråga till den ovannämnde Abdirizak Waberi, ordföranden i Islamiska förbundet (IFiS). Om en kvinna skulle säga till honom att hon är muslim, men inte vill bära hijab, ”Är det rätt eller fel enligt islam?” På detta svarade Waberi att:
…det här är som om någon skulle säga att jag är muslim, men jag tror inte på Muhammed. Är detta förenligt med islam? Jag svarar verkligen inte.[34]
För Waberi blir alltså själva frågan orimlig, inget att svara på. Att bära hijab är enligt Waberi lika muslimskt som att tro på Muhammed. Det betyder att han förlägger frågan om kvinnans klädsel till ideologins fundamentala nivå, Koranen och sunnah. Detta kan förefalla anmärkningsvärt, man kunde tänka sig att klädkoden mer sågs som något kulturellt enligt tradition i Mellanöstern. Men klädkoden för kvinnor är i stället, som vi sett hos al-Banna och al-Qaradawi, en viktig del i Brödraskapets religiöst motiverade, islamiska konservatism och fundamentalism. I sin version av ”islam” förlägger han och intolkar sin syn på familjelivets och könsrollernas normer direkt i Koranens budskap, och ser det därmed som något autentiskt islamiskt.
Könens åtskiljande, den patriarkala familjens helgd samt strikt klädkod för kvinnor är alltså en del av den fundamentala nivån i det transnationella Muslimska brödraskapets ideologi, hos såväl al-Banna som al-Qaradawi. Dessa principiella, värdeobjektivistiska sanningar är förankrade i Koranen och sunnah, och därmed i Guds föreskrifter i sharia. Vi ser att exakt samma syn på familjen och kvinnan finns auktoritativt uttryckt hos Islamiska förbundet i Sverige (IFiS). För det första på dess hemsida (2011), för det andra i den lilla informationsskriften Att förstå islam (1987), samt för det tredje i dess ideologiska tidskrifter från 1990-talet. Jag har inte funnit någonting i senare, auktoritativt ideologiskt källmaterial som antyder någon ändring i denna grundsyn.
Kommentar
Jag vill påminna här att det jag gör endast är en innehållslig beskrivning och en jämförelse. Jag undersöker endast om det finns likheter mellan MB och IFiS. Jag går inte in på någon systematisk social, politisk eller moralisk idékritik av denna familje- och kvinnosyn.[35] Jag tar alltså inte ställning till om ideologin är moraliskt rättfärdig eller inte(idékritik); eller om den har stor eller liten anslutning bland presumtiva sympatisörer (funktionell idéanalys); eller om den överensstämmer eller inte överensstämmer med svensk lagstiftning (funktionell idéanalys). Inte heller gör jag någon empirisk undersökning av i hur hög grad denna ideologi om familjen och kvinnan predikas i moskéer och skolor som vägledning för sant, muslimskt uppförande, eller om den leder till ståndpunkter i praktiskt politisk handlande (funktionell idéanalys). Detta senare återkommer jag till i Del IV, Praktisk politik. Nej, min analys här är innehållslig, beskrivande idéanalys av en politisk aktör (se kapitel 2.4). Här är endast frågan om det förekommer en ideologisk likhet eller inte mellan MB (al-Banna respektive al-Qaradawi) och IFiS på centrala ideologiska punkter, och hur den i så fall ser ut.
10.3.5 Skillnader i juridisk status mellan kvinnor och män hos MB
Al-Banna
Al-Banna anser att det ska finnas juridisk ojämlikhet mellan män och kvinnor. Det finns naturliga och fysiska skillnader från Guds skapelse, liksom kulturella och sociala skillnader enligt Guds föreskrifter, vilka leder till att kvinnor och män bör ha olika roller och därför också olika juridiska rättigheter. Den patriarkalt definierade familjen bygger alltså på en filosofi om skillnader som också ska definieras och förtydligas juridiskt, den islamiska ordningen är en juridiskt definierad ordning enligt sharia. Al-Banna argumenterade i sitt meddelande Den muslimska kvinnan:
Kan någon, oavsett vem han än är, hävda att en kvinnas fysiska och andliga bildning är densamma som en mans […] Kan någon, vem han än var, hävda att den roll som en kvinna måste spela i livet är den roll som en man måste spela så länge vi tror på moderskap och faderskap. Jag tror att de två könen är olika samt att deras uppgifter också är olika, och att denna skillnad måste innebära en skillnad i deras levnadssätt relaterat till var och en av dem, och att detta är hemligheten för det som formar skillnaderna mellan mäns och kvinnors rättigheter och skyldigheter inom islam.[36]
När det gäller jämställdhet mellan könen har det Europeiska fatwarådet 2017 antagit en resolution som förklarar att jämställdhet i själva verket inte upphäver juridiska skillnader mellan man och kvinna, till exempel om arvsreglerna. Resolutionen påpekar att Koranen förklarar att män är mer privilegierade än kvinnor ur rättsliga aspekter, till exempel om inkomst och arvsrätt. Kvinnor är också privilegierade, men i vissa andra aspekter som är givna av Gud, till exempel rörande sin större förmåga till känslor.[37] När det gäller de juridiska skillnaderna kan man se att dessa endast rör rättsligt definierade förmåner för män. Här ska några presenteras som rör skilsmässa och äktenskap.
Al-Qaradawi
Al-Qaradawi framhåller i en bok från 2007, al-Din wa-al-siyasah ta’sil wa-radd shubuhat (Religion och politik, grundläggning och svar på misstankar) att islam är den första religionen som befriade kvinnan, det vill säga etablerade hennes rättigheter. Dock begränsas dessa rättigheter av sharia när det gäller skilsmässa och äktenskap. När det gäller skilsmässa har mannen enligt Brödraskapets ”islam” och sharia-tolkning rätt att förskjuta sin hustru medan kvinnan måste begära skilsmässa från en statlig myndighet, och kan få det endast under vissa omständigheter. Al-Qaradawi motiverar detta med att det är ett gudomligt bud som är grundat i fysiska och psykologiska skillnader. Mannen är den som kan bedöma konsekvenser rationellt och han har mer kontroll över sina känslor än kvinnan.[38]
När det gäller äktenskap är det enligt Brödraskapets ”islam” och sharia-tolkning tillåtet för en muslimsk man att gifta sig med en kristen eller judisk kvinna. Däremot är det inte tillåtet för en muslimsk kvinna att gifta sig med en kristen eller judisk man. Ett äktenskap mellan en muslimsk kvinna och icke-muslimsk man, en otrogen (kufar), måste ogiltigförklaras. Detta förklarar al-Qaradawi i en bok från 2001, Fi fiqh al-aqalliyat al-Muslimah (Muslimska minoriteters rättspraxis) med att:
Det är under inga omständigheter tillåtet för en muslimsk far att acceptera äktenskap mellan sin dotter med honom [icke muslimsk man], inte heller för en muslimsk flicka att acceptera sitt äktenskap med honom, om hon tror på Allah som Herren, Islam som religion, Muhammed som Budbäraren och Koranen som ett sätt att leva (som vägledning). Om en sådan man är gift med en muslimsk kvinna måste vi separera dem och hålla honom borta från barnen för att inte vilseleda dem och förstöra deras religion.[39]
Ett äktenskap mellan en manlig muslim och en kvinna som tillhör någon av dessa grupper av kufar, eller vice versa, är alltså inte giltigt, som framgick ovan. Ett sådant äktenskap är ogiltigt och de måste skiljas, enligt sharia. Däremot är al-Qaradawi otydlig om vem som är ansvarig för att verkställa kravet på skilsmässa. Är det fadern, den manlige förmyndaren i familjen, han som har förmyndarskapet och ansvaret (qawama), eller är det staten? Al-Qaradawi nämner heller inte i vilken domstol detta skulle ske i så fall i europeiska länder.[40]
Saken kan vara mer allvarlig än vad som framkommer vid en första anblick, och al-Qaradawi ger ingen tydlig vägledning i hur hans ord ska tolkas. Kan kvinnans muslimska förmyndare, vanligtvis fadern eller en bror, använda ”handen”, det vill säga våld, för att genomföra separationen? Uppfattas en kvinna som inte vill separera i ett sådant oäkta äktenskap som att hon begår äktenskapsbrott, eftersom det förmenta ”äktenskapet” är ogiltigt? Om man bedömer samlevnaden mellan en muslimsk kvinna och en icke-muslimsk man som äktenskapsbrott, öppnas dörren för straff för äktenskapsbrott, enligt lagskolorna med döden om kvinnan varit gift och med piskning om hon var ogift. Det är också så att en sådan situation till och med i vissa fall skulle kunna tolkas som fard kifayah, det vill säga att någon muslimsk man kan verkställa domen på alla andra muslimers vägnar. Hur saken ligger till i detta fall av oäkta äktenskap reder Al-Qaradawi inte ut i sin bok och han är otydlig om den juridiska proceduren, kanske vill han endast tydliggöra en princip. Detta principiella synsätt kan i så fall, åtminstone delvis, förklara varför vissa flickors familjer är beredda att genomföra hedersmord när deras döttrar eller systrar hamnar i en relation med en icke-muslim eller en otrogen.
Europeiska fatwarådet, under ordförandeskap av al-Qaradawi, kom 1999 med en resolution (som lades ut på hemsidan 2017) som innehåller samma uppfattning i frågan och där faderns roll tydliggörs som ansvarig:
Rådet rekommenderar kvinnor att inte gå emot sina förmyndare. Förmyndaren arbetar för deras bästa, för deras intressen, deras önskningar om rättrådiga män för dem och att skydda dem från män som kan manipulera dem.[41]
En annan juridisk skillnad är rätten för män att få gifta sig med fyra kvinnor, medan det inte är tillåtet för en kvinna att ha flera män, vilket man kunde tänka sig var en obsolet uppfattning. Europeiska fatwarådet gjorde ett tydligt uttalande i denna kontroversiella fråga i en fatwa från 1999 (också utlagd 2017). Mannen får enligt denna fatwa vara gift med flera kvinnor, men högst fyra. Dock under det traditionella villkoret att mannen måste tro sig kunna vara rättvis mot fruarna när det gäller tid, kärlek och omsorg, annars är det förbjudet att gifta sig med mer än en kvinna. Ett annat villkor är mannens förmåga att försörja fruarna och barnen på ett rättvist sätt. Argumenten för sådant villkorat månggifte är också traditionellt inom islamisk rättsuppfattning, att det kan lösa problem för en man vars hustru inte kan få barn eller vars menstruationsperiod är lång samtidigt som mannen har en stark sexuell lust, eller om hon lider av någon sjukdom. Månggifte kan också lösa problem för en kvinna vars man dör eller har skiljt sig, om hon har barn får hon på detta sätt en ny man och försörjning. Särskilt blir detta viktigt för en änka eller en frånskild kvinna, om hon är ung. Ett annat problem är änkor efter krig som annars skulle kunna bli ett problem för hela samhället om det inte funnes män som kan ta hand om dem i äktenskap. I detta ansluter sig al-Qaradawi och fatwarådet år 1999 till urgamla sharia-regler.[42]
På denna punkt har alltså al-Banna och al-Qaradawi samma grundläggande syn.
10.3.6 Skillnader i juridisk status mellan kvinnor och män hos IFiS
På Islamiska förbundet i Sveriges hemsida under fliken ”Om islam” (2011) finns ett dokument som heter ”Principer, värderingar samt generella koncept”. Här argumenteras för den juridiska skillnaden mellan könen på samma sätt som hos Hassan al-Banna:
Artikel (8) Ansvarsfördelningen och skillnaden i laglig status. För att etablera rättvisa och uppnå ömsesidig respekt, måste de naturligt medfödda karaktärerna hos mannen och kvinnan tas hänsyn till när man överväger ansvarsfördelningen samt plikterna hos respektive kön. Denna nödvändighet leder till skillnader i varje köns lagliga status, hursomhelst är denna skillnad begränsad till vissa situationer.[43]
De situationer som avses gäller främst arvsreglerna, månggiftet och förfarandet vid skilsmässa samt reglerna för vårdnad om barnen efter skilsmässa eller den ena makens död där mannens rätt gäller. Jag ska nedan visa, genom olika källor, indikationer på att Islamiska förbundet (IFiS), dess sido- och dotterorganisationer samt dess imamer både strävar mot, och försöker tillämpa dessa regler under ytan eller vid sidan av den svenska lagstiftningen. Det som framskymtar är en strävan mot att inrätta en islamisk enklav med egna kulturella normer, vilket jag återkommer till nedan i Del IV, Praktisk politik (kapitel 16.2.4).
När det gäller arvsrätten finns det ett dokument med Islamiska förbundets logotyp med titeln ”Den islamiska arvsrätten”, som har publicerats på förbundets hemsida, och som strider mot principen om lika arvsrätt i svensk lagstiftning. Där kan man läsa:
I islam är både män och kvinnor berättigade till en specificerad andel av sina avlidna föräldrars eller nära släktingars kvarlåtenskap (K 4:7), medan tills för inte länge sedan hela arvet gick till äldste sonen i vissa västländer.[44]
I förbundets officiella tidning Rabita (1996) förklaras närmare att ”en broder ska ha dubbelt så mycket som en syster i arv”. Det gäller också ”ersättningen vid förlikning när det gäller mord på en släkting”. Artikeln i Rabita förklarar detta förfarande med att det är Guds vilja, uttryckt i Koranen, med hänvisning till samma koranställe (K 4:7) som i citatet ovan.[45] I den lilla boken Att förstå islam (1987) ägnas ett kapitel om hur arvsreglerna fungerar under rubriken ”Arv i Islam”. Arv inom islam fördelas på olika sätt till olika personer av arvsberättigade, framgår det. Make, maka, söner, döttrar, faster, moster, farbröder, morbröder och kusiner, oäkta barn, icke muslimer i familjen, alla har de har olika andelar av arvet.[46] Av citatet framgår att man vill framhäva islams överlägsenhet över den äldre lagstiftningen i väst, eftersom islams skiktade arvsrätt till mannens fördel ändå ger kvinnan mer än vad som gällde förr i tiden ”i vissa västländer”. Denna grundläggande princip om skiktad arvsrätt återges även som svar på en direkt fråga under rubriken ”Frågor och svar” på hemsidan, med hänvisning till samma Koran-citat.[47] Arvsreglerna tillhör alltså sharia, och befinner sig på ideologins fundamentala nivå, det som är gudomligt fastställt.
När det gäller månggifte, som naturligtvis är förbjudet i Sverige, framgår det att Islamiska förbundet (IFiS) verkar ha en egen rättsuppfattning som också verkar tillämpas som norm, som i en islamisk, kulturell enklav. I hur hög grad och vilken omfattning månggifte förekommer i praktiken är inte något som ska undersökas här, det troliga är att det inte är särskilt utbrett. Här handlar det om att principen accepteras eller föreskrivs som grundläggande ideologiskt budskap även på officiell nivå i förbundets organisatoriska nätverk. I SVT-dokumentären ”Imamernas råd” (2012) framgick att en imam tillhörande Islamiska förbundet (IFiS) hade uppmanat en kvinna att acceptera att hennes man tänkte gifta sig med en annan kvinna samtidigt som mannen fortfarande var gift med henne. Imamen ansåg också att hon inte borde anmäla detta till den svenska polisen. Han sa att ”varje muslimsk man har rätt att som mest ha fyra kvinnor, förutsatt att han kan försörja dem, ge dem kärlek och behandla alla fyra lika”.[48] Detta är naturligtvis bara en pusselbit, men att det över huvud taget förekommer som råd från en imam pekar på att tankarna finns bland aktiva funktionärer inom Islamiska förbundets (IFiS) institutioner.
Samma principiella ståndpunkt om äktenskapet framför Islamiska förbundets ordförande Abdirizak Waberi i en intervju i tidningen Ottar år 2006. En man kan gifta sig med fyra kvinnor så länge han kan försörja dem och behandla dem rättvist, hävdar han. Denna lagliga rätt är gudomlig och finns inskriven i Koranen, men gäller endast för män. I samhället är det nämligen helt avgörande att veta vem som är far till barnet. Kvinnor kan således inte ha fyra män. Han förklarar detta med att det är en fundamental trossats. ”Vi inte kan ändra i Koranen även om vi nu kan göra ett DNA-test”.[49] För Islamiska förbundets ordförande ligger denna princip fast på ideologins fundamentala nivå, inte ens DNA-test kan rubba den, som synes. Och till yttermera visso nämner Waberi inte ens den möjlighet som finns i svensk rätt, att en man utan att vara gift kan förklara sig som far till barnet och ta på sig faderskapet.
En annan framstående person inom IFiS är Mahmoud Aldebe som också har yttrat sig om familjefrågan på ett principiellt plan. Som talesman för Islamiska samarbetsrådet[50] hade han redan 1998 föreslagit att man skulle kunna införa sharia-domstolar som kunde få verka i Sverige.[51] Samma förslag framfördes i tydliga ordalag inför valet 2006. Då skrev Mahmoud Aldebe, dåvarande ordförande för Sveriges muslimska förbund (SMF), ett brev till de svenska riksdagspartierna. Aldebe är inte vem som helst, grundare och ledande medlem i Islamiska förbundet (IFiS), med andra uppdrag som redovisades ovan i Del II Organisationen (se kapitel 6–7). Han är också författare-redaktör till den lilla boken Att förstå islam (1987). I detta brev krävde han att sharia borde få tillämpas för muslimer i Sverige i familjefrågor. Han krävde att den svenska familjerätten skulle ändras för muslimer i enlighet med de islamiska juridiska reglerna, enligt ovan, i frågor som gällde äktenskap, skilsmässa, vårdnadshavare och vårdnad av minderåriga barn.[52] Naturligtvis blev det ingen politisk framgång för detta förslag som möttes av ett kompakt motstånd från medier och beslutsfattare. Jag återkommer till en närmare analys av denna händelse i Del IV, Praktisk politik, där jag också kommer till slutsatsen att brevet inte var Aldebes personliga ensak, utan ingick i en politisk strategi och taktik som drevs av Brödraskapet över hela Europa (se kapitel 16.2.4).
År 2010 skrev Aldebe också en rapport på arabiska till Arab Institute for Strategic Studies. Där redogjorde han för hur Sveriges muslimska förbund (SMF), där han var ordförande, hade agerat i Sverige i frågan om flickors oskuld. Han vill berätta att han har kämpat för att denna princip inte skulle få urvattnas i Sverige, han hade skrivit till berörda politiker och tjänstemän på Socialstyrelsen om detta, berättar han. Bakgrunden var att Socialstyrelsen i Sverige hade tillåtit att medicinska kliniker skulle få, som det heter, ”återskapa mödomshinnan” för att muslimska flickor skulle kunna bevisa sin oskuld inför äktenskapet. Som vi vet är idén om mödomshinnan medicinskt sett en myt. Det intressanta är dock att Aldebe, utifrån sin religiöst grundade ideologi är kritisk till Socialstyrelsens förfarande som han anser strider mot ”islams” principer. Aldebe hävdar nu att det i Sverige tillåtna förfarandet att skicka flickor till hälsokliniker för att ”återskapa mödomshinnan” måste betraktas som vilseledande eftersom detta döljer deras i grunden ”omoraliska handling”. Förfarandet blir alltså en kränkning av den muslimske mannens rättighet att få gifta sig med en orörd kvinna. Han tillägger också att ”islam” – i sin mildhet verkar det som – inte straffar icke-gifta flickor med döden för att de har genomgått en sådan behandling, underförstått: trots deras uppenbara äktenskapsbrott.[53]
Detta kan behöva kommenteras. Eftersom islamisk rättsuppfattning kräver att flickan ska vara oskuld vid första äktenskapets ingående, för att garantera mannen det suveräna ägandet av hustruns sexualitet och barnalstring, och eftersom myten om mödomshinnan gäller som biologisk sanning, måste ju logiskt sett, det är tankegången hos Aldebe, kvinnor som ska ”återskapa mödomshinnan” ha haft sex före äktenskapet. Detta är ju äktenskapsbrott inom ”islam” och ”en omoralisk handling”. Som synes framhäver ordföranden för riksorganisationen Sveriges muslimska förbund (SMF), Mahmoud Aldebe, islams mildhet i detta, att flickor inte brukar straffas med döden för detta brott och en sådan medicinsk behandling. Detta kan kanske ses som ett uttryck för mildhet. Men bakgrunden till denna formulering, och som inte uttrycks i texten, är att straffet för sex före äktenskapet, enligt samtliga fyra lagskolor inom islam, visserligen inte är dödsstraff men offentlig piskning och en evig vanära för familjen. Naturligtvis förekommer inte offentlig piskning i Sverige, men tanken om ”evig vanära” för familjen, och evig skam för kvinnan, finns kanske kvar som en kulturell hedersnorm. Den ideologiska grundtanken hos den inom rörelsen ideologiskt välutbildade Aldebe är dock tydlig.
Som synes presenteras på såväl Islamiska förbundets (IFiS) hemsida som i dess ideologiska presentationsskrift Att förstå islam (1987), samt i förbundets ideologiska tidskrift Rabita, en familje- och kvinnosyn som entydigt stämmer överens med MB (såväl al-Banna som al-Qaradawi). Detsamma framkommer i uttalanden från ledande personer inom Islamiska förbundet (IFiS) och dess nätverk. Enligt denna syn ska kvinnor leva under ett konservativt patriarkalt system i Sverige, underordnade sina män, imamernas auktoritet och i sista hand den gudomliga lagens, sharias, syn på kvinnans roll, äktenskap och skilsmässa. Som framgått strävar också Islamiska förbundet (IFiS) i praktiken efter att förverkliga denna civilrättsliga och kulturella syn. Enligt Aldebes brev 2006, som ett uttryck för ståndpunkten inom Islamiska förbundet och dess nätverk (se nedan kapitel 17.3.9), borde sharia kunna tillämpas i Sverige i en islamisk, kulturell enklav, med egna rättsregler, vid sidan av den svenska lagstiftningen. Det kan tilläggas att sådana sharia-domstolar eller sharia-råd (både informella och mer formella) redan finns i Storbritannien eller Canada och att islamologen Jan Hjärpe i Sverige inte har varit främmande för ett system med informella rådgivande domstolar eller ”sharia-råd”.[54] Detta återkommer jag till i Del IV, Praktisk politik (kapitel 16.2.4).
[1] Se t.ex. Krämer 2009: 111; Vidino 2010: 74; Manea 2016; 120–129: Perry 157–158.
[2] al-Banna, ”المرأة المسلمة” Al-mar’a al-muslima , (Den muslimska kvinnan). Ikhwan wiki. http://ikhwanwiki.com/index.php?title=المرأة_المسلمة Arkiv, 2018-09-23. http://archive.fo/Da9ry
[3] Rabita, ”المؤتمر السنوي للرابطة الإسلامية في استوكهلم”, (Islamiska förbundets årliga konferens i Stockholm), 2/1994: 9.
[4] al-Banna, ”المرأة المسلمة”,(Den muslimska kvinnan), Ikhwan wiki.
”لكنا نقول: علموا المرأة ماهي في حاجة إليه بحكم مهمتها ووظيفتها التي خلقها الله لها: تدبير المنزل ورعاية الطفل”.
[5] David Commins ”Hasan al-Banna (1906–1949)” i Ali Rahnema (ed.) Pioneers of Islamic Revival. London New York: Zed Books, 2005: 143.
[6] al-Banna,” المرأة المسلمة”, (Den muslimska kvinnan)., Ikhwan wiki.
Arkiv, 2018-09-23. http://archive.fo/Da9ry
[7] Se t.ex. The Cairo Declaration of Human Rights (1990), Artikel 6, samt artiklarna 24 och 25.
[8] al-Banna,” المرأة المسلمة,”(Den muslimska kvinnan), Ikhwan wiki. http://ikhwanwiki.com/index.php?title=المرأة_المسلمة
”إن الإسلام يرى للمرأة المسلمة مهمة طبيعية أساسية هي المنزل والطفل، فهي كفتاة يجب أن تهيأ لمستقبلها الأسري، وهي كزوجة يجب أن تخلص لبيتها وزوجها، وهي كأم يجب أن تكون لهذا الزوج ولهؤلاء الأبناء، وأن تتفرغ لهذا البيت”.
[9] al-Qaradawi 2007: 170.
[10] al-Qaradawi 2007: 171.
[11] Europeiska fatwarådet,” التساوي بين الزوجين في العلاقة الزوجية”, (Jämställdhet mellan makar i det äktenskapliga förhållandet), ” قرارات الدورة الرابعة دبلن – أيرلندا 1999م قرار 11 (6/4)”, (Beslut från den fjärde sessionen Dublin – Irland , Beslut 11(4/6), Jämställdhet mellan makar i det äktenskapliga förhållandet): 2017-05-12.
https://www.e-cfr.org/التساوي-بين-الزوجين-العلاقة-الزوجية/ Arkiv, 2018-09-14. http://archive.fo/636pd
”وهذا التساوي في الأصل لا ينفي أن يختص الرجل ببعض ما يتميز به عن المرأة، مثل (القوامة) على الأسرة”
[12] Islamiska Förbundet, ”Principer, värderingar samt generella koncept”. http://web.archive.org/web/20110707143750/http://www.islamiskaforbundet.se/sv/pdf/artiklar/Den_muslimska_familjestadga_-_kap_1.pdf
[13] Mahmoud Aldebe, et al, Att förstå islam. Islamiska församlingen i Uppsala: llF och SMuF. 1987: 50.
[14] Aldebe et al. 1987: 80ff.
[15] Pernilla Ouis lämnade sedermera den islamiska organisationsvärlden runt Islamiska förbundet, som har framgått ovan.
[16] P. Soumaya Ouis, ”Könsroller i Islam”, Salaam 5/1995:8; se även Otterbeck 2000: 196.
[17] Aldebe et al. 1987: 80 ff.
[18] Peter Olofsson, ”Med koranen i klassrummet”, Ottar, 2006-06-12.
http://web.archive.org/web/20171002131821/http://www.rfsu.se/sv/Om-RFSU/Ottar/Ottar-arkivet/Ottar-2006/Ottar-nr-2-2006/Med-koranen-i-klassrummet/
[19] Ibid.
[20] Ibid.
[21] SVT, imamernas råd, 2012-06-15, Avhandlingsarkivet.
https://drive.google.com/file/d/1HCda3foVZErAYEMD9yyubGgNVYk28M7u/view
[22] Ibid.
[23] SVT, “Imamernas råd”, 2012-05-16. Avhandlingsarkivet.
https://drive.google.com/file/d/1HCda3foVZErAYEMD9yyubGgNVYk28M7u/view
[24] Islamguiden, “2001 الإسلام والمسلمين في السويد”, (Islam och muslimer i Sverige), SMR, 2001.
https://web.archive.org/web/20160503095407/http:/www.islamguiden.com/islam/islam_sweden.html
”نداء الى كل أخت غيورة على دين الله
واياك اختي المسلمة أن تتركي مملكتكي نتيجة خلاف مع زوجك والهروب الى بيوت الطوارئ للنساء Kvinnojouren حيث تكون النتيجة في أغلب الاحوال الانفصال والطلاق وتحطم الاسرة المسلمة، والافضل لكي أختي المسلمة أن تتوجهي للامام والمسجد وأهل الخير من المسلمين للتدخل واعطاء كل ذي حق حقة بعدل ودون ظلم، واللجان الشرعية متوفرة ومستعدة لحل مشاكل المسلمين وأجرها على الله بينما بيوت الطوارئ للنساء فهي مؤسسات شبه ربحية يعتاش القائمون عليها على أموال المشاريع التي تمولها البلديات والسلطات الرسمية.”
[25] al-Banna, ”المرأة المسلمة”, Al-mar’a al-muslima, Ikhwan wiki. http://ikhwanwiki.com/index.php?title=المرأة_المسلمة Arkiv, 2018-09-23. http://archive.fo/Da9ry.
[26] Ibid.
” أن للرجال مجتمعاتهم وللنساء مجتمعاتهن، ولقد أباح الإسلام للمرأة شهود العيد وحضور الجماعة والخروج في القتال عند الضرورة الماسة، ولكنه وقف عند هذا الحد، واشترط له شروطاً شديدة: من البعد عن كل مظاهر الزينة، ومن ستر الجسم، ومن إحاطة الثياب به، فلا تصف ولا تشف، ومن عدم الخلوة بأجنبي مهما تكن الظروف.”
[27] Europeiska fatwarådet, Slutresolution för den sjunde sessionen i Dublin, 2001-01-24.
http://www.e-cfr.org/البيان-الختامى-7-2/ Arkiv, 2018-09-14. http://archive.fo/Pu6t9
” ترك الخلوة (وهي وجود رجل وامرأة أجنبية عنه في موضوع لا يراهما فيه أحد) امتثالاً لقول النبي صلى الله عليه وسلم في الحديث الصحيح: “ما خلا رجل بامرأة إلا كان الشيطان ثالثهما”.
[28] Rabita, استشارات شرعيه-حجاب المرأة ””, (Juridiska konsultationer – Kvinnans Hijab), 3/1996:15.
[29] Islamiska förbundet, ”Frågor med svar”. http://web.archive.org/web/20220528145018/https://www.islamiskaforbundet.se/fragor-och-svar//
[30] Monjia Sonnius, “Jämlika – men inte identiska”, Salaam, 4/87:14, se även Otterbeck 2000:198.
[31] Aldebe 1987: 50.
[32] Aldebe 1987: 70.
[33] Aldebe 1987: 70.
[34] SVT, “Slaget om muslimerna” 2009-12-06, avhandlingsarkivet.
https://drive.google.com/file/d/18YuMrQPqBFJtr5nfgLU42MaZLvNbXv1C/view?usp=sharing
[35] För en sådan analys, se Elham Manea, Women and Shari’a Law. The Impact of Legal Pluralism in the UK. London, New York; I.B. Tauris, 2016.
[36] al-Banna,” المرأة المسلمة”, (Den muslimska kvinnan), Ikhwan wiki. http://archive.fo/Da9ry
[37] Europeiska fatwarådet,” التساوي بين الزوجين في العلاقة الزوجية”, 2017-05-12.
Arkiv, 2018-09-14. http://archive.fo/636pd
[38] Yusuf al-Qaradawi, al-Din wa-al-siyasah ta’sil wa-radd shubuhat (Religion och politik, grundläggning och svar på misstankar). Dublin: European Council for Fatwa and Research, 2007: 170.
[39] Yusuf al-Qaradawi, Fi fiqh al-aqalliyat al-Muslimah, (Muslimska minoriteters rättspraxis). Kairo: Dar El Shorouk. 2001: 90.
”فلا يجوز بحال أن يقبل أب مسلم زواجه من ابنته، ولا أن تقبل فتاة مسلمة زواجها منه، وهي ترضى بالله ربا، وبالإسلام دينا، وبمحمد رسولا، وبالقرآن إماماً. وإذا كان متزوجاً من مسلمة وجب أن يفرق بينه وبينها، وأن يحال بينه وبين أولاده، حتى لا يضلهم، ويفسد عليهم دينهم.”
[40] Ibid: 122.
[41] European Council for Fatwa and Research,” هل للمرأة الحق في أن تبرم عقد زواجها دون تدخل وليها”, (Har en kvinna rätt att ingå sitt äktenskapskontrakt utan inblandning av en vårdnadshavare?): 2017-05-12. https://www.e-cfr.org/للمرأة-الحق-تبرم-عقد-زواجها-دون-تدخل-ول/ Arkiv 2018-09-14. http://archive.fo/S4iod
”وإن المجلس يوصي النساء بعدم تجاوز أولياء أمورهن، لحرصهم على مصلحتهن، ورغبتهم في الأزواج الصالحين لهن وحمايتهن من تلاعب بعض الخطاب بهن. ”
[42] European Council for Fatwa and Research, ”رخصة الزواج من أربع نسوة وسوء استخدامها”, (Tillåtelsen att gifta sig med fyra kvinnor och dess missbruk), 2017-05-12.
https://www.e-cfr.org/رخصة-الزواج-أربع-نسوة-وسوء-استخدامها/
Arkiv, 2018-03-14. http://archive.fo/bQcAH/
[43] Islamiska Förbundet, ”Principer, värderingar samt generella koncept”. http://web.archive.org/web/20110707143750/http://www.islamiskaforbundet.se/sv/pdf/artiklar/Den_muslimska_familjestadga_-_kap_1.pdf
[44] Islamiska förbundet, ”Den islamiska arvsrätten”.
http://web.archive.org/web/20110707144014/http://www.islamiskaforbundet.se/sv/pdf/artiklar/Islamiska_arvsr%C3%A4tten.pdf
[45] Rabita, ”استشارات شرعيه- عقيقه الذكر والأنثى”, (Juridisk rådgivning – manlig och kvinnlig arvsrätt)”. 3/1996:15.
[46] Aldebe 1987:124f.
[47] Islamiska förbundet, ”FRÅGOR OCH SVAR”.
http://web.archive.org/web/20150803041810/http://www.islamiskaforbundet.se:80/fragor-och-svar/
[48]SVT “Imamernas råd”, 2012-05-16. Avhandlingsarkivet.
https://drive.google.com/file/d/1HCda3foVZErAYEMD9yyubGgNVYk28M7u/view
[49] Peter Olofsson, ”Med koranen i klassrummet”, Ottar, 2006-06-06.
http://web.archive.org/web/20171002131821/http://www.rfsu.se/sv/Om-RFSU/Ottar/Ottar-arkivet/Ottar-2006/Ottar-nr-2-2006/Med-koranen-i-klassrummet/
[50] Islamiska samarbetsrådet erhåller och fördelar och fördelar det offentliga ekonomiska stödet till islamiska trossamfund i Sverige.
[51] Se Jan Hjärpe, “Shariadomstolar I Sverige?”, Svenska Dagbladet, 17/9 1999.
[52] Mahmoud Aldebe, ”Den glömda minoriteten”, Sveriges radio, 2006-04-28.
http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/83/2113.pdf
Arkiv, 2022-08-03. https://archive.ph/wip/VFRyZ
[53] Mahmoud Aldebe, ”ظاهرة إستعادة غشاء البكارة للفتيات في السويد ” منتديات المعهد العربي للبحوث والدراسات الإستراتيجية”, (Fenomenet att återställa mödomshinnan för flickor i Sverige). Forum för Arab Institute for Research and Strategic Studies”.
http://www.airssforum.com/forum/الواحــة-الاجتماعية-الـعــامة/مملكة-الأنثى-aa/حيـاة-أســريـة/سوالف-حريم/111730-محمود-الدبعي-ظاهرة-إستعادة-غشاء-البكارة-للفتيات-في-السويد
Arkiv. 2018-09-14. https://archive.ph/KZXTV
[54] Angående Storbritannien och Canada, se Elham Manea, Women and Sharia Law. The Impact of Legal Pluralism in the UK. London, New York: I.B. Tauris, 2016; se även Perry 2019: 188–195. Angående Sverige, se Jan Hjärpe, “Shariadomstolar I Sverige?”, Svenska Dagbladet, 17/9 1999 som skisserar en sådan möjlighet som en del av religionsfriheten utifrån det nämnda förslaget från Mahmoud Aldebe och Islamiska samarbetsrådet detta år. Hjärpe menar dock att dessa domstolar eller råd måste bygga på parternas frivillighet, inte att svensk lag ska ändras.